God Jul!

Cravings

Är sâ sjukt sugen pâ nygriljerad skinka, senapssill, köttbullar och rödbetssallad! Nu har jag ju aldrig jobbat "pâ riktigt" i Sverige. Men det verkar som om alla springer pâ julbord efter julbord och frossar i julens läckerheter. I alla fall sâ skryts det dâ väldans mycket om detta pâ fejsbook. Tror julborden just nu tagit över förstaplatsen pâ skryttoppen och degraderat "kolla gulliga barn jag har" eller "kolla vilken fräck semester jag är pâ (era stackare som jobbar där hemma i regnet, haha!)" till delad andraplats. 

Fast julbord pâ restaurang innebär väl buffé och snaps? Tvâ grejer man nog helst vill undvika pga följande:

Buffé i vintertid = kräksjuka.
Snaps = överförfriskad chef vinglandes med en sillbit i mungipan.

Ha, that's the xmas spirit! (Om man inte vill tyna bort av avundsjuka...)

Jul i vârt hus

Julstämmningen börjar infinna sig!
Bevis:
- Det snöade imorse!
- Generösa bekanta lät barnet gâ ner i leksaksaffären att välja julklapp, det bidde en sparkcykel - större succé fâr man leta efter! (Tindrande barnaögon osv.)
- Ârets godaste julkakor är bakade. Nâgon slags cookies med smak av saffran, vit choklad, apelsin och nötter. Hoppas de passar bâde svenska och franska smaklökar.
-Julpyntet sitter uppe. Väldigt tjusigt uppställt i klungor här och där (det var barnet som stod för det artistiska).
Fâr dock fortfarande skämmas när dagmamman frâgar om vi ändâ inte har en gran nu(!?) Ritkigt ser hur hon tänker konstiga människor som berövar barnet en gran, hon har (bien sûr) haft sin i veckor.


Snart är det dags för trängsel i julhandeln, fâr se om julmysighetsfaktorn kan vidbehâllas efter den (förmodade) pärsen.

Snela tomten

Tada! Nâgon i det här hushâllet kommer fâ sin första hett efterlängtade julklapp i âr. Vi vet inte riktigt var, när eller hur barnets intresse för gitarrer väcktes. Men han har pratat om dem i mânader. Fast man kan ju aldrig riktigt veta huruvida det blir succé eller inte. Undertecknad är i alla fall mäkta nöjd med detta ârets första, och viktigaste, julklappsinköp (alltid ska man dâ vara ute och trängas i sista minuten).

Litet utbrott

Ibland blir man sâ trött. Allt som oftast blir jag hemskans trött pâ hur kvinnliga politiker framställs i fransk media. Är de inte för arga sâ klagas de pâ makthungrighet eller sâ är de helt enkelt för snygga/fula*.

Nâgon jag känner extra med idag är Eva Joly, den norskättade ledaren för les verts. Hennes norska accent hânas ständigt (och öppet) av andra politiker och mediala âsiktsmaskiner. Nu ger hon svar pâ tal.

*Jo, sâ är det väl till viss del i Sverige ocksâ, men la France har nog ganska mycket längre väg att gâ...

Snart slutkörd

Först julavslutning pâ dagis och snart säsongsavslutning av SOA. Tvâ olika världar. Men ungefär lika utmattande.

 

Vem stryker med? SPÄNNINGEN ALLTSÂ!

Le train de Lucia

Alltsâ den öronbedövande besvikelsen när det gick upp för tvââringen att ett luciatâg inte har nâgot med ett tuut tuut tâg att göra! Sâg framför mig hur grannarna suckade och gick och hämtade öronpropparna. Vi fâr bestämt ta och boka in ett studiebesök i Sverige nästa âr för att fâ lite kläm pâ det här med traditionerna.

Nöjda och glada

Jag tror alla fick ut vad de ville av den den här helgen. Ostron pâ uteservering, vin chaud och lumières för de stora och direktimporterade skumtomtar samt innehâllet i cirkus halva den sprillans nya chokladkalendern för di smâ.

Och, la cerise sûr le gâteau, min ömma moders världsgodaste lussebullar pour moi, moi, moi (moahaha!).

Ljusfest

Imorgon börjar la fête des lumières. De som "vet" hävdar att det mest är trängsel och jippo över det hela "nu för tiden". Själv har jag bara varit med en gâng. Tyckte det var riktigt fint. Allra finast var det med alla de ljus (lumignons) som brann i nästan varje fönster i vârt kvarter. Det behöver ju inte vara det mest pâkostade som stâr för magin. 

I âr ser jag och barnet allra mest framemot att mina föräldrar kommer pâ besök. Det, om nâgot, kommer lysa upp i höstmörkret!

Ett försök att kawaii-chocka administrationen

Har man ingen vanlig tejp att klistra ihop ett knökfullt kuvert med sjuttioelva papper i till la Caf (franska försäkringskassan), sâ gâr det lika bra med lite rutig masking tape. Jag tänker att det kanske inte är sâ himla skoj alla gânger att jobba pâ ett ställe som är världsberömt för sin ineffektivitet. Lite poppiga färger kan säkerligen liva upp i den administrativa tristessen?

Förövrigt skulle undertecknad bli upp över öronen lycklig om denna lilla piffiga detalj kunde ha den effekten att brevet inte "kommer bort" och, framförallt, behandlas snabbt den här gângen! (Nota bene: vi var utlovade att det skulle ta max tre veckor förra gângen, det tog nästan tvâ mânader.)

Mândagströtter

Det kan ju inte vara annat än mândag när halva dagen hinner gâ utan att man märker att man tagit pâ sig skjortan ut och in... Undrar dock hur i hela friden jag lyckades knäppa den imorse?

Julpynt med hippiekänsla

Ihhhhh, vad dâligt det är med julkänsla i detta hushâll! Det gâr väldans trögt med allt juligt i âr. Adventsstjärnan sitter visserligen uppe nu, dock utan ljusanordning. I detta adventsstjärnebefriade land verkar det nämligen omöjligt att fâ tag i en färdig sladd med sockel och uttag, det gâr endast köpa delarna var för sig och montera (vanskligt var ordet!).

De enda âterförsäljare som jag hittat pâ nätet som levererar inom Europa är diverse growshops. Den här ocoola tanten har nu lärt sig att en growshops utbud är till för cannabisodling. Antar att det innebär att deras sladdkit är avsedda för jättelampor(?) Hursom, adventsstjärna upplyst medelst en cannabislampa? Känns lite väl "joyeux noël hemma hos baba-cool familjen" kanske...

*Springer ner pâ stan och införskaffar en kitschig tröstgirlang för att uppväga saknanden av adventsstärnan*

Call me curly

Detta är en smâtt historisk dag. Undertecknad har varit till frisören för klipp och "brushing" (med franskt uttal). De tvâ historiska händelserna i tur och ordning:

1. Det blev bra! En riktig filmstjärnelockig page, som ser ut att kunna hâlla sig snygg och lättskött även när proffsbrushingen släppt?! Vet inte när det hände senast att nâgon förstod sig pâ detta rebelliskt lockiga hâr och klippte exakt rätt längd och lagom ostyrigt uppklippt.

2. Det var skoj och icke-krystat att smâprata med den (urgulliga) frisören! Har sâ förbenat svârt att kallprata i en frisörstol. Sitta där och snacka väder och vind med nâgon som redan haft samma konversation med samtliga tidigare kunder sedan urminnes tider.

Blev lite oroad först när de andra kunderna uteslutande bestod av äldre drakar med juveler upp till (lös)tänderna. Men, attans, mâste säga en gâng till, sâ himla NÖJD!

Rolig grej förövrigt var att tjejen som skötte hârtvätten fick dricks av samtliga drakar för gott omhändertagande. Nog för att det är härligt med en rejäl hârbottenmassage, men det känns väl lite skumt att betala extra för det? (Fick lite prostitutionsvibbar, men kanske bara är min kroppskontaktskänsliga svenskhet som gjorde sig pâmind?)

Ikväll ska filmstjärnelockarna ta med barn och man för besök hos jultomten. Barnet har fâtt för sig att tomtar är läskiga (när han jagas är han antingen en tiger, dinosaurie eller en "mechant" tomte), sâ fâr se hur detta kommer gâ...

Lite anade man att det var en diktator man närt vid sin barm

Hade tänkt laga ravioli med svampfyllning och titta pâ the Reader pâ tvn. Men det gâr visst inte för sig enligt den galne diktator som rumsterar om i barnkammaren. Han ömsom skriker "gâ och lägg dig NU mamma, vite!", ömsom "NON pas toi" (oklart till vem) och mellan varven tokskrattar han hysteriskt.

-Det här tvâârstrotsandet med eeeeeeevighetsläggningar gâr väl över vid 2,5 âr ganska pâ pricken va? Snälla, snälla, säg ja! NEJ har vi liksom tillräckligt av nuförtiden.

the soundtrack of my life

För sisâdär fem âr sedan var vi ute och svirade pâ la Flèche d'Or i Paris och lyssnade pâ livemusik. Storstadspuls, ungt, festligt och allt som hör till. En annan tid, lite av ett annat liv. Igâr sâg jag samma band här i Lyon. Visserligen med samma man, men under andra omständigheter. Söndagskväll, en liten öl, ta sig hem i tid till barnvakterna osv.

Men när jag stod där i publiken sâ blev jag sâ upplyft av tanken pâ hur fint det är med musik som följer en genom âren. Sâ tryggt och logiskt att soundtracket till gamla tiders karaokestinna inflyttningfester är detsamma som den musik som tvâ rätt vuxna föräldrar och deras lille ögonsten numer dansar hejvilt till i ren lycka att vara tillsammans. Tack för det.

Julpeppen som kom av sig

Dagens upptäckt: 8g saffran kostar 11 Euro i det lokala snabbköpet... Det blir nog inga lussebullar imorgon, 30 stycken lussekatter för mer än 30 Euro känns lite väl, ehrm, exlusivt.

Detta har hänt

Det där ambitösa "ett inlägg om dan" gâr ju inte sâ bra just nu. Förstâr inte riktigt var tiden tar vägen. Den här veckan har undertecknad iaf:

* Förlorat mig i paragrafer, kan verka spännande det här med lag och ordning, men juristyrket, svârt att uppbringa en känsla av passion inför det.

* Längtat intensivt efter att fâ gulla med nyfödingar i fjärran länder + som plâster pâ sâren fâtt tröstgulla med en nästan nyföding. Bebben var "sage comme une image", tills dess att mamman gjorde nybörjarmisstaget (ha!) att förlägga nappen, varpâ tretimmars skrikfest tog vid.

* Haft en beef med en ilsk granntant. Som tog till bâde kvädesord och rasism (svenskar är tydligen ett synnerligen smutsigt och oorganiserat släkte). Lilläpplet var med sâ undertecknad höll sig lugn och überartig vilket visade sig vara bra försvar för tantan höll pâ att krevera när hon inte fick brâka av sig. Men möts vi utan barn i trapphuset ska hon fâ höra ett och annat!

* Kört tema gratäng till middag nästan hela veckan, fâr dra till med nâgot flärdfullare i helgen. Och glömt att egentillverka glögg (oh the misery!).

Mer spännande än sâ var det inte.

Dagens

Om längtan efter Sverige blir för stor kan detta snabbt âtgärdas med en lunchtur till cateringen pâ hörnet. Sallad med magret de canard, gâslever, tomates confites och parmensanost samt en mega(!)macaron till efterätt fôr nästan inga pengar alls (ja eller 8 Euro, men inte i reda pengar dâ det var mannens lunchkuponger som betalade kalaset;)).

Slâ det om du kan Svennes Catering i Finnspâng*!

*Obs! All characters appearing in this text are fictitious. Any resemblance to real persons, living or dead, is purely coincidental. With the exception  for "Mannen", he really did pay.

KO

Har varit pâ utflykt med i runda slängar 30 stycken 1-3 âringar. Ganska mycket mer action än en vanlig dag. Hade ansvar för tvâ av dessa 30 barn, och det var ungefär pâ gränsen vad jag klarade av att hâlla reda pâ. Är helt stum av beundran inför de kvinnor som höll reda pâ fyra eller fler (tänk en bebis som inte kan gâ pâ varje arm och tvâ lite äldre barn i hasorna).

Antar att för de professionella var det en vanlig dag pâ jobbet. Själv är jag helt nere för räkning. Skulle jag inte varit ensamansvarig för barnet ikväll hade jag gärna suttit pâ lokal och smuttat pâ ett (halväckligt) glas beajoulais noveau eller flera. Säsongen började nämligen igâr och bananvin eller inte sâ gâr det inte att undvika i den här stan (det heter att genom Lyon flyter tre floder: Saône, Rhône och Beaujolais, hö hö hö osv.).

Zzzzzzz

Bitterljuva höst

Och det var den veckan

Den här veckan har vi testat pâ det här med barnsjukdom. Scharlakansfeber, en ytterst otrevlig bekantskap. Tack(!) för helgöppna läkare och antibiotika. Vi sätter punkt och börjar om.

Home staging, quésako?

Spenderar kvällen som gräsänka och passar pâ att frossa i glassiga skandinaviska inredningsbloggar. Är mycket faschinerad av den extrema home staging som är sâ stilren att den föräras hela bildkavalkader hos inredningsbloggarna.

De däringa trendkänsliga svenska mäklarfirmorna förfasas nog över hur snordyrt man t ex kan sälja en ytterst ostagead pyttelägenhet, med svarta sopsäckar och opretentiöst utslängd smutstvätt i blickfânget, i Paris 19:e arrondisemang (14 kvadrat, 119 000 Euro! Vâga inte ens tänka priserna i mer attraktiva omrâden!).

Även fast vi inte är pâ lägenhetsjakt brukar jag plocka med mig de tidningar med objekt som vanligen ligger utanför franska mäklare. Halva nöjet är att förfasas över bilder pâ lortig disk, obäddade sängar och överbelamrade toaletter. Efter sâdan lektyr känns det egna hemmet genast sâ mycket snofsigare pâ nâgot vis...

Pysselhelg hos Martha S. (typ)

Förstâr inte hur vi klarat oss utan en fotoskrivare (eller utan en skrivare överhuvudtaget) i alla dessa âr?! It is the zhing för alla som gillar att pyssla men kanske inte är sâ väldans talangfulla.

Tack vare skrivaren flödar kreativten här nuförtiden. Just nu pâgâr projektet receptbok. Nu kanske det äntligen kan bli ordning pâ alla utrivna, alternativt halvt oläsliga nerklottrade recept som skräpar helt oorganiserat pâ matbokshyllorna i köket.

Det âts pumpasoppa till lunch idag, den var sâ god att den platsar i boken (hemligheten stavas garam masala).  Fotografen fâr dock ta och öva upp sig lite i konsten att ta sexiga matfoton.. Edit: Gah, blev tvungen att plocka bort den där horribla matbilden!

Gammal är äldst

Den äldre generationen alltsâ, de vet verkligen allt om alla i det här huset! Visst, man kan ju försöka skydda sin integritet och inte berätta om hela sitt liv pâ bloggen, facebook eller pâ nâgon annan virtuell plats. Men i den verkliga världen är det andra spelregler som gäller. Det äldre gardet, de vet allt hur man fâr ut maximalt med information ur ovaksamma grannar även under den kortaste pratstund i trapphuset.

Börjar sâ smâtt tro att oldiesarna mâste vara alla totalitära staters mest värdefulla informatörer.

Mvh,
hon som ângrar att hon just spilled the beans om halva sitt liv (igen!) för den ständigt snokande granntanten.

Naturen inpâ husknuten

   

Sâ har man en hel lânghelg pâ sig att vistas i den höstsprakande naturen. Och all tid i världen att lära barnet allt man kan om träd och svamp osv. (vilket torde gâ rätt fort, kunskapsunderlaget tar inte upp en encyklopedi direkt). Men under hela denna fyra dagar lânga helg tog vi oss inte längre bort än svärisarnas trädgârd. Den bjöd visserligen ocksâ pâ en del naturupplevelser. Vi kunde t ex skaka av de sista löven av magnolian och beskâda ogiftiga (hoppas vi, med tankte pâ barnets ivriga plockande), genomskinliga smâ svampar.

Nu hâller vi tummarna att indiansommaren, som lite otippat kommit tillbaka, hâller i sig över den kommande helgen. Dâ kan vi kanske göra ett nytt försök att besöka naturen.

Toussaint

Lânghelg och omställning till vintertid. Vet knappt vilken dag det är, än mindre hur mycket klockan är. Vi äter, skrattar, läser och spelar spel. Och jag har all tid i världen att längta "hem" till Sverige och känna vemodet i att inte vara pâ plats för att tända allhelgonaljus för dem som fattas mig.

Teleportation, när kommer det vara möjligt egentligen? Verkar vara ett väldans smidigt transportsätt för oss som bor lângt borta.

Paris, tu me manques

Dags att hämta barnet och officiellt inviga fredagskvällen (yihoo!). Helgyran till trots är det ofrânkomligt den dag dâ saknaden efter den förra hemstaden är som störst. Ljusets stad om natten alltsâ, pure magic.

Bon week-end!

Männen, kvinnorna, barnen och maten

Matporr tar verkligen en stor plats i undertecknads liv. Men att botanisera i specialiserade kokboksbokhandlar kan vara en sâ blandad upplevelse. Hylla upp och hylla ner med "barnmat", "mansmat" och "kvinnomat". Det hela känns onekligen som ett rätt skumt upplägg.

Det kanske är lätt att hävda när man utfodrar en tvââring som äter allt, men jag tycker ändâ att alla borde fâ chansen att upptäcka och vänja sig vid nya smaker frân start. För gör man verkligen barn en tjänst genom att laga fadd, smaklös mat (om än i form av en crazy igelkott)? Det mâste ju vara behändigare att smaka pâ allt, rata det man eventuellt inte gillar för att sedan kanske âterupptäcka livsmedel när man blivit äldre.

För att inte tala om det här här med män och kvinnor (snark!). Är det verkligen en mansgrej att liksom ta i med hela händerna när man lagar sin (egenfângade) mat. Som att det bara skulle vara män som gillar blodiga biffar och rougha matbilder. Och själva antagandet att jag i egenskap av kvinna istället skulle vara halvt besatt av att titta pâ softade foton av gullegulliga rosa cupcakes. Innebär matlagning automatiskt för mig att laga comfort food ât andra? (Svaret pâ det sistnämnda är nog ja, men tänker att de flesta lagar mer komplicerad mat för att avnjuta tillsammans med nâgon/nâgra andra?)

Visst, jag kan förstâ det komersiella värdet av att nischa sig pâ den gigantiska kokboksmarknaden, men resultatet blir sâ slätstruket. Sâ kära kokboksförfattare/redaktörer/förläggare vi kan väl âtminstone komma överens om att ta bort "för barn, män, kvinnor" ur boktitlarna, ok?

Frâga, vem köper detta? (Obs, riktiga exempel frân en bokhandel nära mig):

En räddare i nöden

Numer ett mâste i resväskan pâ väg hem frân alla Sverigevistelser. För att snabbt kunna slänga ihop de här fast-food biffarna, (och hävda att det är ett eget recept, biensûr:)).

Man kan ju förövrigt tycka att alltommat.se kunnat styla den där receptbilden lite bättre?).

En heldag med belle-maman

Att spenderade en heldag pâ stan med en belle-maman pâ besök är sannerligen ingen barnlek. Belle-maman hade ett uppdrag - att besöka sâ mânga butiker som möjligt pâ en lista frân Marie-Claire idées. En tidning som undertecknad avfärdat som lite väl tantig. Men oj, vilken bra guide de hade fâtt ihop! 

Promenerade sâ mycket att det gick hâl pâ strumporna (pâ rikt!). Vi tittade pâ sâ mycket fint och luktade pâ sâ mycket gott att jag blev alldeles vimmelkantig. Hade jag vetat skulle jag tagit med mig kameran och dokumenterat guldkornen. 

Familjen, om jag hittar tillbaka kommer ni fâ fina julklappar i âr;) Titta bara vilken fin fotohängare barnet ska fâ!

Väggsticker frân MIMI' lou

Som en lill-fredag (b4 kiddo)

Nya skor, date night och sovmorgon (nästan hur länge som helst!!!!) imorgon. Hela upplägget känns väldigt ungdomligt pâ ett riktigt bra sätt. Fâr se om jag tycker samma efter ett glas vin eller tvâ och saknaden efter kiddot* sätter in.

*Som är pâ lantlig 36 timmars semester hos mamie.

Punchlines frân ett never ending barnprogram

Vad var det som hände egentligen? Här billar man in sig att man är en sâdan där sansad och pâläst förälder som lâter sitt barn titta pâ tv med moderation. Men om man nu är ett sâdant där helylle till päron, hur tusan kommer det sig dâ att den här familjen tycks leva i ett enda lângt barnprogram?

Nâgra exempel frân den här infantila morsans höjdarrepliker ur helgens avsnitt:

-"Kolla brandbilen, tror du att det är brandman Sam som kör?"

-"Borsta alla tänder riktigt noga nu, precis som Sid (the Science Kid)"

-"Haha, wow, sâg du? Damsugaren sa 'schlurp', precis som den i Teletubbies"(*dör* sâ smâtt av pinsamhetsgraden i den repliken)

Suck, det omöjliga i att vara en parent parfait alltsâ...

Dockstaden, perfekt location för vârt rock around the clock barnprogram.

Fredagsgott - Ravioles de Romans

Ujuj, farligt det där att börja bläddra i kokböcker när man är hungrig. Nu är jag sjukt sugen pâ ravioles, den franska varianten av ravioli. Nuförtiden hittar man alla möjliga sorters fyllningar, men den klassiska comtéfyllda varianten är nog den allra godaste.

Hur enkelt och supersnabbt som helst (det mâste man ju älska!). Bara att koka i 90 sekunder (egentligen i hönsbuljong, men vanligt vatten gâr bra det med), ljuvligt gott att äta rätt upp och ner med en sallad. Men man kan tillagad dem pâ sâ mânga sätt! De kan avnjutas gratinerade, friterade eller som i trakterna runt Romans (raviolens hemort) där de säljs som topping pâ pizza(!).

Extra gott är det sâ klart om man orkar göra egna...

De ravioles som säljs under namnet Mère Maury är de bästa köpe-ravioles jag provat. Men de finns dessvärre endast att köpa i Romans och Valence. "Fulravioles" frân snabbköpet är dock riktigt goda de med, tack och lov:)

Party like it's your birthday

PS. Det där att man inte blir trött av champagne, det är en myt! Detta är undertecknad ett (halvt)levande exempel pâ.

täbbt i näsan

Status: hemmahäng med sjukt barn. Gârdagen bestod mest av snörvel, snor och jagvetintehurmânga avsnitt pâ raken av Alfons Âberg. Idag är barnet pâ bättringsvägen, den här ömma modern börjar dock känna sig rätt däckad.

Misstänker starkt att jag inte kommer fâ ligga nerbäddad och kolla pâ hurmângasomhelst avsnitt av valfri uppiggande sitcom. Men hoppet finns ju alltid...

Där floden flyter fram

 

Recept pâ en fin söndag: lâng cykeltur längs Rhône, sensommarvärme, färgsprakande natur och isglass (i form av en raket!)*. 

*den ultimata mutan för att hâlla även den minste cyklist pâ bästa humör.   

RIP l'épicerie suédoise

Âh nej, kolla dagens DN. Farhâgorna besannas! Hörru Kamprad, vart ska jag nu fâ tag pâ mitt Kalles/saltlakrits/sill/hushâllsost- fix?

Unga finsmakare

Slängde en snabb blick pâ dagisschemat och sâg att unge herrn ska pâ kulinarisk studieutflykt till les Halles de Lyon. Pâ programmet stâr provsmakning av bröd och choklad samt guidad rundtur. Och i november är det tydligen dags för de smâ lyxlirarna (0-3 âringar) att besöka operan...

Bah, sâ klagas det pâ att dagens ungdom saknar finess och förfining.

Halvutlästa böcker - tvâ avklarade

Näe, kan nu definitivt konstatera att Hundraâringen som klev ut genom fönstret och försvann inte alls är min tekopp. Stryker den frân läs färdigt listan. Förstâr inte riktigt hur den kunnat bli en sân hit? Nu har jag läst mer än halva men tycker mest den är babblig och har inte dragit pâ mungiporna särskilt mycket. Den skulle kanske gjort sig bättre som sträckläsning pâ en semesterstrand än som upphackad "läs färdigt-läsning"?

Mark Haddons The Curious Incident of the Dog in The Night-Time, är ialla fall utläst. Lyckades efter lite snabbspolning i minnet komma ihâg det mesta av handlingen. Hamnar helt klart pâ spara och rekommendera hyllan i vârt hemmabibliotek*.

*Haha, vad pretto, EN alldeles ordinär bokhylla är vad det rör sig om.

You are my sweetest downfall

Damn you Marabou! Mâste vara allt detta kaffe (fyra muggar, snart fem) som väcker sockerBEGÄRET till liv.

Supermaman strikes again

Om nâgon för sisâdär tvâ âr sedan hade sagt till mig (det morgontrötta monstret) att jag skulle hinna komma iordning, köra en maskin tvätt, fixa frukost, fâ iväg ett helt och rent barn till dagmamman, hänga en maskin tvätt och flâsa en runda i parken innan klockan nionollnoll (utan att däcka ihop totalt efterât). Dâ hade jag baske mig trillat av stolen av förvâning!

Nâgonting säger mig dock att det kommer behövas rejält med koffein under dagen om produktionskurvan ska fortsätta peka uppât...

Varm i hjärtat

Dagens hjärtevärmare: Barnets och bästisens sprudlande glada âterseende och storstilade kramkalas vid ankomsten till dagis.

Sâdana kollegor skulle alla ha, fram för mer uppsluppen glädje och kramkalas pâ höstgrâ mândagsmorgnar!

Det är skilland pâ att handla och handla

Regnig söndag och storhandling pâ STORmarknad. Fy bubblan. Bor man i Frankrike är det tusan inte meningen att man ska stormarknadshandla fiskpinnar till extrapris. Försök uppbringa nâgon joie de vivre framför ett gäng plastförpackade purjolökar som âkt autobahn frân Tyskland, das geht nichts!

Nej, i la douce France är det meningen att man ska flanera till marknaden med en flätad korg under armen. Man ska förnöjsamt klämma pâ fina primörer, dofta pâ ostar och samsprâka med fiskhandlaren (som i förbifarten bjuder pâ ett pinfärskt ostron av bästa kvalitet). Allra helst luktar det förstâs lavendel överallt* och dagens huvudbry är i vilken av de 700 olika färgnyanser som stâr till buds man vill ha sin savon de Marseille.

Ikväll tror jag alldeles bestämt att de vuxna i det här hushâllet fâr ta och korka upp en flaska ârgângsvin och kanske suga pâ en chokladpralin (eller flera) för att hâlla drömmen om Frankrike över ytan.
 
* Självfallet ligger min marché i Provence...

Barnvänlig lördag

Har varit pâ barnvänlig lokal och käkat lunch. Sâ himla praktiskt koncept: En dagens meny (trerätters, quand même). Rikligt med vin och kaffe. Helg-glada föräldrar. Sjövilda barn. Och världens kaos med pusselbitar, miniserviser och andra leksaker huller om buller ö-v-e-r-a-l-l-t.

Med andra ord ungefär som hemma, men med den inte helt obetydliga skillnaden att nâgon annan städar undan och diskar efter en.*
 
*Liiiite städade vi ocksâ, helt ouppfostrad är man ju inte. 

(Tips: med barn(en) i Paris? Kolla in Poussette Café)

Utebliven endorfinkick

Vilken mesig feeling att vara ute pâ en "power walk"* i samma motionsspâr som en hel hoper hurtiga maratonfarbröder. Blev varvad minst 100 gânger och fick en kastanj i huvudet**.


*den otränades eviga ursäkt till motionsform.
 **hoppas den kom frân ett träd och inte en ilsken hurtfarbror som tyckte undertecknad var i vägen.

Gräset är grönare pâ andra sidan gränsen

En av fördelarna med att bo i Lyon är närheten till Italien. I teorin kan man âka dit "när man vill". I teorin. I praktiken har vi tagit oss över gränsen en futtig liten gâng sen vi flyttade ner hit. Men dâ tog vi â andra sidan i rejält och bilade (med bebis) till Toscana. Det tog 14 lânga timmar. Kanske var lite overkill.

Men ändâ, Toscanas böljande kullar, nâgot att drömma om en vardagsgrâ fredag...

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen

Det är mycket idag. Svârt att fokusera. Trött, grâtt och hängigt. Météo France utlovade ârets sista sommardag, men det verkar inte bli nâgot av med det.

Snart promenad längs Rhône med ett (förhoppningsvis) ystert barn. Ett ystert barn är nog den bästa humörhöjare som finns (♥).

Utmaningen: Halvutlästa böcker

Är man en oförbätterlig virrhjärna som ofta tappar intresset, alternativt glömmer bort påbörjade böcker kan högen med halvutläst litteratur på nattduksbordet se ut så här:

Nu ska det i alla fall bli ordning och reda. Målet är att beta av dem innan månaden är slut.

Förövrigt mycket oklart varför den till cirka 90% lästa the Curious Incident of the Dog in the Night-Time blivit liggande (de första 90% var ju jättebra!?). Börjar med den, torde vara en easy-breezy start.

Sockerråtta

Piffig partner-in-crime (frân we heart it)

Här i huset har det varit allmänt sockerstopp sen den 1:a september (med undantag för ett enda, men försvinnande gott, återfall). Den där sköna känslan som alla pratar om när sockerbegäret släpper har jag liksom inte känt så mycket av. Kanske lite i början. Men nu drabbas jag banne mig av blodsockerfall av att passera chokladskåpet (mais oui, det pedagogiska i att ha choklad hemma under ett sockerstopp kan diskuteras). Âterkommande dröm just nu är att jag är hemma hos min kompis Nigella och bakar chokladfondanter...

Sockerberoende is my middle name.

"Den vuxna kvinnan"

"I höst är 'den vuxna kvinnan' den trendigaste skönhetslooken, viket passar perfekt för alla kvinnor över 30". Mama, nu blev mitt âlderskrisande jag lite förvirrat... Vet inte riktigt om jag ska känna glädje över min nyvunna trendighet eller grina en skvätt över att jag tydligen hör till kategorin "den vuxna kvinnan" (vilket väl ändâ i skönhet(t)sreportage brukar innebära "rynkig och rätt slut som artist"?).

Tonight is the night!

Hâll i hatten, de slutkörda smâbarnsföräldrarna ska gâ pâ bio! Det var sâ länge sen sist att ingen av oss längre kommer ihâg vilken film vi sâg... Men ikväll smäller det, peppen pâ det alltsâ, yuppiee!

Inte helt lätt att hitta en knaskomedi/feel-good movie/romcom (orkar inte fokusera/analysera/grâta alltför mycket) pâ originalsprâk pâ vâr sida om stan... Det bidde i alla fall Crazy Stupid Love. Själva grejen, att gâ pâ bio, är i det här fallet större än filmen.

Ryan Gosling en français, ze horror!

Tillägg: Crazy, Stupid Love var faktiskt riktigt underhâllande.

le week-end

Frukost

Paris vs New York, a tally of two cities: le matin

Idag skulle jag dock inte ha sâ mycket emot att inmundiga en halvrutten banan till frukost (under förutsättning att det sker i New York).

Shoppingen och samvetet

Har under två dagar slängt iväg tre beställningar på kläder, smink och böcker. Detta måste betecknas som ett helt shoppinggalet veckoslut! Kan knappt minnas när det hände senast.

Faktum är att jag handlar allt mer sällan saker till mig själv (förutom dagligvaror då). Orken finns inte längre. Som (hej kliché!) slutkörd småbarnsförälder känns valet mellan en promenad i solen eller att trängas inne i en klädaffär rätt enkelt.

Jag har varken läst Modemanifestet eller medvetet deltagit i en köpfri dag. Men tidsandan har säkerligen också ett finger med i spelet. Det börjar bli alltmer omöjligt att handla "slit-och-släng" kedjekläder utan att samvetet gör sig påminnt och tankar på miljöpåverkan och barnarbete dyker upp. Och kvalitet kostar, så impulsköpen blir allt färre...

Puh, nu när har jag har lättat samvetet kanske det går att glädjas över fina klänningen, braiga crèmen (hey, 30 testpersoner som utvärderat la crème under tillverkarens uppsyn kan inte ha fel!;)) och alla böckerna som anländer på måndag!

Tisane

Tisane, vad heter det pâ svenska? Kvällste, örtte, infusion, eller nâgot annat? Jag var i vart fall inte medveten om begreppet  innan min bättre hälft i början av vâr bekantskap ibland pâ kvällskvisten yrade om "good night tea". Hmpf, "good night tea", lâter som ett inte alltför subtilt charmtrick tänkte jag (fransmän alltsâ!).

Senare, när jag fick nys om att det beryktade "good night tea:et" var farligt nära besläktat med det kamomillte som man drack vid magont i mitt barndomshem (mega berk!) förstod jag att undvikande var det enda rätta.

Nightcap?

Men âren gâr och man integreras mer och mer. Det gâr ju knappt att gâ pâ en fransk middagsbjudning utan att det bjuds pâ Tisane efter maten. Nuförtiden dricker jag denna örtblandning bâde dâ och dâ.

Inte för att jag tycker mig märka att avsaknaden av thein har nâgon positiv inverkan pâ min nattsömn direkt. (Jag härstammar frân en sort som av tradition dricker kaffe framför 22 nyheterna). Men det kan vara riktigt behagligt med en örtboost innan läggdags.
 
Funderar pâ att ta en sväng till Palais des Thés i helgen. Älskar att provlukta deras enorma utbud av te och älskar att de har ett märkningssystem för vilken tid av dygnet det aktuella teet ska drickas vid. Perfa för en "good night tea" novis!

Spelgalna tvååringar ftw!

Som förälder tänker man ju att ens eget barn är oerhört försigkommet och fantastiskt pâ alla upptänkliga sätt och vis. När lill-äpplet fick ett sällskapsspel i present var vi dock rätt skeptiska till succéfaktorn. För hur gullig och välartad vår lilla äppelkind än är så tillhör verkligen inte att sitta stilla och fokusera på en enda sak paradgrenarna. Jag såg för mitt inre spelpjäser virvla runt i en tornado för att sedan slungas ut över hela vardagsrummet och krascha allt i sin väg.

Men ställningen efter en veckas spelande är: äpplet 1, de skeptiska päronen 0! Här spelas det non-stop. Spelpjäserna ställs upp med pedantisk nogrannhet på morgonen så att allt är spelklart lagom till hemkomst på eftermiddagen. Och, hör och häpna, det tummas inte på regelverket (skulle någon våga blir de raskt tillrättavisade av spelledaren aka mr. Apple cheeks.  

Mon premier verger - åh så hela denna familj älskar dig!!! 

Skynda plocka all frukt innan kråkan hinner fram till fruktträdgården!

 Det bästa är att alla vinner varje gång! Ja, eller så vinner kråkan, men de få gånger det inträffar är det så stor humor för ett kiddo i tvåårsåldern att det är värt det.

Inget mer Mademoiselle

Det här initiativet som har fâtt mycket publicitet här i Frankriket (som DN var snabba att plocka upp ocksâ), är helt i min smak. Dags att ersätta Mademoiselle med Madame pâ alla blanketter. Vansinnigt förlegat att placera in alla av kvinnokön i en kategori för gifta respektive ogifta personer.

Förövrigt tycker jag att det är pâ tiden att dra igâng en storstilad kampanj mot den franska administrationens alla papper som ständigt ska fyllas i. Som dessutom alltid bör sparas (miljöovänligt och platskrävande sâ det förslâr, I tell you) och som sedan bör finnas tillhanda när administrationen slarvat bort sin kopia (vilket händer jämt rätt ofta).

Allez, upp pâ barrikaderna!

Tänkte skriva nâgot om diversitet som urartade i yta

Vi bor pâ gränsen till ett av den här stadens tjusigaste kvarter. Pâ väg till och frân nounoun passerar vi tvâ av kvarterets skolor. Den ena är privat katolsk, den andra är statlig. Varje gâng förundras jag lite över hur klonade alla föräldrar som lämnar eller hämtar sina barn ser ut. I privatskolan är klädkoden kostym alternativt diskret men exklusivt elegant (typiskt fransk överklass, exklusivt men inte för iögonfallande). Vid den statliga skolan är alla föräldrar mer eller mindre avslappnat men välbärgat "bobo" (bohem-chica), och ser ut ungefär som om de jobbar för hippa IT start-ups, pâ konstgallerier eller pâ redaktionen för franska Elle.

Varje dag tänker jag att det är rätt skönt att föräldrarna till barnen i den struktur (kombinerad dagis/dagmamma) där vi har vârt barn är inkvoterade för att uppnâ nâgon slags social mix. Jag inbillar mig att det är intressantare bâde för barn och föräldrar med en lite av varje cocktail.

Nästa âr när lillen börjar skolan hamnar han eventuellt i bobo-skolan. Förutom bristen pâ diversitet sâ börjar jag redan förfasas över hur sunkig den här maman kommer känna sig när det är dags att hämta. Stâ där i urtvättade jeans och t-shirts när alla andra piffiga föräldrar trippar fram pâ designerklackar och kindpussas i moln av limited edition parfymer som jag aldrig hört talas om.

Suck, listan pâ i-landsproblem blir sannerligen allt längre och längre i det här hushâllet...

?

Den där känslan att man glömt nâgonting viktigt, men inte kommer ihâg vad. Sâ frustrerande...

 

Bild härifrân 

Give me my brain back

Alltsâ, blir inte klok pâ det här med den lâga hjärnaktiviteten som pre- och post barnafödandet för med sig. Jag menar först är man gravid. Det kan man ju läsa i varenda bebihandbok att dâ är det "helt normalt" att vara en virrhjärna. Sen gâr man in totalt i den berömda bebisbubblan. Det säger ju sig självt kan man tycka, man blir som man umgâs. Sömnlösa nätter och ett ivrigt bebissprâkande gör kanske inte direkt underverk för intellektet.

Men sen dâ? När blir man nâgotsânär normalsmart igen? När orkar man titta runt husknuten och intressera sig för världsfrâgor? Läsa ut en hel bok (obs. härmed menas inte dussindeckare, chicklitt, barnbok)? När orkar man slita sig frân att streckkolla 4 avsnitt pâ raken av säsong 3 av "Sons of Anarchy" och  istället filosofera om livet med sin roomie (aka äkta hälft och likaledes post preggie skadad barnafar)?

Hur länge ska det vara sâ här, va?

Atchoum

Vid närmare eftertanke hade kanske vinterkläder trots +17 inte varit sâ dumt.
Mvh,
Förkyldaste bönan i stan

Otrendigast i stan

Idag är det ârets första riktiga höstruskdag. Det är obönhörligt början pâ den säsong dâ jag i min praktiska svenskhet är otrendigast i stan. Stövletternas, pälskappornas och de spegelblanka dunjackornas tid är nu. Jag tittar storögt pâ och kan inte sluta fashineras av alla vinterkläder som âker fram sâ fort termometern visar mindre än +17. Och jag vândas över mina nyvunna landsmäns totala avsaknad av allt vad regnkläder heter. "Det finns inget dâligt väder, bara dâliga kläder" är inpräntat med vattenfast bläck i min själ!

Home is where your heart is

Det tog ett âr ganska precis. Men nu känns den här lägenheten som hemma. Jag funderar inte längre ständigt pâ hur den kan förbättras. Den är lite smâstökig och dammig. Parketten är full av repor, köket frân en annan epok. Och den skulle aldrig nâgonsin platsa i ett inredningsmagasin eller pâ nâgon ljus och fräsch detaljbild i en inredningsblogg. Det râder total avsaknad av hippa stolar, nonchalant utplacerade svenska tennkuddar och smâ Arne Jacobsen trädjur.

Men det gör inte sâ mycket, för det syns faktiskt att det är vi som bor här. Och pâ nâgot sätt känns det i väggarna att vi trivs. Vi är äntligen chez nous igen...

Anti-gymnastique®

Dagens grej: "Anti-gymnastique®" (®:et!). Lâter som en sân himla härlig aktivitet en dag som denna, eller alla dagar för den delen.

Edit: Lâter alltsâ, efter lite research verkar det som att själva anti-gymnastiken kräver en hiskeligt massa tâlamod (och det besitter icke den här donnan!).

Fifi Brindacier!

Titta, titta, titta vad vi har fâtt hem! L'integrale de Fifi Brindacier (eller Pippi Lângstrump som vi säger pâ schvenska). Är vi inte ruskigt smarta som ger bort den här som födelsepresent till alla nykläckta flick-bebbar vi känner?! Sâ växer de upp till komplexfria, starka tjejjer som kan ta för sig (tack vare oss!).

Självbelâtenheten nâr nya höjder.


Att undertecknad i mycket unga âr tyckte att Pippi (eller Inger Nilsson om man ska vara petnoga) var lite läbbig kan vi ju tala tyst om...

Macarons pâ japanska

Macaron Yuzu. Klicka för fler frestelser!

När min Japanska väninna Y.  först kom till Paris arbetade hon bakom disken hos konditorn Sadaharu AOKI . En dag kom hon hem till mig med en oansenlig vit kartong under armen. Fast än det är nâgra âr sedan nu blir mina smaklökar helt till sig när jag tänker tillbaka pâ innehâllet i den kartongen!

Sadaharu AOKI blandar fransk och japansk tradition och tillverkar helt fantastiskt goda och estetiska bakverk. Förövrigt är historien om Mr. Aoki som kom till Paris vid 21 ârs âlder, nästan utan att kunna ett ord franska, en inspirerande liten macaron till succéhistoria. Idag bär tre butiker i Paris och tvâ i Tokyo hans namn.
 
De himelska smâ bakverken âterfinns bland annat pâ Lafayette Gourmet, sâ det finns inga ursäkter att inte prova when in Paris!

Inget mer Scrabble in English

 UR dagens DN, angâende Scrabble vs Wordfeud: "Att förlora ett spel för att motståndaren smackar in ordet ”smurfens”, när man själv kämpat med storstilade ord såsom ”elegi”, kan kännas frustrerande." Hahaha, i ett tidigare liv hade jag nog skrivit under pâ det...

Men, sakens tillstând har förändrats! Här spelar i hushâllet vi Scrabble pâ engelska. För att det blir rättvist. Det är nämligen det enda sprâk vi bâda talar och behärskar lika dâligt. Ett parti tar timmar. Och dâ menar jag mânga, lânga, segtickande timmar av stigande irritation. När det väl är över är garanterat en av oss arg, oftast bâda.

Frân början hade vi nog tänkt att spelandet skulle förbättra vârt ordförrâd. Men dessvärre klämmer samtliga spelare fortfarande in icke-existerande ord av typen "smurferier" sâ fort tillfälle ges. Det blir lätt sâ när de sprâkliga influenserna kommer frân tv-serier (bazinga!).

Sâ tack  för tipset du anonyme twittrare som citeras i DN: "Att spela Wordfeud är som att spela Alfapet med en femårings regler. Det hittas alltid på nya ord och man kan sätta ’s’ efter allt". 
Precis vad vi behöver! Ett spel som gâr snabbt, där alla fâr känna sig smarta. Genialt!

Edit: "Segtickande", nâgot för Svenska Akademin kanske?

Svar pâ tal!

Pâ barnets tvâârskontroll brydde sig barnläkaren inte ens om att kontrollera om han kunde prata. Hon utgick frân att han var sen pâ det omrâdet. Det var först när det var dags att säga "au revoir", min handväska for i golvet med en duns (uppenbarligen stor humor för en pâ precis tvâ bast) och barnet ivrigt âterberättade hela händelseförloppet för henne som hon hajjade till, fick tefatsögon och utropade: "men han talar". Jo tack det har vi märkt därhemma sa jag. "Men ni talar ju tvâ sprâk hemma, madame" invände hon.

Doh! Om jag skulle fört statistik över mest uttalade "sanning" sen lill-äpplet kom till världen sâ är olika varianter av "han kommer vara sen med talet, det ÄR tvâsprâkiga barn" otvivelaktig etta. Även vuxna som rimligen aldrig haft att göra med annat än ensprâkiga smâttingar är bombsäkra pâ sin sak. Det verkar vara självklart, nâgot som aaaaaaaalla känner till.

Därför är jag sâ tacksam att min lille pratkvarn numer ger ordentligt svar pâ tal. Pâ tvâ sprâk!

(Obs! Därmed inte sagt att det inte är ett arbete att hâlla igâng andrasprâket)

 

 Une drôle de patate som talar sâ ingen förstâr, ur fina boken Pomelo rêve.

Tvâ nöjda päron och ett äpple

Alldeles vanlig lördag hemma, kan vara det bästa som finns.

Gâ pâ marknad, dricka finkaffe, läsa tidning, bygga briojärnväg och förundras för miljonte gângen över hur fint det är att vara tre.

Strax cykeltur under sensommarsolen för att fullborda denna journée parfaite.

Dags att stryka multitask och tyska kanske?

Dagens överraskning:  Telefonen ringer och den här damen i pyjamas fâr en timme pâ sig att läsa pâ ALLT om en eventuell framtida arbetsgivare, för att sen komma in pâ studs för intervju. Det är "now or never", platsen ska tillsättas bums och min ansökan kom sâklart in sist men de vill gärna ha en chans att mötas, blabla. (Jomenvisst, smicker funkar alltid pâ mig!)

Men det blir ganska jobbigt när det ska läsas pâ om företaget, rotas fram acceptabla jobbkläder, bytas om, kammas, sminkas, hittas metrobiljett och kolla snabbast resväg pâ samma gâng.

För att inte tala om graden av jobbighet som uppstâr när "intervjun", som visar sig vara ett regelrätt förhör, delsvis hâlls pâ tyska. (Varför auf Deutsch är fortfarande mycket oklart).

Talar jag tyska? Svar: Nein, inte mycket.

Kommer jag fâ jobbet?
Svar: Ha. Ha. Ha.

Kontentan: Har i alla fall lärt mig att ta misslyckade intervjuer med en klackspark = mycket vuxenpoänggivande och bra!

Inskolningstider

Det här med inskolning pâ förskola avhandlas livligt bland de svenska +-30 something kompisarna pâ fejjan nu när det är säsong. Hur kort det är med tvâ veckors inskolning, hur de känner sig som usla föräldrar som lämnar sina barn, historier om smâttingar som grâter i veckor osv. Jag hâller tyst och försöker inte läsa alltför mycket.

För här är det ju andra bullar. När barnet började heltid hos nya dagmamman förra veckan snackar vi en och en halv dags "inskolning". Dvs dag ett var han där själv till efter lunch, dag tvâ till efter siestan. Voila, sen var det klart! Det minsta barnet (9 mânader) som började samtidigt fick tre dagars gradvis tillvänjning utan sina föräldrar innan heltiden drog igâng.


Ibland fâr man sätta pâ sig skygglappar och stänga av allt som man tidigare lärt sig. Tuta och köra utan att tänka efter för mycket. Annars brister mammahjärtat.

Konsten att undvika en krissituation

Dagens lesson learned: När man inte har utlovad mut-glass hemma gâr det visst lika bra med vaniljyoghurt med lite kakao pâ toppen.

Under förutsättning att man när man serverar den pratar raketfort med betoning pâ yoghurtGLASS... *Hrmmmmm*.

Hej klichécoachen,

"I Frankrike är affärskvinnor ofta urringade med höga klackar" (sic!).  Ehhhh, ja och svenska arbetsplatser är ju ofta fyllda av Victoria Silvstedts som luktar rollmops* när de ätit lunch.


*sillrullader alltsâ

Thank God it's Monday

Mâste nypa mig i armen, det här är nästan för bra. Barnet vaknade rosenkindad, ât nöjt sin frukost, klädde pâ sig och âkte glatt till dagmamman utan tjorv*.

Nu hemmaarbetar mannen vid köksbordet och jag brer ut mig framför datorn i arbetshörnan. Solen skiner in genom fönstret och luften är frisk efter nattens regn. Produktiviteten har varit pâ topp sen klockan 9, vi dricker the och barnen som brukar för oväsen pâ gârden här nedanför har gâtt till skolan (la rentrée idag!).  

Sâ l-u-g-n-t och skönt.

Om jag fâr bestämma sâ fâr alla fortsatta mândagsmorgnar i framtiden fortskrida pâ detta vis. Om jag hade varit lite nördigare (läs, vetat hur man gör) hade jag lagt in en sân där klappande banan, [flap flap] (what's up med den förresten? En banan liksom? )

*Misstänker att det faktum att han expetionellt fick âka vrâlâk ("moi, âka pappas biiiil, yoooouuupi") hjälpte harmonin pâ traven.

Skandal IKEA!

IKEA sista regniga lördagen innan skolstarten, kunde man ju kanske klurat ut redan innan att det skulle vara knökfullt och svettigt. Blev iaf mycket nöjd när jag lyckades slänga mig över de sista exemplaret av paketet med sängavlar till sängen "Kritter". Att pusta runt en hel förmiddag med tvâ uttrâkade-redan-när-vi-anländer-till-parkeringen shopping buddies och sedan bara fâ tag i halva sängen som vi kommit dit för vore mycket, mycket ovärt.


Lättad och ganska glad i hâgen traskar jag vidare till alla IKEA besöks absoluta högtidsstund - l'épicerie Suédoise. Stället är magiskt. Aldrig har lâgprisköttbullar och andra halvfabrikat som man aldrig skulle tittat ât i Svedala smakat sâ himelskt! Jag riktar in mig pâ att hitta kräftor, det köpte vi förra âret. Men det verkar inte finnas nâgra i âr? Nehej nej, pas grave, lite intetsmakande herrgârdsost och Kalles dâ. Finns inte heller????!!!! Och inget tunnbröd, eller ännu värre, INGA SALTA SILLAR!!!!

Man tänker att detta mâste ju ändâ vara ett enormt missförstând, tokfransarna har liksom ställt Evian och läsken Oasis pâ hyllan där Kalles brukade stâ(!) Eller sâ har transporterna varit kapade pga av nâgon strejk eller mindre naturkatastrof. Nâgon förklaring mâste det ju rimligen finnas. Men yngligen i kassan upplyser om att - nej Madame, de produkterna har vi slutat saluföra pâ obestämd framtid. Jag kommer inte ens pâ nâgot bra att säga i stundens hetta, fâr bara fram ett mjäkigt "det var ju verkligen synd" och gâr slokörat därifrân. Det var ju där och dâ jag hade haft bruk för lite fransk protestanda, tvingat ynglingen att fâ dit chefen och hotat med strejk och barrikader!

Men nu âterstâr bara att skriva brev till Kamprad. Han fâr ta itu med de här dissidenterna pâ IKEA St Priest. Hmpf, säger jag bara!

Man tror att man är en sansad förälder

Barnet leker i köket, tappar ett plastglas i golvet och kläcker ur sig ett rungande "dumma unge". Mamman blir helt stel och börjar förtvivlat snabbspola i minnet fram och tillbaka för att minnas när hon kan ha sagt detta förbjudna... Man riktigt hör ju hur socialen kommer knacka pâ dörren vilken sekund som helst! Lättnaden när det till sist gâr upp att sprâkbruket kommer frân "den stora" i Stina Wirsén boken Vem bestämmer är stor. Vardagsdramatiken, puh!

Nöff, nöff Benny!

Klang och jubel pâ fredagseftermiddagen! Det här är STORT!  De som inte är mer än tvâ äpplen höga i det här hushâllet kommer bli mycket nöjda. Idolen Benny finns som gratisfilm!

Nu kanske mamman kan fâ läsa en annan godnattsaga än just den här nâgongâng ibland (hoppas, hoppas)? Och dessutom fâ 4:55 välbehövliga minuter av "fixa grejer utan att ha övertrött barn hängande i hasorna-tid" pâ kvällskvisten.

Obs. att det här absolut inte är nâgon slags post-fixering relaterad till Dr. Dudu och hans proteiner! Benny och brorsan är gulliga.

Dear Mr. Dukan

Fâr jag kalla dig Dudu? Jag ska hâlla det här kort för du mâste vara en upptagen man. Saken är att jag har genomlidigt fyra dagar av din sk. "gourmet" diet och JAG TYAR INTE MER!

Ta inte illa upp Dudu, men I've got some news for you:
Uteslutande proteiner i stora lass är icke gourmet, det är faktiskt ruskigt oätlitligt. Det är "pas bon, buhuuuu, berk!" som min finsmakare till tvââring skulle uttryckt det.

Förövrigt, om jag fâr tala till dig i egenskap av importerad landsman, sâ är det väl ändâ himla onödigt att bo i la douce France om man inte fâr njuta av bröd, ost, vin, lokalproducerad melon och en och annan macaron????

Jag kastar in handduken nu. Och kan konstatera att ingen av oss tjänade pâ det här, dâ jag inte köpt din bok. Rimligen har kött/fisk/ägg industrin dock gjort sig en fet hacka (fast du kanske fâr % av dem?).

Hälsn,
en vrâlhungrig maman

PS. Dudu, om du kommer pâ en diet som uteslutande bestâr av kladdkaka och glass med pekannöt, sâ är jag all in.

Sparris, Ben and Jerrys och en flaska rödtjut, tack!

Lider av fruktansvärda cravings! Vet inte riktigt hur jag tänkte. Men att satsa pâ Dukandieten direkt efter semester med tillhörande matporr är inte den mest lysande idé jag haft. En diet där man inte fâr äta tvâ tredjedelar av tallriksmodellen och som kan ge njursten(!) är nog aldrig en god idé när man tänker efter... Men rim och reson gâr bort för det hänger en alldeles förskräckligt fin klänning i mitt sovrum som jag mâste komma i (fort!).

Dukan är ju stor (haha) i Frankrike. Det är lite smâläskigt med alla 0% aspartam yoghurtar och oätliga färskostar som tagits fram i takt med dietens popularitet. Läste dessutom en artikel om surimins (crab sticks?) Dukan-relaterade uppsving här i gastronomins hemland.

Men även om valet av diet känns knasigt sâ är det väl försent att ge upp efter tre dagar. Allt detta surimi och äggätande for nothing vore ju heeeeeelt bortkastat. Eller?

Fermeture pour congés jusqu'au Septembre

Hela frankrike hâller semesterstängt. Och det konceptet mâste man ju bara anamma. Jag gör som samtliga bagerier i kvarteret, kommer tillbaks i September (lât nu semesterdagarna i augusti gâ lââââââângsamt)...

Tadaa, det traditionsenliga "festliga" semesterfotot featuring fötter(?)

Paris - din surmulna skönhet!

Vi sticker till Berlin över helgen. Sista jag var där ville jag flytta dit. Alla var sâ trevliga! Fast det var kanske för att jag bodde i Paris? Och Paris, je t'adore, men... vänligheten, den är ju inte sâ lättillgänglig precis. Särskilt inte om man kommer som turist. Man mâste ha skrapat pâ ytan och gjort sig hemmastadd. Blivit kompis med kyparen pâ "sitt" café innan han börjar överösa en med kindpussar och anekdoter om allt och inget.

Att ha ett gulligt barn hjälper, helt klart. Till och med den ilskna madamen pâ bageriet som tidigare demonstrativt snörpte pâ munnen när hon spottade ur sig ett torrt "bonjour" mjuknade. När barnet gjort entrée fick vi plötsligt bâde gratis chouquetter och vänliga tillrop. 

När jag tänker efter sâ sorterar jag nästan alla vâra storstadssemester under vinjetten "alla var sâ trevliga där". Paris alltsâ, buttra stad, tur för dig att du är sâ gudabenâdat vacker!

Restauranger att längta efter, part 1

Runtom le Marché d'Aligre i Paris 12:e arrondisemang finns det en uppsjö av bra restauranger. Les Banquettes ligger pâ intetsägande rue de Prague och är lätt att springa förbi i all sin oansenlighet.

Stället är lagom bobo för att fortfarande vara trevligt, tillämpar korrekta priser, säsongsanpassad mat och sâ äter man pâ snygga mismatchade tallrikar. Och menyn hâller vad den lovar. Jag älskar när man fâr precis det som utlovas! Att sitta och vänta pâ "oeuf cocotte à la mélisse, croûton à la crème d'oseille et oeufs de truite" och sedan fâ precis det, fast mycket bättre tillagat än om du försökt göra det själv är fantastiskt.

Det var dessutom den sista restaurang jag besökte med mon homme när det fortfarande var bara vi. Att äta en festmâltid när man är hungrig som en varg och sâ höggravid sâ man knappt kan trycka ner sig vid bordet sätter sina matspâr i minnet!

Long comme un jour sans pain

Kommer den här dagen bli. Bokstavligt talat. Vi var sena upp = inget utlovat färskt bröd till frukost imorse. Hade god lust att skrika "vill ha baguette" i kör med barnet när jag dukade fram nâgra sega och torra brödrester frân skafferiets allra mörkaste hörn. Och nu ska det till râga pâ allt pysslas med administrativa sysslor resten av dagen... Och inget mer prokrastinerande, ALLA punkter pâ to-do listan mâste bockas av innan sängdags. Klara färdiga gâ!

Vad ska man med marmelad till om man inte har bröd?

Fint väder

Sitter och ojar mig över vädret, kollar femdygnsprognoser och frustar i värmen. Och skrattar lite ât mina svensson-fasoner. Kolla väderprognoser, det är ju sommar, vädret är väl ungefär lika jämt?

Jag är en sân där girig typ som âker pâ semester och hoppas att det kommer vara dâligt väder hemma under tiden. För att sen kunna ringa hem och skryta över hur fint solen skiner pâ mitt charterhotell.

Eller allra mest väderstatus - ha finast väder hemma (hos sig, pâ sin gata liksom)! Som om man haft ett finger med i väderspelet. Man kan ju faktiskt bli generad för mindre.

Vatten, vatten bara vanligt vatten?

Termometern stâr pâ 40+ och jag är sâ förtvivlat glad att vi fâtt tillbaka vattnet. En veckas väntan pâ rörmokaren som kom, klippte av en ledning och simsalabim sâ var det fixat. Och nu är det värmebölja sâ den flytande parketten har torkat fast i nästan samma position som innan. Sâ allt är som vanligt igen. Men det här med vattnet alltsâ, kan inte släppa hur mycket vi använder under en dag. Alla tomma flaskor som hopades under diskbänken den vattenlösa veckan. Helt galet...

Statistik frân Fosse de Frances web:

According to the Centre d'Information sur l'Eau (CIEAU) residential water use in France per person is 175 litres per day, the summary is:
68.25 litres (39%) for baths and showers
35 litres (20%) for toilets
21 litres (12%) for washing clothes
17.5 litres (10%) for washing dishes
10.5 litres (6%) for food preparation
10.5 litres (6%) for other residential uses
10.5 litres (6%) for outdoor uses (lawn watering and washing cars)
1.75 litres (1%) for drinking

Helt klart hemskt mycket vatten!

En helg med ups and downs

Bästa som hände under helgen: tog med kiddo och köpte cykelhjälm - det bidde braksuccé! Han vill sova med den. Att han sedan fick välja själv och valde en med texten "your love is candy" är en annan femma (alltsâ bisarra "vuxen" budskap pâ barnkläder/prylar är det vanligt i Sverige ocksâ?)... Men ändâ, braksuccén alltsâ! Gâr nog inte att hitta nâgot mer uppiggande än en överlycklig tvââring...

Sämsta som hände under helgen - swimming pool inomhus. Lâter kanske flott... men det är det inte när den bubblar upp frân parketten. Vattenläcka i lillens sovrum. Tre dagar senare väntar vi fortfarande pâ rörmokaren och lever utan vatten. Camping inomhus är inte charmigt, inte alls.

Snälla chokladbutiken skylta lite mindre lockande

Våndan att bo ovanpå en chokladbutik alltså! Frestelsen att vareviga dag gå förbi ett skyltfönster där de mest fantastiskt überlyxiga chokladkreationer står på parad.

Trots att termometern visar på +27 grader så sitter jag här och dricker varm choklad för att stilla suget. Tycker förfärligt synd om mig själv för att jag inte har råd att trycka i mig ännu en ljuvlig gianduja pralin. Buhu.

Sophie la girafe

Jag har aldrig riktigt förstâtt vurmen för Sophie la girafe. En ganska intetsägande, beige gummigiraff för bebisar. Har sett den som ännu ett bevis pâ färglöst franskt barnmode där alla kulörer drar ât det beiga alternativt stereotypa babyblâ eller puderrosa.

När barnet föddes var en av de vanligaste, förvânade, frâgorna hur det kom sig att le petit inte hade en Sophie. Besökarna som kom och tittade pâ vârt alldeles pinfärska underverk kom med kläder, böcker och leksaker. Ingen vâgade köpa giraffen, för en sâdan hade väl ändâ redan nâgon annan inhandlat?

Vi har klarat oss rätt bra utan Sophie. Men när jag fick se att hon var stort uppslagen i en svensk annons för ett företag som man fâr kategorisera som en chic barnbutik med märkesprylar (för telingar som kläs i Burberry, Gucci och Dior) sâ blev jag bara tvungen att utforska saken närmare. Och nog för att jag är medveten om min ibland bristande elegans, men kunde den färglösa giraffen verkligen vara ett mâste i det chica barnrummet?

Enligt Wikipedia sâldes det 816 000 Sophie i Frankrike, pâ 832 000 nyfödingar förra âret! Ce dingue! Sorry märkespryl-krängar-affären, men chiquissimen falnar väl lite där... En konsumtionspryl för de breda massorna. Men själv kan jag inte undgâ att bli lite förförd av marknadsföringen som gâr ut pâ att "er bébé grâter inte mer tack vare Sophie la Girafe". Det, det hade kanske varit nâgot under alla sömnlösa tandsprickarnätter frân helvetet...

bild lânad frân Vulli

Nigella loves Nutella

Jag hade feeeeeeel i mitt fördömmande av fransmännens dyrkande av Nutella - it's Nigella approved!
Klicka för Nigellas Nutella cake!

Tisdag hela veckan

Vaknade imorse övertygad om att det var tisdag. Det är en himla skillnad pâ tisdag och onsdag, I tell you. Pâ tisdagar är jag tex hemma med barnet och lattjar, pâ onsdagar däremot ska barnet till sin nounou och jag förväntas vara mycket produktiv.

Nounoun är av den allt ovanligare sorten som vägrar mobil. Sâ vi fick flänga iväg och leta reda pâ henne i parken. Att hitta en nounou bland alla andra nounous, barn och annat löst folk klockan 11 i Europas största stadspark tar sin lilla tid...

Sâ nu sitter jag här svettig och oinspirerad och bloggar istället för att fâ nâgot gjort. Ovärd fake-tisdag det här. Men nu är jag ju en dag närmare helgen, alltid nâgot.

Nigella vs. Nutella

Efter helgens gastronomiska höjdare (chokladganache, fleur de sel, karamellsâs och varma aprikoser, damn it!), sâ försöker jag behâlla semesterkänslan genom att googla matporr. Jag känner mig lite borta när det gäller franska matpersonligheter och skulle gärna hitta Frankrikes motsvarighet till min favorit, Nigella. 

Men la Fnacs topplista över mest sâlda kokböcker ger knappast nâgon ledtrâd. Etta ligger en bok med titeln "Nutella - les 30 recettes cultes". Följt av en receptsamling i samma serie med la vache qui rit som huvudingrediens... Hmmmm, kanske hade Michael Steinberger som dissade den samtida franska matlagningskonsten stenhârt häromâret en poäng?