Segerns sötma

Tänk vad bra det känns att vinna ett val som man inte är röstberättigad i:) Har firat med champagne och röda jordgubbar. Och längtat mig lite tillbaka till galenskapen och glädjeexplosionen som pâgâr i detta nu pâ Place de la Bastille, mitt gamla next door. Fast â andra sidan, där lär det knappast gâ att sova i natt, mitt i festen. Känner en lättnad att vakna upp till nâgot som jag tror och hoppas är ett lite mer öppet sinnat Frankrike. Där rädslan för de andra har bytts till nâgot mer konstruktivt. Nâgot att bygga vidare pâ.

Baksmällan

Idag är dagen dâ det är dags att vända blad, börja om och försöka ignorera den där baksmällan som dunkar i bakhuvudet som en pâminnelse om gârdagen. Hur det nu gâr att vända blad när man vet hur det öppet kommer flirtas med de mörka krafternas väljarkâr under de kommande tvâ veckorna *stor suck*.

Igâr när mannen röstat gick vi till parken, där drog mörka skyar in...

Litet utbrott

Ibland blir man sâ trött. Allt som oftast blir jag hemskans trött pâ hur kvinnliga politiker framställs i fransk media. Är de inte för arga sâ klagas de pâ makthungrighet eller sâ är de helt enkelt för snygga/fula*.

Nâgon jag känner extra med idag är Eva Joly, den norskättade ledaren för les verts. Hennes norska accent hânas ständigt (och öppet) av andra politiker och mediala âsiktsmaskiner. Nu ger hon svar pâ tal.

*Jo, sâ är det väl till viss del i Sverige ocksâ, men la France har nog ganska mycket längre väg att gâ...