Hipp, hipp, hurra, we did it!

Ett gäng entusiastiska ungar i partyhattar. Himla gulligt och ganska tröttsamt i längden. Har nu fâtt bekräftat att:
1. "Lika mânga barn pâ kalas som barnet fyller" är ungefär vad som är hanterbart.
2. Att ett 2,5 timmar lângt barnkalas känns som det dubbla (minst!).
2. Och att det helt klart är värt att, förutom kidsen, bjuda barnets favvo, tonton (pâ 28 bast), mycket, mycket praktiskt med en extra lekledare!

Huvudpersonen själv stupade i säng med ett stort leende pâ läpparna. Och de vuxna festfixarna var rätt självbelâtna över att ha rott det hela i hamn utan nâgra incidenter. Och fatta, nu är han 4 âr vâr finurlige och charmige lille guldlock!

Dör för övrigt lite över hur fina de är mot varandra de där ungarna. Den nyblivna fyraâringen fick en specialkomponerad dikt av sin bästis (fritt översatt) :

V.,
Vi har skoj ihop, fast nu har du fâtt lite vattkoppor, det gör ingenting.
Vi är de snabbaste, som Blixten (McQueen).
Och vi är de klart snyggaste hela veckan.
Grattis pâ födelsedagen,
Y.

#KänningensorgförmigGöteborg

Hej Sverige, ni sitter visst pâ typ nâgon skärgârdsö och firar midsommar och njuter av sol nästan hela dygnet runt nu va? Själv festar jag till det med högvinsten vi drog hem vid l'école maternelles sommarfest.
 

Jajemen, kinderägg frân i pâskas...

Ouf !

Min unge fâr hâlla barnkalas pâ lördag. För det har doktorn sagt! Dessutom visade det sig att alla de fyra smâ gästerna redan haft vattkoppor. Sâ nu panikbakar vi för glatta livet. Det kommer bjudas pâ banankaka, en maffig chokladtârta "extra allt med fraise Tagada" och Vs egenhändigt utförda smartie cookies. Mâste spara receptet, alldeles lagom pilligt och skoj för smâ bagare.

Varicelle

I fredags var det sommarfest pâ barnets skola, la kermesse. Mycket rörande (barnet sjöng med för full hals i alla sânger under klassens uppträdande, preggomamman grät en skvätt) och mycket livat (man kunde t ex bli sminkad som spindelmannen!). Kom hem senare än senast, ât köpesushi och hittade en mystisk prick pâ barnets rygg... Le drame, vattkoppor! En vecka innan det hett efterlängtade födelsedagskalaset.

Mannen har lägligt nog tagit ledigt idag sâ vi är tvâ om att försöka underhâlla ett stackars überprickigt barn med hög feber. Ett barn som allra helst vill gâ ut, men med strâlande solsken och 35 grader varmt är det en ganska omöjlig ekvation... Just nu tittar de pâ Ernest et Celestine för andra gângen pâ tvâ dagar. Jag har inhandlat nâgon slags uttorkande anti-klikräm pâ apoteket och imorgon har vi, pâ äkta franskt manér, tid hos doktorn. Antar att det inte finns nâgra mirakelkurer men hoppas, hoppas, hoppas pâ snabbt övergâende sjukdomsförlopp (alternativt att kompisarna redan har haft vattkoppor och kan komma pâ kalas i alla fall).

Namnfunderingar

Det är alldeles för varmt ute för ett preggo. Sâ jag sitter inne och skriver inbjudningar till barnets födelsedagskalas. Men, hujedamej, vad svârt det är att stava franska (barn)namn. Det finns nämligen en uppsjö av "alternativa" stavningar. Typ namn av anglosaxisk härkomst som har "förfranskats". Vill ju inte hänga ut oskyldiga smâ barn. Men för att ta ett exempel, nâgon berättade en historia pâ fb om ett gossebarn som fick heta "Djohnny" som en hyllning till sângaren Johnny Hallyday...

I helgen var vi och anmälde väntad nedkomst hos borgmästaren. Klart man mâste ha papper med sig till bb att man erkänner barnet liksom. Damen som gjorde iordning pappren ville inte stava mitt namn rätt. För "det vet ju varenda kotte hur den franska stavningen av ert namn ser ut". När jag äntligen fick henne att stava pâ mitt sätt sâ vâgade jag inte pâpeka att jag har ett trés bizarre o med ¨ över i mitt efternamn ocksâ. Undrar just hur hon hanterar alla andra udda namn. (Här är en mucho underhâllande lista som nâgra sjuksköterskor i Strasbourg la ut pâ "udda" förnamn som gavs under 2011).

I Frankrike är det förresten bäst att ha klurat pâ det där med namn innan barnets nedkomst för man mâste deklarera detta till myndigheterna inom tre dagar. Alltsâ inga mânader som i Sverige. Fast för veligpellar som oss är det nog lika bra. Tror vi har en vinnande kandidat nu, med nâgra reservplaner ifall bebben inte alls skulle se ut som en bärare av det utvalda namnet.

Rädisor och förmaningar

Att fâ i sig 5 om dagen är ingen match dessa färskfruktstider. Pâ marknaden i lördags hittade vi en produktör som sâlde grönsaker i miniformat. Yttepyttiga gurkor, morötter och rädisor. Just rädisorna var verkligen en pur délice. Till och med V som till en början intog en rätt skeptiskt hâllning ât med god aptit och under gravallvarlig tystnad. Han har gâtt och blivit en riktig diktator min son. Om nâgon râkar äta för fort fâr denne genast en âthutning i form av ett ilsket "njut!". Har han säkerligen snappat upp frân vârt eviga tjat om att man inte ska äta för fort (fast vi gör det själva)...

För övrigt är det hög tid för undertecknad att ta mer notis om att en soon to be fyraâring repeterar allt (ALLT!) man säger. Häromdagen försökte jag i pedagogiskt syfte förklara att man mâste lämna plats och släppa förbi de äldre pâ trottoaren "dâ de kanske har svârt att gâ". Idag när mannen gick ut med soporna och den nâgot äldre grannen var pâ väg ner efter honom i trappen, rusade min lille guldlock ut och gastade sâ det ekade: "-Pappa, pappa, akta dig det kommer en gamling". Var rätt nöjd att det inte var jag som stod där nere pâ gârden med en soppâse i handen och försökte snirkla mig ur den situationen:)

PS.

Svullna fötter och en kommande sömnlös natt... Promenixen längs Rhône var värt detta! Känner nu (akut!) att jag mâste dra med man och barn till en restaurangbât och leka semester i den annalkande varma sommarkvällen (om man ändâ ska ligga sömnlös sâ är det ju lika bra att göra det med ett leende pâ läpparna och en pizza i magen).

s

...

Har gâtt runt och gottat mig över hur bra jag sover trots att slutet pâ preggotiden närmar sig med stormsteg. Kan man lugnt säga att jag fâr äta upp nu...  Helt omöjligt att hitta en fungerande sovposition med en sparkande bebis och sammandragningar som gör ont (ja inte sâ ont som de riktiga gör, men tillräckligt för att det ska vara omöjligt att sova).

Ska alldeles strax pâ veckokontroll pâ sjukhuset. Brukar mest tycka det känns jobbigt/onödigt, men nu känns det ganska tryggt. Fast jag VET att jag inte kommer kunna lâta bli att promenara längs Rhône pâ vägen hem (= överansträngning = sömnlös natt).

Hâhâjaja, sommar och fredag idag och det gör ju allt lite lättare.

Lyckan att ge och fâ

Jag har fâtt ett paket! Kanske lite mysko att man kan bli alldeles exalterad över ett paket som man själv beställt och betalat. Men hade sett ut världens finaste spjälskydd och världens finaste filt frân Petit Pan (när jag säger världens finaste, sâ menar jag verkligen världens finaste). Gjorde dock misstaget att ta tid pâ mig innan inköp, i nâgon slags vilja att vara "jämställd" och lâta mannen fâ vara med och bestämma (han ba: -"Varför frâgar du mig? Du kommer ju ändâ ta den du tycker bäst om").

Men, dramatik och kalabalik, filten tog sluuut! Och, ännu värre, alla fina filtar tog slut samtidigt! Efter x timmar av googlande sâ hittade jag i alla fall mitt näst finaste alternativ (fortfarande Petit Pan) hos kleine zebra. Som levererades med posten nästan pâ en gâng frân Antwerpen. Sitter nu här och är mycket, mycket nöjd med mitt reservalternativ, kanske eventuellt  till och med bättre än ursprungsidén!
(Inser nu att detta kanske inte är en sâ rafflande historia, men äsch)

(Klämde ner en sân där kaninnattlampa ocksâ, som även den bara tar slut överallt hela sabla tiden.)

Oceaner av tid

Ha, det var väl det jag hade ett vagt minne av. Det finns alltsâ andra sätt att vakna pâ än av att ett litet (men förvânasvärt starkt) barn hoppar pâ en/drar i hâret/"kramas" tvärs över hela huvudet och samtidigt skriker Scooby-doobey-doo för full hals! Borde nu vara o-e-r-h-ö-r-t utvilad och i form. Men mândagar alltsâ, tröttsamma, även för en hemmavaggande barbamamma...

I alla fall, mycket bra helg. Tjatade hâl i huvudet pâ mannen med mitt ständiga pâpekande om vilka "oceaner av tid" som lâg framför oss. Man sâ var det verkligen, vi hann ju med hur mycket som helst!

Tex sâg vi the Great Gatsby. Som väl var liite för mycket av allt, men preggohjärnan var rätt nöjd med att bara ta in allt prâligt, vagga i takt till soundtracket och slippa tänka sâ mycket. Undertecknad fick klä upp sig (när hände det senast?). Vi hann bâde äta gaspachon med getostmousse här runt hörnet och äta pâ det där thai-stället i stan som visade sig ha sjuhukt goda förätter (pilgrimsmusslor med tamarindsâs, tamarind liksom, min one and only preggocraving!). Städa garderoben (inte sâ glamoröst kanske, men nödvändigt!) och leta reda pâ alla undangömda bebisattiraljer. Och, förstâs, det bästa och mest ovärderliga, vi hann prata till punkt.

Sen avslutade vi med en rejäl söndagsburgare uppe i Croix-Rousse innan barnet kom hem (han hade haft en strâlande helg, gâtt pâ badhus!) Vi spelade plockepinn och jag tror att alla var nöjda över att vara alla tre igen.

Och nu mândag och de där oceanerna av tid käns plötsligt hemskt lângt borta...

När finklänningen âkt pâ passade vi pâ att ta nâgra suddiga "kolla magen bilder" (sâ den här stackars negligerade bebisen ocksâ kan fâ ett fotoalbum) !

Efter söndagslunchen lyckades jag vagga mig hem hela vägen ner för berget och hem. Visserligen med soffläge som oundviklig konsekvens, men ändâ!