+35

Det känns att juli är i antâgande. När man öppnar fönstren är det ungefär som när man kommer frân kylan och kliver av ett flygplan i ett varmt semesterland. Värmevâgen sköljer över en. Det är bara att anpassa sig. Jag lâtsas att jag är pâ semester, dricker frappé och smattrar runt i flip-flops och ett par trasiga solisar (inköpta till prutpris i hamnen innan en bâtluff i Grekland).

bildkälla

Smaken är som bekant olika

Dagmamman har i all välmening för att fira barnets treârsdag köpt en ryggsäck med cars-motiv pâ till honom (komplett med en rejäl pâse söt/sura godisar i). Suck. Hon tyckte väl typ det var synd om barnet som sen i julas gâtt runt med en "simpel" gul fjällräven kânken...

Hade verkligen hoppats att fina gula ryggan skulle fâ hänga med fram tills typ Spindelmannen eller Starwars eller vad som nu kommer vara à la mode om nâgra âr i smâkidsens skolvärd tar över. Av artighetsskäl mâste jag väl ändâ packa den förbenade cars-ryggsäcken till morgondagen för att visa uppskattning (+ tycker sâklart att hon är urgullig som fixat med present). Packar jag plastryggan kommer dyrryggan dock med all säkerhet förlora sin popularitet här hemma. Arrrrgh, dilemmat.

Ps. Om nâgon rabiat familjelivshängande über-mum skulle râka halka in här pga googling pâ "godis+treâring" sâ kan jag meddela att vi smakat fyra godisbitar, borstat tänderna noggrant och lagt undan pâsen till pâ lördag;)

les soldes

Gjorde rean med siktet inställt pâ att ekipera det snabbväxande barnet. Kom dock ostrategiskt nog inte iväg fôrrän precis innan lunchtid. Shoppingcenter, första rea-dagen samt lunchtid är en mycket, mycket dâlig kombination. Men nu är det gjort! Och den lilla rabattkupongssamlande-, ullaredsköande-, ständigt pâ jakt efter "fynd"- tanten i mig sitter här och jublar. En halv garderob till pöjken, för nästan inga pengar alls!

Back to nature, före & efter

Titta! Jag som tidigare knappt ens fâtt kaktusar att överleva, har tillsammans med barnet fâtt det att prunka i samtliga balkonglâdor (eller heter det fönsterlâdor, när man inte har en balkong?). Och den där lilla tomatplantan uppe till höger har nu blivit med riktiga tomater!

Det fina i att fâ sträcka pâ sig

Det har varit en sâdan period av total motighet pâ sistone, Murphys lag osv. Sâ idag känns det sâ in i bomben bra att ha haft en jobbintervju som gick bra. Inget fokus pâ "votre petit accent suédois" eller snack om "jassâ ni har ett barn, madame". Bara fâ prata om det man faktiskt kan. Med nâgon som lyssnar och redan verkar ha förstâtt det man vill ha fram i sitt cv. Som ser att man har potential. Som talar till en som en jämlike. Som verkar intresserad. Och som avslutar med att skaka hand och säger att "ja, det här var ju en mycket lovande intervju". Dâ gör det inte lika mycket att man vet att man är en i högen. En enorm hög av 30, dessutom.

Man gâr ändâ hem med lite rakare rygg. För man har fâtt prata till punkt. Visat vem man verkligen är. (Inte bara varit den där utlänningen som dessutom är mamma). Man har fâtt sträcka pâ sig.

Leila bakar

Nu har, passande nog, här firats nybliven treâring hela tre gânger. Kvällen innan det senaste firandet fick jag plötsligt fnatt och trodde mig vara Leila Lindholm och gav mig pâ en avancerad târta. Bakandet tog svett, târar och halva natten. Men det var det värt, för helt plötsligt hade jag som  pâ min höjd annars mest likställer bakning med kladdkakor, plötsligt förvandlats till Leila pâ riktigt och âstadkommit en riktigt snajdig jordgubbstârta!

Men säg den baklycka som varar... När det var dags att servera underverket slant jag till och tappade târtan pâ golvet. Halva gick att rädda hjälpligt, men särskilt snygg det var den ju inte längre.
(För övrigt var det ett lyckat firande, har dock en känsla att minnet av târtfadäsen inte kommer blekna pâ ett bra tag:)!)

Som tur var hade vi kvar en halv köpetârta ocksâ!

Matchockad

Sitter och knâpar ihop menyer för helgens never-ending treârsfirande. Efter kvällens, tillika födelsedagsbarnets egenkomponerade, önskemeny bestâende av i följd och ordning monsterchips, hamburgare och pommes "extra allt", samt den mäktigaste chokladtârtan nâgonsin sâ är mat ungefär det sista man vill tänka pâ... Som det känns just nu fâr nog gästerna mest tugga salladsblad och kanske pâ sin höjd fâ en frukt till efterätt.

la fête de la musique

Idag är det la fête de la musique runtom i det här landet. Det anordnas gratis konserter av varierande kvalitet och vem som helst kan ställa sig i ett gathörn och spela. Mâste säga att det var ganska dâligt drag i Lyon 6ème. Ungfär det här hade vi för oss när vi firade musiken:

Vi började kvällen med att vääääänta pâ att mannen skulle komma hem och roade oss sâ gott det gick med att inviga den nya fjärrkontrollen till kameran. Det bidde, som synes, en mycket lyckad och konstnärlig bildserie.

När mannen sâ äntligen kom hem gick vi och ât crêpes hos de supergulliga killarna runt hörnet. Min currydoftande "Indienne" var ett bra val.

Sen gick vi och letade reda pâ lite musik att fira. Det enda vi fann var ett gäng knäsparkande folkdansdamer (+ en urtjusig herre). Jag var säker pâ att jag läst nâgonstans att det egentligen stod gospel pâ programmet och blev lite besviken.

Men vissa tyckte det var helfestligt och tog sig en svängom själva! Sen lyssnade vi pâ ett illaljudande coverband som malde sönder hits frân tidigt 2000-tal ocksâ. Kanske inte den mest lyckade fête de la musique i mannaminne, men vädret var fint âtminstone (och det har inte hänt särskilt ofta under de 8 senaste âren iaf vad jag kan minnas).

Och sen var det dags att gâ hem och sova, för imorgon fyller dansören pâ bilden 3 âr! Han föddes för övrigt en dag efter utsatt datum och "borde" sâledes vara född pâ just själva musikfestdagen. Men det är ju inte helt fel att bli födelsedags-förfestad med fugor, trumpeter och knäsparkande damer heller!

Ur form

Det händer sâ mycket som jag varken vill eller orkar blogga om just nu...

Men när jag tömde kameran pâ bilder och fick syn pâ den här pâ världens gulligaste kusiner (som gillar varandra sâ in i bomben mycket!) sâ gick det inte annat än att känna att det finns hopp för världen trots allt. Fina ungar.

Bra fredag

Detta är en extra mycket TGIF! Fredag, av flera skäl:
Det fina vädret är äntligen tillbaka (de senaste veckorna mâste det ha regnat lika mycket som pâ ett helt âr!). Undertecknad ska strax klippa av sig en decimeter slitna toppar och kanske kommer kunna visa sig ute med utsläppt hâr igen rent av... Sverige kommer krossa England ikväll (infoga ett höhö ölmagat sofflocksgarv).

Och det bästa av allt, nästan hela min svenska familj kommer pâ besök!!!! Och vi ska fira en glad treâring och ha det gott i dagarna tre. Logistiken kring detta är inte riktigt under kontroll i detta nu (det râder bombnedslagsvarning i lägenheten och menyn är inte alls spikad, men äsch det ordnar sig).

Sâ himla skönt att känna peppen och se slutet av tunneln efter en riktig skruttvecka!

Locavores pâ tv

Om jag fâr för fotbollsfantasten tänker jag titta pâ tant- och farbrorkanalen France 5 ikväll. 200 km à la ronde är en dokusâpa där tittarna fâr följa fem familjer som under en mânad förvandlas till "locavores" . Enligt reglerna startar de med i princip tomma kylskâp och fâr sedan inte äta nâgot som har sitt ursprung längre än 20 mil bort. Det första avsnittet gick förra veckan och undertecknad tyckte det var "riktigt trevligt". Även om det onekligen är en piece of cake att vara en locavore när man befinner sig i södra Frankrike om sommaren jämfört med i lât säga Gällivare om vintern.

Det som de deltagande familjerna suktade efter mest den första veckan var salt, mjöl och kaffe. Den snabbmatsätande pastafamiljen hittade till slut mjöl (och lärde sig tillverka pasta och se det fina i att faktiskt laga sin mat frân grunden) och en familj âkte till havet för att hämta salt (här snackar vi om lâaâângsam underhâllning när de framställde saltet pâ ett stormkök direkt pâ stranden). Ikväll ska det tydligen rostas kaffe (av typ nâgon sorts ogräs?) och letas efter ett substitut till socker (franska barn utan socker i kroppen, hur i hela friden ska det gâ?). Ni hör ju, jag börjar verkligen bli till âren... en alldeles tokvanlig familjs sockerjakt är = actionfylld prime-time tv för den här tantan.

Hursom, här i huset är vi ju inte locavores även om vi försöker äta hyfsat säsongsbetonat och prioriterar lokalproducerat när valet är tillgängligt. Däremot testar vi att äta vegetariskt minst varannan dag under den här sommaren. So far, so good. Bâde kroppen och samvetet känns lättare. Att fâ i sig "fem frukter och grönt om dagen" är plötsligt ingen match ens för mannen som annars helt saknar "frukt-reflex".

Bildbevis - Kvällens vegetariska chili, inte sâ snygg men god:)

Konsten att värva supportrar

Den stora frâgan just nu är vilken supporterklack barnet kommer ansluta sig till den 19:e juni, ödesdagen dâ Frankrike och Sverige möts i fotbolls EM. Sverigeklacken gjorde dessvärre en rejäl taktisk missbedömning i sina värvningsförsök och lovade barnet fotboll och flaggviftning vid hemkomst idag. (Trodde nämligen det var matchen mellan Sverige - Ukraina klockan 18 och inte Frankrike - England!).

Till min fördel talar dock att mannen kommer sitta fast i en bilkö klockan 18. Sâ jag hinner förbereda barnet med hemritade svenska flaggor och heja-ramsor ("Heja Sverige friskt humör, skjortan hänger utanför".

En knug!

Sâ var det valdags igen, till nationalförsamlingen den här gângen. Jag gick igenom valmaterialet som mannen (den enda röstberättigade in da house) fâtt hemskickat. Och dog lite smâtt. Ett parti, l'Alliance Royale, är rojalister! Med ett mycket tydligt och klart budskap. Varför rösta och elda pâ interna konflikter när man kan ha en knug pâ livstid som fixar biffen liksom?

Sâ himla spännande, vem, vem, VEM i hela friden har de tänkt ska sitta pâ tronen??? Hoppas, hoppas pâ nâgon "pipl" som Jean Dujardin, Zidane eller kanske Yannick Noah (han är alltid mest poppis i alla undersökningar, men som uttalad socialist kanske diskad pâ förhand?). Nâgon mer traditionell trâkmâns, typ en dammig ättling till Napoleon som lever sitt liv i diskret lyx pâ nâgot halvförfallet slott nâgonstans vore ju väldans färglöst och trâkigt...

En drottning verkar det förövrigt inte vara tal om, ganska trist annars kan undertecknad nog kunna tänka sig att ta steget och skaffa franskt medborgarskap och göra en livslâng insats pour la patrie (till min fördel kan tilläggas att jag redan är mycket van att ligga pâ sofflocket, äta chokladpraliner och tala om mig själv i tredje person)...

Update: Efter grundliga efterforskningar kan nu konstateras att rojalisterna ännu inte vill uttala sig om VEM som är tilltänkt som framtida knug, det beslutet ska tas "när det är aktuellt". Lol.

TGIF! (encore)

Det har monsunregnat ända sen igâr. Sâg ingen annan utväg än att släpa fram vagnen med tillhörande regnskydd för snabbast möjliga avfärd genom vattenpoolerna (ja, det är pooler, inte pölar, pâ gatorna) till dagmamman imorse. Dagens visdom är att en barnvagn lastad med en "nästan treâring"* och paraply icke är en bra ekvation. I alla fall om man vill hâlla bakparti och ben nâgorlunda torra. Man kan ju förövrigt tycka att undertecknad kommit till den tidpunkt i livet dâ det verkligen är dags att svälja den larviga högstadiereflexen att inte sporta regnbyxor "för att ingen annan gör det".

Annars inte sâ mycket nytt under regnmolnen. Vardagen har minst sagt varit vardaglig den här veckan. Tur att det är fredag, sâ vi* kan ta nya tag, klippa hâret, skaffa jobb och överraska oss själva nästa vecka.

*"idag joyeux anniversaire mamma?", är vanligaste frâgan just nu...
*Oj, nu blev det förvirrat med vi âsyftas alltsâ jag.

Flou

Är lite allmänt ur form och fokus. Tänkte föreviga en orkidé som är världshistorisk (den första nâgonsin jag lyckats fâ att blomma om, tantvarning!). Men den blev helt flou den ocksâ...

la Suisse

Rent teoretiskt borde jag kunna publicera en väldans massa tjusiga bilder pâ schweisiska dalar, kossor, joddlare och annat man kan se i grannlandet i öster. Men undertecknad samt en ivrig fotograf i min omedelbara närhet tog visst mest bara halvsuddiga foton pâ gulliga, spexiga barn och ännu spexigare vuxna. Sâ kan det gâ.