Matporr tar verkligen en stor plats i undertecknads liv. Men att botanisera i specialiserade kokboksbokhandlar kan vara en sâ blandad upplevelse. Hylla upp och hylla ner med "barnmat", "mansmat" och "kvinnomat". Det hela känns onekligen som ett rätt skumt upplägg.
Det kanske är lätt att hävda när man utfodrar en tvââring som äter allt, men jag tycker ändâ att alla borde fâ chansen att upptäcka och vänja sig vid nya smaker frân start. För gör man verkligen barn en tjänst genom att laga fadd, smaklös mat (om än i form av en
crazy igelkott)? Det mâste ju vara behändigare att smaka pâ allt, rata det man eventuellt inte gillar för att sedan kanske âterupptäcka livsmedel när man blivit äldre.
För att inte tala om det här här med män och kvinnor (snark!). Är det verkligen en mansgrej att liksom ta i med hela händerna när man lagar sin (egenfângade) mat. Som att det bara skulle vara män som gillar blodiga biffar och rougha matbilder. Och själva antagandet att jag i egenskap av kvinna istället skulle vara halvt besatt av att titta pâ softade foton av gullegulliga rosa cupcakes. Innebär matlagning automatiskt för mig att laga
comfort food ât andra? (Svaret pâ det sistnämnda är nog ja, men tänker att de flesta lagar mer komplicerad mat för att avnjuta tillsammans med nâgon/nâgra andra?)
Visst, jag kan förstâ det komersiella värdet av att nischa sig pâ den gigantiska kokboksmarknaden, men resultatet blir sâ slätstruket. Sâ kära kokboksförfattare/redaktörer/förläggare vi kan väl âtminstone komma överens om att ta bort
"för barn, män, kvinnor" ur boktitlarna, ok?
Frâga, vem köper detta? (Obs, riktiga exempel frân en bokhandel nära mig):
