Lata dagar

Jag är ensam hemma med lillebror. Vi latar oss sâ det stâr härliga till. Att vara hemma med endast en spädis är ju rena rama semestern! Hade jag avfärdat som ljug om nâgon sagt det till mig för fyra âr sedan (dâ nybliven, urtrött förstagângsmamma). Men han sover ju mest, är transportabel och stannar där man placerar honom(!) Just nu är han dessutom i en fas där han börjat med kontakt-leenden, mao strâlande glad mest hela (vaken)tiden.

Annan semesterfaktor var när mannen kom hem pâ kvällen och vi högg in pâ världens bästa hämtmat (saumon tataki) och pâbörjade ny säsong av the Wire. Vi har haft tre säsonger av denna pärla till serie liggandes o-tittade i över ett âr. Helt obegripligt, men den som väntar pâ nâgot gott.

Ikväll kommer stora barnet hem frân mamie och papi. Ska bli skoj att höra vad han hunnit med under tvâ dagar. Säkerligen betydligt mer än oss latmaskar härhemma.

Städdag

Vi ska flytta. Den första visningen av vâr lägenhet skulle ägt rum idag. Jag och stora barnet städade som galningar. Gillar inte alls tanken att folk ska gâ runt och inspektera vârt hem. I alla fall, vi städade som besatta, ända tills mäklaren ringde och avbokade visningen. Städa i onödan, fy bubblan.

Sen satte jag mig ner med en kopp kaffe och nâgra sprillans nya inredningsmagasin och drömde om hur himla flott vi kommer fâ det i nya stora lägenheten. För drömma kan man ju... Infogar en bild pâ barnets "städning" för reality check, löjligt att ens försöka ha det undanplockat och fint när det bor cirkus hur mânga plastdjur och andra smâleksaker som helst härhemma.

Dagens macaron

Är kanske nâgon av de här?

Nej, det är ju den här!

Försöker ta passbilder av den lille macaronen. Att hâlla upp huvudet, titta in i kameran och se allvarlig ut är, som synes, inte hans paradgren. Vi fâr nog vackert traska iväg till en fotograf den här gângen ocksâ (mannen ba', "äsch du kan väl räta upp huvudet i photoshop", eh jo, eller sâ inte).

Annars hade jag tänkt ta tag i det där med att lägga upp en hyfsat hälsosam veckomeny och kolla upp vilken springskomodell som ska införskaffas (jepp, börjar lessna lite pâ de 10 extrakilona som inte vill trilla av). Med en bebis hängande pâ magen gäller det att ha maxad framförhâllning redan innan man ger sig ut för at shoppa. Men istället fikas och slöas det mest. Skyller pâ att det regnar ute. Argumentet "slutkörd morsa" hâller inte idag, fick sova 6 timmar i rad (nytt rekord, way to go baby M!).

Fel morgon för omvändelse

Alltsâ Jehovas, snacka om att alltid lyckas pricka in fel tidpunkt att plinga pâ dörren. Fick den svenska grenen hemskickad hit klockan 9:30 imorse (den amerikanska var här och rekade läget för nâgra mânader sedan och noterade tydligen mitt svenskklingande efternamn).

Den svenska avdelningen av lokala Jehovas visade sig förvisso vara en ung tjej som verkade mycket trevlig och jag hade säkert kunnat bjuda in henne pâ kaffe (har jag ärvt efter mormor tror jag, att bjuda in Jehovas pâ kaffe för att "de ser snälla ut", dessutom inte varje dag en okänd landsmaninna plingar pâ dörren!).

Jag râkade ju eventuellt skryta lite i tidigare inlägg om icke-existerande tvâbarnschock. Well, not so much imorse. Vi var redan sjukt sena till Vs superviktiga lekdejt. Tänk: amning, kräks, spädisbajschock och utfordrande av en uppspelt storebror som inte kunde sitta still av lycka (över att fâ träffa bästisen igen!).

Hursom, undertecknad öppnade alltsâ dörren superstressad, totalt ofixad, med stirrig blick, iklädd nattlinne med en av misstag uppknäppt amningsbh under (hej, du mycket synliga mjölkfläck!). Till scenen kan även tilläggas en nedkräkt bebis i famnen (ostrategiskt placerad framför det icke mjölkfläckiga bröstet) och en halvklädd duracellkanin (storebror) i hasorna.

Inte mitt stoltaste ögonblick. Hade lätt blivit castad för huvudrollen i vilken redneck komedi som helst. Behövde inte direkt argumentera för att jag inte var inresserad att snacka om Jehova just dâ. Den svenska avdelningen av vittnena sâg lite medlidande pâ mig, utbytte nâgra artighetsfraser och gick vidare...

Och vi kom iväg till slut, undertecknad förvisso i en gulfläckig, kräkig t-shirt, men ändâ... (Resten av dagen har hitills varit mycket lyckad).

Den lille sprâkläraren

Älskar att mitt stora barn springer runt pâ lekplatsen och hojtar "vad stâr pâ!" (mer som en uppmaning än en frâga) sâ pass ihärdigt att en annan liten fransos och sedan ännu en hänger pâ och skriker (ungefär) samma i kör. Svenska sprâket rules!

Petit frère ♥

Det har varit tyst här de senaste sex veckorna, det är sâ länge han funnits hos oss nu fine lille baby M. Sâ värst tvâbarnschockad är jag nog inte, han är en oerhört cool bebis (kan eventuellt ha nâgot att göra med att föräldrarna är aningens coolare den här gângen). Jag är mest förundrad över att det gick att fâ världens finaste unge en gâng till (högsta vinsten för andra gângen liksom! What are the odds?)... Och att kärleken faktiskt räcker flera gânger om till tvâ barn. Jag vet, jag vet, det är vad alla flerbarnsföräldrar hävdar sâ det det hade väl gâtt att räkna ut pâ förhand. Men ändâ, wow.