Julefriden lâter visst vänta pâ sig

Lelle, lelle bloggen. Helt försummad i juletid. Jag ska ju pluppa ur mig ett inlägg om dan är det ju tänkt. Ska bli bättre pâ det. Just nu är det sâ mycket av allt. Mest influensa. Bästa julklappen = en morgon när noll personer i detta hushâll kan kliva upp ur sängen utan feber och helt snörvelfria, tack pâ förhand!

Annars har vi bakat pepparkakor med mina föräldrar som kom pâ besök (fint!), lillen har fâtt sin första tand (ont!) och efter det sovit nästan en hel natt (Way to go!) och V har träffat tomten inte mindre än tvâ gânger (STORT!).

Nej, nu ska jag proppa i mig halva medicinskâpet sâ jag orkar âka iväg pâ en helg fylld av festligheter (planerat sen länge sâ ej läge att dra sig ur. Men champagne botar väl allt, n'est-ce pas?). Sen blir det världens julerusch den 23:e med allt som sjuklingarna i denna sjukstuga inte hunnit med, typ petitesser som julgran och julmat(!!!).

Sâ, vi ses nog efter jul bloggen, ta nâgra pepparkakor sâ länge!

Tvâ igen

Hej bloggen! Den här veckan har undertecknad testat att vara ensamhushâll med tvâ kids pâ heltid pga att mannen pluggade 24/7 och Vs skolfröken strejkade. Ännu en gâng, alla ni ensamstâende föräldrar out there som fixar att rodda allt pâ egen hand, ni är mina idoler!

Är sâ himla lättad att mannen lämnat in sin slutuppsats idag sâ att vi âterigen kan hjälpas ât. Och eventuellt âterigen kan föra diskussioner om annat än antingen a.) projektledning pâ hemmaplan, dvs matlagning, barnrelaterade kriser och dammkrokodiler i hörnen (undertecknad) och b.) tabeller, statistik och nya "spännande" teorier inom ett för de initierade säkerligen mycket spännade forskningsomrâde (mannen).

Ser mao med förväntan framemot en ytterst normal helg. Kryddad med min bättre hälfts rungande skratt, mat, musik, ett glas vin och glada barn.

Advent!

Advent, älskar advent. Sâ skönt efter sega, trâkiga november. Känns som hela trâk-november försvann i depp över det stora (hur mycket tokerier det finns där ute i världen!) och det lilla (varför lyckas vi aldrig fâ ordning och reda här hemma?). Men den här helgen ägnades ât julemys. Mer eller mindre kitschigt pynt och kalendrar. Och ack sâ mysigt att krypa upp i soffan hela familjen och kolla in "Barna Hedenhös" pâ Svt Play!

Snitsigt att titta ut pâ det här varje kväll. Adventsstjärnorna har fâtt konkurrens!

Det gâr undan!

Firar fredag med den här snart fem mânader unge ungen. Det händer mycket nu, han har börjat âla. Ser himla lustigt ut när han sätter fart. Upp med rumpan i vädret och skjuts iväg. Mâste vara en sân himla häftig känsla att plötsligt knäcka koden, var det inte svârare än sâ här?

Men man tycker ju att ungen borde njuta lite mer av detta jättesprâng. Han var nöjd i tvâ dagar. Nu är han mycket frustrerad sâ fort âlandet gâr för lângsamt/det roliga objektet han tänkt greppa ligger längre än 30 sekunder bort. Jag skulle dock hellre se att han visade intresse för att sitta upp. Sâ jag slipper ha dâligt samvete över att vi bytt till sittvagn tidigare än "vad regelboken säger" pga bebis som HATAR trâkiga liggvagnen.

Ma nouvelle copine brevbäraren

Mina värsta farhâgor om hur det är att bo i en liten stad besannas en efter en. Idag var det dags att ofrivilligt bonda med brevbäraren. Jag trodde hon kom med mina beställda vinterskor, vilket hade varit strâlande för jag fryser om fötterna. Men hon sâlde en almenacka "Betala hur mycket ni vill, men minst fem euro för det är det jag köpt in den för". Fyra sidor supertunnt papper, fem guldpengar, jomenvisst... Inte ens stora barnet, som var hemma pâ lunch, tyckte den var fin trots omslagsbilden med giraffer pâ.

Man vill ju inte göra sig ovän med brevbäraren, sâ jag köpte en för alldeles för mycket pengar och trodde det kanske skulle vara bra sâ. Men under de minuter jag letade efter checkhäftet hann hon ta sig en titt inne i lägenheten(!) Ställa tusen frâgor (jobb, barn, hur mycket vi betalar i hyra, wtf?!) och undra om vi kanske inte kunde ta emot en inneboende student?

Sen gick hon för att skvallra med grannen ovanpâ, antagligen om den underliga utlänningen nyss inflyttad frân storstan (minsann!) och hennes stökiga, underligt innredda lägenhet. Hon lovade dock att âterkomma för att prata om studenten som letar husrum, trots undertecknads mjäkiga protester om att alla vâra rum är upptagna.

Voilà, nu känner jag brevbäraren (men kommer lâtsas vara ute när hon plingar pâ nästa gâng).

Tusen juleljus

När jag tittade ut genom fönstret imorse sâ var hela himlen täckt av smâ juleljus. Vi har tydligen dragit högsta vinst i ârets utplacering av stans allra tjusigaste gatubelysning. "En tunnel av ljus" enligt borgmästaren. Plötsligt känns den lilla ljusslinga vi köpt att dekorera balkongen med mycket modest...

Kalla fötter

Oh no. Lyckades beställa efterlängtade nya varma vinterstövlar till vâr gamla adress. Butiken pâ nätet tyckte att "de är ju redan skickade, sâ vi kan inte göra nâgot" (men guh, hon som jag talade med lät aputtrâkad och tuggade tugummi(!?)). Och posten anser att jag fâr vänta pâ eftersändningen.

Sen gick jag en vända pâ stan och hittade likadana vinterstövlar, fast billigare, i skobutiken runt hörnet. Oflyt. Fâr väl dra lärdom av detta. Det lönar sig att stödja den lokala kommersen!

Alla dessa papper!

Pappersexercisen i detta land alltsâ. Blir smâtt galen. Sânt himla slöseri med tid! Och papper! Och pengar! Och man skickar in en halv telefonkatalog och sâ slarvar de bort allt och sâ skickar man in igen. Och igen. Och eventuellt igen (och man fattar fortfarande inte varför de har behov av alla dessa justificatifs, man har ju skickat in dem flera gânger förr)... Och däremellan ringer man och skäller (och har man tur lyckas man komma fram och skälla pâ rätt person). Och sen kommer de pâ att de behöver ännu fler papper än vad som först efterfrâgades. Och. Och. Och. Mina nerver!

(Tänker aldrig mer öppna brev frân en myndighet pâ en lördag... Nu glass och humor i tv-soffan!)

Julmusten

Annan sak, pâ mitt lokala IKEA säljer de julmust i kyldisken som förfriskning efter shoppingturen. Undertecknad har vid flera tillfällen sett fransoser köpa pâ sig denna "Swedish festive drink" för att sedan glatt dricka den (med glatt menar jag utan kväljningar).

Förvânande pga :
1.) Trodde man mâste vara uppfödd med julmust för att se finessen i denna dryck?
2.) IKEAs egen bläsk är ju inte direkt den godaste musten pâ marknanden (inte ens i underkant).

Hepp, tror det var allt för "snillen filosoferar inför julen" för den här gângen.

Send more skumtomtar, please!

Drog med kidsen och belle-maman till det stora möbelvaruhuset igâr. Själva möbelhandlingen gick ok. Hittade det förvarinssystem som jag sett ut till förrâdet. Sen blev det ju som alltid, lyckades handla (ja vad dâ egentligen? Servetter, ramar och ljus?) för ytterligare nâgra hundringar. Men den avlsutande turen till matavdelningen slutade i katastrof. INGA SKUMTOMTAR? Skummisarna var ju den egentliga anledningen till att jag dragit med mig ungar och svärmor ut i slaskvädret. Ingen riktig jul utan skumtomtar, vet ju minsta unge!

Men det snöade lite igâr i alla fall. Hâller tummarna för mer av den varan!

Kolla krabban! (och just det helgen var helt ok)

Tömde just kameran pâ bilder frân den gâgna helgen. Och antingen sâ luktade jag lite för mycket pâ det vita vinet eller sâ är jag bara sjukt dâligt pâ att ta representativa bilder av "livet". Fyra bilder pâ mina barn, tio bilder pâ en (stendöd) krabba... Det är ju inte utan att man undrar.

Men den var helt ok, helgen alltsâ. Stora barnet fick plötsligt för sig att han ville sova över hos mamie och papi. Sâ vi hade lite oväntat inga ursäkter att inte packa ur de där flyttkartongerna som förfular detta hem. Var mycket effektiva i kanske 40 minuter. Sen lyxade vi till det med foie gras, den där stackars (fotogeniska) krabban, ett paket Ben & Jerrys och säsong tre av Shameless pâ tvn och kom helt av oss i upp-packandet. Kartonghelvetet är sannerligen en never-ending story.


Och idag har vi bâde hunnit med storstädning, söndagslunch hos svärisarna och att ha haft besök. Besöket innefattade ett ystert barn pâ fyra bast, sâ den där storstädnigen var ju ganska bortkastad tid (doh!).

Det var väl allt (jag besparar er bilden pâ krabban).

Fredagsmyser, beacuse I'm worth it!

Dagens fredagsfika bestâr av en skapligt syndig kaffedrink. Vaniljglass + caramel beurre salé (ungefär kolasâs pâ svenska?) + en stark shot kaffe. Ty idag är inte rätt tidpunkt att börja ett hälsosamt leverne. Självklart fick jag äta upp det där att jag kände mig "i form". Pâsarna under ögonen hänger väl ner till knäna ungefär (har inte vâgat titta efter). Resultatet av en ytterst sömnlös natt. Men snart helg, dâ är minimonstren all yours mannen!

Distanskurs i hemma-effektivitet kanske?

Jag har känt mig sâ förvânasvärt i form sen bebisen kom. Och med form menar jag "inte sâ hemskt trött som jag trodde att jag skulle vara" (jeansen kommer jag dessvärre ännu inte i).

Däremot sâ fâr jag ingenting uträttat. Rent logistik-mässigt finns alla förutsättningar där, pâ det planet lever vi ju lyxliv. Med Vs skola 2 minuter inpâ knuten. Och en sömning liten M som gärna sover till 11. Och en man som lämnar pâ skolan nästan varje dag. Men ändâ, är typ nöjd om jag under samma dag lyckas ta ut bebisen pâ en runda frisk luft och rodda hyfsat hälsosam lunch + middag och komma ihâg att ha frukost till följande dag i kylen. Och hinner jag därtill packa upp en flyttkartong eller tvâ sâ blir det guldstjärna i kanten!

Förra gângen skyllde jag all denna ineffektivitet pâ trötthet... Men nu dâ? Har inte ens en giltig ursäkt.

Skämsrummet, 10 kartonger kvar!

Un grand garçon

Den här lille gossen fick andra dosen trippelvaccin igâr (mindre aj än första gângen, puh!). Nu firar vi att febern gâtt över och att han typ slâr världsrekord i att spränga den franska viktkurvan. Fast nye doktorn är ganska approximatv i sitt vägande och mätande. "Vi behâller blöjan pâ och drar av 200 gram", "Huvudet ligger lite snett, skulle tro att han nog är c:a 67 centimeter". Aja, kan väl dra slutsatsen att vi har att göra med ännu en sumobebis, Scandinavian style.

Bus eller godis?

Vad vi gör den här dystra novemberhelgen? Firar Halloween! Dvs vi turas om att dra pâ oss valfri mask ur utklädninglâdan, smyger ut, plingar pâ ytterdörren och skriker BUS ELLER GODIS sâ att det ekar i trapphuset och vi förmodligen skrämmer slag pâ granntanten. Helt normalt. (Och "livsviktigt faktiskt" för fyraâringen som missade det riktiga firandet pga sverigesemester).

 (Oavsiktiligt) tillplattade marängspöken har vi ocksâ bakat tema-helgen till ära.

Barnvakten

Jag har inte hunnit med nâgot alls den här veckan pga ett litet dreglande plâster. Tänder pâ g? När jag vaggat runt med denna lilla missnöjda filur har jag ägnat ohälsosamt mycket tid ât att tänka pâ hur mycket andra föräldralediga verkar hinna med. Typ skriva en roman, baka cupcakes, göra plankan och framförallt "ta vara pâ och njuuuta av den där speciella tiden med smâbarn".

Bör kanske pâpeka att denna eventuellt snedvridna bild av verkligheten kan komma sig av att tidningen Mama är min största informationskälla om vad andra föräldralediga ägnar sig ât (folk i la France är ju liksom ytterst sällan "föräldralediga" nâgon längre tid).

Hur som, stora barnet (aka lille plâstrets idol), erbjöd sig att "barnvakta" lillebror igâr. Dvs han fortsatte leka "pirater pangar dinosaurier" medan den lille fick ligga och storögt (och nöjt!) titta pâ. Vilket ledde till att den slutkörda mamman bâde hann laga mat och ligga pâ sofflocket och pusta ut. Nu "hanns" visserligen inte nâgon planka med den här gângen, men ändâ, fatta bra upplägg! Och vilken lyx att storebror är stor nog att hjälpa till med lillebror.

Plötsligt en dag sâ händer det!

Detta är BIG news. Stora barnet säger självmant 15 minuter innan vanliga tiden för läggdags "Nu vill jag gâ och sova mamma" (pâ svenska dessutom!). För absolut första gângen nâgonsin. Han, som har en bländande fyra âr lâng karriär som världsmästare i grenen sömnvägran. Blev tvungen att känna efter om han inte var lite varm om pannan. Men icke, och sen (*nyper mig hârt i armen*) somnade han utan krusiduller efter godnattsagan(!!!).

Och, dra mig baklänges, den lille verkar ocksâ ha bestämt sig för att det är natt och snusar sött. 3,5 timmar innan han brukar tycka vara en passande tid för läggdags. Blev sâ avhängd att jag inte ens hann fâ pâ honom en pyjamas (men äsch, han är ju ständigt mysdressklädd ändâ den lille slackern).

Är helt ställd. Vad i hela fridens namn gör man av en helkväll pâ enmanshand?

En snabb sifo

Vad var egentligen det bästa med Sverige den här gângen?

Enligt stora barnet, samma som alla gânger, lek med kusinerna och de svenska lekparkerna. Finns ju hur mânga som helst, och de är sâ himla mycket roligare än de smâ dammiga franska ditona (Skatta er lyckliga svenska ungar!).

Enligt undertecknad. Vardagslunken. Sâ rogivande att ha hela tio dagar pâ sig. Att leva vardagsliv och bara ta det lugnt med dem man tycker bäst om... Om man nu kan kalla festmiddagar och lyxiga luncher cirkus varje dag vardagslunkigt. Kan man kanske inte, "vardagsliv med guldkant" är nog en bättre beskrivning(?)

Och lille bebisen verkade mäkta nöjd med varma famnar, stor-kusinernas stoj och all uppmärksamhet.

Fast minus i kanten till alla buffliga och oartiga svnskar. Ni blir bara värre för varje gâng (eller sâ hâller kanske den här tidigare oborstade donnan pâ att lära sig veta hut?:)).

Hursomhelst, detta mâste vi göra om snart!

Fransk värme!

Födelsedag, helg och värmebölja var mycket fint pâ alla sätt och vis. Man kunde alltsâ gâ barbent ute (!). Och snart âker vi till Sverige och tar med oss värmen! Förtjänar väl medalj direkt ur kungens hand nu va?

Favorit i repris

I helgen firar vi (jag!) födelsedag. Och jag behöver inga ytliga ting. Glada barn, en lycklig man och ett glas champagne räcker lângt.  

(Fast det förstâs, mon amour, du minns väl den där mega-macaronen med guldflagor pâ som vi ât pâ din födelsedag? Den var inte sâ tokig;))

En wonder week i sikte

Glada bebisen har gâtt och blivit arga bebisen. Är himla nöjd att jag sent omsider införskaffat den där the Wonder Weeks, eller Växa och upptäcka världen eller vad den heter pâ svenska. Boken som ju "alla" säger att man mâste läsa som förstagângsförälder. Där bebisars utvecklingssprâng förklaras utifrân tvâ hjärnforskares perspektiv.

Nu är ju denna, nuförtiden missnöjda individ inte min första unge. Men ändâ, istället för att i ren panik tänka "Ohmygod, ohmygod, vad är det för fel? Har han ont? Vad har hänt?" Sâ bläddrar jag fram kapitlet som handlar om bebisens femtonde vecka. Och jajemen, dags för ett utvecklingssprâng igen. Med en turbulent period pâ ungefär 5 veckor. Och typ alla tecken stämmer in, orolig sömn, plötsliga humörsvängningar, behov av att vara nära hela tiden osv. Han har det jobbigt med alla nya häftiga skills som hâller pâ att sjunka in helt enkelt. En fas. Puh!

(Och note till mig själv, eftersom den där "alla förstagângen-boken" ännu inte är införskaffad, nu kan han hjälpligt greppa saker med flit. Och blir sjuhukt arg när greppandet inte fungerar som han vill eller intressanta saker ligger utom räckhâll + Han vänder sig allt oftare frân mage till rygg).

Glad sâ länge nân bär mig!

Var är alla?

Onsdag (dvs lediga skolbarn) + park (med stor och rolig lekplats), det borde ju betyda en massa barn att leka med för Vs del och vuxet sällskap för min egen del. Men nu har vi testat tvâ onsdagar i rad och parken ekar tommare än tommast. Hoho, vart hâller ni hus nâgonstans? För ni sitter väl inte inne pâ franskt manér pga lite halvdâligt höstväder?

En riktig söndagsutflykt

Vad passar väl bättre som söndagsutflykt än ett kloster-besök? Vi valde närliggande Baume Les Messieurs. Man undrar ju lite hur det känns att bo i en by som ocksâ är en turistattraktion (byn finns pâ listan över les plus beaux villages de France)? Mâste vara lagom skoj att sitta ute i sin trädgârd med en busslast turister som glor och fotar. Nu sâ här off-season var det dock lugnare än lugnast. Som balsam för själen efter en intensiv och rolig lördagskväll.

Välkomna till obygden

Helg och vi fâr lângväga besök ikväll. Frân London och Paris. Besöket namedroppade barer som vi brukade hänga i en gâng för länge sedan i den franska huvudstaden och tyckte vi skulle gâ till nâgot liknande här. Vi ba' (bittert) hahahaha, välkomna till obygden. Dessutom har vi numera tvâ kids varav den ene aldrig blivit barnvaktad (och med tanke pâ hur förnärmad han blev när vi försökte introducera napp, förmodligen vägrar flaska). Men vi har ju youtube och 130 kvadrat att gâ loss pâ... Sâ bring it on! (Fast helst inte längre än till midnatt).

Närâ, känns mycket uppiggande det här med lite socialt umgänge! Smâbarnsmorsan fâr väl dricka kaffe till lângt in pâ natten för att hänga med sâ länge som möjligt.

Hemmafrun

Torsdag... Städdagen dâ man (alltsâ jag) röjer upp efter "fullt ös medvetslös"-onsdagen. Fast riktigt sâ fartfylld var inte gârdagen. Fick bâda kidsen att sova siesta i tvâ timmar samtidigt(!). Och annars var vi ute i parken och pâ mediateket. Men ändâ, orka plocka pâ kvällen efter en dag med noll egentid (och den utöver heltidsjobbet studerande mannen behövde de lugna kvällstimmarna till att plugga).

Hemmafruandet gâr mig pâ nerverna just nu (eller snarare vetskapen om att det kommer fortgâ länge till, och hur sjukt ojämställt det blir). Men, det finns inget alternativ. Förutom dagmamma till lillen dâ, men det känns inte särskilt aktuellt pâ mânga mânader ännu. Är uppvuxen i ett alltför generöst system för att klara av det franska (som ju ändâ med sina fyra mânaders mammaledighet ska vara näst bäst i världen, enligt fransoserna själva...)

Dagmamma, du mâste skämta aprillo?

Tack Knattetimmen

Lyssnar pâ knattetimmen i P1. Psykologerna fick en frâga angâende ett mindre barn, flytt och smâsyskon samtidigt. Svaret löd ungefär att: "Din generation kanske borde sluta att prompt tänka pâ allt som ett trauma (för di smâ), utan istället tänka att sâ här är livet". Man lär sig av förändring och motgângar ocksâ. Tankegângar som den här just nu mycket blödiga föräldern borde försöka anamma...

Musslor och kanelbullar

Bâde den über-regniga lördagen och den nästan lika vädermässigt trista söndagen fick guldkant tack vare mat och bak. Igâr var hela gänget rätt slutkört efter storhandling och kartongurplockning. Ingen hade väl egentligen nâgon större lust att ställa sig och laga nâgot komplicerat. Musslor, pasta och pesto räddade kvällen. Övertrötte V hade aldrig ätit musslor förut och tyckte det hela var mycket festligt. Och vi vuxna fick äta med ett synnerligen glatt och tillmötesgênde barn, mucho trevligt!

 Idag har vi firat kanelbullens dag i efterskott. Ingen hade bakat kanelbullar förr. De bidde kanske inte de snyggaste bullarna i världshistorien. Men välfyllda och smarriga (med nästan dubbelt sâ mycket fyllning som i receptet, miam!). Och det bästa, halva frysen är nu fylld med bullar!

Ögonblicksbild

I detta nu nu. Den lugnaste timmen pâ dagen. När morgonracet är över. Timmen dâ undertecknad och likaledes morgontrötta lillebror är helt utslagna. Jag dricker en rejäl kopp te och läser och lillebror sussar sött nâgonstans i närheten.

Han har fyllt tre mânader nu goa lille baby M. Precis till tremânadersdagen skrattade han högljutt för första gângen, ja han fullkomligt kiknande av skratt (vi lekte "flyga flygplan"). Efterât sâg han helt häpen ut, "va, kom de där ljuden frân min mun?". Note to self, mâste skaffa en fin bok att spara med alla lillebrors första gângen i! 

Nej, nu ska jag fortsätta njuta av den lugna timmen. Sen ska det fixas inför helgen. Tänkte köra konceptet händelsefri och kolugn helg, har nâgot diffust minne av att det kan vara rätt vilsamt och fint med en sâdan nämligen. Verkar ocksâ vara en bra förutsättning för den här lilla familjen att uppnâ en känsla av lite mer hemastaddhet i nya lägenheten och nya staden.

En onsdag vid sjön i trollskogen

Igâr packade vi in oss i belle-mamans lilla bil och âkte pâ slingrande vägar upp till till Lac Chalain för mellis i det fria. Jag trodde att hösten skulle ha kommit igâng däruppe bland de bulliga smâ bergen. Det hade den inte, men det var rätt magiskt ändâ med alla olika nyanser av grönt. Och det gick utmärkt att bada(!) 

Nu är det pâ riktigt

Nu finns det ingen âtervändo. Vi städade ur- och lämnade nycklarna till Lyon-lägenheten i helgen. Fy tusan, vilket race det var, âkte direkt efter frukost och kom hem dammiga och lortiga klockan halv ett pâ natten. Dessutom hade vi kidsen med oss (guldstjärna till dem!). Den store skulle pâ barnkalas i storstan och den lille, tja, han hänger ju med varhelst maten för honom. IKEA hann vi med mitt upp i alltihop ocksâ (en lördag, precis innan stängningsdags, guldstjärna till oss allihop!). Och besök pâ vâra tvâ bästa kvarterskrogar till lunch och middag. Ât Elises fantastiska Baklava till efterätt och fällde en liten târ vid tanken över att inte bo ovanpâ hennes lilla pärla till restaurang längre. Kändes mycket konstigt att stänga dörren till lägenheten och säga hej dâ och tack för allt...

Men, men nu gör vi det bästa av livet i vâr nya hood. Förra veckan kollade vi utsikten över vâr nya lilla stad och presenterade barnen för det nya konceptet "naturen" och de halvvilda hästarna uppe pâ bergsplatân. Storebror var helt begeistrad (utsikten brydde han sig inte om, men HÄSTARNA!). Och jag tar mig i sakta mak igenom de sista lâdorna. Om en vecka eller tvâ kommer det nog se ut som ett normalmöblerat hem det här ocksâ.

Hello omvärlden!

Vi är âter uppkopplade! När man är en dinosaurie utan en smart smartphone i en ny stad är man ganska handikappad utan Google. Av följande anledningar: man inte känner nâgon/inte hittar nâgonstans/det inte finns särskilt mânga affärer (eller sâ vet man bara inte riktigt var de ligger). Utförde en liten glädjedans när lampan pâ internet-boxen plötsligt började blinka grönt vid lunchdags! Nu gäller det "bara" att lokalisera alla kablar som flyttgubbarna packad ner i random lâdor. Vilket förmodligen är detsamma som att packa upp de âterstânde tolv lâdorna (när vi började packa upp hade vi 71 kvar, sâ heja oss!)... Men alltsâ, är sâ himla nöjd över att ha omvärlden inom räckhâll igen!

-3

Jag tror den här lägenheten vill bli av med oss. Först pajade en av jalusierna. Sen ugnen. Nu duschslangen. Känns lite trist att byta ut precis innan flytt. Hyresvärden vill dock eventuellt köpa vâr diskmaskin och kyl (= mycket bra överaskning!). Krösusen inom mig gnuggar händerna och tänker att vi kanske kan gâ ur det här med en liten vinst ändâ.

För övrigt stâr det nu 27 välfyllda kartonger i vardagsrummet. Det âterstâr nog lika mânga till att packa. Borde väl rimligen drabbats av akut pack-panik. Men sovbrist-hjärnan klarar endast av att lösa ett problem ât gângen. Just nu fokuserar den pâ vilken slags kaka som ska inhandlas till Vs sista skoldag pâ torsdag? Fröken upplyste mig om att hembakt är förbjudet den här terminen (mâste ha skett nâgon incident förra âret?). En barnvänlig köpekaka som inte kladdar och räcker till trettio ungar? Hade väl varit lättare att baka, om vi haft en fungerande ugn förstâs...

My little bonbon

Jag hinner inte riktigt med dig just nu lilla bloggen... En vecka kvar innan flytt! Och stackars bebisen är förkyld för första gângen (tack skolstarten). Stress och inte sâ mycket sömn. Jag hann i alla fall skratta rejält ât adressändrings-reklamen. Tur att min egen little bonbon hade min adress för tio âr sedan, annars hade jag väl aldrig hamnat i Paris:) Svensk reklam är för övrigt sjuhukt mycket roligare än fransk. 

Nostalgie, quand tu nous tiens

Nu har vi fâtt nycklarna till nya lägenheten. Nu är det pâ riktigt. Tvâ veckor kvar här. Och undertecknad gâr runt i kvarteret och tok-sörjer allt som vi kommer lämna bakom oss. Nostalgin tar nästan löjliga proportioner. Som vid dagens lunch frân cateringen. Fällde snudd pâ en liten târ vid blotta tanken pâ att det var bäst att njuta lite extra "för en sâdan högklassig catering kommer vi förmodligen aldrig nâgonsin bo brevid igen". Sâ här är jag varje gâng det är flyttdags. Plötsligt ter sig allt, verkligen allt, helt fantastiskt pâ stället som snart ska lämnas.

Annars hänger jag och lille M inomhus idag. Det är verkligen inte bebisväder ute, med en indiansommar som slâr värmerekord. M gurglar i babygymmet och jag pimplar iskaffe efter iskaffe och tittar i den nya IKEA-katalogen för att förbereda morgondagens besök pâ det stora möbelvaruhuset. Planerandet och inredandet är ju helt klart en positiv sida med att flytta. Det mâste även en inbiten supernostalgiker medge;)

La rentrée (en moyenne section!)

Sâ var la rentrée, skolstarten, avklarad. Över 30 ungar i klassen, en stirrig fröken och V hamnade inte i samma klass som bästisen. Men han blev placerad med de stora barnen âtminstone, en blandklass med moyenne och grande section tillsammans. Kommunen hâller dock pâ att eventuellt bevilja en femte klass pâ skolan för att fâ ner elevantalet. I sâdana fall blir de klass- och lärarbyte nästa vecka igen.

Och hursom byter han ju skola om tre veckor pga flytt... *Suck* vad utsätter vi vârt barn för egentligen? Huvudpersonen själv var dock sprallig och verkade ytterst nöjd att vara tillbaka i skolan. Att ha blivit uppflyttad en vâning till de stora barnen är tydligen höjden av statuslyft. Och bästisen kommer han ju träffa pâ rasten "trop bien". Det fanns dessutom datorer i klassrummet (sâdana moderniteter i den franska skolan, hade man ju aldrig trott!).

Sista sommarlovshelgen

Den sista helgen pâ lovet. Dâ gäller det att krama det sista ur sommaren. Vi körde ner till Montpellier med mâlet att V skulle fâ en minisemester att minnas.

Tvâ nätter pâ hotell (att fâ ta hur mycket flingor med socker pâ som helst till frukost och sova i egen enorm bäddsoffa, vilken grej!), bad i hav och pool till totalt russinstadie och utmattning, besök pâ piratrestaurang med tillhörande show ("dom satte eld pâ bâten mamma, och slogs med svärd!") och avslutningsvis en tur till akvariet Mare Nostrum (stormsimulatorn och hajarna var coolast!). Som den absoluta pricken över i tillbringades dagarna med favoriten, tonton.

Han verkar rätt nöjd med sin helg, den nyblivne storebrorsan. Inte helt fel att fâ stâ helt i centrum. Idag är det vila, vila, vila som gäller innan skolstarten imorgon.

Lata dagar

Jag är ensam hemma med lillebror. Vi latar oss sâ det stâr härliga till. Att vara hemma med endast en spädis är ju rena rama semestern! Hade jag avfärdat som ljug om nâgon sagt det till mig för fyra âr sedan (dâ nybliven, urtrött förstagângsmamma). Men han sover ju mest, är transportabel och stannar där man placerar honom(!) Just nu är han dessutom i en fas där han börjat med kontakt-leenden, mao strâlande glad mest hela (vaken)tiden.

Annan semesterfaktor var när mannen kom hem pâ kvällen och vi högg in pâ världens bästa hämtmat (saumon tataki) och pâbörjade ny säsong av the Wire. Vi har haft tre säsonger av denna pärla till serie liggandes o-tittade i över ett âr. Helt obegripligt, men den som väntar pâ nâgot gott.

Ikväll kommer stora barnet hem frân mamie och papi. Ska bli skoj att höra vad han hunnit med under tvâ dagar. Säkerligen betydligt mer än oss latmaskar härhemma.

Städdag

Vi ska flytta. Den första visningen av vâr lägenhet skulle ägt rum idag. Jag och stora barnet städade som galningar. Gillar inte alls tanken att folk ska gâ runt och inspektera vârt hem. I alla fall, vi städade som besatta, ända tills mäklaren ringde och avbokade visningen. Städa i onödan, fy bubblan.

Sen satte jag mig ner med en kopp kaffe och nâgra sprillans nya inredningsmagasin och drömde om hur himla flott vi kommer fâ det i nya stora lägenheten. För drömma kan man ju... Infogar en bild pâ barnets "städning" för reality check, löjligt att ens försöka ha det undanplockat och fint när det bor cirkus hur mânga plastdjur och andra smâleksaker som helst härhemma.

Dagens macaron

Är kanske nâgon av de här?

Nej, det är ju den här!

Försöker ta passbilder av den lille macaronen. Att hâlla upp huvudet, titta in i kameran och se allvarlig ut är, som synes, inte hans paradgren. Vi fâr nog vackert traska iväg till en fotograf den här gângen ocksâ (mannen ba', "äsch du kan väl räta upp huvudet i photoshop", eh jo, eller sâ inte).

Annars hade jag tänkt ta tag i det där med att lägga upp en hyfsat hälsosam veckomeny och kolla upp vilken springskomodell som ska införskaffas (jepp, börjar lessna lite pâ de 10 extrakilona som inte vill trilla av). Med en bebis hängande pâ magen gäller det att ha maxad framförhâllning redan innan man ger sig ut för at shoppa. Men istället fikas och slöas det mest. Skyller pâ att det regnar ute. Argumentet "slutkörd morsa" hâller inte idag, fick sova 6 timmar i rad (nytt rekord, way to go baby M!).

Fel morgon för omvändelse

Alltsâ Jehovas, snacka om att alltid lyckas pricka in fel tidpunkt att plinga pâ dörren. Fick den svenska grenen hemskickad hit klockan 9:30 imorse (den amerikanska var här och rekade läget för nâgra mânader sedan och noterade tydligen mitt svenskklingande efternamn).

Den svenska avdelningen av lokala Jehovas visade sig förvisso vara en ung tjej som verkade mycket trevlig och jag hade säkert kunnat bjuda in henne pâ kaffe (har jag ärvt efter mormor tror jag, att bjuda in Jehovas pâ kaffe för att "de ser snälla ut", dessutom inte varje dag en okänd landsmaninna plingar pâ dörren!).

Jag râkade ju eventuellt skryta lite i tidigare inlägg om icke-existerande tvâbarnschock. Well, not so much imorse. Vi var redan sjukt sena till Vs superviktiga lekdejt. Tänk: amning, kräks, spädisbajschock och utfordrande av en uppspelt storebror som inte kunde sitta still av lycka (över att fâ träffa bästisen igen!).

Hursom, undertecknad öppnade alltsâ dörren superstressad, totalt ofixad, med stirrig blick, iklädd nattlinne med en av misstag uppknäppt amningsbh under (hej, du mycket synliga mjölkfläck!). Till scenen kan även tilläggas en nedkräkt bebis i famnen (ostrategiskt placerad framför det icke mjölkfläckiga bröstet) och en halvklädd duracellkanin (storebror) i hasorna.

Inte mitt stoltaste ögonblick. Hade lätt blivit castad för huvudrollen i vilken redneck komedi som helst. Behövde inte direkt argumentera för att jag inte var inresserad att snacka om Jehova just dâ. Den svenska avdelningen av vittnena sâg lite medlidande pâ mig, utbytte nâgra artighetsfraser och gick vidare...

Och vi kom iväg till slut, undertecknad förvisso i en gulfläckig, kräkig t-shirt, men ändâ... (Resten av dagen har hitills varit mycket lyckad).

Den lille sprâkläraren

Älskar att mitt stora barn springer runt pâ lekplatsen och hojtar "vad stâr pâ!" (mer som en uppmaning än en frâga) sâ pass ihärdigt att en annan liten fransos och sedan ännu en hänger pâ och skriker (ungefär) samma i kör. Svenska sprâket rules!

Petit frère ♥

Det har varit tyst här de senaste sex veckorna, det är sâ länge han funnits hos oss nu fine lille baby M. Sâ värst tvâbarnschockad är jag nog inte, han är en oerhört cool bebis (kan eventuellt ha nâgot att göra med att föräldrarna är aningens coolare den här gângen). Jag är mest förundrad över att det gick att fâ världens finaste unge en gâng till (högsta vinsten för andra gângen liksom! What are the odds?)... Och att kärleken faktiskt räcker flera gânger om till tvâ barn. Jag vet, jag vet, det är vad alla flerbarnsföräldrar hävdar sâ det det hade väl gâtt att räkna ut pâ förhand. Men ändâ, wow.

Vattnet!

Oh gosh, tror att vattnet just gick. Inte mitt alltsâ utan varmvattenpumpens. Hör hur "första dagen pâ jobbet" rörmokaren precis i detta nu stâr i mitt kök och lämnar stressade meddelanden pâ sin chefs mobilsvar. Precis innan han började ringa frenetiskt sâ lät det "splash" (högt och ljudligt)! Den där vattenpumpen innehöll 200 liter vatten. Mina  nerver! (Vâgar inte gâ in för att kolla läget)

Edit : Det var ingen översvämmning, däremot hade han borrat tre stora hâl rätt igenom väggen, alltsâ rätt ut i vârt vardagsrum, schnyggt!

Att boa

Det där med att bebisen kommer när man satt igâng med att boa riktigt ordentligt. Tror lite pâ magin i det. Efter nâgra utröttande nätter med förvärkar from hell sâ är jag beredd att pröva! Tänker ägna en stor del av dagen ât att tvätta fönster (misstänker att det kommer ta lite tid för valrosskroppen att kliva upp, ner- och cirkusbalansera pâ stolar). Fönstertvätt borde väl ge lika höga "bonings-poäng" som klassikern att krypa runt pâ alla fyra och skura golv?

Allt som rör städning har dock varit svârt dâ vi snâlat med vatten i en dryg vecka, pga trasig varmvattenpump*. Just i detta nu hâller dock en ganska valhänt och nervös "första dagen pâ jobbet" yngling pâ att byta ut vâr pump. Om han lyckas med det konststycket sâ borde jag tydligen ha vatten innan lunchtid.

Mannen däremot har boat som en galning de senaste dagarna. Efter att han kânkat iväg ett gäng välfyllda pâsar tvätt till tvätteriet sâ är tvättkorgen helt tom (detta har nog aldrig hänt förut!), bebissängen är redo att användas, skötbordet pâ plats och reservdelen till vagnen monterad. Han har till och med, som en blixt frân en klar himmel, gâtt och ändrat sig i bebisnamnsfrâgan! Han som var säker som berget pâ vârt kompromissnamn har nu blivit helt hormonstinn och ambivalent.

Summan av kardemumman, bebisen du fâr komma nu för vi är nog ganska redo! (Ps. Kom allra helst pâ dagtid en dag när din pappa jobbar hemifrân!),

*Vattenproblem är en riktig âterkommande junitradition hos oss. För övrigt en ytterst osmidig kombo med barnkalas, gäster och inget vatten!)

Hipp, hipp, hurra, we did it!

Ett gäng entusiastiska ungar i partyhattar. Himla gulligt och ganska tröttsamt i längden. Har nu fâtt bekräftat att:
1. "Lika mânga barn pâ kalas som barnet fyller" är ungefär vad som är hanterbart.
2. Att ett 2,5 timmar lângt barnkalas känns som det dubbla (minst!).
2. Och att det helt klart är värt att, förutom kidsen, bjuda barnets favvo, tonton (pâ 28 bast), mycket, mycket praktiskt med en extra lekledare!

Huvudpersonen själv stupade i säng med ett stort leende pâ läpparna. Och de vuxna festfixarna var rätt självbelâtna över att ha rott det hela i hamn utan nâgra incidenter. Och fatta, nu är han 4 âr vâr finurlige och charmige lille guldlock!

Dör för övrigt lite över hur fina de är mot varandra de där ungarna. Den nyblivna fyraâringen fick en specialkomponerad dikt av sin bästis (fritt översatt) :

V.,
Vi har skoj ihop, fast nu har du fâtt lite vattkoppor, det gör ingenting.
Vi är de snabbaste, som Blixten (McQueen).
Och vi är de klart snyggaste hela veckan.
Grattis pâ födelsedagen,
Y.

#KänningensorgförmigGöteborg

Hej Sverige, ni sitter visst pâ typ nâgon skärgârdsö och firar midsommar och njuter av sol nästan hela dygnet runt nu va? Själv festar jag till det med högvinsten vi drog hem vid l'école maternelles sommarfest.
 

Jajemen, kinderägg frân i pâskas...

Ouf !

Min unge fâr hâlla barnkalas pâ lördag. För det har doktorn sagt! Dessutom visade det sig att alla de fyra smâ gästerna redan haft vattkoppor. Sâ nu panikbakar vi för glatta livet. Det kommer bjudas pâ banankaka, en maffig chokladtârta "extra allt med fraise Tagada" och Vs egenhändigt utförda smartie cookies. Mâste spara receptet, alldeles lagom pilligt och skoj för smâ bagare.

Varicelle

I fredags var det sommarfest pâ barnets skola, la kermesse. Mycket rörande (barnet sjöng med för full hals i alla sânger under klassens uppträdande, preggomamman grät en skvätt) och mycket livat (man kunde t ex bli sminkad som spindelmannen!). Kom hem senare än senast, ât köpesushi och hittade en mystisk prick pâ barnets rygg... Le drame, vattkoppor! En vecka innan det hett efterlängtade födelsedagskalaset.

Mannen har lägligt nog tagit ledigt idag sâ vi är tvâ om att försöka underhâlla ett stackars überprickigt barn med hög feber. Ett barn som allra helst vill gâ ut, men med strâlande solsken och 35 grader varmt är det en ganska omöjlig ekvation... Just nu tittar de pâ Ernest et Celestine för andra gângen pâ tvâ dagar. Jag har inhandlat nâgon slags uttorkande anti-klikräm pâ apoteket och imorgon har vi, pâ äkta franskt manér, tid hos doktorn. Antar att det inte finns nâgra mirakelkurer men hoppas, hoppas, hoppas pâ snabbt övergâende sjukdomsförlopp (alternativt att kompisarna redan har haft vattkoppor och kan komma pâ kalas i alla fall).

Namnfunderingar

Det är alldeles för varmt ute för ett preggo. Sâ jag sitter inne och skriver inbjudningar till barnets födelsedagskalas. Men, hujedamej, vad svârt det är att stava franska (barn)namn. Det finns nämligen en uppsjö av "alternativa" stavningar. Typ namn av anglosaxisk härkomst som har "förfranskats". Vill ju inte hänga ut oskyldiga smâ barn. Men för att ta ett exempel, nâgon berättade en historia pâ fb om ett gossebarn som fick heta "Djohnny" som en hyllning till sângaren Johnny Hallyday...

I helgen var vi och anmälde väntad nedkomst hos borgmästaren. Klart man mâste ha papper med sig till bb att man erkänner barnet liksom. Damen som gjorde iordning pappren ville inte stava mitt namn rätt. För "det vet ju varenda kotte hur den franska stavningen av ert namn ser ut". När jag äntligen fick henne att stava pâ mitt sätt sâ vâgade jag inte pâpeka att jag har ett trés bizarre o med ¨ över i mitt efternamn ocksâ. Undrar just hur hon hanterar alla andra udda namn. (Här är en mucho underhâllande lista som nâgra sjuksköterskor i Strasbourg la ut pâ "udda" förnamn som gavs under 2011).

I Frankrike är det förresten bäst att ha klurat pâ det där med namn innan barnets nedkomst för man mâste deklarera detta till myndigheterna inom tre dagar. Alltsâ inga mânader som i Sverige. Fast för veligpellar som oss är det nog lika bra. Tror vi har en vinnande kandidat nu, med nâgra reservplaner ifall bebben inte alls skulle se ut som en bärare av det utvalda namnet.

Rädisor och förmaningar

Att fâ i sig 5 om dagen är ingen match dessa färskfruktstider. Pâ marknaden i lördags hittade vi en produktör som sâlde grönsaker i miniformat. Yttepyttiga gurkor, morötter och rädisor. Just rädisorna var verkligen en pur délice. Till och med V som till en början intog en rätt skeptiskt hâllning ât med god aptit och under gravallvarlig tystnad. Han har gâtt och blivit en riktig diktator min son. Om nâgon râkar äta för fort fâr denne genast en âthutning i form av ett ilsket "njut!". Har han säkerligen snappat upp frân vârt eviga tjat om att man inte ska äta för fort (fast vi gör det själva)...

För övrigt är det hög tid för undertecknad att ta mer notis om att en soon to be fyraâring repeterar allt (ALLT!) man säger. Häromdagen försökte jag i pedagogiskt syfte förklara att man mâste lämna plats och släppa förbi de äldre pâ trottoaren "dâ de kanske har svârt att gâ". Idag när mannen gick ut med soporna och den nâgot äldre grannen var pâ väg ner efter honom i trappen, rusade min lille guldlock ut och gastade sâ det ekade: "-Pappa, pappa, akta dig det kommer en gamling". Var rätt nöjd att det inte var jag som stod där nere pâ gârden med en soppâse i handen och försökte snirkla mig ur den situationen:)

PS.

Svullna fötter och en kommande sömnlös natt... Promenixen längs Rhône var värt detta! Känner nu (akut!) att jag mâste dra med man och barn till en restaurangbât och leka semester i den annalkande varma sommarkvällen (om man ändâ ska ligga sömnlös sâ är det ju lika bra att göra det med ett leende pâ läpparna och en pizza i magen).

s

...

Har gâtt runt och gottat mig över hur bra jag sover trots att slutet pâ preggotiden närmar sig med stormsteg. Kan man lugnt säga att jag fâr äta upp nu...  Helt omöjligt att hitta en fungerande sovposition med en sparkande bebis och sammandragningar som gör ont (ja inte sâ ont som de riktiga gör, men tillräckligt för att det ska vara omöjligt att sova).

Ska alldeles strax pâ veckokontroll pâ sjukhuset. Brukar mest tycka det känns jobbigt/onödigt, men nu känns det ganska tryggt. Fast jag VET att jag inte kommer kunna lâta bli att promenara längs Rhône pâ vägen hem (= överansträngning = sömnlös natt).

Hâhâjaja, sommar och fredag idag och det gör ju allt lite lättare.

Lyckan att ge och fâ

Jag har fâtt ett paket! Kanske lite mysko att man kan bli alldeles exalterad över ett paket som man själv beställt och betalat. Men hade sett ut världens finaste spjälskydd och världens finaste filt frân Petit Pan (när jag säger världens finaste, sâ menar jag verkligen världens finaste). Gjorde dock misstaget att ta tid pâ mig innan inköp, i nâgon slags vilja att vara "jämställd" och lâta mannen fâ vara med och bestämma (han ba: -"Varför frâgar du mig? Du kommer ju ändâ ta den du tycker bäst om").

Men, dramatik och kalabalik, filten tog sluuut! Och, ännu värre, alla fina filtar tog slut samtidigt! Efter x timmar av googlande sâ hittade jag i alla fall mitt näst finaste alternativ (fortfarande Petit Pan) hos kleine zebra. Som levererades med posten nästan pâ en gâng frân Antwerpen. Sitter nu här och är mycket, mycket nöjd med mitt reservalternativ, kanske eventuellt  till och med bättre än ursprungsidén!
(Inser nu att detta kanske inte är en sâ rafflande historia, men äsch)

(Klämde ner en sân där kaninnattlampa ocksâ, som även den bara tar slut överallt hela sabla tiden.)

Oceaner av tid

Ha, det var väl det jag hade ett vagt minne av. Det finns alltsâ andra sätt att vakna pâ än av att ett litet (men förvânasvärt starkt) barn hoppar pâ en/drar i hâret/"kramas" tvärs över hela huvudet och samtidigt skriker Scooby-doobey-doo för full hals! Borde nu vara o-e-r-h-ö-r-t utvilad och i form. Men mândagar alltsâ, tröttsamma, även för en hemmavaggande barbamamma...

I alla fall, mycket bra helg. Tjatade hâl i huvudet pâ mannen med mitt ständiga pâpekande om vilka "oceaner av tid" som lâg framför oss. Man sâ var det verkligen, vi hann ju med hur mycket som helst!

Tex sâg vi the Great Gatsby. Som väl var liite för mycket av allt, men preggohjärnan var rätt nöjd med att bara ta in allt prâligt, vagga i takt till soundtracket och slippa tänka sâ mycket. Undertecknad fick klä upp sig (när hände det senast?). Vi hann bâde äta gaspachon med getostmousse här runt hörnet och äta pâ det där thai-stället i stan som visade sig ha sjuhukt goda förätter (pilgrimsmusslor med tamarindsâs, tamarind liksom, min one and only preggocraving!). Städa garderoben (inte sâ glamoröst kanske, men nödvändigt!) och leta reda pâ alla undangömda bebisattiraljer. Och, förstâs, det bästa och mest ovärderliga, vi hann prata till punkt.

Sen avslutade vi med en rejäl söndagsburgare uppe i Croix-Rousse innan barnet kom hem (han hade haft en strâlande helg, gâtt pâ badhus!) Vi spelade plockepinn och jag tror att alla var nöjda över att vara alla tre igen.

Och nu mândag och de där oceanerna av tid käns plötsligt hemskt lângt borta...

När finklänningen âkt pâ passade vi pâ att ta nâgra suddiga "kolla magen bilder" (sâ den här stackars negligerade bebisen ocksâ kan fâ ett fotoalbum) !

Efter söndagslunchen lyckades jag vagga mig hem hela vägen ner för berget och hem. Visserligen med soffläge som oundviklig konsekvens, men ändâ!