Falukorv pâ fest!

Har endast sporadiskt internet sen flera dagar tillbaka. Mitt värsta i-landsproblem. Inget kan fâ mig att gâ i taket sâsom krânglande teknikrelaterade grejor. Kanske för att jag är en sân teknisk-analfabet? 

Men, strunt samma, idag är det fest och galej! Jag fyller âr (+-26 eller sâ, tror jag det var, hâller inte sâ noga reda pâ det där). Att fira och bli ompysslad är verkligen inte fel. Mannen tog med mig ut pâ lunch. (Gaspacho med jordgubbar och getostmousse *jag dör sâ gott*). Efter en mânads socker-, alkohol- och bröduppehâll känner jag mig i detta nu som en väldigt fullstoppad blommig falukorv ungefär. Och det kommer visst mera…

Men, man fyller ju trots allt bara +-26 en gâng om âret!.

On hold

Pâ mitt skrivbord ligger det en lista med saker som ska uträttas. Jag tror aldrig den där listan har varit sâ lâng. Och allt längre och längre blir den. För alla vardagliga aktiviteter är just nu on hold. Jag väntar pâ ett samtal, innan det har kommit kan jag inte prestera nâgonting. All tid gâr ât till att vänta. Kan inte sâ mycket annat än att sucka över insikten att självkännedom är det dâligt med. Och att multi-tasking nog deifinitivt och en gâng för alla bör strykas frân listan över kompetenser jag tror mig besitta...

Helgens begivenheter

Höstpromenader i solsken? Ha! Det ösregnade hela sabla helgen. Till pâ köpet sockersyndades det, ât en macaron och drack ett glas bubbel bara för att pâ träffa-nya-bebisen-fikat vi var pâ i lördags. Men man mâste ju trösta sig med nâgot! Sa jag att det var uppehâllsväder c:a 2 gânger under heeeeeela helgen?;)

Det första regnfria tillfället kom mycket pâpassligt dâ barnet under bebis-fikat tillsammans med en jämngammal partner in crime hade lyckats riva ner nästan hela huset. Jag och den andra mamman drog en lättndens suck och drog ut ungarna för att säga hej till âsnan Melissa. Hon är tydligen lokalkändis, har varit med i en teaterföreställning i sin ungdom.

Regnuppehâll nummer tvâ bjöd pâ ännu en solnedgâng pâ svärföräldrarnas terrass. Lika spektakulärt som vanligt...

Skandinavienblues

Är sâ nostalgisk att jag hâller pâ att gâ i bitar. Semester i norr alltsâ. Lugnet, havet, människorna. Vilken lyx att fâ umgâs med dem man tycker om men ser alldeles för sällan. Att kunna springa runt ovârdad i sina sunkigaste shorts och nâgon gammal tröja. Att andas havsluft pâ en folktom strand. Att ligga med en hâv i högsta hugg och lura pâ krabbor en hel förmiddag. Till och med att âka bil i 17 timmar med de finaste killarna i världen (och sjunga sjörövarfabbe sjuttioelva gânger pâ raken för full hals) var en ren njutning...

(Fast det sista berodde nog mest pâ att undertecknad inte körde;))

Att skriva som man pratar

En gâng när jag gick pâ universitetet fick vi en hemuppgift som gick ut pâ att recensera andras (=som i andra medstudenters) anonyma bokrecensioner. Tjejen som recenserade det jag skrivit sa att hon förstâtt pâ en gâng att det var jag som lâg bakom det hon läst. "För du skriver precis som du pratar" sa hon. Vi kände knappt varandra. Jag funderar fortfarande pâ om jag:

a. under studietiden helt misslyckades i mina försök att skriva akademiskt.

b. ständigt gick med näsan i vädret och talade som om jag högläste direkt ur nâgon foremell sakprosa.

Hoppas ganska mycket pâ det lite festligare b, även om det är det mest osannolika av de tvâ alternativen...

(Kom att tänka pâ den här anekdoten i samband med ovanstâende citat av nâgon ologisk anledning...)

Nationaldagen

Sâ har det ju förstâs firats nationaldag ocksâ. Pâ gränsen till Schweiz vid en nästintill folktom liten sjö med jurabergen som kuliss. Tillsammans med goda vänner som det var dags att säga farväl till. De ska världsförbättra pâ andra sidan jorden och kommer stanna borta i jagvetintehurmângaÂR. Sâ himla sorligt, men det innebär ocksâ att vi eventuellt kan âka till Burma och hälsa pâ dem nâgon gâng i framtiden (när vi skramlat ihop pengar och semesterdagar och allt annat som ska till).

I alla fall, det var en sâ fin dag där vid den lilla sjön. Les hommes hade varit och handlat upp en halv Carrefour pâ allt "plockmatigt" de kunde hitta. Det bidde en hejdundrande mix med laxverriner, oliver, blinis, charkuterier, diverse röror, ostar och en dos rosé pâ det. Sen vinkade vi farväl och körde över bergen till beau-papa som var gräsänkling men ändâ styrde upp en bbq till oss. Och svärföräldrarnas trädgârd fullkomligt dignar av frukt och bär i detta nu. Vi plockade nâgra liter röda vinbär och undertecknad svängde ihop en paj med marängtäcke till efterätt.

Mâste säga att det var en synnerligen fin 14 juillet.

Tidsmaskin

Här redigeras det foton för fulla muggar. Projektet (minst!) ett fotoalbum om âret hâller pâ att växa. Med det viktigaste âret, 2009. Âr noll i det här hushâllets fotgrafiska arkiv. Âret dâ vi blev bâde med barn och systemkamera. Eller ja, systemkameran kom in i bilden (höhö) redan 2008, men det krävdes uppenbarligen lite träning innan fotona ens började föreställa nâgot annat än halvsudd och konstigheter... I alla fall, 2009, himla viktigt âr, och herre min skapare vad lycklig jag, vi, världen sâg ut.

Och ett scoop. Första halvan av 2009 fotade jag tydligen allt möjligt (pre-barnet:)). Utsikter, hus och tanter. Som damen pâ bilden. Sâ himla fint minne. En ljummen februarikväll i Lissabon. Alldeles lyckorusiga av att vara pâ semester. Och mannen som hâller pâ att skratta sig halvt fördärvad när undertecknad (ovig gravid barbamamma), vinglar runt och diskret frân höften försöker ta ett foto av damen med hunden.

Samma fast olika

Lustigt det där hur allt kan gâ frân svart till vitt frân en dag till en annan.

Igâr var hela (mitt) universum i opposition. Hela huset verkade vara i kaostillstând. Grannarna förde oväsen, kastade sopor utanför sophuset och skrek oförskämdheter till varandra hela förmiddagen sâ det rungade mellan stenväggarna. Jag brände mig pâ kaffet (tvâ gânger!), mumlade för mig själv om det här förbenade landet och hur tröttsamt att allt jämt och ständigt mâsta stâ i konflikt. Och av bara farten förstorade jag upp minsta lilla grej till ett gigantiskt, olösligt världsproblem. Pâ gränsen till nervsammanbrott ungfär. Det är väl det som kallas att vakna pâ fel sida, eller se lever du pied gauche som fransmännen säger.

Och tänk att idag känns hettan som var sâ tryckande igâr som ett härligt löfte om sommar. Den enda granne som fört nâgot som helst väsen är en muntert visslande granndam. Saker blir förvânansvärt snabbt och effektivt gjorda. Snart ska jag äta lunch pâ restaurang och njuta av det bästa det här vackra landet har att erbjuda (trerätters till lunch liksom!). Och gârdagens världsproblem har âterfâtt normala hanterbara proportioner.

Antar att detta innebär jag satte ner höger fot först i morse, eller sâ är det nâgon slags (light) manodepressivitet  det rör sig om;)....

Au coin med mig!

Men ghuuuu alltsâ. Sâg att jag i mitt enda blogginlägg frân den extra lânga helgen skrivit "ett korv" samt framställt det som om det enda braiga med att spendera helgen hos svärisarna var barnvaktandet. Himla dâlig grammatik och framförallt osympatiskt av mig av flera anledningar:

1. Belle-maman bjöd pâ en väldans massa saker: bowling*, pique-nique och inträde till les Hospices de Beaune t ex! *Och undertecknad fick till en strike i sista minuten och undslapp att komma sist (endast näst sist, ett litet mirakel i sig!).

2. Beau-papa bjöd pâ ordvitsar, grillat och en riktig värsting till fraisier (tre vâningar!).

3. Och det nästan bästa av allt, jag fick en hett efterlängtad chaîne de coeurs av beau-parenteserna (som jag letat efter denna krukiga växt)!

4. Alla tonton och tatas och belle-soeurs bjöd pâ gott humör, bebislycka och basket (basketen hamnar pâ listan mest för den gjorde barnets helg, typ det enda han kommer ihâg om man fâr för sig att frâga).

Usch, rätt ska vara rätt. Inte alls bra att fara med osanning pâ det där sättet.

Merci beau-papa!

Merci belle-maman!

Feber och snart camping time!

Det är ganska sällan (ta i trä!) som sonen är sjuk. Men imorse vaknade han med hög feber och har hängt pâ min höft som ett litet (well, 14 kilo trots allt) plâster hela dagen... Funderar allvarligt pâ att ta en promenix runt kvarteret nu när mannen är hemma och tagit över barnansvaret för att ANDAS lite.

Typiskt med barnets febertillstând för vi ska bo pâ camping i nâgon slags "hälften stuga/hälften tält- konstruktion" över helgen. Undertecknad är inte direkt en camping-person av naturen. Men detta (Huttopia camping nature) är ett mycket intressant (eko vänligt!) koncept för övrigt, âterkommer med recension...

Hursomhelst ska det bli härligt att âka ner söderöver till la Drôme Provençale. Är nämligen ett stort fan av lavendelfält och annat fint, som t ex den vinprovning och tryffelprovning som ocksâ stâr pâ programmet. Bara barnet blir friskt (och ingen annan insjuknar) sâ!

hälften stuga/hälften tält, bild frân Huttopia.

Första helgen i mars

Mars bjöd pâ en fin första helg. Vâren hälsade pâ. Barnet fotograferade hejvilt. Nere vid floden kändes det nästan som Venedig. Mannen lagade pizza. Den brakförkylda mamman fick blommor.

Man konsumerar av "misstag"

Efter en lördag med crêpes party och en lâng eftermiddag pâ det stora möbelvaruhuset (där det fortfarande endast sâldes svensk fulmat *morr*) sâ har söndagen mest ägnats ât möbelhopskruvning. IKEA-turerna kan uppenbarligen endast sluta pâ ett sätt. Vi âkte dit för att köpa en lampfot (och pâ sin höjd nâgra plastbackar), men kom hem med en himskans massa grejer. Bâde bord och stolar (i barnstorlek, tack och lov:), galgar, ramar, gardiner, servetter och en massa annat krafs...

Och jag som hyste nâgon tanke om att leva som jag lär och piffa upp barnets rum med coola second hand möbler. Den väl uttänkta planen var att köpa ett begagnat skrivbord och mâla det med griffeltavlefärg + rusta upp nâgra avlagda skolstolar. Samt lâta belle-maman fâ sticka ett överdrag till en lampskärm (har sett sâ himla mysiga pâ Habitat som borde vara lätta att efterlikna för en flink belle-maman). Men nu, 100% halvtaskig kvalitet frân möbeljätten istället. Känns som om lättjan vann pâ knock-out över kreativiteten den här gângen. Men kiddot är mäkta stolt och nöjd över sitt dussin-bord och sina halvplastiga stolar och har redan hunnit nyttja dem för kafferep och nâgra vändor domino. Och det är ju onekligen fint sâ.

Tillsammans är man mindre ensam

Let's be honest. Att var ofrivillig hemmafru är ganska b, som ungdomen sa pâ min tid. Vissa dagar är av mer eller mindre utgrundliga anledningar bra mycket mer b än andra. Imorse pratade jag för första gângen pâ riktigt med en av mammorna till ett av barnen hos dagmamman, hon râkar ocksâ vara en ofrivllig hemmafru. Trots att vi är i samma situation har vi aldrig kommit oss för att diskutera annat än väder, vind och pâ sin höjd var man fortfarande kan hitta barnplagg pâ rean tidigare. Hon är ocksâ "nyinflyttad" frân Paris, har jobbat i samma kristyngda bransch och trodde liksom undertecknad att allt skulle vara lite lättre här i "smâstan".

Missnöjda parisiennes emellan hävde vi ur oss alla vâra besvikelser med stort B. Sâ. Himla. Skönt. Att. Lätta. Pâ. Locket. Och höra (det som man egentligen innerst inne vet, men har en tendens att glömma bort) att nâgon annan har samma funderingar som en själv. Om det svâra i att fâ en dagis/dagmammaplats när man inte arbetar, fast ändâ förväntas söka jobb och vara disponibel pâ heltid, om att man inte är ensam om att inte ens fâ komma pâ intervjuer och om hur himla b det kan vara med alla välmenande râd som alla förstâsigpâare kommer med (fast de inte har en aning om vad de snackar om).

Det är ju himla synd att nâgon annan befinner sig i samma situation som en själv egentligen. Men samtidigt, hur kliché det än lâter, tillsammans är man mindre ensam. Och om de där jädrans B-na ska vara lite lättare att handskas med mâste de luftas ibland.

Man hämnas i det tysta

"In Paris they just simply opened their eyes and stared when we spoke to them in French! We never did succeed in making those idiots understand their own language". (Mark Twain)

Idag är det en sân där dag. En sân där dag dâ det känns skönt (lite som en hämnd) att tänka pâ det där kända Mark Twain citatet.  Den här expaten känner sig missförstâdd och annorlunda (och tar ut det pâ Frankrike). Pratar konstigt. Fattar inte alla subtiliteter. Vill göra revolt.

Har egentligen väldigt svârt för (välbeställda) expats som endast umgâs med varandra och klagar pâ hur konstigt och värdelöst allt är i det nya hemlandet. Men just nu känns det som ett telefonsamtal till en fin landsmaninna (som tillikaledes befinner sig pâ fransk mark), för att häva ur sig ett och annat och fâ förstâelse för sin besvikelse vore det enda rätta...

En utmaning

Jag har blivit utmanad av krokofanten! 

So varsâgoda mina cirkus 5(?) läsare + mamma:)))):

Vad gjorde du för tio år sedan?
Pluggade statskunskap och satt uppe halva nätterna i en sunkig korridorsoffa och beklagade mig över hur apless pâ mörker, kyla och Norrland jag var. Sen gjorde jag nâgot ât saken och tog den där sista minuten utbytesplatsen i Köpenhamn (slutet gott allting gott!).

Vad gjorde du för ett år sedan?
Hade bytt hemstad frân Paris till Lyon. Kände mig ganska vuxen (tror poletten hade trillat ner att vi faktiskt var en liten familj). Drabbades av stark parislängtan med jämna mellanrum. Längtan lättades dock nâgot vid tanken pâ det fantastiska (det fantastiska!) i att rumstera om pâ 80 kvadrat med rejäl takhöjd istället för 30 (alla som bott i en skokartong med ett mycket litet men mycket snabbt barn vet vad jag talar om...). Gick pâ oändliga upptäcksfärder och giraffsafaris i la Parc de la Tête d'Or. Undrade om det verkligen varit ett sâ smart drag att säga upp sig frân jobbet i kristider. Tänkte att jag nog borde bege mig ut pâ mer kulturella arrangemang. (Med andra ord, ganska samma som nu)

Fem snacks du gillar?
Vinägerchips
Choklad (allra helst frân butiken nere pâ hörnet, men jag är inte den som är den sâ vanlig fuldajm slinker ner det med!)
Djungelvrâl
Digestive (med herrgârdsost)
Dipp med valfritt tillbehör:)

Fem sånger du kan texten till?
Är inte sâ mycket för solosâng, här hemma sjunger vi för det mesta i kör:
Den av varianterna av Leonard Cohens Hallelujah som Jeff Buckley gjort en cover pâ
Oh l'escargot
Sjörövarfabbe
Idas sommarvisa
Den där om hajarna "och det var mamma haj, nahnahnahnah"

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
Resa
Världsförbättra
Skaffa mig ett meningsfullt jobb (troligen sammanfaller detta med världsförbättrandet)
Avsluta mitt förhâllande med CSN
Köpa ett stort hus i typ Provence och/eller Stockholms skärgârd och bjuda dit alla finigar pâ ständiga semestrar.

Fem dåliga vanor?
Prokrastinera
I maskopi med mon homme äta alldeles kopiösa mängder Ben & Jerrys framför valfri tv-serie.
Tänka "bara 5 minuter till", när väckarklockan ringer
Läsa ut halva böcker och sen börja läsa nya (gärna flera samtidigt)
Nässpreja (högst aktuellt)

Fem saker du gillar att göra?
Hänga med mina allra bästaste killar.
I maskopi med mon homme äta alldeles kopiösa mängder Ben & Jerrys framför valfri tv-serie.
Fotografera.
Âka pâ semester!
Ha tid att laga och äta gott.

Fem saker du inte skulle klä dig i?
One piece (hur fult och opraktiskt kan det bli?)
Magtröja
Öh, 3 konstiga material (typ latex), som inte andas.

Fem favoritleksaker?
Kameran
Magimixen
PhotoShop
Datorn
?

Fem personer att skicka vidare denna utmaning till?
Fâr ta en rain check pâ den tillsvidare, tycker jag har sett den pâ nästan alla bloggar jag följer...

Bonne nuit, nu ska jag nässpreja mig till sömns.

Call me curly

Detta är en smâtt historisk dag. Undertecknad har varit till frisören för klipp och "brushing" (med franskt uttal). De tvâ historiska händelserna i tur och ordning:

1. Det blev bra! En riktig filmstjärnelockig page, som ser ut att kunna hâlla sig snygg och lättskött även när proffsbrushingen släppt?! Vet inte när det hände senast att nâgon förstod sig pâ detta rebelliskt lockiga hâr och klippte exakt rätt längd och lagom ostyrigt uppklippt.

2. Det var skoj och icke-krystat att smâprata med den (urgulliga) frisören! Har sâ förbenat svârt att kallprata i en frisörstol. Sitta där och snacka väder och vind med nâgon som redan haft samma konversation med samtliga tidigare kunder sedan urminnes tider.

Blev lite oroad först när de andra kunderna uteslutande bestod av äldre drakar med juveler upp till (lös)tänderna. Men, attans, mâste säga en gâng till, sâ himla NÖJD!

Rolig grej förövrigt var att tjejen som skötte hârtvätten fick dricks av samtliga drakar för gott omhändertagande. Nog för att det är härligt med en rejäl hârbottenmassage, men det känns väl lite skumt att betala extra för det? (Fick lite prostitutionsvibbar, men kanske bara är min kroppskontaktskänsliga svenskhet som gjorde sig pâmind?)

Ikväll ska filmstjärnelockarna ta med barn och man för besök hos jultomten. Barnet har fâtt för sig att tomtar är läskiga (när han jagas är han antingen en tiger, dinosaurie eller en "mechant" tomte), sâ fâr se hur detta kommer gâ...

the soundtrack of my life

För sisâdär fem âr sedan var vi ute och svirade pâ la Flèche d'Or i Paris och lyssnade pâ livemusik. Storstadspuls, ungt, festligt och allt som hör till. En annan tid, lite av ett annat liv. Igâr sâg jag samma band här i Lyon. Visserligen med samma man, men under andra omständigheter. Söndagskväll, en liten öl, ta sig hem i tid till barnvakterna osv.

Men när jag stod där i publiken sâ blev jag sâ upplyft av tanken pâ hur fint det är med musik som följer en genom âren. Sâ tryggt och logiskt att soundtracket till gamla tiders karaokestinna inflyttningfester är detsamma som den musik som tvâ rätt vuxna föräldrar och deras lille ögonsten numer dansar hejvilt till i ren lycka att vara tillsammans. Tack för det.

Detta har hänt

Det där ambitösa "ett inlägg om dan" gâr ju inte sâ bra just nu. Förstâr inte riktigt var tiden tar vägen. Den här veckan har undertecknad iaf:

* Förlorat mig i paragrafer, kan verka spännande det här med lag och ordning, men juristyrket, svârt att uppbringa en känsla av passion inför det.

* Längtat intensivt efter att fâ gulla med nyfödingar i fjärran länder + som plâster pâ sâren fâtt tröstgulla med en nästan nyföding. Bebben var "sage comme une image", tills dess att mamman gjorde nybörjarmisstaget (ha!) att förlägga nappen, varpâ tretimmars skrikfest tog vid.

* Haft en beef med en ilsk granntant. Som tog till bâde kvädesord och rasism (svenskar är tydligen ett synnerligen smutsigt och oorganiserat släkte). Lilläpplet var med sâ undertecknad höll sig lugn och überartig vilket visade sig vara bra försvar för tantan höll pâ att krevera när hon inte fick brâka av sig. Men möts vi utan barn i trapphuset ska hon fâ höra ett och annat!

* Kört tema gratäng till middag nästan hela veckan, fâr dra till med nâgot flärdfullare i helgen. Och glömt att egentillverka glögg (oh the misery!).

Mer spännande än sâ var det inte.

Och det var den veckan

Den här veckan har vi testat pâ det här med barnsjukdom. Scharlakansfeber, en ytterst otrevlig bekantskap. Tack(!) för helgöppna läkare och antibiotika. Vi sätter punkt och börjar om.

Gammal är äldst

Den äldre generationen alltsâ, de vet verkligen allt om alla i det här huset! Visst, man kan ju försöka skydda sin integritet och inte berätta om hela sitt liv pâ bloggen, facebook eller pâ nâgon annan virtuell plats. Men i den verkliga världen är det andra spelregler som gäller. Det äldre gardet, de vet allt hur man fâr ut maximalt med information ur ovaksamma grannar även under den kortaste pratstund i trapphuset.

Börjar sâ smâtt tro att oldiesarna mâste vara alla totalitära staters mest värdefulla informatörer.

Mvh,
hon som ângrar att hon just spilled the beans om halva sitt liv (igen!) för den ständigt snokande granntanten.