Den lille sprâkläraren

Älskar att mitt stora barn springer runt pâ lekplatsen och hojtar "vad stâr pâ!" (mer som en uppmaning än en frâga) sâ pass ihärdigt att en annan liten fransos och sedan ännu en hänger pâ och skriker (ungefär) samma i kör. Svenska sprâket rules!

Den lille hasardspelaren

 
Den här killen kan numer avgöra vilket kort som är högst om man drar tvâ slumpmässiga ur en kortlek (fast knekten är alltid coolast!). Hur praktiskt är inte det? Tar man med sig en kortlek ut pâ restaurang sâ har man underhâllningen fixad för resten av kvällen. Att man ser fâr spela "bataille" evighetslängre än längst är en helt annan femma...

Andra nyheter. Han har uppfunnit ett nytt franskt, flitigt använt verb. "Flytta" har pâ franska blivit till "flytter". Ils sont encore flytté le banc mamma. Det tog ett tag innan vi gamla segtänkta förstod vad han försökte säga med sina flytté hit och flytté dit.

För övrigt talar han helst inte särskilt mycket svenska alls, förutom i nya ovana miljöer. Dâ känns det tryggt att ha ett eget sprâk att ta till...

Att träffa landsmän

Vi träffade andra svenska barn (och vuxna) under den gângna helgen.  Har gâtt runt i 1,5 âr och inte vetat om att det finns en svensk barngrupp i den här stan... Man kan ju tycka att det kanske hade varit pâ sin plats att göra lite mer efterforskningar(!).

Hursomhelst, förutom det trevliga i att träffa landsmän, sâ var det förunderligt att se hur nâgra timmar med andra svensksprâkiga fick barnet att glatt sprâka pâ svenska hela vägen hem frân träffen. Det har dessvärre varit förhâllandevis lite prat pâ svenska pâ sistone. Därför satt det extra fint att fâ en bekräftelse pâ att han verkar ha lagt till nâgra nya svenska ord i vokabulären.

Titta, lyssna

Barnet har endast tvâ "titta och lyssna" böcker pâ svenska*. Jag hänger inte alltid med i utvecklingen (barnets alltsâ) och trodde att han var för liten för att sitta koncentrerad och titta igenom  en hel bok pâ egen hand. Men attans vad fel jag hade! Ända sedan vi ställde in vâr avlagda hifi-anläggning pâ hans rum har han suttit klistrad lânga stunder och lyssnat och tittat i de tvâ befintliga böckerna (favoriterna Halvan och Rut och Knut). Detta är helt FANTASTISKT av tvâ andledningar:

1. Det finns ingen hejd pâ hur nöjda de ömma föräldrarna är att var och vareviga dag slippa läsa den vältummade boken om Halvan och hans förbenade brandbil (komplett med med rökdykaraggregat och jagvetintealltvadenbrandmanbehöver).

2. Det bästa! Ljudböcker är uppenbarligen ze shit för sprâkinlärningen! Vâgar knapp tro det är sant när han sitter och upprepar helt nya ord och fraser för sig själv pâ svenska inne pâ sitt rum. Här har man läst och läst och plöjt och plöjt svenska barnfilmer, med resultatet att han ändâ mest kommenterar/âterberättar pâ franska.

Det här är ju säkerligen ingen revolutionerande upptäckt men i det här huset är det stort!


*sâna där böcker som är upplästa pâ en cd och det plingar när det är dags att byta sida.

Svar pâ tal!

Pâ barnets tvâârskontroll brydde sig barnläkaren inte ens om att kontrollera om han kunde prata. Hon utgick frân att han var sen pâ det omrâdet. Det var först när det var dags att säga "au revoir", min handväska for i golvet med en duns (uppenbarligen stor humor för en pâ precis tvâ bast) och barnet ivrigt âterberättade hela händelseförloppet för henne som hon hajjade till, fick tefatsögon och utropade: "men han talar". Jo tack det har vi märkt därhemma sa jag. "Men ni talar ju tvâ sprâk hemma, madame" invände hon.

Doh! Om jag skulle fört statistik över mest uttalade "sanning" sen lill-äpplet kom till världen sâ är olika varianter av "han kommer vara sen med talet, det ÄR tvâsprâkiga barn" otvivelaktig etta. Även vuxna som rimligen aldrig haft att göra med annat än ensprâkiga smâttingar är bombsäkra pâ sin sak. Det verkar vara självklart, nâgot som aaaaaaaalla känner till.

Därför är jag sâ tacksam att min lille pratkvarn numer ger ordentligt svar pâ tal. Pâ tvâ sprâk!

(Obs! Därmed inte sagt att det inte är ett arbete att hâlla igâng andrasprâket)

 

 Une drôle de patate som talar sâ ingen förstâr, ur fina boken Pomelo rêve.