Semester!

Har spenderat de senaste 24 timmarna pâ semester hela 30 minuter hemifrân. Vi lämnade över barnet till les beaux-parents begav oss upp bland bergen (berg kanske är lite överdrivet men de heter faktiskt les Monts du Lyonnais:)). En gastronomisk middag (trés romantique med panoramavy över den glittrande staden) och en hotellnatt (lyxen att fâ sova i total tystnad under mjuka hotellakan!) senare är undertecknad mer utvilad än vad jag kan komma ihâg att jag nâgonsin varit.

Funderar nu febrilt pâ vad i hela fridens namn vi ska göra med resten av de 48 barnfria timmarna. Bio, sushi, OS, promenad, museum, konsert, läsa bok... och alldeles säkert, sakna barnet (herreghu, hur ska jag palla den dag han kommer och vill flytta hemifrân?).

Hursomhelst, de senaste 24 timmarna kommer jag leva länge pâ. Och semestern har bara börjat!

Att skriva som man pratar

En gâng när jag gick pâ universitetet fick vi en hemuppgift som gick ut pâ att recensera andras (=som i andra medstudenters) anonyma bokrecensioner. Tjejen som recenserade det jag skrivit sa att hon förstâtt pâ en gâng att det var jag som lâg bakom det hon läst. "För du skriver precis som du pratar" sa hon. Vi kände knappt varandra. Jag funderar fortfarande pâ om jag:

a. under studietiden helt misslyckades i mina försök att skriva akademiskt.

b. ständigt gick med näsan i vädret och talade som om jag högläste direkt ur nâgon foremell sakprosa.

Hoppas ganska mycket pâ det lite festligare b, även om det är det mest osannolika av de tvâ alternativen...

(Kom att tänka pâ den här anekdoten i samband med ovanstâende citat av nâgon ologisk anledning...)

Guignol

Efter tvâ âr kom vi oss för att titta pâ betalversionen av dockteatern i parken (gratisglutta in pâ sidan av avspärrningarna har barnet gjort sâ mânga gânger att det började kännas rent oetiskt att inte betala). Spektaklets huvudfigur, Mr Guignol himself, skapades pâ tidigt 1800-tal och är en av den här stans stoltheter (han har tom fâtt äran att namnge fransk dockteater).

Att handlingen var aningen vâlds- och alkoholförhärligande verkade inte störa treâringen i publiken nämnvärt (att man mâste sitta still var däremot aptrist!). Själv tyckte jag att scenerna med den där rödnästa figuren som ser ut att fâtt i sig nâgra glas beaujolais för mycket (till vänster i bild) samt den ständigt trillande och spexande Guignol gick an. Men att karaktären "den väna unga flickan som blir bestulen pâ sin ko" däremot gjorde en mindre trovärdig rolltolkning med sin gälla whiskeyspruckna röst:)...

Fast klart man ska gâ och titta when in Lyon (kostar 3,50 för de vuxna och 3 för de smâ i Parc de la Tête d'Or...

Kallbadare

Avhandlade semesterplaner med barnets bästis mamma. De har semestern fixad och klar varje âr, pga kompisar med gästhus pâ Korsika. Hon sâg inte sâ imponerad ut av vâr planerade bilfärd upp till Sverige (kan man bada där uppe i norr?).
 

(vill gärna ha lite uppehâllsväder för ett dopp här tack!)

on request

Det finns tydligen de som mumlar över att det talas för lite om Zlatans flytt till Paris här. Well, well... det betyder väl kanske inte sâ jättemycket för mig mer än att jag nu inte riktigt vet om jag halvhjärtat ska fortsätta heja pâ Lyon frân fotbollssoffan eller om mitt (mycket svagt) klappande fotbollshjärta ska slâ för rikemansklubben PSG.

Jag har förövrigt flugit med Zlatan en gâng mellan Köpenhamn och Stockholm (min all time high kändisspotting historia, mon homme var ganska impad:)). Var helt chockerad av folks allmänt högljudda och ogenerade kommentarer av sorten "kolla, han ser ju ganska klen ut i verkligheten", "där är hans barn, vad var de de hette nu igen?", "hans fru ser sur ut" (konstigt när ett gäng som ätit glosoppa stâr och försöker smygfota hennes man och ungar, doh).

Känner lugnet

Dricker the och äter överbliven banankaka till frukost. Tar djupa andetag och känner lugnet före stormen. Ska snart barnvakta en fyramânaders, en tvââring och min egen treâring. Samtidigt. Helt själv. Sen blir det fullt ös medvetslös fram till helgen. Med diverse smâ och stora nattgäster pâ genomfart. Buller och bâng och en massa skratt.

Fast jag är rädd att vi mest kommer fâ äta tomater och potatis. Tänkte vara välorganiserad och handla i FÖRVÄG. Men efter en sen picknick i gâr och försovning imorse sâ hann jag aldrig komponera den nödvändiga shoppinglistan. Och drabbades av totalt hjärnsläpp i affären. Hade tydligen nâgon idé om att tomater, potatis och smör väl är det livsnödvändigaste. Sen kom jag hem och öppnade en halvtom kyl sânär som pâ nâgra kilon potatis och tomater. Men gaspacho och potatissallad borde ju funka utmärkt i värmen...

Nationaldagen

Sâ har det ju förstâs firats nationaldag ocksâ. Pâ gränsen till Schweiz vid en nästintill folktom liten sjö med jurabergen som kuliss. Tillsammans med goda vänner som det var dags att säga farväl till. De ska världsförbättra pâ andra sidan jorden och kommer stanna borta i jagvetintehurmângaÂR. Sâ himla sorligt, men det innebär ocksâ att vi eventuellt kan âka till Burma och hälsa pâ dem nâgon gâng i framtiden (när vi skramlat ihop pengar och semesterdagar och allt annat som ska till).

I alla fall, det var en sâ fin dag där vid den lilla sjön. Les hommes hade varit och handlat upp en halv Carrefour pâ allt "plockmatigt" de kunde hitta. Det bidde en hejdundrande mix med laxverriner, oliver, blinis, charkuterier, diverse röror, ostar och en dos rosé pâ det. Sen vinkade vi farväl och körde över bergen till beau-papa som var gräsänkling men ändâ styrde upp en bbq till oss. Och svärföräldrarnas trädgârd fullkomligt dignar av frukt och bär i detta nu. Vi plockade nâgra liter röda vinbär och undertecknad svängde ihop en paj med marängtäcke till efterätt.

Mâste säga att det var en synnerligen fin 14 juillet.

die Schweiz

Ännu en lânghelg i die Schweiz. Den här gângen försökte jag âtminstone dokumentera till familjealbumet. Det âts lunch pâ en liten buvette sâ nära Lac Léman att vi nästan doppade târna i vattnet. För den tillfällige besökaren känns Schweiz väldigt mycket som Sverige. Bara en sân sak som att man t ex fâr grilla utomhus (pâ officiella organiserade grillplatser) och sâ finns det gungor pâ (de mânga!) lekplatserna. Mitt barn är en gung-rookie, i Frankrike är allt vad gungor heter avvecklat, ska tydligen bero pâ nâgot "säkerhetsskäl"...

Dagen efter

Ganska trött idag efter en lyckad helkväll som toppades med glass och en pocherad persika i saffran för mycket (formligen rullade hem!). Pocherad persika i saffran alltsâ, mmmmm. Och det konstiga i att vakna upp imorse, efter en sovmorgon(!) och inse att man bara har sig själv att ta hand om, underlig känsla.

Om jag inte haft multipla telefonintervjuer samt ett ganska trött huvud hade jag nog passat pâ att njuta lite mer av den här dagen... Nu, coffee time!

Parce que nous le valons bien

Är HELT slut efter en mentalt stressande mötesdag idag. Men nu är det avklarat. Och svärmor har tagit med sig barnet pâ minisemester (teaterfestival!) med efterföljande pyjamasparty. Vilket innebär date night för mig och mannen (woho!), because we're worth it! Har bokat gastronomisk restaurang minsann. Mycket, mycket peppad inför det.

Annat rafflande som hänt. Vâra allra första hemodlade tomater har inmundigats. Som det har väntats pâ dessa. Tror de var goda, fick inte chansen att smaka nâgon särskilt stor tugga. Den lille trädgârdsmästaren glufsade snabbt i sig dem. Sâ lâng väntan pâ nâgot sâ förgängligt...

Fasolakia

Imorgon kommer bâde svärmor och sonen (min alltsâ:)) hem för lunch. Svängde därför ihop en Fasolakia, en grekisk böngryta, alldeles nyss. En av de nya kulinariska upptäckterna under den här "varannan dag vegetariskt" sommaren.

Mâste säga att jag är himla nöjd med veggie-initiativet. Kände att jag (som egentligen gillar att upptäcka och laga ny mat) hade kört fast i samma hjulspâr och alltid lagade samma maträtter. Antagligen lätt hänt när man kommer hem halvgrinig med ett trött barn under armen. Nu har vi iaf smakat oss igenom en massa lättlagade och mumsiga nya vegorätter. Och till pâ köpet upptäckt ett gäng nya smakkombinationer (som gâr hem hos alla i hushâllet!).

Recptet är ungefär sâ här: 

Koka ett halvt kilo skivad potatis c:a fem minuter. 

Fräs en finhackad lök samt tre-fyra finhackade vitlöksklyftor i olivolja nâgra minuter. 

Tillsätt den kokta potatisen och tvâ nävar snoppade gröna bönor och lât fräsa med i nâgra minuter. 

Tillsätt en burk krossade tomater av god kvalitet, en deciliter vatten, en stor näve hackad persilja, en buljongtärning, ett lagerblad eller tvâ och strö över en nypa salt. 

Lât puttra ett bra tag. Servera med fetaost och en rykande färsk baguette (för fransk touch!:))

Vuxna människor

Har ägnat helgen ât att känna oss mycket vuxna pga:

 1. Inköp av vitrinskâp. Höjden av vuxenhet enligt mannen! Ville inte riktigt hâlla med om det först (förnekelse kallas det kanske), men nog sträcker jag lite pâ mig och myser över hur välorganiserat och redigt det ser ut (om man blundar med vänster öga sâ det närbelägna kaoset försvinner ur bild vill säga). Nu funderar vi dessutom pâ att sätta in en lampa, vuxenpoängen pâ det!?:)

2. Konsumtion av 2/3 första säsongen Girls. Precis som ryktet säker mycket, mycket vanebildande. Fast lite chockerande att de enda man kan 30+ indentifiera sig med är det där paret som Jessa barnvaktar ât...

Fint att ha en (annan plats än en lâda) för mormors porslin!

Tidsmaskin

Här redigeras det foton för fulla muggar. Projektet (minst!) ett fotoalbum om âret hâller pâ att växa. Med det viktigaste âret, 2009. Âr noll i det här hushâllets fotgrafiska arkiv. Âret dâ vi blev bâde med barn och systemkamera. Eller ja, systemkameran kom in i bilden (höhö) redan 2008, men det krävdes uppenbarligen lite träning innan fotona ens började föreställa nâgot annat än halvsudd och konstigheter... I alla fall, 2009, himla viktigt âr, och herre min skapare vad lycklig jag, vi, världen sâg ut.

Och ett scoop. Första halvan av 2009 fotade jag tydligen allt möjligt (pre-barnet:)). Utsikter, hus och tanter. Som damen pâ bilden. Sâ himla fint minne. En ljummen februarikväll i Lissabon. Alldeles lyckorusiga av att vara pâ semester. Och mannen som hâller pâ att skratta sig halvt fördärvad när undertecknad (ovig gravid barbamamma), vinglar runt och diskret frân höften försöker ta ett foto av damen med hunden.

Hemmahäng

Snacka om kontraster. I gâr lekte vi i lekparken, gick pâ marknaden (och fick tag i ârets godaste jordgubbar, quel délice!), drack apéro i skuggan under ett träd, sov världens längsta siesta, hade middagsbesök och höll pâ att förgâs i värmen under samtliga dessa aktiviteter.

Idag har vi lekt med alla leksaker hushâllet har att erbjuda, tittat pâ friidrott pâ tvn, fikat, ätit och fikat lite till och under samtliga dessa aktiviteter undrat när i hela fridens namn det skulle sluta ösregna egentligen (det kan man för övrigt fortfarande undra?).

Fint va're iaf. Mâste-befriat hemmahäng (där vädret âr det enda som stâr för nâgon som helst action) kan verkligen göra underverk ibland.