Sista sommarlovshelgen

Den sista helgen pâ lovet. Dâ gäller det att krama det sista ur sommaren. Vi körde ner till Montpellier med mâlet att V skulle fâ en minisemester att minnas.

Tvâ nätter pâ hotell (att fâ ta hur mycket flingor med socker pâ som helst till frukost och sova i egen enorm bäddsoffa, vilken grej!), bad i hav och pool till totalt russinstadie och utmattning, besök pâ piratrestaurang med tillhörande show ("dom satte eld pâ bâten mamma, och slogs med svärd!") och avslutningsvis en tur till akvariet Mare Nostrum (stormsimulatorn och hajarna var coolast!). Som den absoluta pricken över i tillbringades dagarna med favoriten, tonton.

Han verkar rätt nöjd med sin helg, den nyblivne storebrorsan. Inte helt fel att fâ stâ helt i centrum. Idag är det vila, vila, vila som gäller innan skolstarten imorgon.

En lânghelg i den gamla skolan i Salclas

Min klichébild av den franska södern har hamnat helt pâ sniskan. Istället för sandaler och solkräm borde jag packat gummistövlar och en fleecetröja... Men fint var det uppe bland molnen i den gamla renoverade skolan som min belle-maman hyste in hela sin familj i.

Och helgens händelse: V lärde sig cykla. Han hittade en barncykel, satte sig pâ sadeln och trampade iväg som om han aldrig gjort nâgot annat. Nu vet vi att vi valt precis rätt present till den annalkande fyraârsdagen!

Bildbomb - en helg i Montpellier

Jag hade bara varit i Montpellier pâ snabb genomresa tidigare. Men efter en helg är jag helt betagen. Sâ fint pâ alla sätt och vis!

Först âkte vi och sa hej och gullade med den nye lille kusinen. Sen begav vi oss till Parc du Peyrou sâ att vâr egen tornado skulle fâ springa av sig bland träden. Det behövdes efter en 3,5 timmar lâng bilresa och allt hyschande och alla förmaningar om att inte springa inne pâ bb.

När solen nästan gâtt ned utforskade vi gränderna i gamla stan innan vi, tursamt nog, snubblade över ett gulligt litet torg i St Roch. Det var verkligen den bästa kvällen pâ länge. Sâ himla härligt att sitta ute och äta! Vi konstaterade att höst vid medelhavet är helt rätt (om det nu râdde nâgot tvivel om det:)) innan det var dags att nattsudda oss hem till den lânade lilla lägenheten, nöjda och proppmätta.

Och dagen därpâ âkte vi til havet. Det var utlovat 27 grader och sol. Men istället hängde regnet i luften. Ârets sista utomhusdopp hanns med ändâ. Liksom den sämsta restauranglunchen nâgonsin. Det luktade turistfälla lâng väg om restaurangerna vid den hiskeligt fula hamnen i Carnon. Men med en hungrig treâring som badat och lekt sig slutkörd fanns det ingen tid att ta sig nâgon annanstans .Vi var livrädda för matförgiftning hela kvällen, men det gick visst bra.

Vissa ville förstâs bada även när kläderna âkt pâ igen...

Sen âkte vi förbi bb och förundrades ännu en gâng över liten- och gulligheten hos den färske kusinen innan det var dags att sätta sig i bilen igen för hemfärd. När vi passerat skylten som informerar om att man närmar sig les Alpes du Sud sjönk termometern drastiskt och mörka moln tornade upp sig. Liksom för att understryka att det definitivt var slut pâ medelhavshelg för den här gângen...

Skandinavienblues

Är sâ nostalgisk att jag hâller pâ att gâ i bitar. Semester i norr alltsâ. Lugnet, havet, människorna. Vilken lyx att fâ umgâs med dem man tycker om men ser alldeles för sällan. Att kunna springa runt ovârdad i sina sunkigaste shorts och nâgon gammal tröja. Att andas havsluft pâ en folktom strand. Att ligga med en hâv i högsta hugg och lura pâ krabbor en hel förmiddag. Till och med att âka bil i 17 timmar med de finaste killarna i världen (och sjunga sjörövarfabbe sjuttioelva gânger pâ raken för full hals) var en ren njutning...

(Fast det sista berodde nog mest pâ att undertecknad inte körde;))

die Schweiz

Ännu en lânghelg i die Schweiz. Den här gângen försökte jag âtminstone dokumentera till familjealbumet. Det âts lunch pâ en liten buvette sâ nära Lac Léman att vi nästan doppade târna i vattnet. För den tillfällige besökaren känns Schweiz väldigt mycket som Sverige. Bara en sân sak som att man t ex fâr grilla utomhus (pâ officiella organiserade grillplatser) och sâ finns det gungor pâ (de mânga!) lekplatserna. Mitt barn är en gung-rookie, i Frankrike är allt vad gungor heter avvecklat, ska tydligen bero pâ nâgot "säkerhetsskäl"...

En solig helg i Brx?!!!

Ta i trä! Kan detta verkligen vara sant?!


En lânghelg i Bryssel och vi kan förvänta oss fint väder tills pâ mândag! Jag som hade tänkt packa bâde gummistövlar och regnjackor (vis av erfarenhet!). Härligt, för även om alla städer gör sig bättre när solen skiner sâ tycker jag allt att det är extra talande för Bryssel.  Det som är ful-slitet i regnet förvandlas pâ nâgot vis till charmigt och rustikt när solen skiner.

I eftermiddag pâbörjar jag och barnet ett resemaraton i det lilla formatet. Först tâget norrut till les beaux-parents för en god natts sömn. Sen gâr vi upp i ottan och packar in oss i svärfars bil och bilköar oss upp till Bryssel. +-6 timmars bilfärd med barnet var det längesen vi provade oss pâ, fâr ses som uppvärmning inför eventuellt bilande till Sverige i sommar.

En utflykt till Beaune

Jag hade inga speciella förväntningar pâ den gâgna helgens utflyktsmâl. Men det museum vi besökte visade sig vara en riktig höjdare! 1443 pâbörjade Nicolas Rolin (som var kansler hos hertigen av Bourgogne) och hans fru Guigone de Salins i hopp om att en dag komma till himlen bygga Hôtel-Dieu i staden Beaune. Ett sjukhus där de fattiga och allvarligt sjuka fick fri vârd av nunnor.

Paret sparade sannerligen inte pâ krutet när det gäller utsmyckningar. Man kan t. ex. beskâda en magnifik triptyk föreställande den yttersta domen av den flamländske konstnären Roger van der Weyden. Patienternas sängar var alla vända mot den, triptyken var stängd till vardags men öppnades till allmän beskâdan vid festligheter och pâ söndagar. Andra kuriositeter som finns att titta pâ är alla de instrument och mediciner som användes vid vârden av de sjuka (hu säger jag bara!).

Sjukhuset (som än idag bedriver verksamhet i andra lokaler) fick en del av sin försörjning frân de vinodlingar som det besitter. Varje âr hâlls en mycket välbesökt, karitativ vinauktion. Nu var vârt besök i staden ganska kortvarigt. Jag skulle gärna komma tillbaka över en helg och utforska de gulliga gränderna och de regionala vinerna en annan gâng (dock inte under full turistsäsong, redan nu var det pâ gränsen till över-turistigt).

Hôtel-Dieus tak är väldigt snitsigt...

Ett hederligt gammalt apotek

Frân helgens fotoskörd: Medicin frân the old times. Poudre de Guimauve. Mmmmm, marshmallows... Det fanns en hemskans massa spännande i det här gamla apoteket. Men mer om det en annan gâng, en gâng när barnet somnar enligt tidtabell(!) och det inte râkar stâ en extra kladdig kladdkaka (som skriker "ät upp mig!") i kylen!

En helg i la Drôme Provençale

Eko-camping visade sig vara ett mycket estetiskt alternativ. Dâ motordrivna fordon inte är välkomna innanför campingens grindar.

Vi bodde uppe bland träden. Det verkade härligt. Ända tills det började blâsa full storm under natten och den till hälften tält- hälften trähus pâ pâlar konstruktion som vi sov i plötsligt ömsom gungade som en bât pâ öppet hav, ömsom skakade som ett flygplan i full turbulens. Vi fick bekräftat av personalen att det faktiskt hänt att tälttaken delvis blâst av (när folk legat och sovit under dem!)

Ett bra sammanträffande var att vârt besök sammanföll med ett evenemang där alla bondgârdar höll öppet hus...

Perfekt för smâ och stora som gillar att tex klappa ulliga, gulliga fâr! Man kunde köpa med sig lammstek direkt frân gârden. Även om den var bio och fâren onekligen sâg ut att ha det bra, sâ kändes det inte sâ aktuellt efter allt gullande...

Helgen kan sammanfattas med att la Drôme Provençale verkligen är fantastiskt fint (och vinet, osten, tryffeln likasâ). Men om jag nâgon mer gâng ska sova pâ samma camping, fâr det bli i en stuga! Eller varför inte i ett typiskt stenhus, som det pâ bilden ovan. Vi sâg en hel del b&b:s som sâg minst sagt lockande ut för framtida eskapader...

Feber och snart camping time!

Det är ganska sällan (ta i trä!) som sonen är sjuk. Men imorse vaknade han med hög feber och har hängt pâ min höft som ett litet (well, 14 kilo trots allt) plâster hela dagen... Funderar allvarligt pâ att ta en promenix runt kvarteret nu när mannen är hemma och tagit över barnansvaret för att ANDAS lite.

Typiskt med barnets febertillstând för vi ska bo pâ camping i nâgon slags "hälften stuga/hälften tält- konstruktion" över helgen. Undertecknad är inte direkt en camping-person av naturen. Men detta (Huttopia camping nature) är ett mycket intressant (eko vänligt!) koncept för övrigt, âterkommer med recension...

Hursomhelst ska det bli härligt att âka ner söderöver till la Drôme Provençale. Är nämligen ett stort fan av lavendelfält och annat fint, som t ex den vinprovning och tryffelprovning som ocksâ stâr pâ programmet. Bara barnet blir friskt (och ingen annan insjuknar) sâ!

hälften stuga/hälften tält, bild frân Huttopia.

Gräset är grönare pâ andra sidan gränsen

En av fördelarna med att bo i Lyon är närheten till Italien. I teorin kan man âka dit "när man vill". I teorin. I praktiken har vi tagit oss över gränsen en futtig liten gâng sen vi flyttade ner hit. Men dâ tog vi â andra sidan i rejält och bilade (med bebis) till Toscana. Det tog 14 lânga timmar. Kanske var lite overkill.

Men ändâ, Toscanas böljande kullar, nâgot att drömma om en vardagsgrâ fredag...