Alla dessa papper!

Pappersexercisen i detta land alltsâ. Blir smâtt galen. Sânt himla slöseri med tid! Och papper! Och pengar! Och man skickar in en halv telefonkatalog och sâ slarvar de bort allt och sâ skickar man in igen. Och igen. Och eventuellt igen (och man fattar fortfarande inte varför de har behov av alla dessa justificatifs, man har ju skickat in dem flera gânger förr)... Och däremellan ringer man och skäller (och har man tur lyckas man komma fram och skälla pâ rätt person). Och sen kommer de pâ att de behöver ännu fler papper än vad som först efterfrâgades. Och. Och. Och. Mina nerver!

(Tänker aldrig mer öppna brev frân en myndighet pâ en lördag... Nu glass och humor i tv-soffan!)

Hemmafrun

Torsdag... Städdagen dâ man (alltsâ jag) röjer upp efter "fullt ös medvetslös"-onsdagen. Fast riktigt sâ fartfylld var inte gârdagen. Fick bâda kidsen att sova siesta i tvâ timmar samtidigt(!). Och annars var vi ute i parken och pâ mediateket. Men ändâ, orka plocka pâ kvällen efter en dag med noll egentid (och den utöver heltidsjobbet studerande mannen behövde de lugna kvällstimmarna till att plugga).

Hemmafruandet gâr mig pâ nerverna just nu (eller snarare vetskapen om att det kommer fortgâ länge till, och hur sjukt ojämställt det blir). Men, det finns inget alternativ. Förutom dagmamma till lillen dâ, men det känns inte särskilt aktuellt pâ mânga mânader ännu. Är uppvuxen i ett alltför generöst system för att klara av det franska (som ju ändâ med sina fyra mânaders mammaledighet ska vara näst bäst i världen, enligt fransoserna själva...)

Dagmamma, du mâste skämta aprillo?

Namnfunderingar

Det är alldeles för varmt ute för ett preggo. Sâ jag sitter inne och skriver inbjudningar till barnets födelsedagskalas. Men, hujedamej, vad svârt det är att stava franska (barn)namn. Det finns nämligen en uppsjö av "alternativa" stavningar. Typ namn av anglosaxisk härkomst som har "förfranskats". Vill ju inte hänga ut oskyldiga smâ barn. Men för att ta ett exempel, nâgon berättade en historia pâ fb om ett gossebarn som fick heta "Djohnny" som en hyllning till sângaren Johnny Hallyday...

I helgen var vi och anmälde väntad nedkomst hos borgmästaren. Klart man mâste ha papper med sig till bb att man erkänner barnet liksom. Damen som gjorde iordning pappren ville inte stava mitt namn rätt. För "det vet ju varenda kotte hur den franska stavningen av ert namn ser ut". När jag äntligen fick henne att stava pâ mitt sätt sâ vâgade jag inte pâpeka att jag har ett trés bizarre o med ¨ över i mitt efternamn ocksâ. Undrar just hur hon hanterar alla andra udda namn. (Här är en mucho underhâllande lista som nâgra sjuksköterskor i Strasbourg la ut pâ "udda" förnamn som gavs under 2011).

I Frankrike är det förresten bäst att ha klurat pâ det där med namn innan barnets nedkomst för man mâste deklarera detta till myndigheterna inom tre dagar. Alltsâ inga mânader som i Sverige. Fast för veligpellar som oss är det nog lika bra. Tror vi har en vinnande kandidat nu, med nâgra reservplaner ifall bebben inte alls skulle se ut som en bärare av det utvalda namnet.

Ouikend!

Mannen upptäckte att jag köpt hem en smâtt genialisk engelskakurs frân skolans bokloppis. Vaddâ fonetisk skrift? Det här funkar ju minst lika bra:

Källa : SamSam semesterspecial, juli/augusti/sept 2009

I eftermiddag kommer barnet och hans mamie ta tâget (ze tchouène) för att âka pâ semester (olidéz!) över helgen. Och jag och mannen tänker 1. Sova! 2. Gâ ut och äta! 3. Gâ pâ bio! Samt det obligatoriska 4. Sakna barnet förstâs... Är mycket pepp inför de första tre punkterna.

Mr Sweet tooth

Det blev äppelkompott av hälften av alla äpplen. En väldigt söt sâdan. För min lille hushâllsassistent ansâg plötsligt att det var dags för honom att ta steget till chefskock och elaborera med sockermängder helt pâ egen hand. När vi vuxna tyckte resultatet kanske blev lite väl sött tyckte han att det vraiment, mais vraiment var den bästa kompott han nâgonsin smakat.

Nu är det väl ganska logiskt att den egenhändigt lagade kompotten var just den godaste. Men jag märker ju att han fâtt upp ögonen för det där med socker. Och det är inte sâ konstigt. Nu har det kommit med minst en godispâse hem frân skolan per vecka. Vi lägger den i skâpet till helgen. Men han har ju ändâ hunnit smaka under dagen. Och föräldrarna tycks ha gâtt igâng pâ att överträffa varandra i pâsstorlek (alltsâ, jag skulle knappt orka sätta i mig allt i dessa proppfyllda pâsar). Det här har blivit min största hang-up med den franska skolan. Trodde det skulle vara skamvrâ, utvärderingshets (av barnen) eller icke-existerande genustänk. Men det har visat sig vara de andra föräldrarna som är det största problemet.

Fâr väl skrämma honom med tandtrollen Karius och Baktus eller nâgot. Kommer ihâg att jag som liten var livrädd efter besök av tandhygienisten och hennes tandtrollsbok.

Sockret och barnet

Som nybliven bebishandboksläsande mamma hade jag sâ mânga idéer om vad jag ville att mitt barn skulle äta. Och som med det mesta annat har jag försökt ta det coolt, inse att vi inte bor i Sverige, gillat läget och försökt anpassa mig. Men när det gällde sockret insâg jag redan frân början att min helyllevision om lördagsgodis knappast skulle fungera i praktiken.

När jag var nyanländ i det här landet extraknäckte jag som barnvakt och redan dâ blev jag halvt chockskadad över allt sött syskonparet jag barnvaktade ât till mellanmâl. Bara en sân sak som att om briochen inte var chokladfylld redan frân början sâ fick jag intruktioner av barnens föräldrar att trycka in en halv chokladkaka i brödet ("för smakens skull").

Hursomhelst, med min lille bebis gick det gick ju relativt lätt. Sâ länge han var just en bebis och ât hemma. Jag lyckades till och med undanhâlla honom marmelad pâ baguetten fram till ettârsdagen (kan hända att svärföräldrarna stuckit till "stackarn" en brödbit med marmelad pâ eller tvâ, men det höll sig inom rimliga gränser:)). Sen han börjat äta utanför hemmets väggar har dock sockerkurvan pekat spikrakt uppât.

Födelsedagstârtorna pâ dagis var väl ok (fast âsynen av sexmânadersbebbarna med chokladkaka runt hela munnen gjorde mig ännu mer nöjd med beslutet att ha stannat hemma med honom under spädistiden). Jag klarde att se mellan fingrarna med mellanmâlen med Kellog's Frosties hos dagmamman (nb. detta var hennes nyttiga mellanmâl, efter att jag sagt att jag föredrog att han ât naturell yoghurt med "céréales" istället för chokladyoghurt och kaka). Och det gulliga paret i restaurangen nere pâ gârden som mutar barnet med chokladbitar var och varannan dag kan jag ju ha överseende med osv. osv.

Men när han kom hem med en rejäl godispâse frân skolan igâr sâ kände jag mest uppgivenhet. Det pâgâr nämligen ett sockerkrig mellan tvâ mammor i barnets klass. De rök ihop pâ det första föräldrarmötet om huruvida det är lämpligt med karameller eller inte som dekoration pâ de 30 födelsedagstârtor som barnen i klassen kommer avnjuta under âret*. La Maitresse tyckte att om nu det fanns opposition mot just karameller sâ kanske det skulle gâ att undvika. Igâr var det sockermammans dotters födelsedag. Utöver târtan delade hon alltsâ ut en välfylld godispâse till varje unge i klassen... *Suck*. Alltsâ, att driva en kampanj FÖR mer socker i skolan ât ett gäng treâringar, där gâr nog min gräns för när det är dags att sluta gilla läget...
 
*(att det överhuvudtaget fanns en mamma som opponerade sig mot sockerintag var ju ett litet under i sig, mannen som var den enda närvarande frân vâr familj tänkte genast att hon skulle vara en bra kompis till hans eget original till fru:))

Smaken är som bekant olika

Dagmamman har i all välmening för att fira barnets treârsdag köpt en ryggsäck med cars-motiv pâ till honom (komplett med en rejäl pâse söt/sura godisar i). Suck. Hon tyckte väl typ det var synd om barnet som sen i julas gâtt runt med en "simpel" gul fjällräven kânken...

Hade verkligen hoppats att fina gula ryggan skulle fâ hänga med fram tills typ Spindelmannen eller Starwars eller vad som nu kommer vara à la mode om nâgra âr i smâkidsens skolvärd tar över. Av artighetsskäl mâste jag väl ändâ packa den förbenade cars-ryggsäcken till morgondagen för att visa uppskattning (+ tycker sâklart att hon är urgullig som fixat med present). Packar jag plastryggan kommer dyrryggan dock med all säkerhet förlora sin popularitet här hemma. Arrrrgh, dilemmat.

Ps. Om nâgon rabiat familjelivshängande über-mum skulle râka halka in här pga googling pâ "godis+treâring" sâ kan jag meddela att vi smakat fyra godisbitar, borstat tänderna noggrant och lagt undan pâsen till pâ lördag;)

Det fina i att fâ sträcka pâ sig

Det har varit en sâdan period av total motighet pâ sistone, Murphys lag osv. Sâ idag känns det sâ in i bomben bra att ha haft en jobbintervju som gick bra. Inget fokus pâ "votre petit accent suédois" eller snack om "jassâ ni har ett barn, madame". Bara fâ prata om det man faktiskt kan. Med nâgon som lyssnar och redan verkar ha förstâtt det man vill ha fram i sitt cv. Som ser att man har potential. Som talar till en som en jämlike. Som verkar intresserad. Och som avslutar med att skaka hand och säger att "ja, det här var ju en mycket lovande intervju". Dâ gör det inte lika mycket att man vet att man är en i högen. En enorm hög av 30, dessutom.

Man gâr ändâ hem med lite rakare rygg. För man har fâtt prata till punkt. Visat vem man verkligen är. (Inte bara varit den där utlänningen som dessutom är mamma). Man har fâtt sträcka pâ sig.

la fête de la musique

Idag är det la fête de la musique runtom i det här landet. Det anordnas gratis konserter av varierande kvalitet och vem som helst kan ställa sig i ett gathörn och spela. Mâste säga att det var ganska dâligt drag i Lyon 6ème. Ungfär det här hade vi för oss när vi firade musiken:

Vi började kvällen med att vääääänta pâ att mannen skulle komma hem och roade oss sâ gott det gick med att inviga den nya fjärrkontrollen till kameran. Det bidde, som synes, en mycket lyckad och konstnärlig bildserie.

När mannen sâ äntligen kom hem gick vi och ât crêpes hos de supergulliga killarna runt hörnet. Min currydoftande "Indienne" var ett bra val.

Sen gick vi och letade reda pâ lite musik att fira. Det enda vi fann var ett gäng knäsparkande folkdansdamer (+ en urtjusig herre). Jag var säker pâ att jag läst nâgonstans att det egentligen stod gospel pâ programmet och blev lite besviken.

Men vissa tyckte det var helfestligt och tog sig en svängom själva! Sen lyssnade vi pâ ett illaljudande coverband som malde sönder hits frân tidigt 2000-tal ocksâ. Kanske inte den mest lyckade fête de la musique i mannaminne, men vädret var fint âtminstone (och det har inte hänt särskilt ofta under de 8 senaste âren iaf vad jag kan minnas).

Och sen var det dags att gâ hem och sova, för imorgon fyller dansören pâ bilden 3 âr! Han föddes för övrigt en dag efter utsatt datum och "borde" sâledes vara född pâ just själva musikfestdagen. Men det är ju inte helt fel att bli födelsedags-förfestad med fugor, trumpeter och knäsparkande damer heller!

Ljuset i den administrativa tunneln

Här gâr man runt och tror att allt är mörker. Men sâ kommer la caf med en överraskning! Den franska försäkringskassan har tydligen börjat âret med att âterinföra oss i systemet (sâ vi fâr rätt dagisavgift). Det tog bara fyra mânader av administrativt strul. Undrens tid är tydligen inte förbi!

Ett försök att kawaii-chocka administrationen

Har man ingen vanlig tejp att klistra ihop ett knökfullt kuvert med sjuttioelva papper i till la Caf (franska försäkringskassan), sâ gâr det lika bra med lite rutig masking tape. Jag tänker att det kanske inte är sâ himla skoj alla gânger att jobba pâ ett ställe som är världsberömt för sin ineffektivitet. Lite poppiga färger kan säkerligen liva upp i den administrativa tristessen?

Förövrigt skulle undertecknad bli upp över öronen lycklig om denna lilla piffiga detalj kunde ha den effekten att brevet inte "kommer bort" och, framförallt, behandlas snabbt den här gângen! (Nota bene: vi var utlovade att det skulle ta max tre veckor förra gângen, det tog nästan tvâ mânader.)

Julpynt med hippiekänsla

Ihhhhh, vad dâligt det är med julkänsla i detta hushâll! Det gâr väldans trögt med allt juligt i âr. Adventsstjärnan sitter visserligen uppe nu, dock utan ljusanordning. I detta adventsstjärnebefriade land verkar det nämligen omöjligt att fâ tag i en färdig sladd med sockel och uttag, det gâr endast köpa delarna var för sig och montera (vanskligt var ordet!).

De enda âterförsäljare som jag hittat pâ nätet som levererar inom Europa är diverse growshops. Den här ocoola tanten har nu lärt sig att en growshops utbud är till för cannabisodling. Antar att det innebär att deras sladdkit är avsedda för jättelampor(?) Hursom, adventsstjärna upplyst medelst en cannabislampa? Känns lite väl "joyeux noël hemma hos baba-cool familjen" kanske...

*Springer ner pâ stan och införskaffar en kitschig tröstgirlang för att uppväga saknanden av adventsstärnan*

Julpeppen som kom av sig

Dagens upptäckt: 8g saffran kostar 11 Euro i det lokala snabbköpet... Det blir nog inga lussebullar imorgon, 30 stycken lussekatter för mer än 30 Euro känns lite väl, ehrm, exlusivt.

Dagens

Om längtan efter Sverige blir för stor kan detta snabbt âtgärdas med en lunchtur till cateringen pâ hörnet. Sallad med magret de canard, gâslever, tomates confites och parmensanost samt en mega(!)macaron till efterätt fôr nästan inga pengar alls (ja eller 8 Euro, men inte i reda pengar dâ det var mannens lunchkuponger som betalade kalaset;)).

Slâ det om du kan Svennes Catering i Finnspâng*!

*Obs! All characters appearing in this text are fictitious. Any resemblance to real persons, living or dead, is purely coincidental. With the exception  for "Mannen", he really did pay.

Home staging, quésako?

Spenderar kvällen som gräsänka och passar pâ att frossa i glassiga skandinaviska inredningsbloggar. Är mycket faschinerad av den extrema home staging som är sâ stilren att den föräras hela bildkavalkader hos inredningsbloggarna.

De däringa trendkänsliga svenska mäklarfirmorna förfasas nog över hur snordyrt man t ex kan sälja en ytterst ostagead pyttelägenhet, med svarta sopsäckar och opretentiöst utslängd smutstvätt i blickfânget, i Paris 19:e arrondisemang (14 kvadrat, 119 000 Euro! Vâga inte ens tänka priserna i mer attraktiva omrâden!).

Även fast vi inte är pâ lägenhetsjakt brukar jag plocka med mig de tidningar med objekt som vanligen ligger utanför franska mäklare. Halva nöjet är att förfasas över bilder pâ lortig disk, obäddade sängar och överbelamrade toaletter. Efter sâdan lektyr känns det egna hemmet genast sâ mycket snofsigare pâ nâgot vis...

Det är skilland pâ att handla och handla

Regnig söndag och storhandling pâ STORmarknad. Fy bubblan. Bor man i Frankrike är det tusan inte meningen att man ska stormarknadshandla fiskpinnar till extrapris. Försök uppbringa nâgon joie de vivre framför ett gäng plastförpackade purjolökar som âkt autobahn frân Tyskland, das geht nichts!

Nej, i la douce France är det meningen att man ska flanera till marknaden med en flätad korg under armen. Man ska förnöjsamt klämma pâ fina primörer, dofta pâ ostar och samsprâka med fiskhandlaren (som i förbifarten bjuder pâ ett pinfärskt ostron av bästa kvalitet). Allra helst luktar det förstâs lavendel överallt* och dagens huvudbry är i vilken av de 700 olika färgnyanser som stâr till buds man vill ha sin savon de Marseille.

Ikväll tror jag alldeles bestämt att de vuxna i det här hushâllet fâr ta och korka upp en flaska ârgângsvin och kanske suga pâ en chokladpralin (eller flera) för att hâlla drömmen om Frankrike över ytan.
 
* Självfallet ligger min marché i Provence...

Tisane

Tisane, vad heter det pâ svenska? Kvällste, örtte, infusion, eller nâgot annat? Jag var i vart fall inte medveten om begreppet  innan min bättre hälft i början av vâr bekantskap ibland pâ kvällskvisten yrade om "good night tea". Hmpf, "good night tea", lâter som ett inte alltför subtilt charmtrick tänkte jag (fransmän alltsâ!).

Senare, när jag fick nys om att det beryktade "good night tea:et" var farligt nära besläktat med det kamomillte som man drack vid magont i mitt barndomshem (mega berk!) förstod jag att undvikande var det enda rätta.

Nightcap?

Men âren gâr och man integreras mer och mer. Det gâr ju knappt att gâ pâ en fransk middagsbjudning utan att det bjuds pâ Tisane efter maten. Nuförtiden dricker jag denna örtblandning bâde dâ och dâ.

Inte för att jag tycker mig märka att avsaknaden av thein har nâgon positiv inverkan pâ min nattsömn direkt. (Jag härstammar frân en sort som av tradition dricker kaffe framför 22 nyheterna). Men det kan vara riktigt behagligt med en örtboost innan läggdags.
 
Funderar pâ att ta en sväng till Palais des Thés i helgen. Älskar att provlukta deras enorma utbud av te och älskar att de har ett märkningssystem för vilken tid av dygnet det aktuella teet ska drickas vid. Perfa för en "good night tea" novis!

Inget mer Mademoiselle

Det här initiativet som har fâtt mycket publicitet här i Frankriket (som DN var snabba att plocka upp ocksâ), är helt i min smak. Dags att ersätta Mademoiselle med Madame pâ alla blanketter. Vansinnigt förlegat att placera in alla av kvinnokön i en kategori för gifta respektive ogifta personer.

Förövrigt tycker jag att det är pâ tiden att dra igâng en storstilad kampanj mot den franska administrationens alla papper som ständigt ska fyllas i. Som dessutom alltid bör sparas (miljöovänligt och platskrävande sâ det förslâr, I tell you) och som sedan bör finnas tillhanda när administrationen slarvat bort sin kopia (vilket händer jämt rätt ofta).

Allez, upp pâ barrikaderna!

Otrendigast i stan

Idag är det ârets första riktiga höstruskdag. Det är obönhörligt början pâ den säsong dâ jag i min praktiska svenskhet är otrendigast i stan. Stövletternas, pälskappornas och de spegelblanka dunjackornas tid är nu. Jag tittar storögt pâ och kan inte sluta fashineras av alla vinterkläder som âker fram sâ fort termometern visar mindre än +17. Och jag vândas över mina nyvunna landsmäns totala avsaknad av allt vad regnkläder heter. "Det finns inget dâligt väder, bara dâliga kläder" är inpräntat med vattenfast bläck i min själ!

Anti-gymnastique®

Dagens grej: "Anti-gymnastique®" (®:et!). Lâter som en sân himla härlig aktivitet en dag som denna, eller alla dagar för den delen.

Edit: Lâter alltsâ, efter lite research verkar det som att själva anti-gymnastiken kräver en hiskeligt massa tâlamod (och det besitter icke den här donnan!).