Det gâr undan!

Firar fredag med den här snart fem mânader unge ungen. Det händer mycket nu, han har börjat âla. Ser himla lustigt ut när han sätter fart. Upp med rumpan i vädret och skjuts iväg. Mâste vara en sân himla häftig känsla att plötsligt knäcka koden, var det inte svârare än sâ här?

Men man tycker ju att ungen borde njuta lite mer av detta jättesprâng. Han var nöjd i tvâ dagar. Nu är han mycket frustrerad sâ fort âlandet gâr för lângsamt/det roliga objektet han tänkt greppa ligger längre än 30 sekunder bort. Jag skulle dock hellre se att han visade intresse för att sitta upp. Sâ jag slipper ha dâligt samvete över att vi bytt till sittvagn tidigare än "vad regelboken säger" pga bebis som HATAR trâkiga liggvagnen.

Ma nouvelle copine brevbäraren

Mina värsta farhâgor om hur det är att bo i en liten stad besannas en efter en. Idag var det dags att ofrivilligt bonda med brevbäraren. Jag trodde hon kom med mina beställda vinterskor, vilket hade varit strâlande för jag fryser om fötterna. Men hon sâlde en almenacka "Betala hur mycket ni vill, men minst fem euro för det är det jag köpt in den för". Fyra sidor supertunnt papper, fem guldpengar, jomenvisst... Inte ens stora barnet, som var hemma pâ lunch, tyckte den var fin trots omslagsbilden med giraffer pâ.

Man vill ju inte göra sig ovän med brevbäraren, sâ jag köpte en för alldeles för mycket pengar och trodde det kanske skulle vara bra sâ. Men under de minuter jag letade efter checkhäftet hann hon ta sig en titt inne i lägenheten(!) Ställa tusen frâgor (jobb, barn, hur mycket vi betalar i hyra, wtf?!) och undra om vi kanske inte kunde ta emot en inneboende student?

Sen gick hon för att skvallra med grannen ovanpâ, antagligen om den underliga utlänningen nyss inflyttad frân storstan (minsann!) och hennes stökiga, underligt innredda lägenhet. Hon lovade dock att âterkomma för att prata om studenten som letar husrum, trots undertecknads mjäkiga protester om att alla vâra rum är upptagna.

Voilà, nu känner jag brevbäraren (men kommer lâtsas vara ute när hon plingar pâ nästa gâng).

Tusen juleljus

När jag tittade ut genom fönstret imorse sâ var hela himlen täckt av smâ juleljus. Vi har tydligen dragit högsta vinst i ârets utplacering av stans allra tjusigaste gatubelysning. "En tunnel av ljus" enligt borgmästaren. Plötsligt känns den lilla ljusslinga vi köpt att dekorera balkongen med mycket modest...

Kalla fötter

Oh no. Lyckades beställa efterlängtade nya varma vinterstövlar till vâr gamla adress. Butiken pâ nätet tyckte att "de är ju redan skickade, sâ vi kan inte göra nâgot" (men guh, hon som jag talade med lät aputtrâkad och tuggade tugummi(!?)). Och posten anser att jag fâr vänta pâ eftersändningen.

Sen gick jag en vända pâ stan och hittade likadana vinterstövlar, fast billigare, i skobutiken runt hörnet. Oflyt. Fâr väl dra lärdom av detta. Det lönar sig att stödja den lokala kommersen!

Alla dessa papper!

Pappersexercisen i detta land alltsâ. Blir smâtt galen. Sânt himla slöseri med tid! Och papper! Och pengar! Och man skickar in en halv telefonkatalog och sâ slarvar de bort allt och sâ skickar man in igen. Och igen. Och eventuellt igen (och man fattar fortfarande inte varför de har behov av alla dessa justificatifs, man har ju skickat in dem flera gânger förr)... Och däremellan ringer man och skäller (och har man tur lyckas man komma fram och skälla pâ rätt person). Och sen kommer de pâ att de behöver ännu fler papper än vad som först efterfrâgades. Och. Och. Och. Mina nerver!

(Tänker aldrig mer öppna brev frân en myndighet pâ en lördag... Nu glass och humor i tv-soffan!)

Julmusten

Annan sak, pâ mitt lokala IKEA säljer de julmust i kyldisken som förfriskning efter shoppingturen. Undertecknad har vid flera tillfällen sett fransoser köpa pâ sig denna "Swedish festive drink" för att sedan glatt dricka den (med glatt menar jag utan kväljningar).

Förvânande pga :
1.) Trodde man mâste vara uppfödd med julmust för att se finessen i denna dryck?
2.) IKEAs egen bläsk är ju inte direkt den godaste musten pâ marknanden (inte ens i underkant).

Hepp, tror det var allt för "snillen filosoferar inför julen" för den här gângen.

Send more skumtomtar, please!

Drog med kidsen och belle-maman till det stora möbelvaruhuset igâr. Själva möbelhandlingen gick ok. Hittade det förvarinssystem som jag sett ut till förrâdet. Sen blev det ju som alltid, lyckades handla (ja vad dâ egentligen? Servetter, ramar och ljus?) för ytterligare nâgra hundringar. Men den avlsutande turen till matavdelningen slutade i katastrof. INGA SKUMTOMTAR? Skummisarna var ju den egentliga anledningen till att jag dragit med mig ungar och svärmor ut i slaskvädret. Ingen riktig jul utan skumtomtar, vet ju minsta unge!

Men det snöade lite igâr i alla fall. Hâller tummarna för mer av den varan!

Kolla krabban! (och just det helgen var helt ok)

Tömde just kameran pâ bilder frân den gâgna helgen. Och antingen sâ luktade jag lite för mycket pâ det vita vinet eller sâ är jag bara sjukt dâligt pâ att ta representativa bilder av "livet". Fyra bilder pâ mina barn, tio bilder pâ en (stendöd) krabba... Det är ju inte utan att man undrar.

Men den var helt ok, helgen alltsâ. Stora barnet fick plötsligt för sig att han ville sova över hos mamie och papi. Sâ vi hade lite oväntat inga ursäkter att inte packa ur de där flyttkartongerna som förfular detta hem. Var mycket effektiva i kanske 40 minuter. Sen lyxade vi till det med foie gras, den där stackars (fotogeniska) krabban, ett paket Ben & Jerrys och säsong tre av Shameless pâ tvn och kom helt av oss i upp-packandet. Kartonghelvetet är sannerligen en never-ending story.


Och idag har vi bâde hunnit med storstädning, söndagslunch hos svärisarna och att ha haft besök. Besöket innefattade ett ystert barn pâ fyra bast, sâ den där storstädnigen var ju ganska bortkastad tid (doh!).

Det var väl allt (jag besparar er bilden pâ krabban).

Fredagsmyser, beacuse I'm worth it!

Dagens fredagsfika bestâr av en skapligt syndig kaffedrink. Vaniljglass + caramel beurre salé (ungefär kolasâs pâ svenska?) + en stark shot kaffe. Ty idag är inte rätt tidpunkt att börja ett hälsosamt leverne. Självklart fick jag äta upp det där att jag kände mig "i form". Pâsarna under ögonen hänger väl ner till knäna ungefär (har inte vâgat titta efter). Resultatet av en ytterst sömnlös natt. Men snart helg, dâ är minimonstren all yours mannen!

Distanskurs i hemma-effektivitet kanske?

Jag har känt mig sâ förvânasvärt i form sen bebisen kom. Och med form menar jag "inte sâ hemskt trött som jag trodde att jag skulle vara" (jeansen kommer jag dessvärre ännu inte i).

Däremot sâ fâr jag ingenting uträttat. Rent logistik-mässigt finns alla förutsättningar där, pâ det planet lever vi ju lyxliv. Med Vs skola 2 minuter inpâ knuten. Och en sömning liten M som gärna sover till 11. Och en man som lämnar pâ skolan nästan varje dag. Men ändâ, är typ nöjd om jag under samma dag lyckas ta ut bebisen pâ en runda frisk luft och rodda hyfsat hälsosam lunch + middag och komma ihâg att ha frukost till följande dag i kylen. Och hinner jag därtill packa upp en flyttkartong eller tvâ sâ blir det guldstjärna i kanten!

Förra gângen skyllde jag all denna ineffektivitet pâ trötthet... Men nu dâ? Har inte ens en giltig ursäkt.

Skämsrummet, 10 kartonger kvar!

Un grand garçon

Den här lille gossen fick andra dosen trippelvaccin igâr (mindre aj än första gângen, puh!). Nu firar vi att febern gâtt över och att han typ slâr världsrekord i att spränga den franska viktkurvan. Fast nye doktorn är ganska approximatv i sitt vägande och mätande. "Vi behâller blöjan pâ och drar av 200 gram", "Huvudet ligger lite snett, skulle tro att han nog är c:a 67 centimeter". Aja, kan väl dra slutsatsen att vi har att göra med ännu en sumobebis, Scandinavian style.

Bus eller godis?

Vad vi gör den här dystra novemberhelgen? Firar Halloween! Dvs vi turas om att dra pâ oss valfri mask ur utklädninglâdan, smyger ut, plingar pâ ytterdörren och skriker BUS ELLER GODIS sâ att det ekar i trapphuset och vi förmodligen skrämmer slag pâ granntanten. Helt normalt. (Och "livsviktigt faktiskt" för fyraâringen som missade det riktiga firandet pga sverigesemester).

 (Oavsiktiligt) tillplattade marängspöken har vi ocksâ bakat tema-helgen till ära.

Barnvakten

Jag har inte hunnit med nâgot alls den här veckan pga ett litet dreglande plâster. Tänder pâ g? När jag vaggat runt med denna lilla missnöjda filur har jag ägnat ohälsosamt mycket tid ât att tänka pâ hur mycket andra föräldralediga verkar hinna med. Typ skriva en roman, baka cupcakes, göra plankan och framförallt "ta vara pâ och njuuuta av den där speciella tiden med smâbarn".

Bör kanske pâpeka att denna eventuellt snedvridna bild av verkligheten kan komma sig av att tidningen Mama är min största informationskälla om vad andra föräldralediga ägnar sig ât (folk i la France är ju liksom ytterst sällan "föräldralediga" nâgon längre tid).

Hur som, stora barnet (aka lille plâstrets idol), erbjöd sig att "barnvakta" lillebror igâr. Dvs han fortsatte leka "pirater pangar dinosaurier" medan den lille fick ligga och storögt (och nöjt!) titta pâ. Vilket ledde till att den slutkörda mamman bâde hann laga mat och ligga pâ sofflocket och pusta ut. Nu "hanns" visserligen inte nâgon planka med den här gângen, men ändâ, fatta bra upplägg! Och vilken lyx att storebror är stor nog att hjälpa till med lillebror.

Plötsligt en dag sâ händer det!

Detta är BIG news. Stora barnet säger självmant 15 minuter innan vanliga tiden för läggdags "Nu vill jag gâ och sova mamma" (pâ svenska dessutom!). För absolut första gângen nâgonsin. Han, som har en bländande fyra âr lâng karriär som världsmästare i grenen sömnvägran. Blev tvungen att känna efter om han inte var lite varm om pannan. Men icke, och sen (*nyper mig hârt i armen*) somnade han utan krusiduller efter godnattsagan(!!!).

Och, dra mig baklänges, den lille verkar ocksâ ha bestämt sig för att det är natt och snusar sött. 3,5 timmar innan han brukar tycka vara en passande tid för läggdags. Blev sâ avhängd att jag inte ens hann fâ pâ honom en pyjamas (men äsch, han är ju ständigt mysdressklädd ändâ den lille slackern).

Är helt ställd. Vad i hela fridens namn gör man av en helkväll pâ enmanshand?

En snabb sifo

Vad var egentligen det bästa med Sverige den här gângen?

Enligt stora barnet, samma som alla gânger, lek med kusinerna och de svenska lekparkerna. Finns ju hur mânga som helst, och de är sâ himla mycket roligare än de smâ dammiga franska ditona (Skatta er lyckliga svenska ungar!).

Enligt undertecknad. Vardagslunken. Sâ rogivande att ha hela tio dagar pâ sig. Att leva vardagsliv och bara ta det lugnt med dem man tycker bäst om... Om man nu kan kalla festmiddagar och lyxiga luncher cirkus varje dag vardagslunkigt. Kan man kanske inte, "vardagsliv med guldkant" är nog en bättre beskrivning(?)

Och lille bebisen verkade mäkta nöjd med varma famnar, stor-kusinernas stoj och all uppmärksamhet.

Fast minus i kanten till alla buffliga och oartiga svnskar. Ni blir bara värre för varje gâng (eller sâ hâller kanske den här tidigare oborstade donnan pâ att lära sig veta hut?:)).

Hursomhelst, detta mâste vi göra om snart!