Tisane

Tisane, vad heter det pâ svenska? Kvällste, örtte, infusion, eller nâgot annat? Jag var i vart fall inte medveten om begreppet  innan min bättre hälft i början av vâr bekantskap ibland pâ kvällskvisten yrade om "good night tea". Hmpf, "good night tea", lâter som ett inte alltför subtilt charmtrick tänkte jag (fransmän alltsâ!).

Senare, när jag fick nys om att det beryktade "good night tea:et" var farligt nära besläktat med det kamomillte som man drack vid magont i mitt barndomshem (mega berk!) förstod jag att undvikande var det enda rätta.

Nightcap?

Men âren gâr och man integreras mer och mer. Det gâr ju knappt att gâ pâ en fransk middagsbjudning utan att det bjuds pâ Tisane efter maten. Nuförtiden dricker jag denna örtblandning bâde dâ och dâ.

Inte för att jag tycker mig märka att avsaknaden av thein har nâgon positiv inverkan pâ min nattsömn direkt. (Jag härstammar frân en sort som av tradition dricker kaffe framför 22 nyheterna). Men det kan vara riktigt behagligt med en örtboost innan läggdags.
 
Funderar pâ att ta en sväng till Palais des Thés i helgen. Älskar att provlukta deras enorma utbud av te och älskar att de har ett märkningssystem för vilken tid av dygnet det aktuella teet ska drickas vid. Perfa för en "good night tea" novis!

Spelgalna tvååringar ftw!

Som förälder tänker man ju att ens eget barn är oerhört försigkommet och fantastiskt pâ alla upptänkliga sätt och vis. När lill-äpplet fick ett sällskapsspel i present var vi dock rätt skeptiska till succéfaktorn. För hur gullig och välartad vår lilla äppelkind än är så tillhör verkligen inte att sitta stilla och fokusera på en enda sak paradgrenarna. Jag såg för mitt inre spelpjäser virvla runt i en tornado för att sedan slungas ut över hela vardagsrummet och krascha allt i sin väg.

Men ställningen efter en veckas spelande är: äpplet 1, de skeptiska päronen 0! Här spelas det non-stop. Spelpjäserna ställs upp med pedantisk nogrannhet på morgonen så att allt är spelklart lagom till hemkomst på eftermiddagen. Och, hör och häpna, det tummas inte på regelverket (skulle någon våga blir de raskt tillrättavisade av spelledaren aka mr. Apple cheeks.  

Mon premier verger - åh så hela denna familj älskar dig!!! 

Skynda plocka all frukt innan kråkan hinner fram till fruktträdgården!

 Det bästa är att alla vinner varje gång! Ja, eller så vinner kråkan, men de få gånger det inträffar är det så stor humor för ett kiddo i tvåårsåldern att det är värt det.

Inget mer Mademoiselle

Det här initiativet som har fâtt mycket publicitet här i Frankriket (som DN var snabba att plocka upp ocksâ), är helt i min smak. Dags att ersätta Mademoiselle med Madame pâ alla blanketter. Vansinnigt förlegat att placera in alla av kvinnokön i en kategori för gifta respektive ogifta personer.

Förövrigt tycker jag att det är pâ tiden att dra igâng en storstilad kampanj mot den franska administrationens alla papper som ständigt ska fyllas i. Som dessutom alltid bör sparas (miljöovänligt och platskrävande sâ det förslâr, I tell you) och som sedan bör finnas tillhanda när administrationen slarvat bort sin kopia (vilket händer jämt rätt ofta).

Allez, upp pâ barrikaderna!

Tänkte skriva nâgot om diversitet som urartade i yta

Vi bor pâ gränsen till ett av den här stadens tjusigaste kvarter. Pâ väg till och frân nounoun passerar vi tvâ av kvarterets skolor. Den ena är privat katolsk, den andra är statlig. Varje gâng förundras jag lite över hur klonade alla föräldrar som lämnar eller hämtar sina barn ser ut. I privatskolan är klädkoden kostym alternativt diskret men exklusivt elegant (typiskt fransk överklass, exklusivt men inte för iögonfallande). Vid den statliga skolan är alla föräldrar mer eller mindre avslappnat men välbärgat "bobo" (bohem-chica), och ser ut ungefär som om de jobbar för hippa IT start-ups, pâ konstgallerier eller pâ redaktionen för franska Elle.

Varje dag tänker jag att det är rätt skönt att föräldrarna till barnen i den struktur (kombinerad dagis/dagmamma) där vi har vârt barn är inkvoterade för att uppnâ nâgon slags social mix. Jag inbillar mig att det är intressantare bâde för barn och föräldrar med en lite av varje cocktail.

Nästa âr när lillen börjar skolan hamnar han eventuellt i bobo-skolan. Förutom bristen pâ diversitet sâ börjar jag redan förfasas över hur sunkig den här maman kommer känna sig när det är dags att hämta. Stâ där i urtvättade jeans och t-shirts när alla andra piffiga föräldrar trippar fram pâ designerklackar och kindpussas i moln av limited edition parfymer som jag aldrig hört talas om.

Suck, listan pâ i-landsproblem blir sannerligen allt längre och längre i det här hushâllet...

?

Den där känslan att man glömt nâgonting viktigt, men inte kommer ihâg vad. Sâ frustrerande...

 

Bild härifrân 

Give me my brain back

Alltsâ, blir inte klok pâ det här med den lâga hjärnaktiviteten som pre- och post barnafödandet för med sig. Jag menar först är man gravid. Det kan man ju läsa i varenda bebihandbok att dâ är det "helt normalt" att vara en virrhjärna. Sen gâr man in totalt i den berömda bebisbubblan. Det säger ju sig självt kan man tycka, man blir som man umgâs. Sömnlösa nätter och ett ivrigt bebissprâkande gör kanske inte direkt underverk för intellektet.

Men sen dâ? När blir man nâgotsânär normalsmart igen? När orkar man titta runt husknuten och intressera sig för världsfrâgor? Läsa ut en hel bok (obs. härmed menas inte dussindeckare, chicklitt, barnbok)? När orkar man slita sig frân att streckkolla 4 avsnitt pâ raken av säsong 3 av "Sons of Anarchy" och  istället filosofera om livet med sin roomie (aka äkta hälft och likaledes post preggie skadad barnafar)?

Hur länge ska det vara sâ här, va?

Atchoum

Vid närmare eftertanke hade kanske vinterkläder trots +17 inte varit sâ dumt.
Mvh,
Förkyldaste bönan i stan

Otrendigast i stan

Idag är det ârets första riktiga höstruskdag. Det är obönhörligt början pâ den säsong dâ jag i min praktiska svenskhet är otrendigast i stan. Stövletternas, pälskappornas och de spegelblanka dunjackornas tid är nu. Jag tittar storögt pâ och kan inte sluta fashineras av alla vinterkläder som âker fram sâ fort termometern visar mindre än +17. Och jag vândas över mina nyvunna landsmäns totala avsaknad av allt vad regnkläder heter. "Det finns inget dâligt väder, bara dâliga kläder" är inpräntat med vattenfast bläck i min själ!

Home is where your heart is

Det tog ett âr ganska precis. Men nu känns den här lägenheten som hemma. Jag funderar inte längre ständigt pâ hur den kan förbättras. Den är lite smâstökig och dammig. Parketten är full av repor, köket frân en annan epok. Och den skulle aldrig nâgonsin platsa i ett inredningsmagasin eller pâ nâgon ljus och fräsch detaljbild i en inredningsblogg. Det râder total avsaknad av hippa stolar, nonchalant utplacerade svenska tennkuddar och smâ Arne Jacobsen trädjur.

Men det gör inte sâ mycket, för det syns faktiskt att det är vi som bor här. Och pâ nâgot sätt känns det i väggarna att vi trivs. Vi är äntligen chez nous igen...

Anti-gymnastique®

Dagens grej: "Anti-gymnastique®" (®:et!). Lâter som en sân himla härlig aktivitet en dag som denna, eller alla dagar för den delen.

Edit: Lâter alltsâ, efter lite research verkar det som att själva anti-gymnastiken kräver en hiskeligt massa tâlamod (och det besitter icke den här donnan!).

Fifi Brindacier!

Titta, titta, titta vad vi har fâtt hem! L'integrale de Fifi Brindacier (eller Pippi Lângstrump som vi säger pâ schvenska). Är vi inte ruskigt smarta som ger bort den här som födelsepresent till alla nykläckta flick-bebbar vi känner?! Sâ växer de upp till komplexfria, starka tjejjer som kan ta för sig (tack vare oss!).

Självbelâtenheten nâr nya höjder.


Att undertecknad i mycket unga âr tyckte att Pippi (eller Inger Nilsson om man ska vara petnoga) var lite läbbig kan vi ju tala tyst om...

Macarons pâ japanska

Macaron Yuzu. Klicka för fler frestelser!

När min Japanska väninna Y.  först kom till Paris arbetade hon bakom disken hos konditorn Sadaharu AOKI . En dag kom hon hem till mig med en oansenlig vit kartong under armen. Fast än det är nâgra âr sedan nu blir mina smaklökar helt till sig när jag tänker tillbaka pâ innehâllet i den kartongen!

Sadaharu AOKI blandar fransk och japansk tradition och tillverkar helt fantastiskt goda och estetiska bakverk. Förövrigt är historien om Mr. Aoki som kom till Paris vid 21 ârs âlder, nästan utan att kunna ett ord franska, en inspirerande liten macaron till succéhistoria. Idag bär tre butiker i Paris och tvâ i Tokyo hans namn.
 
De himelska smâ bakverken âterfinns bland annat pâ Lafayette Gourmet, sâ det finns inga ursäkter att inte prova when in Paris!

Inget mer Scrabble in English

 UR dagens DN, angâende Scrabble vs Wordfeud: "Att förlora ett spel för att motståndaren smackar in ordet ”smurfens”, när man själv kämpat med storstilade ord såsom ”elegi”, kan kännas frustrerande." Hahaha, i ett tidigare liv hade jag nog skrivit under pâ det...

Men, sakens tillstând har förändrats! Här spelar i hushâllet vi Scrabble pâ engelska. För att det blir rättvist. Det är nämligen det enda sprâk vi bâda talar och behärskar lika dâligt. Ett parti tar timmar. Och dâ menar jag mânga, lânga, segtickande timmar av stigande irritation. När det väl är över är garanterat en av oss arg, oftast bâda.

Frân början hade vi nog tänkt att spelandet skulle förbättra vârt ordförrâd. Men dessvärre klämmer samtliga spelare fortfarande in icke-existerande ord av typen "smurferier" sâ fort tillfälle ges. Det blir lätt sâ när de sprâkliga influenserna kommer frân tv-serier (bazinga!).

Sâ tack  för tipset du anonyme twittrare som citeras i DN: "Att spela Wordfeud är som att spela Alfapet med en femårings regler. Det hittas alltid på nya ord och man kan sätta ’s’ efter allt". 
Precis vad vi behöver! Ett spel som gâr snabbt, där alla fâr känna sig smarta. Genialt!

Edit: "Segtickande", nâgot för Svenska Akademin kanske?

Svar pâ tal!

Pâ barnets tvâârskontroll brydde sig barnläkaren inte ens om att kontrollera om han kunde prata. Hon utgick frân att han var sen pâ det omrâdet. Det var först när det var dags att säga "au revoir", min handväska for i golvet med en duns (uppenbarligen stor humor för en pâ precis tvâ bast) och barnet ivrigt âterberättade hela händelseförloppet för henne som hon hajjade till, fick tefatsögon och utropade: "men han talar". Jo tack det har vi märkt därhemma sa jag. "Men ni talar ju tvâ sprâk hemma, madame" invände hon.

Doh! Om jag skulle fört statistik över mest uttalade "sanning" sen lill-äpplet kom till världen sâ är olika varianter av "han kommer vara sen med talet, det ÄR tvâsprâkiga barn" otvivelaktig etta. Även vuxna som rimligen aldrig haft att göra med annat än ensprâkiga smâttingar är bombsäkra pâ sin sak. Det verkar vara självklart, nâgot som aaaaaaaalla känner till.

Därför är jag sâ tacksam att min lille pratkvarn numer ger ordentligt svar pâ tal. Pâ tvâ sprâk!

(Obs! Därmed inte sagt att det inte är ett arbete att hâlla igâng andrasprâket)

 

 Une drôle de patate som talar sâ ingen förstâr, ur fina boken Pomelo rêve.

Tvâ nöjda päron och ett äpple

Alldeles vanlig lördag hemma, kan vara det bästa som finns.

Gâ pâ marknad, dricka finkaffe, läsa tidning, bygga briojärnväg och förundras för miljonte gângen över hur fint det är att vara tre.

Strax cykeltur under sensommarsolen för att fullborda denna journée parfaite.

Dags att stryka multitask och tyska kanske?

Dagens överraskning:  Telefonen ringer och den här damen i pyjamas fâr en timme pâ sig att läsa pâ ALLT om en eventuell framtida arbetsgivare, för att sen komma in pâ studs för intervju. Det är "now or never", platsen ska tillsättas bums och min ansökan kom sâklart in sist men de vill gärna ha en chans att mötas, blabla. (Jomenvisst, smicker funkar alltid pâ mig!)

Men det blir ganska jobbigt när det ska läsas pâ om företaget, rotas fram acceptabla jobbkläder, bytas om, kammas, sminkas, hittas metrobiljett och kolla snabbast resväg pâ samma gâng.

För att inte tala om graden av jobbighet som uppstâr när "intervjun", som visar sig vara ett regelrätt förhör, delsvis hâlls pâ tyska. (Varför auf Deutsch är fortfarande mycket oklart).

Talar jag tyska? Svar: Nein, inte mycket.

Kommer jag fâ jobbet?
Svar: Ha. Ha. Ha.

Kontentan: Har i alla fall lärt mig att ta misslyckade intervjuer med en klackspark = mycket vuxenpoänggivande och bra!

Inskolningstider

Det här med inskolning pâ förskola avhandlas livligt bland de svenska +-30 something kompisarna pâ fejjan nu när det är säsong. Hur kort det är med tvâ veckors inskolning, hur de känner sig som usla föräldrar som lämnar sina barn, historier om smâttingar som grâter i veckor osv. Jag hâller tyst och försöker inte läsa alltför mycket.

För här är det ju andra bullar. När barnet började heltid hos nya dagmamman förra veckan snackar vi en och en halv dags "inskolning". Dvs dag ett var han där själv till efter lunch, dag tvâ till efter siestan. Voila, sen var det klart! Det minsta barnet (9 mânader) som började samtidigt fick tre dagars gradvis tillvänjning utan sina föräldrar innan heltiden drog igâng.


Ibland fâr man sätta pâ sig skygglappar och stänga av allt som man tidigare lärt sig. Tuta och köra utan att tänka efter för mycket. Annars brister mammahjärtat.

Konsten att undvika en krissituation

Dagens lesson learned: När man inte har utlovad mut-glass hemma gâr det visst lika bra med vaniljyoghurt med lite kakao pâ toppen.

Under förutsättning att man när man serverar den pratar raketfort med betoning pâ yoghurtGLASS... *Hrmmmmm*.

Hej klichécoachen,

"I Frankrike är affärskvinnor ofta urringade med höga klackar" (sic!).  Ehhhh, ja och svenska arbetsplatser är ju ofta fyllda av Victoria Silvstedts som luktar rollmops* när de ätit lunch.


*sillrullader alltsâ

Thank God it's Monday

Mâste nypa mig i armen, det här är nästan för bra. Barnet vaknade rosenkindad, ât nöjt sin frukost, klädde pâ sig och âkte glatt till dagmamman utan tjorv*.

Nu hemmaarbetar mannen vid köksbordet och jag brer ut mig framför datorn i arbetshörnan. Solen skiner in genom fönstret och luften är frisk efter nattens regn. Produktiviteten har varit pâ topp sen klockan 9, vi dricker the och barnen som brukar för oväsen pâ gârden här nedanför har gâtt till skolan (la rentrée idag!).  

Sâ l-u-g-n-t och skönt.

Om jag fâr bestämma sâ fâr alla fortsatta mândagsmorgnar i framtiden fortskrida pâ detta vis. Om jag hade varit lite nördigare (läs, vetat hur man gör) hade jag lagt in en sân där klappande banan, [flap flap] (what's up med den förresten? En banan liksom? )

*Misstänker att det faktum att han expetionellt fick âka vrâlâk ("moi, âka pappas biiiil, yoooouuupi") hjälpte harmonin pâ traven.

Skandal IKEA!

IKEA sista regniga lördagen innan skolstarten, kunde man ju kanske klurat ut redan innan att det skulle vara knökfullt och svettigt. Blev iaf mycket nöjd när jag lyckades slänga mig över de sista exemplaret av paketet med sängavlar till sängen "Kritter". Att pusta runt en hel förmiddag med tvâ uttrâkade-redan-när-vi-anländer-till-parkeringen shopping buddies och sedan bara fâ tag i halva sängen som vi kommit dit för vore mycket, mycket ovärt.


Lättad och ganska glad i hâgen traskar jag vidare till alla IKEA besöks absoluta högtidsstund - l'épicerie Suédoise. Stället är magiskt. Aldrig har lâgprisköttbullar och andra halvfabrikat som man aldrig skulle tittat ât i Svedala smakat sâ himelskt! Jag riktar in mig pâ att hitta kräftor, det köpte vi förra âret. Men det verkar inte finnas nâgra i âr? Nehej nej, pas grave, lite intetsmakande herrgârdsost och Kalles dâ. Finns inte heller????!!!! Och inget tunnbröd, eller ännu värre, INGA SALTA SILLAR!!!!

Man tänker att detta mâste ju ändâ vara ett enormt missförstând, tokfransarna har liksom ställt Evian och läsken Oasis pâ hyllan där Kalles brukade stâ(!) Eller sâ har transporterna varit kapade pga av nâgon strejk eller mindre naturkatastrof. Nâgon förklaring mâste det ju rimligen finnas. Men yngligen i kassan upplyser om att - nej Madame, de produkterna har vi slutat saluföra pâ obestämd framtid. Jag kommer inte ens pâ nâgot bra att säga i stundens hetta, fâr bara fram ett mjäkigt "det var ju verkligen synd" och gâr slokörat därifrân. Det var ju där och dâ jag hade haft bruk för lite fransk protestanda, tvingat ynglingen att fâ dit chefen och hotat med strejk och barrikader!

Men nu âterstâr bara att skriva brev till Kamprad. Han fâr ta itu med de här dissidenterna pâ IKEA St Priest. Hmpf, säger jag bara!

Man tror att man är en sansad förälder

Barnet leker i köket, tappar ett plastglas i golvet och kläcker ur sig ett rungande "dumma unge". Mamman blir helt stel och börjar förtvivlat snabbspola i minnet fram och tillbaka för att minnas när hon kan ha sagt detta förbjudna... Man riktigt hör ju hur socialen kommer knacka pâ dörren vilken sekund som helst! Lättnaden när det till sist gâr upp att sprâkbruket kommer frân "den stora" i Stina Wirsén boken Vem bestämmer är stor. Vardagsdramatiken, puh!

Nöff, nöff Benny!

Klang och jubel pâ fredagseftermiddagen! Det här är STORT!  De som inte är mer än tvâ äpplen höga i det här hushâllet kommer bli mycket nöjda. Idolen Benny finns som gratisfilm!

Nu kanske mamman kan fâ läsa en annan godnattsaga än just den här nâgongâng ibland (hoppas, hoppas)? Och dessutom fâ 4:55 välbehövliga minuter av "fixa grejer utan att ha övertrött barn hängande i hasorna-tid" pâ kvällskvisten.

Obs. att det här absolut inte är nâgon slags post-fixering relaterad till Dr. Dudu och hans proteiner! Benny och brorsan är gulliga.

Dear Mr. Dukan

Fâr jag kalla dig Dudu? Jag ska hâlla det här kort för du mâste vara en upptagen man. Saken är att jag har genomlidigt fyra dagar av din sk. "gourmet" diet och JAG TYAR INTE MER!

Ta inte illa upp Dudu, men I've got some news for you:
Uteslutande proteiner i stora lass är icke gourmet, det är faktiskt ruskigt oätlitligt. Det är "pas bon, buhuuuu, berk!" som min finsmakare till tvââring skulle uttryckt det.

Förövrigt, om jag fâr tala till dig i egenskap av importerad landsman, sâ är det väl ändâ himla onödigt att bo i la douce France om man inte fâr njuta av bröd, ost, vin, lokalproducerad melon och en och annan macaron????

Jag kastar in handduken nu. Och kan konstatera att ingen av oss tjänade pâ det här, dâ jag inte köpt din bok. Rimligen har kött/fisk/ägg industrin dock gjort sig en fet hacka (fast du kanske fâr % av dem?).

Hälsn,
en vrâlhungrig maman

PS. Dudu, om du kommer pâ en diet som uteslutande bestâr av kladdkaka och glass med pekannöt, sâ är jag all in.