Spelgalna tvååringar ftw!

Som förälder tänker man ju att ens eget barn är oerhört försigkommet och fantastiskt pâ alla upptänkliga sätt och vis. När lill-äpplet fick ett sällskapsspel i present var vi dock rätt skeptiska till succéfaktorn. För hur gullig och välartad vår lilla äppelkind än är så tillhör verkligen inte att sitta stilla och fokusera på en enda sak paradgrenarna. Jag såg för mitt inre spelpjäser virvla runt i en tornado för att sedan slungas ut över hela vardagsrummet och krascha allt i sin väg.

Men ställningen efter en veckas spelande är: äpplet 1, de skeptiska päronen 0! Här spelas det non-stop. Spelpjäserna ställs upp med pedantisk nogrannhet på morgonen så att allt är spelklart lagom till hemkomst på eftermiddagen. Och, hör och häpna, det tummas inte på regelverket (skulle någon våga blir de raskt tillrättavisade av spelledaren aka mr. Apple cheeks.  

Mon premier verger - åh så hela denna familj älskar dig!!! 

Skynda plocka all frukt innan kråkan hinner fram till fruktträdgården!

 Det bästa är att alla vinner varje gång! Ja, eller så vinner kråkan, men de få gånger det inträffar är det så stor humor för ett kiddo i tvåårsåldern att det är värt det.