Det här med inskolning pâ förskola avhandlas livligt bland de svenska +-30 something kompisarna pâ fejjan nu när det är säsong. Hur kort det är med tvâ veckors inskolning, hur de känner sig som usla föräldrar som lämnar sina barn, historier om smâttingar som grâter i veckor osv. Jag hâller tyst och försöker inte läsa alltför mycket.
För här är det ju andra bullar. När barnet började heltid hos nya dagmamman förra veckan snackar vi en och en halv dags "inskolning". Dvs dag ett var han där själv till efter lunch, dag tvâ till efter siestan. Voila, sen var det klart! Det minsta barnet (9 mânader) som började samtidigt fick tre dagars gradvis tillvänjning utan sina föräldrar innan heltiden drog igâng.
Ibland fâr man sätta pâ sig skygglappar och stänga av allt som man tidigare lärt sig. Tuta och köra utan att tänka efter för mycket. Annars brister mammahjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar