Âh Kalles

Ibland finns det inget som smakar sâ gott som en hârdmacka med Kalles kaviar pâ. Ren nostalgi. Framkallar minnen av mellisar efter skolan (alltid samma procedur, macka, O'boy och tre timmars telefonsamtal med bästisen som bodde nâgra hus bort).

Nostalgi är väl det som jag fâr hänga fast vid idag. Fyller nämligen i försäkringspapper. Ty affären under har nu fâtt en stor vât fläck i det nyrenoverade taket. Det läcker tydligen frân vâr lägenhet. Alla ansvariga verkar tycka att det är ett rent och skärt sammanträffande att läckan, som kommer frân under vârt badkar, uppkom samtidigt som de renoverade. Badkaret (och hela j*kla badrummet!) har ju för tusan sänkts en centimeter efter deras flyttande av den famösa bärande väggen. Alltsâ... *Djupandas och tar en tugga knäckebröd med kaviar till*.

(inte sâ) kära grannar

Man har ju läst om hur svârt det kan vara med gemensamma utrymmen i flerbostadshus. Hur det utkämpas bittra grannfejder över högljudda barn, ludd i torktumlare etc. Ett tidvis ganska högljutt barn har jag själv och lite ludd i torktumlaren om vi nu skulle haft nâgon gemensam sâdan tror jag att jag skulle kunna stâ ut med. Men det här med soporna, kartongerna och diverse hushâllsföremâl som min(a) grannar envisas med att placera ut lite här och var pâ innegârden gâr över mitt förstând.

Jag biter ihop och stâr ut med den sedvanliga random tv-apparaten, pizzakartongerna och gamla blomkrukorna som alltid tycks "utsmycka" innegârden. Men sen var det det där enorma berget med kartonger (som en mycket ilsk tant fick för sig att det var jag som släpat dit, "dâ det stod mitt utländska namn pâ dem" = IKEA kartonger, *suck*), som hyresvärdarna äntligen fraktat bort.

När det nu äntligen blivit lite hemtrevligare/slutat lukta rutten kartong sâ är det nâgon som ställt ett freaking kylskâp i trapphuset. Och satt en lapp pâ att det är en gâva till den som vill ha det. Folk alltsâ! *Hrmpf*

Januariblues

Jahap sâ var glada julen slut, slut, slut. Efter en flygresa med övertrött barn och natt i en iskall(!) lägenhet är det dags att âtergâ till det normala. Är inställd pâ att det normala kan bli ganska tugnt. Dags att vänja sig vid att inte ha familjen omkring sig hela dagarna (yyyyyyyyl!) och känna hur den obligatoriska Sverigebluesen sätter in efter nio härliga dagar i norr... Suck.

Pâ plussidan är dock att det lâg en mycket bra julklapps-cd och väntade i brevlâdan, att vi nu har sladdar till adventsstjärnorna (tack Claes Ohlson, nu kör vi med adventsstjärnor till februari, minst:)) och att min sprillans nya kompis Magimixen stâr i köket väntar pâ att bli använd. Comfortfood, musik och ljus i Lyon-natten kan vara rätt medicin mot ushligt januaridepp.