Snön

V. stod vid fönstret och hoppade jämfota av lycka  imorse. "Mamma, mamma regarde, det snöar, det SNÖAR!". Den stannade ju förstâs inte precis kvar pâ den varma marken, snön. Men väl pâ bilar, staket och träd. Vi vaggade ut efter frukosten  (det är svârt att röra sig när man är iförd cirkus sju lager kläder) och hade ett sjudundrande snöbollskrig med snön frân biltaken.

Tror bestämt aldrig jag kommer växa upp. Ge mig snö och juletider och jag tappar all vuxenbefattning och hoppar jämfota av lycka ända in till mellandagarna.

Annars var helgen lugn. Adventsdekorerande av hemmet, lângkok och nâgra fâ promenader i kylan...

Jo, ett extra meddelande till mamma, vi har hittat tvâ norska barnvakter till onsdagar och hämtningar. Bra va?:)

Home zzzzzzweet home

Ganska fint att vara den som kommer hem sist av alla. Glida in och sätta sig vid ett dukat bord i ett nydammsuget hem(!). Jag hyser nâgonslags befängd dröm om att stilla njuta av kvällen säsongspremär av Borgen. Men det är dock mer troligt att jag somnar om cirka 30 minuter hoptryckt i barnets säng.

Pyjamasparty

Detta har hänt... Ja, inte sâ mycket alls har hänt faktiskt. Jobbet är ju ett jobb. Och hemma är det mest pyjamasparty bâde morgon och kväll. V. testade la garderie (typ fritids i samma lokaler som skolan) även om morgonen den gâgna veckan. Vilket innebar osedvanligt tidiga mornar. Att släpa upp en morgontrött treâring är dock peanuts i jämförelse med att lägga samma superkvällspigga dito... Men nästa vecka har vi kanske fâtt in rutinerna lite bättre (haha, vem föröker jag lura?).

Näe, nu ska jag gotta ner mig i soffan i gott sällskap av lagom ytlig läsning. Och försöka glömma att väckarklockan är inställd pâ aptidig ringtid imorgonbitti.

9-5

Hinner inte med det här med bloggandet den här veckan (och tydligen inte förra veckan heller). Det är metro, boulot, dodo som gäller. Fast minus metron för jag jobbar 10 minuter hemifrân, men ändâ. Mycket vardagspusslande för oss som inte är vana att vara tvâ heltidsarbetande... Men nästa vecka, dâ tänker jag föröka hâlla igâng svenskan igen. Sâ det sâ.

Köpt fredagslycka

Är sâ himla nöjd. Fick ett presentkort att köpa de hett efterlängtade muggarna frân Bloomingville för. Idag hade de kommit in i sortimentet hos den enda butik som saluför märket i den här stan. Rusade dit och haffade ât mig sex muggar (nog tur att jag rusade för det var redan ganska urplockat!). Och nu stâr de pâ vâr köksbänk och lyser upp en annars ganska regning fredag. Ibland funkar det verkligen att köpa sig lycka för stunden:)

Source: Uploaded by user via Bloomingville on Pinterest

Lunch och en komplimang

Det är skolmatsalspersonalstrejk idag. Lite krasst kan man tycka att den kommer lägligt precis pâ dagen innan det tvâ veckor lânga höstlovet. Men jag ser framemot att luncha hemma ihop med min lille lintott. Det här kanske jag fâr äta upp flera gânger om, men det känns som vi har tagit oss igenom en fas (fylld av NEJ! och skrik och târar) och kommit in i en vanlig lite mer stillsam lunk igen.

Och sâ fick jag ett sâ fint betyg imorse. Vi sâg en dam som skällde frân ett fönster pâ sitt(?) barn. Och V. bara: "du skriker aldrig som dom andra mammorna mamma. Det tycker jag är bra". Och sâ fick jag en kram! Och jag som har känt mig som den mest hiskeliga nej-sägar mamman den senaste mânaden. Fick nästan torka en liten târ ur ögonvrân...

Plötsligt en onsdag

Plötsligt en (ons)dag sâ händer det, hösten verkar vara här pâ riktigt. Vet inte om jag är sâ förtjust egentligen. Det där mörkret om mornarna och kylan i den gamla dragiga lägenheten. Det är sâ svârt att komma ur sängen vid den här tiden pâ âret. När man sticker ut en tâ frân under täcket för att testa men snabbt drar in den för att det är mycket varmare och gosigare under dunbolstren. Ja, ja, färgpaletten ute är det inget fel pâ i alla fall...

Mr Sweet tooth

Det blev äppelkompott av hälften av alla äpplen. En väldigt söt sâdan. För min lille hushâllsassistent ansâg plötsligt att det var dags för honom att ta steget till chefskock och elaborera med sockermängder helt pâ egen hand. När vi vuxna tyckte resultatet kanske blev lite väl sött tyckte han att det vraiment, mais vraiment var den bästa kompott han nâgonsin smakat.

Nu är det väl ganska logiskt att den egenhändigt lagade kompotten var just den godaste. Men jag märker ju att han fâtt upp ögonen för det där med socker. Och det är inte sâ konstigt. Nu har det kommit med minst en godispâse hem frân skolan per vecka. Vi lägger den i skâpet till helgen. Men han har ju ändâ hunnit smaka under dagen. Och föräldrarna tycks ha gâtt igâng pâ att överträffa varandra i pâsstorlek (alltsâ, jag skulle knappt orka sätta i mig allt i dessa proppfyllda pâsar). Det här har blivit min största hang-up med den franska skolan. Trodde det skulle vara skamvrâ, utvärderingshets (av barnen) eller icke-existerande genustänk. Men det har visat sig vara de andra föräldrarna som är det största problemet.

Fâr väl skrämma honom med tandtrollen Karius och Baktus eller nâgot. Kommer ihâg att jag som liten var livrädd efter besök av tandhygienisten och hennes tandtrollsbok.

Äppel, päppel...

Var det inte en extra lâng helg? Det var full rulle mest hela tiden och dâ brukar ju helgerna ta slut i ett nafs. Men nu blev det sâ där att jag fick för mig att lördagen egentligen var en söndag och söndagen liksom blev en extra bonusdag... Bra upplägg.

Annan bra grej (man mâste ju hâlla fokus pâ det som är bra sâhär pâ en mândag) är att det luktar ljuvligt av äpple i hela lägenheten. Svärmor svängde förbi för lördagslunch och med sig hade hon en kasse äpplen. De har nu tagit över varenda kvadratmillimeter av köksbänken i väntan pâ att bli till kompott och mos. Mycket effektivare än de doftljus jag placerat ut för att fâ bort den starka citrongräsdoft vi dragits med sedan klädesmal-incidenten...

Falukorv pâ fest!

Har endast sporadiskt internet sen flera dagar tillbaka. Mitt värsta i-landsproblem. Inget kan fâ mig att gâ i taket sâsom krânglande teknikrelaterade grejor. Kanske för att jag är en sân teknisk-analfabet? 

Men, strunt samma, idag är det fest och galej! Jag fyller âr (+-26 eller sâ, tror jag det var, hâller inte sâ noga reda pâ det där). Att fira och bli ompysslad är verkligen inte fel. Mannen tog med mig ut pâ lunch. (Gaspacho med jordgubbar och getostmousse *jag dör sâ gott*). Efter en mânads socker-, alkohol- och bröduppehâll känner jag mig i detta nu som en väldigt fullstoppad blommig falukorv ungefär. Och det kommer visst mera…

Men, man fyller ju trots allt bara +-26 en gâng om âret!.

On hold

Pâ mitt skrivbord ligger det en lista med saker som ska uträttas. Jag tror aldrig den där listan har varit sâ lâng. Och allt längre och längre blir den. För alla vardagliga aktiviteter är just nu on hold. Jag väntar pâ ett samtal, innan det har kommit kan jag inte prestera nâgonting. All tid gâr ât till att vänta. Kan inte sâ mycket annat än att sucka över insikten att självkännedom är det dâligt med. Och att multi-tasking nog deifinitivt och en gâng för alla bör strykas frân listan över kompetenser jag tror mig besitta...

En liten bit Venedig

Utomhus har det blâst halv storm hela dagen. Sâ vi har mest kurat inne. Men i eftermiddags trotsade vi skitvädret och tog oss en liten sväng till parken. Där var det kusligt folktomt. Sâ plötsligt, frân ingenstans drog ett venetianskt karnevalfölje förbi. Vi fattade ingenting. Vad var det där för gäng som var ute i höstrusket i full utklädsel?

Hade kameran i handen men vâgade inte ta nâgra kort. Det var svârt att avgöra om de paraderade för att bli beundrade eller om det var nâgonslags lajv och vi vanligt söndagssunkigt klädda mest var ett störande moment. Men sâ plötsligt stannade en av damerna i följet. Vände sig mot mig, yttrade ett avgrundsdjupt Madame nâgonstans innifrân masken och gjorde en svepande armrörelse som jag antog betydde att det var ok att knäppa en bild. Sen drog de vidare. Väldigt surrealistiskt.

Nu är det klippt

Idag var det premiär hos barnfrisören. Aldrig har Vs underläpp plutat längre ner. Och blicken han gav mig var av typen "varför utsätter du mig för det här?". Men, he did it! Frisören fick till och med blâsa lite, lite med hârtorken pâ slutet(!). Och sen fick han välja en leksak, en visselpipa och tvâ skumgodisar. Och det gjorde sâklart saken bättre. Han kunde till och med tänka sig att klämma ur sig ett litet ilsket au revoir till frisören (aka hârtorksbödeln) innan vi gick.

Nu sover han som en sten med visselpipan inom räckhâll. Och vi vuxna ska totalstrunta i sockerstoppet och äta choklad caramel beurre salé, dricka finkaffe och spela sällskapspel. För vi behöver ocksâ en tröst, efter att ha känt oss som onda individer under hârklipparpärsen...

Fredagsmys

Vi mâste vara de absolut svennigaste svennarna utanför Sveriges gränser. Varje fredag ägnar vi oss ât ett närmast rituellt och mycket högtydligt fredagsmys. Pizza, tacos eller annan plockmat i tvsoffan framför nâgon barnfilm (i brist pâ let's dance, pâ spâret eller Fângarna pâ fortet eller vad folk tittar pâ nuförtiden). Himla mysigt. Enda smolket i glädjebägaren är att mannen, trots tioârigt förhâllande med en svenska, inte förstâtt att dipp (inköpt i pulverform pâ ICA, vi fyller halva väskor med detta fredagsmysets absoluta mâste) mycket väl kan inmundigas i tvsoffan tillsammans med en pâse chips efter mâltiden. Inte (sâsom han envisas med) som en del av nâgon apéro innan matdags (*fnys*).

Nu kommer en liten svenne(banan) i pyjamas och skriker "ajöken"! Antar att det betyder att det är dags att gâ och läsa godnattsaga...

Fa la la

Matbutiken runt hörnet dignar just nu av julchoklad och aventskalendrar. Försökte skoja till det med mannen i kassan, kläckte nâgot i stil med att julen kommer visst tidigt i âr. Fick en suck och ett torrt "Oui, madame, c'est bientôt noël" till svar. Han hade eventuellt hört den putslustiga vitsen förut.

Här hemma har vârt enda âret om julpynt, "tomten i snökulan",  precis krackelerat och tömts pâ vatten. Till barnets stora förtvivlan (fast det var han som slängde den i golvet). Synnerligen dâlig tajming sâ här i juletider...

Typisk onsdag

Häng med barnet. Bibliotek och efterföljande hamburgare och karusell. Har blivit vâr klassiker när det är ostadigt onsdagsväder. Ganska typiskt mig att vilja väl och börja med nâgot nyttigt (som ger höga föräldrapoäng) för att sedan balla ur totalt med hamburgare och Cola...

Annars grämer jag mig mig över att höstens Edward Hopper utställning har premiär idag pâ le Grand Palais. Jag vill ocksâ vara där! Jag kan ingenting om konst men all denna ensamhet, sâ heartbreaking...

Bildbomb - en helg i Montpellier

Jag hade bara varit i Montpellier pâ snabb genomresa tidigare. Men efter en helg är jag helt betagen. Sâ fint pâ alla sätt och vis!

Först âkte vi och sa hej och gullade med den nye lille kusinen. Sen begav vi oss till Parc du Peyrou sâ att vâr egen tornado skulle fâ springa av sig bland träden. Det behövdes efter en 3,5 timmar lâng bilresa och allt hyschande och alla förmaningar om att inte springa inne pâ bb.

När solen nästan gâtt ned utforskade vi gränderna i gamla stan innan vi, tursamt nog, snubblade över ett gulligt litet torg i St Roch. Det var verkligen den bästa kvällen pâ länge. Sâ himla härligt att sitta ute och äta! Vi konstaterade att höst vid medelhavet är helt rätt (om det nu râdde nâgot tvivel om det:)) innan det var dags att nattsudda oss hem till den lânade lilla lägenheten, nöjda och proppmätta.

Och dagen därpâ âkte vi til havet. Det var utlovat 27 grader och sol. Men istället hängde regnet i luften. Ârets sista utomhusdopp hanns med ändâ. Liksom den sämsta restauranglunchen nâgonsin. Det luktade turistfälla lâng väg om restaurangerna vid den hiskeligt fula hamnen i Carnon. Men med en hungrig treâring som badat och lekt sig slutkörd fanns det ingen tid att ta sig nâgon annanstans .Vi var livrädda för matförgiftning hela kvällen, men det gick visst bra.

Vissa ville förstâs bada även när kläderna âkt pâ igen...

Sen âkte vi förbi bb och förundrades ännu en gâng över liten- och gulligheten hos den färske kusinen innan det var dags att sätta sig i bilen igen för hemfärd. När vi passerat skylten som informerar om att man närmar sig les Alpes du Sud sjönk termometern drastiskt och mörka moln tornade upp sig. Liksom för att understryka att det definitivt var slut pâ medelhavshelg för den här gângen...

Bienvenu Niels

Helgen spenderades i Montpellier dit vi begav oss för att beundra barnets allra första franska kusin. En kusin som fâtt ett danskt namn för övrigt. Sâ nu har de svenska kusinera internationella namn (varav ett urfranskt:)) och vi här i Frankrike kör med skandinaviska namn. Alla försöker vi vara internationella;)

Kusinen var förstâs bedârande. Tyckte alla, utom barnet som ansâg att vi skulle sluta fjamsa oss, ställa bebissängen i ett hörn och lâta bebisen sova ifred. Inte helt lätt att plötsligt fâtt konkurrens om att vara den enda absoluta medelpunkten i den franska delen av familjen...

Âh Kalles

Ibland finns det inget som smakar sâ gott som en hârdmacka med Kalles kaviar pâ. Ren nostalgi. Framkallar minnen av mellisar efter skolan (alltid samma procedur, macka, O'boy och tre timmars telefonsamtal med bästisen som bodde nâgra hus bort).

Nostalgi är väl det som jag fâr hänga fast vid idag. Fyller nämligen i försäkringspapper. Ty affären under har nu fâtt en stor vât fläck i det nyrenoverade taket. Det läcker tydligen frân vâr lägenhet. Alla ansvariga verkar tycka att det är ett rent och skärt sammanträffande att läckan, som kommer frân under vârt badkar, uppkom samtidigt som de renoverade. Badkaret (och hela j*kla badrummet!) har ju för tusan sänkts en centimeter efter deras flyttande av den famösa bärande väggen. Alltsâ... *Djupandas och tar en tugga knäckebröd med kaviar till*.

Den lille hasardspelaren

 
Den här killen kan numer avgöra vilket kort som är högst om man drar tvâ slumpmässiga ur en kortlek (fast knekten är alltid coolast!). Hur praktiskt är inte det? Tar man med sig en kortlek ut pâ restaurang sâ har man underhâllningen fixad för resten av kvällen. Att man ser fâr spela "bataille" evighetslängre än längst är en helt annan femma...

Andra nyheter. Han har uppfunnit ett nytt franskt, flitigt använt verb. "Flytta" har pâ franska blivit till "flytter". Ils sont encore flytté le banc mamma. Det tog ett tag innan vi gamla segtänkta förstod vad han försökte säga med sina flytté hit och flytté dit.

För övrigt talar han helst inte särskilt mycket svenska alls, förutom i nya ovana miljöer. Dâ känns det tryggt att ha ett eget sprâk att ta till...

Shabby minus chic

Alltsâ gamla hus. De kan ju vara urcharmiga, fantastiska och alldeles, alldeles, hopplöst problemfyllda. Vâr lägenhet t ex  JÄTTEhög takhöjd, synliga takbjälkar i alla rum, fina parkettgolv och (brutalt plötsligt) väl synliga sprickor i nästan varenda vägg. De nya tillskotten, sprickorna, uppkom hastigt och olustigt när de i samband med renovationen av chokladbutiken en trappa ner fick idén att flytta pâ en bärande vägg. Vâr lägenhet har sjunkit cirkus en centimeter pâ bara nâgra dagar(o_o!).

Olidligt spännande det här, vad händer näst? Byggherren och arkitekten ansvariga för renovationen av chokladbutiken tycker inte att det är sâ farligt. De ska komma och täppa till alla sprickor med lite spackel nâgon dag. Vi som bor här är ju dock lite fundersamma pâ hur snyggt vitt spackel kommer te sig i vâr hallonröda hall t ex. Men det är kanske en petitess. För, vem vet, hela alltet kan ju ha brakat ner i chokladbutiken innan spacklet ens hunnit komma pâ plats.

Helgens begivenheter

Höstpromenader i solsken? Ha! Det ösregnade hela sabla helgen. Till pâ köpet sockersyndades det, ât en macaron och drack ett glas bubbel bara för att pâ träffa-nya-bebisen-fikat vi var pâ i lördags. Men man mâste ju trösta sig med nâgot! Sa jag att det var uppehâllsväder c:a 2 gânger under heeeeeela helgen?;)

Det första regnfria tillfället kom mycket pâpassligt dâ barnet under bebis-fikat tillsammans med en jämngammal partner in crime hade lyckats riva ner nästan hela huset. Jag och den andra mamman drog en lättndens suck och drog ut ungarna för att säga hej till âsnan Melissa. Hon är tydligen lokalkändis, har varit med i en teaterföreställning i sin ungdom.

Regnuppehâll nummer tvâ bjöd pâ ännu en solnedgâng pâ svärföräldrarnas terrass. Lika spektakulärt som vanligt...

Bring it on, hösten!

Om jag fâr bestämma skulle det vara sommar jämt. Men om hösten fortsätter som idag med hög, klar luft och strâlande solsken kan jag beredd att kapitulera (en liten smula). Börja tända ljus, dricka extra starkt the, spela spel och allt sânt där höstmysigt är trots allt inte sâ tokigt.

Jag laddade med att springa ner pâ stan och köpa ett par sneakers för lânga höstiga promenader. De kommer väl till pass i helgen dâ vi âker norröver till les beaux-parents. I affären slog det mig att jag som förr bodde i sneakers har nött sammanlagt tvâ par de senaste âtta âren. Hur mânga ballerinor som gâtt ât under samma tidsperiod kan jag inte ens minnas... Fryser tydligen hellre om fötterna och lâtsas att det är sommar än drar pâ mig ett par rejäla skodon.

Bon (höst)weekend!

Sockret och undertecknad

Appropâ socker sâ ska jag göra det ârliga försöket att leva lite mer som jag lär och införa sockerstopp under en mânad (tidsrymd pga födelsedag i oktober, gâr inte utan socker!). Jag och mannen fick ett gemensamt ryck igâr och köpte ett sista paket Ben & Jerry's (som i sedvanlig ordning goffades upp framför Mad Men). Den sista sockernjutningen pâ en mânad... Ujujuj, hur ska vi stâ uuuuuut?

Bild frân design seeds

Sockret och barnet

Som nybliven bebishandboksläsande mamma hade jag sâ mânga idéer om vad jag ville att mitt barn skulle äta. Och som med det mesta annat har jag försökt ta det coolt, inse att vi inte bor i Sverige, gillat läget och försökt anpassa mig. Men när det gällde sockret insâg jag redan frân början att min helyllevision om lördagsgodis knappast skulle fungera i praktiken.

När jag var nyanländ i det här landet extraknäckte jag som barnvakt och redan dâ blev jag halvt chockskadad över allt sött syskonparet jag barnvaktade ât till mellanmâl. Bara en sân sak som att om briochen inte var chokladfylld redan frân början sâ fick jag intruktioner av barnens föräldrar att trycka in en halv chokladkaka i brödet ("för smakens skull").

Hursomhelst, med min lille bebis gick det gick ju relativt lätt. Sâ länge han var just en bebis och ât hemma. Jag lyckades till och med undanhâlla honom marmelad pâ baguetten fram till ettârsdagen (kan hända att svärföräldrarna stuckit till "stackarn" en brödbit med marmelad pâ eller tvâ, men det höll sig inom rimliga gränser:)). Sen han börjat äta utanför hemmets väggar har dock sockerkurvan pekat spikrakt uppât.

Födelsedagstârtorna pâ dagis var väl ok (fast âsynen av sexmânadersbebbarna med chokladkaka runt hela munnen gjorde mig ännu mer nöjd med beslutet att ha stannat hemma med honom under spädistiden). Jag klarde att se mellan fingrarna med mellanmâlen med Kellog's Frosties hos dagmamman (nb. detta var hennes nyttiga mellanmâl, efter att jag sagt att jag föredrog att han ât naturell yoghurt med "céréales" istället för chokladyoghurt och kaka). Och det gulliga paret i restaurangen nere pâ gârden som mutar barnet med chokladbitar var och varannan dag kan jag ju ha överseende med osv. osv.

Men när han kom hem med en rejäl godispâse frân skolan igâr sâ kände jag mest uppgivenhet. Det pâgâr nämligen ett sockerkrig mellan tvâ mammor i barnets klass. De rök ihop pâ det första föräldrarmötet om huruvida det är lämpligt med karameller eller inte som dekoration pâ de 30 födelsedagstârtor som barnen i klassen kommer avnjuta under âret*. La Maitresse tyckte att om nu det fanns opposition mot just karameller sâ kanske det skulle gâ att undvika. Igâr var det sockermammans dotters födelsedag. Utöver târtan delade hon alltsâ ut en välfylld godispâse till varje unge i klassen... *Suck*. Alltsâ, att driva en kampanj FÖR mer socker i skolan ât ett gäng treâringar, där gâr nog min gräns för när det är dags att sluta gilla läget...
 
*(att det överhuvudtaget fanns en mamma som opponerade sig mot sockerintag var ju ett litet under i sig, mannen som var den enda närvarande frân vâr familj tänkte genast att hon skulle vara en bra kompis till hans eget original till fru:))

Paris, ett fotoreportage av det kortare slaget

Blev ganska full i skratt när jag tömde kameran efter helgens förlustelser. Om väldigt fâ foton betyder att man har haft väldigt roligt (och inte hunnit dokumentera) sâ skriver jag under pâ det.

I give you Heli's Paris:

Fototillfälle 1: Wow, fasaden pâ St Paul- St Louis, har ju blivit skinande viiiiiit. Tydligen värt ett foto.

Fototillfälle 2: Rose Bakery har öppnat fillial i la Maison Rouge, fondation de Antoine de Galbert (10 Bd de la Bastille). Perfekt för brunch innan hemfärd frân Gare de Lyon. Och det var väl typ här jag kom pâ att jag totalt glömt att ta upp kameran under helgen:)

Annars är jag väldigt trött efter allt nattsuddande, har fortfarande ont i fötterna efter allt promenerande och är totalt startstruck efter att nästan ha krockat med Sébastien Tellier (dâ denne store man hukade sig över halva trottoaren för att fotografera en mycket liten blomma pâ rue Charlot).

Paris 41:20

Är sâ himla trött och förkyld men nöjd ändâ. För klockan 18:36 sätter jag mig pâ tâget för att tvâ timmar senare möta upp mannen och släntra ut i parisnatten! Om allt gâr efter tidtabell stannar vi i 41 timmar och 20 minuter. Försöker styra upp nâgon slags plan med sâdant som mâste hinnas med (träffa vänner, flanera, dinera!). Men det är mission impossible. Antar att vi fâr improvisera, brukar bli bäst sâ.

Grisen som räddade dagen

Alltsâ jag älskar mitt barn mer än det borde vara möjligt. Och det är en ynnest att fâ spendera hela dagen med honom varje onsdag. Men treârstrotset i kombination med den stora omställning som skolan innebär är (verkligen!) inte att leka med.

Idag vet jag inte hur mânga gânger jag skickat en tanke av tacksamhet till mannen som var uppe i ottan och inhandlade en liten rosa marsipangris. Det var väl ungefär den enda stunden under dagen som kändes harmonisk och l-u-g-n. Stunden dâ barnet metodiskt och med glada tjut mosade sin gris och undertecknad fick njuta av en kopp extra starkt kaffe (och den där maränggrejan med chokladfyllning var inte sâ tokig den heller!)...

Kanske dags att sova nu?

Att läsa platsannonser efter klockan 18:00 är tydligen ingen idé. Det blir liksom bara fel. Jag kan plötsligt skicka in en ansökan till ALLT. För i min (trötta) värld blir till exempel ett utannonserat jobb som biologiste med prima engelskakunskaper till en blogiste (söker de nâgon som kan blogga pâ engelska eller? I'm in!).* 

Savoir animer une réunion blir aimer une réunion (för det är väl ingen större skillnad pâ att hâlla i ett möte och ha vett nog att gilla ett möte, och gillar möten det gör undertecknad. Framförallt om det serveras mini-viennoiseries!).

När jag bestämmer mig för att övergâ till att läsa bloggar istället tror jag pâ allvar att höstmiddagen pâ underbara Claras blogg var en hostmiddag (berk, precis som här hemma pâ host och snörvel gatan ju!?).

Näe! Let's call it a day, shall we?

*Bra ord för övrigt, ska jag spara i min interna ordlista:)

En helg

Helgen gick i snorets och snörvlets tecken och spenderades sâledes mest i soffan framför barnfilmer (Fantastic Mr. Fox!). Fast i lördags fick vi ett ryck och begav oss iväg till Musée Gadagne. Tänkte väl att vi mâste titta pâ nâgonting under les journées du patrimoine. När alla andra valde utflyktsmâl som i vanliga fall är stängda för allmänheten, valde vi efter tillgängligheten pâ glass. Och lika bra var det för inte hann vi lära oss mycket när vi rusade efter en utrâkad treâring och formligen snabbspolade oss igenom Lyons historia och en utställning om marionettdockor... (Det lilla jag hann se var för övrigt en besvikelse!). Det kändes som en befrielse när vi styrde stegen mot stans bästa glassbutik en tvärgata bort.

Hur mycket kan man skaka en antik marionett innan den gâr sönder?

 Sen blev det söndag och vi var bortbjudna pâ lunch. Mycket bra plan när man är krasslig och inte orkar laga mat:) Och pâ kvällen var det dags för den stora "hjälp, snart âr det mândag ângesten". Och, hepp, sâ blev det mândag...

Over and out

Är nâgot sâ alldeles kolossalt dunderförkyld, nedsatt hörsel, ingen smak och en kran som verkligen gör skäl för sitt namn. Och nu ska jag hämta en rejält trött unge (som VÄGRAR sova middag pâ skolan). Sen ska vi gâ och handla mat. Hjälp.

Halsbandet

Sonen hann gâ en vecka i skolan och sâ kom den första förkylningen igâr. Franska skolbarn är ju lediga pâ onsdagar sâ vi hade hemmadag hursomhelst. Han hade en bestämd idé om att när man är sjuk ska man titta pâ film och tillverka halsband. Sagt och gjort. Med det lilla kruxet att jag mâste hitta nâgra robusta pärlor först. Vet inte hur det är i Sverige, men i Lyon 6ème visade det sig vara stört omöjligt att fâ tag i pärlor utan "prinsesstema".

I leksaksbutik nummer tvâ hittat vi till slut ett gäng rejäla träpärlor (med leende rosaklädda flickor pâ förpackningen, what else?). Jag drog en lättnadens suck över att han är sâ pass liten att han inte fâtt med sig nâgra Hello Kitty vs. Spindelmannen idéer hem frân skolan (ännu!) och stegade iväg för att betala för pärlorna samt en ny vagn till järnvägskitet som sjuklingen hann förälska sig i ocksâ.

Och expediten ba: "- Oh, vilken tur du har unge man som fâr tâget du tittade sâ länge pâ! Och vilken lycklig liten tjejkompis som kommer fâ pärlorna!". Sonen ba: "- Näej, det är ju MINA pärlor!" Röstläget avlsöjade att han tyckte hon inte hade alla hästar hemma den där damen bakom kassan. (Jag ba: "-Phew!"). Fatta om vi hade sprungit halva kvarterert runt i dunderförkylt tillstând och inte kunnat köpa det vi letade efter pga en knasig expedit.

Nâväl, halsbandstillverkningen bidde en dundersuccé, hoppas det fâr fortsätta vara det länge till...

  

Un parfum de lavande

Jag visste det! Skulle inte yppat att jag gärna skulle ha sommar lite längre till. Idag har det nämligen (surprise, surprise!) gâtt och blivit höst. Och nu har jag motvilligt letat reda pâ en höstkofta längst in i garderoben. Tyckte koftan luktade lite smâläbbigt. Det visade sig snabbt att Houston, we have a problem! Hela sabla garderoben stinker lavendel efter all nitisk malsanering.

Hoppas nu desperat att lavendel är höstens doft pâ parfymfronten...

bildkälla

Sista helgen med sommar?

Hela helgen bara försvann, var det den sista helgen med sommarfeeling för i âr? Vi lyckades boka in oss pâ den omtalade brunchen pâ musée des beaux-arts terass. Själva brunchen i sig var ännu en besvikelse i raden Lyonbruncher, men att sitta i skuggan pâ en lugn terrass mitt inne i stan med utsikt över muséets vackra park var oslagbart.

Appropâ sensommaren. Jag läser nästan bara svenska bloggar. Sâ underligt att se barn klädda i vindfleece och läsa höstromantiska beskrivningar om hur hög och klar luften är och längtan efter böcker och choklad framför kaminer.

Näe, för min del fâr sommaren gärna fortsätta i nâgra veckor till...

They call me the crazy tavelvägg lady

Hur nöjd kan man bli över en tavelvägg egentligen? Tydligen alldeles överväldigande übernöjd! Undertecknad fick ett ryck i fredags och inledde operation " ett mindre barnvänligt och mindre rörigt vardagsrum". Av bara farten âkte en tavelvägg upp ocksâ. Har nu ägnat de senaste 24 timmarna ât att fiska uppskattande komplimanger över mina (fantastiska!) inredartalanger frân mannen och gottat mig alldeles vansinnigt över hur himla fräscht (och ljust:)) det ser ut. Relativt rakt hänger de ocksâ, tavlorna. Har en känsla av att det här är början pâ nâgot nytt. Här ligger nämligen ett helt gäng ramar inköpta pâ det stora möbelvaruhuset och skräpar för "att det kan ju alltid vara bra att ha". Och hyresvärden som helst inte vill ha nâgra hâl i väggarna, mohahahaha säger jag bara.

bildkälla

Uppe med tuppen

Efter en ledig onsdag var det imorse dags att traska iväg med skol(!)barnet till skolan igen. Jag var lite orolig över det där med organisationen, hur det skulle gâ att komma iväg i tid.

Snacka om att oroa sig i onödan! Vissa tyckte att det var läge att gâ upp med tuppen. Sâ vi satt och oooohade och aaaahade över det faktum att det fortfarande var mörkt ute och rullade tummarna i tvâ timmar innan vi äntligen fick gâ...

Tror definitivt att jag mâste köra med kaffe intravenöst idag. Hur trött barnet kommer vara efter sin första hela skoldag orkar jag inte ens tänka pâ. Men lämningen gick bra. Och det är sâ himla coolt att se honom i samspel med andra barn. Första dagen berättade en mamma att han hade tröstat hennes hejdlöst separationsgrâtande pojke med att bjuda pâ en bit leksakstârta sâ pojken blev glad igen och mamman kunde lämna med ett lite lättare hjärta.

Jag är sâ nyfiken pâ vad de gör under dagarna, men en pratstund med la maitresse har hitills varit omöjligt. Tror jag kommer ha ganska svârt för det här med den bristande insynen. Och att verbet réussir (lyckas) flitigt förekommer i varenda papper vi fâtt hem, t ex "för att ditt barn (obs treâring!) ska lyckas i skolan behövs blabla osv.".

Har lite svârt att greppa det här

Den här lille lintotten ömsom hoppade, ömsom gick och ömsom sprang (var jagad av en T-Rex!) till skolan imorse. Skolan liksom!!! Huvudpersonen själv tog det coolt, det fanns ju bâde brandbil och ett litet kök att leka med. (Och de pjâskiga föräldrarna klarade pâ nâgot magiskt sätt av det hela utan att börja störttjuta).

Ovälkomna gäster

Helgens tema är Tineola bisselliella. Aka klädesmal. Aka världsäckliga smâ kryp som tydligen helst ger sig pâ:
1.  de dyraste kläder de kan hitta (typ ens finaste och dyraste sidenklänningar)
2. de kläder man är mest fäst vid (barnets samtliga hemstickade, omsorgsfullt nedpackade bebiskläder, tydligen jättegott för vissa finns det knappt en fiber kvar av, buhää!)
3. av nâgon outgrundlig anledning ett gäng avlagda HM t-shirts (som man egentligen borde skänkt till nâgon insamling för längesedan).

Klädesmal verkar vara smâtt omöjligt att bli av med. Men vi är fast beslutna om att ge kräken en ordentlig match. Under dagen har det frysts mal, tvättats mal, rostats mal (i ugnen!) samt körts hur mânga torktumlare som helst pâ raken. Värme och kyla, ge dom mer än dom tâl bara!

Hoppas, hoppas att slitet visar sig vara effektivt...

Alla gillar väl choklad och blommor?

Kvällen har ägnats ât stressinköp av hejdâ och tack för allt present till dagmamman (sista dagen imorgon, sen SKOLAN!). Förstâr inte riktigt varför det alltid mâste bli sista minuten av allt. Har funderat pâ en lämplig present i mânader... utan att komma till skott.

Nu blev det en snabb googling pâ vad andra ger till sina nounous i avskedspresent. Tydligen anses parfymer (hej, du luktar illa?), doftljus (hej, ditt hem luktar illa?) samt hemmagjorda ramar med bilder pâ den egna telingen som absoluta top of the pops "personliga" gâvor.

Ärligt, vâr nounou har varit i yrket de senaste 25 âren, vad jag har sett har hon definitivt inte en tavelvägg med nâgra hundra bilder pâ andras ungar (med ramar skapade av andras treâringar, hujedamej) pâ hedersplats i vardagsrummet...

Äsch, det blev choklad, en blombukett samt ett tackkort (med ett foto pâ min egen teling:)). Sen kommer jag förmodligen fâ torka bort nâgra târar ur ögonvrân ocksâ. Klarar inte av avsked och rubbade rutiner (vi har ju träffats nästan varje veckodag ju!). Och det gâr inte att greppa att min lilla goa bebbe ska börja skolan (SKOLAN!) nästa vecka... *snyft*

Visdomsord direkt frân parken

Belönar mig själv med en chailatte efter att ha flâsat runt ett varv i parken. I parken blir man sannerligen aldrig besviken, sâg en sâ gullig grej även denna morgon. En dam som sâg ut att vara säkert +80 âr som lärde sig cykla. Damens dotter (eller yngre väninna?) hejade pâ och höll i pakethâllaren. De tjöt av lycka bâda tvâ när damen lyckades vingla sig fram en kortare sträcka pâ egen hand.

Den resterande flâsturen funderade jag pâ sânt som hâller en tillbaka. Jantelagen, avskyr jantelagen, men är sâ präglad av den. Nu när jag mest gâr runt och längtar tillbaka till Skandinavien (där livet är sâ lätt och ljust, âtminstone i juni-augusti:)) är det bra att pâminna mig själv om âtminstone en grej jag beundrar fransmännen för. Att de tutar och kör.

Har t ex en bekant som börjat plâta bröllop. Sânt som tekniska kunskaper och fjams det har hon liksom inte tid med. Hon tycker hon tar fina foton, kunderna är nöjda, allt är frid och fröjd. Herreghu, själv skulle jag behöva 525 poäng i fotokunskap frân ett välrenommerat universitet för att ens vâga tänka tanken.

Eller alla dessa fransoser jag sprâktestade vid anställningsintervjuer pâ mitt förra jobb. Som enligt cv:et talade en anglais parfaitement bilingue men vars vokabulär egenligen inte sträckte sig sâ mycket längre än till "-Hello my name iz Jean-Pierre/Michel/François, you know ze french kizz?" som de lärt sig säga pâ nâgon skolresa till London för sisâdär 10 âr sedan.

Tror man att man kan sâ kan man lite mer än om man inte tror att man kan nât alls. Detta fâr banne mig bli dagens ledord. Och (sâklart!) att det aldrig är försent att lära sig cykla!

Skandinavienblues

Är sâ nostalgisk att jag hâller pâ att gâ i bitar. Semester i norr alltsâ. Lugnet, havet, människorna. Vilken lyx att fâ umgâs med dem man tycker om men ser alldeles för sällan. Att kunna springa runt ovârdad i sina sunkigaste shorts och nâgon gammal tröja. Att andas havsluft pâ en folktom strand. Att ligga med en hâv i högsta hugg och lura pâ krabbor en hel förmiddag. Till och med att âka bil i 17 timmar med de finaste killarna i världen (och sjunga sjörövarfabbe sjuttioelva gânger pâ raken för full hals) var en ren njutning...

(Fast det sista berodde nog mest pâ att undertecknad inte körde;))

Information overload

Back in town. Gör ett halvtappert försök att slâ pâ datorn för att se vad som skett därute hos alla andra de senaste tre veckorna. Men det blir för mycket. Information overload.

Ungefär detsamma som att komma tillbaka till stan efter tre veckor mitt ute i skogen, pâ stranden, i lugnet. Här är det fullt hâlligâng. Det borras och snickras bâde i lägenheten under och mitt över gârden. Och där ute pâ gatan verkar alla har kommit hem frân semestern, asfalten dallrar i hettan, det luktar avgaser och JAG VILL HA MER SEMESTER (nu pâ en gâng tack)!

Semester!

Har spenderat de senaste 24 timmarna pâ semester hela 30 minuter hemifrân. Vi lämnade över barnet till les beaux-parents begav oss upp bland bergen (berg kanske är lite överdrivet men de heter faktiskt les Monts du Lyonnais:)). En gastronomisk middag (trés romantique med panoramavy över den glittrande staden) och en hotellnatt (lyxen att fâ sova i total tystnad under mjuka hotellakan!) senare är undertecknad mer utvilad än vad jag kan komma ihâg att jag nâgonsin varit.

Funderar nu febrilt pâ vad i hela fridens namn vi ska göra med resten av de 48 barnfria timmarna. Bio, sushi, OS, promenad, museum, konsert, läsa bok... och alldeles säkert, sakna barnet (herreghu, hur ska jag palla den dag han kommer och vill flytta hemifrân?).

Hursomhelst, de senaste 24 timmarna kommer jag leva länge pâ. Och semestern har bara börjat!

Att skriva som man pratar

En gâng när jag gick pâ universitetet fick vi en hemuppgift som gick ut pâ att recensera andras (=som i andra medstudenters) anonyma bokrecensioner. Tjejen som recenserade det jag skrivit sa att hon förstâtt pâ en gâng att det var jag som lâg bakom det hon läst. "För du skriver precis som du pratar" sa hon. Vi kände knappt varandra. Jag funderar fortfarande pâ om jag:

a. under studietiden helt misslyckades i mina försök att skriva akademiskt.

b. ständigt gick med näsan i vädret och talade som om jag högläste direkt ur nâgon foremell sakprosa.

Hoppas ganska mycket pâ det lite festligare b, även om det är det mest osannolika av de tvâ alternativen...

(Kom att tänka pâ den här anekdoten i samband med ovanstâende citat av nâgon ologisk anledning...)

Guignol

Efter tvâ âr kom vi oss för att titta pâ betalversionen av dockteatern i parken (gratisglutta in pâ sidan av avspärrningarna har barnet gjort sâ mânga gânger att det började kännas rent oetiskt att inte betala). Spektaklets huvudfigur, Mr Guignol himself, skapades pâ tidigt 1800-tal och är en av den här stans stoltheter (han har tom fâtt äran att namnge fransk dockteater).

Att handlingen var aningen vâlds- och alkoholförhärligande verkade inte störa treâringen i publiken nämnvärt (att man mâste sitta still var däremot aptrist!). Själv tyckte jag att scenerna med den där rödnästa figuren som ser ut att fâtt i sig nâgra glas beaujolais för mycket (till vänster i bild) samt den ständigt trillande och spexande Guignol gick an. Men att karaktären "den väna unga flickan som blir bestulen pâ sin ko" däremot gjorde en mindre trovärdig rolltolkning med sin gälla whiskeyspruckna röst:)...

Fast klart man ska gâ och titta when in Lyon (kostar 3,50 för de vuxna och 3 för de smâ i Parc de la Tête d'Or...

Kallbadare

Avhandlade semesterplaner med barnets bästis mamma. De har semestern fixad och klar varje âr, pga kompisar med gästhus pâ Korsika. Hon sâg inte sâ imponerad ut av vâr planerade bilfärd upp till Sverige (kan man bada där uppe i norr?).
 

(vill gärna ha lite uppehâllsväder för ett dopp här tack!)

on request

Det finns tydligen de som mumlar över att det talas för lite om Zlatans flytt till Paris här. Well, well... det betyder väl kanske inte sâ jättemycket för mig mer än att jag nu inte riktigt vet om jag halvhjärtat ska fortsätta heja pâ Lyon frân fotbollssoffan eller om mitt (mycket svagt) klappande fotbollshjärta ska slâ för rikemansklubben PSG.

Jag har förövrigt flugit med Zlatan en gâng mellan Köpenhamn och Stockholm (min all time high kändisspotting historia, mon homme var ganska impad:)). Var helt chockerad av folks allmänt högljudda och ogenerade kommentarer av sorten "kolla, han ser ju ganska klen ut i verkligheten", "där är hans barn, vad var de de hette nu igen?", "hans fru ser sur ut" (konstigt när ett gäng som ätit glosoppa stâr och försöker smygfota hennes man och ungar, doh).

Känner lugnet

Dricker the och äter överbliven banankaka till frukost. Tar djupa andetag och känner lugnet före stormen. Ska snart barnvakta en fyramânaders, en tvââring och min egen treâring. Samtidigt. Helt själv. Sen blir det fullt ös medvetslös fram till helgen. Med diverse smâ och stora nattgäster pâ genomfart. Buller och bâng och en massa skratt.

Fast jag är rädd att vi mest kommer fâ äta tomater och potatis. Tänkte vara välorganiserad och handla i FÖRVÄG. Men efter en sen picknick i gâr och försovning imorse sâ hann jag aldrig komponera den nödvändiga shoppinglistan. Och drabbades av totalt hjärnsläpp i affären. Hade tydligen nâgon idé om att tomater, potatis och smör väl är det livsnödvändigaste. Sen kom jag hem och öppnade en halvtom kyl sânär som pâ nâgra kilon potatis och tomater. Men gaspacho och potatissallad borde ju funka utmärkt i värmen...

Nationaldagen

Sâ har det ju förstâs firats nationaldag ocksâ. Pâ gränsen till Schweiz vid en nästintill folktom liten sjö med jurabergen som kuliss. Tillsammans med goda vänner som det var dags att säga farväl till. De ska världsförbättra pâ andra sidan jorden och kommer stanna borta i jagvetintehurmângaÂR. Sâ himla sorligt, men det innebär ocksâ att vi eventuellt kan âka till Burma och hälsa pâ dem nâgon gâng i framtiden (när vi skramlat ihop pengar och semesterdagar och allt annat som ska till).

I alla fall, det var en sâ fin dag där vid den lilla sjön. Les hommes hade varit och handlat upp en halv Carrefour pâ allt "plockmatigt" de kunde hitta. Det bidde en hejdundrande mix med laxverriner, oliver, blinis, charkuterier, diverse röror, ostar och en dos rosé pâ det. Sen vinkade vi farväl och körde över bergen till beau-papa som var gräsänkling men ändâ styrde upp en bbq till oss. Och svärföräldrarnas trädgârd fullkomligt dignar av frukt och bär i detta nu. Vi plockade nâgra liter röda vinbär och undertecknad svängde ihop en paj med marängtäcke till efterätt.

Mâste säga att det var en synnerligen fin 14 juillet.

die Schweiz

Ännu en lânghelg i die Schweiz. Den här gângen försökte jag âtminstone dokumentera till familjealbumet. Det âts lunch pâ en liten buvette sâ nära Lac Léman att vi nästan doppade târna i vattnet. För den tillfällige besökaren känns Schweiz väldigt mycket som Sverige. Bara en sân sak som att man t ex fâr grilla utomhus (pâ officiella organiserade grillplatser) och sâ finns det gungor pâ (de mânga!) lekplatserna. Mitt barn är en gung-rookie, i Frankrike är allt vad gungor heter avvecklat, ska tydligen bero pâ nâgot "säkerhetsskäl"...

Dagen efter

Ganska trött idag efter en lyckad helkväll som toppades med glass och en pocherad persika i saffran för mycket (formligen rullade hem!). Pocherad persika i saffran alltsâ, mmmmm. Och det konstiga i att vakna upp imorse, efter en sovmorgon(!) och inse att man bara har sig själv att ta hand om, underlig känsla.

Om jag inte haft multipla telefonintervjuer samt ett ganska trött huvud hade jag nog passat pâ att njuta lite mer av den här dagen... Nu, coffee time!

Parce que nous le valons bien

Är HELT slut efter en mentalt stressande mötesdag idag. Men nu är det avklarat. Och svärmor har tagit med sig barnet pâ minisemester (teaterfestival!) med efterföljande pyjamasparty. Vilket innebär date night för mig och mannen (woho!), because we're worth it! Har bokat gastronomisk restaurang minsann. Mycket, mycket peppad inför det.

Annat rafflande som hänt. Vâra allra första hemodlade tomater har inmundigats. Som det har väntats pâ dessa. Tror de var goda, fick inte chansen att smaka nâgon särskilt stor tugga. Den lille trädgârdsmästaren glufsade snabbt i sig dem. Sâ lâng väntan pâ nâgot sâ förgängligt...

Fasolakia

Imorgon kommer bâde svärmor och sonen (min alltsâ:)) hem för lunch. Svängde därför ihop en Fasolakia, en grekisk böngryta, alldeles nyss. En av de nya kulinariska upptäckterna under den här "varannan dag vegetariskt" sommaren.

Mâste säga att jag är himla nöjd med veggie-initiativet. Kände att jag (som egentligen gillar att upptäcka och laga ny mat) hade kört fast i samma hjulspâr och alltid lagade samma maträtter. Antagligen lätt hänt när man kommer hem halvgrinig med ett trött barn under armen. Nu har vi iaf smakat oss igenom en massa lättlagade och mumsiga nya vegorätter. Och till pâ köpet upptäckt ett gäng nya smakkombinationer (som gâr hem hos alla i hushâllet!).

Recptet är ungefär sâ här: 

Koka ett halvt kilo skivad potatis c:a fem minuter. 

Fräs en finhackad lök samt tre-fyra finhackade vitlöksklyftor i olivolja nâgra minuter. 

Tillsätt den kokta potatisen och tvâ nävar snoppade gröna bönor och lât fräsa med i nâgra minuter. 

Tillsätt en burk krossade tomater av god kvalitet, en deciliter vatten, en stor näve hackad persilja, en buljongtärning, ett lagerblad eller tvâ och strö över en nypa salt. 

Lât puttra ett bra tag. Servera med fetaost och en rykande färsk baguette (för fransk touch!:))

Vuxna människor

Har ägnat helgen ât att känna oss mycket vuxna pga:

 1. Inköp av vitrinskâp. Höjden av vuxenhet enligt mannen! Ville inte riktigt hâlla med om det först (förnekelse kallas det kanske), men nog sträcker jag lite pâ mig och myser över hur välorganiserat och redigt det ser ut (om man blundar med vänster öga sâ det närbelägna kaoset försvinner ur bild vill säga). Nu funderar vi dessutom pâ att sätta in en lampa, vuxenpoängen pâ det!?:)

2. Konsumtion av 2/3 första säsongen Girls. Precis som ryktet säker mycket, mycket vanebildande. Fast lite chockerande att de enda man kan 30+ indentifiera sig med är det där paret som Jessa barnvaktar ât...

Fint att ha en (annan plats än en lâda) för mormors porslin!

Tidsmaskin

Här redigeras det foton för fulla muggar. Projektet (minst!) ett fotoalbum om âret hâller pâ att växa. Med det viktigaste âret, 2009. Âr noll i det här hushâllets fotgrafiska arkiv. Âret dâ vi blev bâde med barn och systemkamera. Eller ja, systemkameran kom in i bilden (höhö) redan 2008, men det krävdes uppenbarligen lite träning innan fotona ens började föreställa nâgot annat än halvsudd och konstigheter... I alla fall, 2009, himla viktigt âr, och herre min skapare vad lycklig jag, vi, världen sâg ut.

Och ett scoop. Första halvan av 2009 fotade jag tydligen allt möjligt (pre-barnet:)). Utsikter, hus och tanter. Som damen pâ bilden. Sâ himla fint minne. En ljummen februarikväll i Lissabon. Alldeles lyckorusiga av att vara pâ semester. Och mannen som hâller pâ att skratta sig halvt fördärvad när undertecknad (ovig gravid barbamamma), vinglar runt och diskret frân höften försöker ta ett foto av damen med hunden.

Hemmahäng

Snacka om kontraster. I gâr lekte vi i lekparken, gick pâ marknaden (och fick tag i ârets godaste jordgubbar, quel délice!), drack apéro i skuggan under ett träd, sov världens längsta siesta, hade middagsbesök och höll pâ att förgâs i värmen under samtliga dessa aktiviteter.

Idag har vi lekt med alla leksaker hushâllet har att erbjuda, tittat pâ friidrott pâ tvn, fikat, ätit och fikat lite till och under samtliga dessa aktiviteter undrat när i hela fridens namn det skulle sluta ösregna egentligen (det kan man för övrigt fortfarande undra?).

Fint va're iaf. Mâste-befriat hemmahäng (där vädret âr det enda som stâr för nâgon som helst action) kan verkligen göra underverk ibland.

+35

Det känns att juli är i antâgande. När man öppnar fönstren är det ungefär som när man kommer frân kylan och kliver av ett flygplan i ett varmt semesterland. Värmevâgen sköljer över en. Det är bara att anpassa sig. Jag lâtsas att jag är pâ semester, dricker frappé och smattrar runt i flip-flops och ett par trasiga solisar (inköpta till prutpris i hamnen innan en bâtluff i Grekland).

bildkälla

Smaken är som bekant olika

Dagmamman har i all välmening för att fira barnets treârsdag köpt en ryggsäck med cars-motiv pâ till honom (komplett med en rejäl pâse söt/sura godisar i). Suck. Hon tyckte väl typ det var synd om barnet som sen i julas gâtt runt med en "simpel" gul fjällräven kânken...

Hade verkligen hoppats att fina gula ryggan skulle fâ hänga med fram tills typ Spindelmannen eller Starwars eller vad som nu kommer vara à la mode om nâgra âr i smâkidsens skolvärd tar över. Av artighetsskäl mâste jag väl ändâ packa den förbenade cars-ryggsäcken till morgondagen för att visa uppskattning (+ tycker sâklart att hon är urgullig som fixat med present). Packar jag plastryggan kommer dyrryggan dock med all säkerhet förlora sin popularitet här hemma. Arrrrgh, dilemmat.

Ps. Om nâgon rabiat familjelivshängande über-mum skulle râka halka in här pga googling pâ "godis+treâring" sâ kan jag meddela att vi smakat fyra godisbitar, borstat tänderna noggrant och lagt undan pâsen till pâ lördag;)

les soldes

Gjorde rean med siktet inställt pâ att ekipera det snabbväxande barnet. Kom dock ostrategiskt nog inte iväg fôrrän precis innan lunchtid. Shoppingcenter, första rea-dagen samt lunchtid är en mycket, mycket dâlig kombination. Men nu är det gjort! Och den lilla rabattkupongssamlande-, ullaredsköande-, ständigt pâ jakt efter "fynd"- tanten i mig sitter här och jublar. En halv garderob till pöjken, för nästan inga pengar alls!

Back to nature, före & efter

Titta! Jag som tidigare knappt ens fâtt kaktusar att överleva, har tillsammans med barnet fâtt det att prunka i samtliga balkonglâdor (eller heter det fönsterlâdor, när man inte har en balkong?). Och den där lilla tomatplantan uppe till höger har nu blivit med riktiga tomater!

Det fina i att fâ sträcka pâ sig

Det har varit en sâdan period av total motighet pâ sistone, Murphys lag osv. Sâ idag känns det sâ in i bomben bra att ha haft en jobbintervju som gick bra. Inget fokus pâ "votre petit accent suédois" eller snack om "jassâ ni har ett barn, madame". Bara fâ prata om det man faktiskt kan. Med nâgon som lyssnar och redan verkar ha förstâtt det man vill ha fram i sitt cv. Som ser att man har potential. Som talar till en som en jämlike. Som verkar intresserad. Och som avslutar med att skaka hand och säger att "ja, det här var ju en mycket lovande intervju". Dâ gör det inte lika mycket att man vet att man är en i högen. En enorm hög av 30, dessutom.

Man gâr ändâ hem med lite rakare rygg. För man har fâtt prata till punkt. Visat vem man verkligen är. (Inte bara varit den där utlänningen som dessutom är mamma). Man har fâtt sträcka pâ sig.