Efter en ledig onsdag var det imorse dags att traska iväg med skol(!)barnet till skolan igen. Jag var lite orolig över det där med organisationen, hur det skulle gâ att komma iväg i tid.
Snacka om att oroa sig i onödan! Vissa tyckte att det var läge att gâ upp med tuppen. Sâ vi satt och oooohade och aaaahade över det faktum att det fortfarande var mörkt ute och rullade tummarna i tvâ timmar innan vi äntligen fick gâ...
Tror definitivt att jag mâste köra med kaffe intravenöst idag. Hur trött barnet kommer vara efter sin första hela skoldag orkar jag inte ens tänka pâ. Men lämningen gick bra. Och det är sâ himla coolt att se honom i samspel med andra barn. Första dagen berättade en mamma att han hade tröstat hennes hejdlöst separationsgrâtande pojke med att bjuda pâ en bit leksakstârta sâ pojken blev glad igen och mamman kunde lämna med ett lite lättare hjärta.
Jag är sâ nyfiken pâ vad de gör under dagarna, men en pratstund med la maitresse har hitills varit omöjligt. Tror jag kommer ha ganska svârt för det här med den bristande insynen. Och att verbet réussir (lyckas) flitigt förekommer i varenda papper vi fâtt hem, t ex "för att ditt barn (obs treâring!) ska lyckas i skolan behövs blabla osv.".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar