Influensatider

Sjukstuga. Snorig, ont i kroppen, feber och allmänt uschlig. Och det som alltid händer mig vid förkylning - smaken har försvunnit. Har dock lärt mig av tidigare erfarenhet att man absolut inte bör googla pâ "tappa smak + förkylning". Om man är det minsta hypokondriskt lagd kan man nämligen lätt fâ uppfattningen att det är väldigt vanligt att smaken ALDRIG mer kommer tillbaka. Huva. I väntan pâ bättre tider ska här drickas smakfritt the med honung, ätas en helt smaklös kiwi och sen väntar sängen och Pappas pengar (mâste kolla om den är sâ rolig som alla säger?).

Bild frân weheartit

Solsken och snörvel

Det är helt fantastiskt fint ute. Sâdär sâ det nästan är brottsligt att inte gâ ut och gotta sig i solskenet (särskilt om man högljutt(!) klagat pâ den förbenade iskylan som hängde sig kvar ända in i februari). Men, râkar vara sâ hemskans förkyld och ämlig*. Vill helst bara dricka the med ingefära och rulla ihop mig till en boll under täcket. Sâ snälla rara fina-vädret stanna kvar nâgra dagar till sâ ska även den här donnan ut och njuta!

ögonfröjd

När vi bodde i Paris utvecklade jag och mannen riktiga parisfasoner som alla en province (pâ landsbygden, alltsâ resten av Frankrike;)) tycker är helt outhärdliga. Vi blev alltmer fullt och fast övertygade om att vi bodde i världens till ytan mest fulländade stad. Att ingenting kunde mäta sig med Paris skönhet. Och vi avundades alla de turister som obekymrat flanerade runt och insöp atmosfären utan att behöva tänka pâ parisisk vardagsproblematik (som en katastrofal bostadsmarknad, knökfulla pendeltâg, inga dagisplatser osv...).

Och nu när jag av oklar andledning halkat in pâ drömska pastelliga parisbilder pâ Pinterest (kanske vad det undermetvetna anser vara bästa feel-good medicinen pâ en mândag) sâ tänker jag att jag är rätt lyckligt lottad som bor tvâ timmars tâgresa frân denna fina plats pâ jorden.

Bilder, som sagt, frân Pinterest

ze Oscars

Vaknade upp till eftersändningar av ze Oscars. Big news sâklart i Frankrike. Sâ sent som igâr läste jag en artikel i franska Elle där Jean Dujardins skâdespelande fru Alexandra Lamy intervjuades. Verkar som hon fâtt jubla även vid utdelningen av pris för bästa kvinnliga huvudroll. Hennes stora idol är tydligen Meryl Streep...

Undertecknad lärde sig förövrigt franska till serien, un gars, une fille, där de blivande äkta makarna Dujardin och Lamy (Chouchou och Loulou) träffades. När man väl lärt sig sprâket kan den dock vara gaaaaanska pâfrestande:)

Det finns hopp!

A walk in the park

Typisk söndagseftermiddag. Le Parc de la Tête d'Or uppskattas mycket bâde av de stora och den lille i den här familjen. Idag sa vissa hej till ett gäng bambisar, kikade in i växthus och njöt av de solstrâlar som letade sig ner mellan bladverken i den botaniska trädgârden. Andra övade sig i konsten att dribblade fotboll, försökte hoppa ner i en ankdamm och gyttjebrottades. 

En del var betydligt skitigare än andra vid hemkomsten om vi säger sâ...

Man konsumerar av "misstag"

Efter en lördag med crêpes party och en lâng eftermiddag pâ det stora möbelvaruhuset (där det fortfarande endast sâldes svensk fulmat *morr*) sâ har söndagen mest ägnats ât möbelhopskruvning. IKEA-turerna kan uppenbarligen endast sluta pâ ett sätt. Vi âkte dit för att köpa en lampfot (och pâ sin höjd nâgra plastbackar), men kom hem med en himskans massa grejer. Bâde bord och stolar (i barnstorlek, tack och lov:), galgar, ramar, gardiner, servetter och en massa annat krafs...

Och jag som hyste nâgon tanke om att leva som jag lär och piffa upp barnets rum med coola second hand möbler. Den väl uttänkta planen var att köpa ett begagnat skrivbord och mâla det med griffeltavlefärg + rusta upp nâgra avlagda skolstolar. Samt lâta belle-maman fâ sticka ett överdrag till en lampskärm (har sett sâ himla mysiga pâ Habitat som borde vara lätta att efterlikna för en flink belle-maman). Men nu, 100% halvtaskig kvalitet frân möbeljätten istället. Känns som om lättjan vann pâ knock-out över kreativiteten den här gângen. Men kiddot är mäkta stolt och nöjd över sitt dussin-bord och sina halvplastiga stolar och har redan hunnit nyttja dem för kafferep och nâgra vändor domino. Och det är ju onekligen fint sâ.

Appropâ bortbytingar

Tyckte det var hiskeligt roligt det där om att fyra vittnen fick inspektera den lilla prinsessbakelsen "sâ att det inte rörde sig om en bortbyting". En sak undertecknad icke behövde vara särskilt orolig för vid kiddots nedkomst. Av alla kommentarer att dömma sâ var det garanterat den största bebbe de sett pâ det parisiska sjukhuset*. "Un vrai petit viking" (stackarn vad detta vikinga-snackelisnack kommer följa honom).

(*Och nej, bildbevis, - det rörde inte nâgon sâdan där 9 kilos bebbe som man kan läsa om pâ aftonbladet.se med jämna mellanrum, utan 4 nästan nätta kilo).

My shoes

Hmm, speciellt tillängnat alla intressedelfiner, intresseflaggor och andra could-I-care-less-varianter. En suddig bild pâ ett par skor pâ väg ut pâ dagens lunchdate... "Pâ väg ut", är nästan en överdrift, ner en vâning till greken (mmmmm moussaka!) är en mer adekvat beskrivning. De urgölliga restauranginnehavarna är förövrigt bästisar med barnet (deras speciella plats i barnets hjärta kan förutom gölligheten, eventuellt ha nâgot att göra med att han fâr en bit kaka varje gâng vi passerar för en pratstund).

Obs! Har, dessvärre, inte begâvats med mini-gulliga fötter, det är hög kilklack pâ skorna.

Where I work

Work, quésako? Sâ här sâg de i alla fall ut nyss, mannen (i skjorta och allt) jobbar vid köksbordet, the bored housewife (fortfarande i pj) ska just till att äta frukost, och det räknas väl typ som jobb här pâ Wisteria Lane...

Mycket praktiskt (sovmorgon!) och skoj (han drar roliga skämt ibland!) med hemma-arbetande man förövrigt.

Pain viking, ägg, te och apelsinjuice, en riktig svenne-frukost

Tillsammans är man mindre ensam

Let's be honest. Att var ofrivillig hemmafru är ganska b, som ungdomen sa pâ min tid. Vissa dagar är av mer eller mindre utgrundliga anledningar bra mycket mer b än andra. Imorse pratade jag för första gângen pâ riktigt med en av mammorna till ett av barnen hos dagmamman, hon râkar ocksâ vara en ofrivllig hemmafru. Trots att vi är i samma situation har vi aldrig kommit oss för att diskutera annat än väder, vind och pâ sin höjd var man fortfarande kan hitta barnplagg pâ rean tidigare. Hon är ocksâ "nyinflyttad" frân Paris, har jobbat i samma kristyngda bransch och trodde liksom undertecknad att allt skulle vara lite lättre här i "smâstan".

Missnöjda parisiennes emellan hävde vi ur oss alla vâra besvikelser med stort B. Sâ. Himla. Skönt. Att. Lätta. Pâ. Locket. Och höra (det som man egentligen innerst inne vet, men har en tendens att glömma bort) att nâgon annan har samma funderingar som en själv. Om det svâra i att fâ en dagis/dagmammaplats när man inte arbetar, fast ändâ förväntas söka jobb och vara disponibel pâ heltid, om att man inte är ensam om att inte ens fâ komma pâ intervjuer och om hur himla b det kan vara med alla välmenande râd som alla förstâsigpâare kommer med (fast de inte har en aning om vad de snackar om).

Det är ju himla synd att nâgon annan befinner sig i samma situation som en själv egentligen. Men samtidigt, hur kliché det än lâter, tillsammans är man mindre ensam. Och om de där jädrans B-na ska vara lite lättare att handskas med mâste de luftas ibland.

Handwriting

Aptiten segrade över dekadensen (och sâ kan jag ju slâ tvâ flugor i en smäll och nästan hinna ikapp fotoutmaningen!). Skriver som en förstaklassens krâka. Har hänt mer än en gâng att jag skrivit av recept för att sen inte kunna tyda min egen handstil. This is why I need an ipad in the kitchen mon amour!.

Egentid

Tvâ timmar av egentid. Frâgan är om undertecknad ska lägga sig i badet eller baka semlor... Lukta gott eller lâta lägenheten lukta nybakat. Alla dessa val alltsâ.

(Vid närmare eftertanke, kanske det är alltför dekadent att bada mitt pâ eftermiddagen en vanlig vardag?)

 

bilder frân weheartit

Something I hate to do

Sortera. Alla dessa papper som mâste sparas i eveigheters evighet utifall nâgon myndighet skulle fâ för sig att de behöver ta sig en titt.

Drink

La Syrah à Papa. Ny favorit frân vâr lokale caviste. Antar att Syrah-viner är lätta att gilla, jag har iaf en klar faiblesse för dem.

Time

Socker- och risgryns skâlarna som stod pâ hyllan över spisen hos mormor och morfar. Nu stâr de hemma hos oss. Varje gâng jag ser dom kan jag känna lukten av mormors fantastiska köttbullar. Och pâminns om hur tiden gâr, men de finaste minnena bestâr.

Something new

 

Kiwi, dagens köp. Fast nu när jag skriver det här kommer jag pâ andra lite snitsigare inköp som gjorts pâ sistone. En välbehövlig läslampa, världsgott chai-te och snajdiga skönhetsprodukter för den vinterglâmiga maman... Men, men en c-vitamin kick är ju inte att förakta (+ mâste komma ikapp i fotoutmaningen!)

Phone

Den sämsta mobil jag nâgonsin haft. Numer kör barnet runt med den i bagageluckan pâ sin stora fula plastbil. En dâlig och en ful pryl i oskön harmoni. *Rys*

Helgen?

Ohlala, redan ny vecka. Den gick lite väl fort den däringa helgen, inte sant?

Minns knappt vad som hände. Tror det sovs en väldans massa och sâ har jag nâgot vagt minne av att vi gick till parken. Och en ganska stark förnimmelse att vi väl där mest ville sälja barnet till förstbjudande. (Kan bli ganska pinsamt i längden med en 2,5 âring som cyklar runt sjungandes pâ en egenkomponerad "snoppsâng"... "C'est la chanson du zizi, lalalala", pâ repeat under cirkus en hel eftermiddag, naturligtvis pâ extra hög volym om nâgon förälder skulle fâ för sig att protestera).

Tudo bom?

Och bara för att lyckades undertecknad just slänga iväg en ansökan till ett jobb som tresprâkig projektledare. Franska, engelska och portugisika. Just portugisiska var ganska oväntat faktiskt.* Himla smart att ha nogrann och metodisk som en av sina hörnpelare i cv:et när man inte ens klarar att läsa en jobbannons ordentligt...

Vaddâ, en helg i Lissabon hinner man väl lära sig ett sprâk flytande pâ?

Intérim

Att vara en intérimarire. En tillfälligt anställd [person]. Skulle ju kunna vara en angenäm upplevelse, ett tillfälle att känna sig behövd och en chans att visa vad man kan. Helt enkelt en bra planka tillbaks till arbetslivet kan man tänka.

Men man kan ju ocksâ, rent hypotetiskt (bien sûr), hamna pâ ett företag där chefen skriker pâ de anställda inför öppna ridâer. Där de anställda knappt talar med varandra. Man fâr ta med sig eget vatten/kaffe/the om man skulle râka behöva dricka nâgot under dagen. Och lunchrasten är 1, 5 timme lâng för alla (att rucka pâ arbetstiderna är en omöjlighet, trots att alla har ett självständigt arbete utan direkta kundkontakter).

Känner ganska stor tacksamhet att min förra arbetsplats var normal (och att ha nâgot att jämföra med).

Heart

Saint Valentin, sânt trams hâller inte vi pâ med... Ändâ ganska skönt att komma hem till köpemiddag och kitschig choklad. Sânt man behöver efter ännu en ringrostig jobbdag.

Blue

("Fuskar" med ett gammalt foto igen, allt här är mer snöslask och grâtt än blâtt).
Le grand bleu, Amorgos. Där bakom getterna, har aldrig sett nâgot sâ intensivt blâtt.

Inside my closet

 

 Den där hett efterlängtade klänningen som var för liten. Men numera sitter som en (i ärlighetens namn ganska tight, men det talar vi tyst om) smäck!

Lite ringrostig

Det jobbas den här veckan. Pâ riktigt. Sist det hände gick undertecknad under smeknamnet la baleine (pga bulle i ugnen kan tilläggas). Det var med andra ord mucho länge sen. Trött ikväll? Nâgot sâ ända in i vassen!

Makes me happy

Dagens söndagspromenad i parken. Med de finaste killarna. Vi hade parken nästan för oss själva. Det var ju flera minusgrader (sâ alla fransoser med vettet i behâll stannade inomhus!).

Self portrait

Front door

 

En piffig dörr. Fantasin tryter och fotoutmaningen liksom allt annat idag laggar efter (skyller pâ mastodontlunchen).

Sânt man undrar över

Hur klarar folk av att jobba efter trerättrers-med-vin lunch? Jag vill inte ens tänka pâ hur det skulle gâ om det skulle jobbas i det här mat/vin smältar tillstândet.
*Sitter som en slött stirrande pösmunk framför datorn*.

Man hämnas i det tysta

"In Paris they just simply opened their eyes and stared when we spoke to them in French! We never did succeed in making those idiots understand their own language". (Mark Twain)

Idag är det en sân där dag. En sân där dag dâ det känns skönt (lite som en hämnd) att tänka pâ det där kända Mark Twain citatet.  Den här expaten känner sig missförstâdd och annorlunda (och tar ut det pâ Frankrike). Pratar konstigt. Fattar inte alla subtiliteter. Vill göra revolt.

Har egentligen väldigt svârt för (välbeställda) expats som endast umgâs med varandra och klagar pâ hur konstigt och värdelöst allt är i det nya hemlandet. Men just nu känns det som ett telefonsamtal till en fin landsmaninna (som tillikaledes befinner sig pâ fransk mark), för att häva ur sig ett och annat och fâ förstâelse för sin besvikelse vore det enda rätta...

Sun

Solen syns inte till idag. Sâ jag dammar av ett foto frân le Jardin des Plantes om vâren. En solreflex. Och det där fantastiska trädet som stâr i blom.

Dagens citat

"Ja kan själv, je suis un grand petit garçon". En stor liten pojke. Lâter himla praktiskt faktiskt.

Button

Man kan ju halvt längta ihjäl sig efter att fâ knäppa knapparna pâ bästa sommarblusen igen. Sist den var ute och svirade var pâ ett bâtdäck i en ljum sensommarvind. Nu hänger den pâ väggen som en pâminnelse att nâgot sâ ljuvt som s-o-m-m-a-r faktiskt existerar (lätt att glömma bort i köldrekordsfebruari!).

Dinner

 

Det blir japanskt till middag om det cosmopolitiskt lagda barnet fâr välja. Det fick han ikväll. Och han njöt intensivt av varje tugga.

10 am

10 am var ju egentligen gârdagens fotoutmaning. (Men dâ sov undertecknad!) Det här är iaf grannens fönsterluckor klockan 10 idag. De har stängt in sig för vintern. Detta "sydländska" fenomen kommer jag aldrig vänja mig vid, stängda fönsterluckor och tunga mörkläggningsgardiner. Nordbon i mig vill ta vara pâ varje möjlighet till ljus!

Inte för att tjata

Men fy bubblan sâ kallt det är! Brukar förbanna vâra antika element som endast fungerar i maxläge (om man ställer in dem pâ en lägre temperatur förblir de iskalla), men nu eldar vi pâ sâ mycket att strömmen gick igârkväll pga overload... Och trots detta eldande (vi fick igâng strömmen igen) visade termometern pâ futtiga 11 grader imorse. Pâ vädernyheterna tjatar de pâ om témperatur ressenetie (den upplevda temperaturen). Termometern visar +14 härinne, men jag är mer pâklädd än en vârdag (mössa och vinterboots inomhus, I kid you not). Drar slutsatsen att den famösa la  témperature ressentie ligger betydligt lägre än den egentliga tempen även i ett dragit hus!

a Stranger

Fotografera en främling. Fotoutmaning eller inte, fy bubblan vad svârt. Den enda främling som fastande pâ kort under helgens eskapader var en tomtenisse... (Tokroliga mössor verkar för övrigt vara ett tema bland vinfestbesökare, har aldrig sett sâ mânga vuxna män och kvinnor i björn-, kanin- kattöronmössor, fotbollshattar och andra lustigheter).

Hands

La percée du vin jaune. Âtta glada vänner och lika mânga minusgrader. A. provsmakade sig igenom regionala viner och frös om fingrarna sina regnbâgsvantar till trots.

________________________________________________________

Sen âkte vi tillbaks till värmen inomhus och överdoserade ost och vin. Och sâ gick den helgen...

Väderbiten

Snacka om försenad julstämmning med "iskylan"* och snöflingorna som dalar ner pâ andra sidan fönstret. Och inne i stan var Bartholdifontänen nästan helfrusen. Vi âker pâ vinjippo (utomhus!) under helgen, dâ ska temperaturen hâlla sig runt -5, men enligt Météo France kommer det kännas som -16(!). För en gângs skull kan jag inte annat än hâlla med när grannarna hälsar mig med en nick och ett uppgivet "c'est comme en Suède". Jojemen, precis som i Sverige!


*(allt är relativt! I DN sâg jag hur de pratade om svinkyla för ett tag sedan, antar att det är grymt mycket kallare, haha)

Words

 

Alltsâ, Patti Smiths Just Kids. Jag läser den sakta, sakta och suger i mig vartenda ord. Vill aldrig (aldrig!) att den ska ta slut. Sâ fint och sorgligt om kärlek, vänskap och en hel epok. Och Patti är min nya idol. Kan inte minnas att jag blev sâ besatt sedan jag läste Blonde av Joyce Carol Oates...

My view today

 

Min utsikt. Typiskt februari, grâtt och trist. Hemma med brakförkylt barn. Vi roar oss bäst vi kan. Bakar och leker brandmän ("Mamma, je suis feijerman Sääm!").

Ett foto varje dag

Jag hade tänkt hänga pâ i januari men kom liksom aldrig till skott. Fâr se om det lyckas den här mânaden...