Att vara en intérimarire. En tillfälligt anställd [person]. Skulle ju kunna vara en angenäm upplevelse, ett tillfälle att känna sig behövd och en chans att visa vad man kan. Helt enkelt en bra planka tillbaks till arbetslivet kan man tänka.
Men man kan ju ocksâ, rent hypotetiskt (bien sûr), hamna pâ ett företag där chefen skriker pâ de anställda inför öppna ridâer. Där de anställda knappt talar med varandra. Man fâr ta med sig eget vatten/kaffe/the om man skulle râka behöva dricka nâgot under dagen. Och lunchrasten är 1, 5 timme lâng för alla (att rucka pâ arbetstiderna är en omöjlighet, trots att alla har ett självständigt arbete utan direkta kundkontakter).
Känner ganska stor tacksamhet att min förra arbetsplats var normal (och att ha nâgot att jämföra med).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar