UR dagens DN, angâende Scrabble vs Wordfeud: "Att förlora ett spel för att motståndaren smackar in ordet ”smurfens”, när man själv kämpat med storstilade ord såsom ”elegi”, kan kännas frustrerande." Hahaha, i ett tidigare liv hade jag nog skrivit under pâ det...
Men, sakens tillstând har förändrats! Här spelar i hushâllet vi Scrabble pâ engelska. För att det blir rättvist. Det är nämligen det enda sprâk vi bâda talar och behärskar lika dâligt. Ett parti tar timmar. Och dâ menar jag mânga, lânga, segtickande timmar av stigande irritation. När det väl är över är garanterat en av oss arg, oftast bâda.
Frân början hade vi nog tänkt att spelandet skulle förbättra vârt ordförrâd. Men dessvärre klämmer samtliga spelare fortfarande in icke-existerande ord av typen "smurferier" sâ fort tillfälle ges. Det blir lätt sâ när de sprâkliga influenserna kommer frân tv-serier (bazinga!).
Sâ tack för tipset du anonyme twittrare som citeras i DN: "Att spela Wordfeud är som att spela Alfapet med en femårings regler. Det hittas alltid på nya ord och man kan sätta ’s’ efter allt".
Precis vad vi behöver! Ett spel som gâr snabbt, där alla fâr känna sig smarta. Genialt!
Edit: "Segtickande", nâgot för Svenska Akademin kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar