Lustigt det där hur allt kan gâ frân svart till vitt frân en dag till en annan.
Igâr var hela (mitt) universum i opposition. Hela huset verkade vara i kaostillstând. Grannarna förde oväsen, kastade sopor utanför sophuset och skrek oförskämdheter till varandra hela förmiddagen sâ det rungade mellan stenväggarna. Jag brände mig pâ kaffet (tvâ gânger!), mumlade för mig själv om det här förbenade landet och hur tröttsamt att allt jämt och ständigt mâsta stâ i konflikt. Och av bara farten förstorade jag upp minsta lilla grej till ett gigantiskt, olösligt världsproblem. Pâ gränsen till nervsammanbrott ungfär. Det är väl det som kallas att vakna pâ fel sida, eller se lever du pied gauche som fransmännen säger.
Och tänk att idag känns hettan som var sâ tryckande igâr som ett härligt löfte om sommar. Den enda granne som fört nâgot som helst väsen är en muntert visslande granndam. Saker blir förvânansvärt snabbt och effektivt gjorda. Snart ska jag äta lunch pâ restaurang och njuta av det bästa det här vackra landet har att erbjuda (trerätters till lunch liksom!). Och gârdagens världsproblem har âterfâtt normala hanterbara proportioner.
Antar att detta innebär jag satte ner höger fot först i morse, eller sâ är det nâgon slags (light) manodepressivitet det rör sig om;)....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar