För sisâdär fem âr sedan var vi ute och svirade pâ la Flèche d'Or i Paris och lyssnade pâ livemusik. Storstadspuls, ungt, festligt och allt som hör till. En annan tid, lite av ett annat liv. Igâr sâg jag samma band här i Lyon. Visserligen med samma man, men under andra omständigheter. Söndagskväll, en liten öl, ta sig hem i tid till barnvakterna osv.
Men när jag stod där i publiken sâ blev jag sâ upplyft av tanken pâ hur fint det är med musik som följer en genom âren. Sâ tryggt och logiskt att soundtracket till gamla tiders karaokestinna inflyttningfester är detsamma som den musik som tvâ rätt vuxna föräldrar och deras lille ögonsten numer dansar hejvilt till i ren lycka att vara tillsammans. Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar