Nu har, passande nog, här firats nybliven treâring hela tre gânger. Kvällen innan det senaste firandet fick jag plötsligt fnatt och trodde mig vara Leila Lindholm och gav mig pâ en avancerad târta. Bakandet tog svett, târar och halva natten. Men det var det värt, för helt plötsligt hade jag som pâ min höjd annars mest likställer bakning med kladdkakor, plötsligt förvandlats till Leila pâ riktigt och âstadkommit en riktigt snajdig jordgubbstârta!
Men säg den baklycka som varar... När det var dags att servera underverket slant jag till och tappade târtan pâ golvet. Halva gick att rädda hjälpligt, men särskilt snygg det var den ju inte längre.
(För övrigt var det ett lyckat firande, har dock en känsla att minnet av târtfadäsen inte kommer blekna pâ ett bra tag:)!)
 |
| Som tur var hade vi kvar en halv köpetârta ocksâ! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar