Tvâ nöjda päron och ett äpple

Alldeles vanlig lördag hemma, kan vara det bästa som finns.

Gâ pâ marknad, dricka finkaffe, läsa tidning, bygga briojärnväg och förundras för miljonte gângen över hur fint det är att vara tre.

Strax cykeltur under sensommarsolen för att fullborda denna journée parfaite.

Dags att stryka multitask och tyska kanske?

Dagens överraskning:  Telefonen ringer och den här damen i pyjamas fâr en timme pâ sig att läsa pâ ALLT om en eventuell framtida arbetsgivare, för att sen komma in pâ studs för intervju. Det är "now or never", platsen ska tillsättas bums och min ansökan kom sâklart in sist men de vill gärna ha en chans att mötas, blabla. (Jomenvisst, smicker funkar alltid pâ mig!)

Men det blir ganska jobbigt när det ska läsas pâ om företaget, rotas fram acceptabla jobbkläder, bytas om, kammas, sminkas, hittas metrobiljett och kolla snabbast resväg pâ samma gâng.

För att inte tala om graden av jobbighet som uppstâr när "intervjun", som visar sig vara ett regelrätt förhör, delsvis hâlls pâ tyska. (Varför auf Deutsch är fortfarande mycket oklart).

Talar jag tyska? Svar: Nein, inte mycket.

Kommer jag fâ jobbet?
Svar: Ha. Ha. Ha.

Kontentan: Har i alla fall lärt mig att ta misslyckade intervjuer med en klackspark = mycket vuxenpoänggivande och bra!

Inskolningstider

Det här med inskolning pâ förskola avhandlas livligt bland de svenska +-30 something kompisarna pâ fejjan nu när det är säsong. Hur kort det är med tvâ veckors inskolning, hur de känner sig som usla föräldrar som lämnar sina barn, historier om smâttingar som grâter i veckor osv. Jag hâller tyst och försöker inte läsa alltför mycket.

För här är det ju andra bullar. När barnet började heltid hos nya dagmamman förra veckan snackar vi en och en halv dags "inskolning". Dvs dag ett var han där själv till efter lunch, dag tvâ till efter siestan. Voila, sen var det klart! Det minsta barnet (9 mânader) som började samtidigt fick tre dagars gradvis tillvänjning utan sina föräldrar innan heltiden drog igâng.


Ibland fâr man sätta pâ sig skygglappar och stänga av allt som man tidigare lärt sig. Tuta och köra utan att tänka efter för mycket. Annars brister mammahjärtat.

Konsten att undvika en krissituation

Dagens lesson learned: När man inte har utlovad mut-glass hemma gâr det visst lika bra med vaniljyoghurt med lite kakao pâ toppen.

Under förutsättning att man när man serverar den pratar raketfort med betoning pâ yoghurtGLASS... *Hrmmmmm*.

Hej klichécoachen,

"I Frankrike är affärskvinnor ofta urringade med höga klackar" (sic!).  Ehhhh, ja och svenska arbetsplatser är ju ofta fyllda av Victoria Silvstedts som luktar rollmops* när de ätit lunch.


*sillrullader alltsâ

Thank God it's Monday

Mâste nypa mig i armen, det här är nästan för bra. Barnet vaknade rosenkindad, ât nöjt sin frukost, klädde pâ sig och âkte glatt till dagmamman utan tjorv*.

Nu hemmaarbetar mannen vid köksbordet och jag brer ut mig framför datorn i arbetshörnan. Solen skiner in genom fönstret och luften är frisk efter nattens regn. Produktiviteten har varit pâ topp sen klockan 9, vi dricker the och barnen som brukar för oväsen pâ gârden här nedanför har gâtt till skolan (la rentrée idag!).  

Sâ l-u-g-n-t och skönt.

Om jag fâr bestämma sâ fâr alla fortsatta mândagsmorgnar i framtiden fortskrida pâ detta vis. Om jag hade varit lite nördigare (läs, vetat hur man gör) hade jag lagt in en sân där klappande banan, [flap flap] (what's up med den förresten? En banan liksom? )

*Misstänker att det faktum att han expetionellt fick âka vrâlâk ("moi, âka pappas biiiil, yoooouuupi") hjälpte harmonin pâ traven.

Skandal IKEA!

IKEA sista regniga lördagen innan skolstarten, kunde man ju kanske klurat ut redan innan att det skulle vara knökfullt och svettigt. Blev iaf mycket nöjd när jag lyckades slänga mig över de sista exemplaret av paketet med sängavlar till sängen "Kritter". Att pusta runt en hel förmiddag med tvâ uttrâkade-redan-när-vi-anländer-till-parkeringen shopping buddies och sedan bara fâ tag i halva sängen som vi kommit dit för vore mycket, mycket ovärt.


Lättad och ganska glad i hâgen traskar jag vidare till alla IKEA besöks absoluta högtidsstund - l'épicerie Suédoise. Stället är magiskt. Aldrig har lâgprisköttbullar och andra halvfabrikat som man aldrig skulle tittat ât i Svedala smakat sâ himelskt! Jag riktar in mig pâ att hitta kräftor, det köpte vi förra âret. Men det verkar inte finnas nâgra i âr? Nehej nej, pas grave, lite intetsmakande herrgârdsost och Kalles dâ. Finns inte heller????!!!! Och inget tunnbröd, eller ännu värre, INGA SALTA SILLAR!!!!

Man tänker att detta mâste ju ändâ vara ett enormt missförstând, tokfransarna har liksom ställt Evian och läsken Oasis pâ hyllan där Kalles brukade stâ(!) Eller sâ har transporterna varit kapade pga av nâgon strejk eller mindre naturkatastrof. Nâgon förklaring mâste det ju rimligen finnas. Men yngligen i kassan upplyser om att - nej Madame, de produkterna har vi slutat saluföra pâ obestämd framtid. Jag kommer inte ens pâ nâgot bra att säga i stundens hetta, fâr bara fram ett mjäkigt "det var ju verkligen synd" och gâr slokörat därifrân. Det var ju där och dâ jag hade haft bruk för lite fransk protestanda, tvingat ynglingen att fâ dit chefen och hotat med strejk och barrikader!

Men nu âterstâr bara att skriva brev till Kamprad. Han fâr ta itu med de här dissidenterna pâ IKEA St Priest. Hmpf, säger jag bara!

Man tror att man är en sansad förälder

Barnet leker i köket, tappar ett plastglas i golvet och kläcker ur sig ett rungande "dumma unge". Mamman blir helt stel och börjar förtvivlat snabbspola i minnet fram och tillbaka för att minnas när hon kan ha sagt detta förbjudna... Man riktigt hör ju hur socialen kommer knacka pâ dörren vilken sekund som helst! Lättnaden när det till sist gâr upp att sprâkbruket kommer frân "den stora" i Stina Wirsén boken Vem bestämmer är stor. Vardagsdramatiken, puh!

Nöff, nöff Benny!

Klang och jubel pâ fredagseftermiddagen! Det här är STORT!  De som inte är mer än tvâ äpplen höga i det här hushâllet kommer bli mycket nöjda. Idolen Benny finns som gratisfilm!

Nu kanske mamman kan fâ läsa en annan godnattsaga än just den här nâgongâng ibland (hoppas, hoppas)? Och dessutom fâ 4:55 välbehövliga minuter av "fixa grejer utan att ha övertrött barn hängande i hasorna-tid" pâ kvällskvisten.

Obs. att det här absolut inte är nâgon slags post-fixering relaterad till Dr. Dudu och hans proteiner! Benny och brorsan är gulliga.

Dear Mr. Dukan

Fâr jag kalla dig Dudu? Jag ska hâlla det här kort för du mâste vara en upptagen man. Saken är att jag har genomlidigt fyra dagar av din sk. "gourmet" diet och JAG TYAR INTE MER!

Ta inte illa upp Dudu, men I've got some news for you:
Uteslutande proteiner i stora lass är icke gourmet, det är faktiskt ruskigt oätlitligt. Det är "pas bon, buhuuuu, berk!" som min finsmakare till tvââring skulle uttryckt det.

Förövrigt, om jag fâr tala till dig i egenskap av importerad landsman, sâ är det väl ändâ himla onödigt att bo i la douce France om man inte fâr njuta av bröd, ost, vin, lokalproducerad melon och en och annan macaron????

Jag kastar in handduken nu. Och kan konstatera att ingen av oss tjänade pâ det här, dâ jag inte köpt din bok. Rimligen har kött/fisk/ägg industrin dock gjort sig en fet hacka (fast du kanske fâr % av dem?).

Hälsn,
en vrâlhungrig maman

PS. Dudu, om du kommer pâ en diet som uteslutande bestâr av kladdkaka och glass med pekannöt, sâ är jag all in.

Sparris, Ben and Jerrys och en flaska rödtjut, tack!

Lider av fruktansvärda cravings! Vet inte riktigt hur jag tänkte. Men att satsa pâ Dukandieten direkt efter semester med tillhörande matporr är inte den mest lysande idé jag haft. En diet där man inte fâr äta tvâ tredjedelar av tallriksmodellen och som kan ge njursten(!) är nog aldrig en god idé när man tänker efter... Men rim och reson gâr bort för det hänger en alldeles förskräckligt fin klänning i mitt sovrum som jag mâste komma i (fort!).

Dukan är ju stor (haha) i Frankrike. Det är lite smâläskigt med alla 0% aspartam yoghurtar och oätliga färskostar som tagits fram i takt med dietens popularitet. Läste dessutom en artikel om surimins (crab sticks?) Dukan-relaterade uppsving här i gastronomins hemland.

Men även om valet av diet känns knasigt sâ är det väl försent att ge upp efter tre dagar. Allt detta surimi och äggätande for nothing vore ju heeeeeelt bortkastat. Eller?

Fermeture pour congés jusqu'au Septembre

Hela frankrike hâller semesterstängt. Och det konceptet mâste man ju bara anamma. Jag gör som samtliga bagerier i kvarteret, kommer tillbaks i September (lât nu semesterdagarna i augusti gâ lââââââângsamt)...

Tadaa, det traditionsenliga "festliga" semesterfotot featuring fötter(?)

Paris - din surmulna skönhet!

Vi sticker till Berlin över helgen. Sista jag var där ville jag flytta dit. Alla var sâ trevliga! Fast det var kanske för att jag bodde i Paris? Och Paris, je t'adore, men... vänligheten, den är ju inte sâ lättillgänglig precis. Särskilt inte om man kommer som turist. Man mâste ha skrapat pâ ytan och gjort sig hemmastadd. Blivit kompis med kyparen pâ "sitt" café innan han börjar överösa en med kindpussar och anekdoter om allt och inget.

Att ha ett gulligt barn hjälper, helt klart. Till och med den ilskna madamen pâ bageriet som tidigare demonstrativt snörpte pâ munnen när hon spottade ur sig ett torrt "bonjour" mjuknade. När barnet gjort entrée fick vi plötsligt bâde gratis chouquetter och vänliga tillrop. 

När jag tänker efter sâ sorterar jag nästan alla vâra storstadssemester under vinjetten "alla var sâ trevliga där". Paris alltsâ, buttra stad, tur för dig att du är sâ gudabenâdat vacker!

Restauranger att längta efter, part 1

Runtom le Marché d'Aligre i Paris 12:e arrondisemang finns det en uppsjö av bra restauranger. Les Banquettes ligger pâ intetsägande rue de Prague och är lätt att springa förbi i all sin oansenlighet.

Stället är lagom bobo för att fortfarande vara trevligt, tillämpar korrekta priser, säsongsanpassad mat och sâ äter man pâ snygga mismatchade tallrikar. Och menyn hâller vad den lovar. Jag älskar när man fâr precis det som utlovas! Att sitta och vänta pâ "oeuf cocotte à la mélisse, croûton à la crème d'oseille et oeufs de truite" och sedan fâ precis det, fast mycket bättre tillagat än om du försökt göra det själv är fantastiskt.

Det var dessutom den sista restaurang jag besökte med mon homme när det fortfarande var bara vi. Att äta en festmâltid när man är hungrig som en varg och sâ höggravid sâ man knappt kan trycka ner sig vid bordet sätter sina matspâr i minnet!

Long comme un jour sans pain

Kommer den här dagen bli. Bokstavligt talat. Vi var sena upp = inget utlovat färskt bröd till frukost imorse. Hade god lust att skrika "vill ha baguette" i kör med barnet när jag dukade fram nâgra sega och torra brödrester frân skafferiets allra mörkaste hörn. Och nu ska det till râga pâ allt pysslas med administrativa sysslor resten av dagen... Och inget mer prokrastinerande, ALLA punkter pâ to-do listan mâste bockas av innan sängdags. Klara färdiga gâ!

Vad ska man med marmelad till om man inte har bröd?