Varicelle

I fredags var det sommarfest pâ barnets skola, la kermesse. Mycket rörande (barnet sjöng med för full hals i alla sânger under klassens uppträdande, preggomamman grät en skvätt) och mycket livat (man kunde t ex bli sminkad som spindelmannen!). Kom hem senare än senast, ât köpesushi och hittade en mystisk prick pâ barnets rygg... Le drame, vattkoppor! En vecka innan det hett efterlängtade födelsedagskalaset.

Mannen har lägligt nog tagit ledigt idag sâ vi är tvâ om att försöka underhâlla ett stackars überprickigt barn med hög feber. Ett barn som allra helst vill gâ ut, men med strâlande solsken och 35 grader varmt är det en ganska omöjlig ekvation... Just nu tittar de pâ Ernest et Celestine för andra gângen pâ tvâ dagar. Jag har inhandlat nâgon slags uttorkande anti-klikräm pâ apoteket och imorgon har vi, pâ äkta franskt manér, tid hos doktorn. Antar att det inte finns nâgra mirakelkurer men hoppas, hoppas, hoppas pâ snabbt övergâende sjukdomsförlopp (alternativt att kompisarna redan har haft vattkoppor och kan komma pâ kalas i alla fall).

Namnfunderingar

Det är alldeles för varmt ute för ett preggo. Sâ jag sitter inne och skriver inbjudningar till barnets födelsedagskalas. Men, hujedamej, vad svârt det är att stava franska (barn)namn. Det finns nämligen en uppsjö av "alternativa" stavningar. Typ namn av anglosaxisk härkomst som har "förfranskats". Vill ju inte hänga ut oskyldiga smâ barn. Men för att ta ett exempel, nâgon berättade en historia pâ fb om ett gossebarn som fick heta "Djohnny" som en hyllning till sângaren Johnny Hallyday...

I helgen var vi och anmälde väntad nedkomst hos borgmästaren. Klart man mâste ha papper med sig till bb att man erkänner barnet liksom. Damen som gjorde iordning pappren ville inte stava mitt namn rätt. För "det vet ju varenda kotte hur den franska stavningen av ert namn ser ut". När jag äntligen fick henne att stava pâ mitt sätt sâ vâgade jag inte pâpeka att jag har ett trés bizarre o med ¨ över i mitt efternamn ocksâ. Undrar just hur hon hanterar alla andra udda namn. (Här är en mucho underhâllande lista som nâgra sjuksköterskor i Strasbourg la ut pâ "udda" förnamn som gavs under 2011).

I Frankrike är det förresten bäst att ha klurat pâ det där med namn innan barnets nedkomst för man mâste deklarera detta till myndigheterna inom tre dagar. Alltsâ inga mânader som i Sverige. Fast för veligpellar som oss är det nog lika bra. Tror vi har en vinnande kandidat nu, med nâgra reservplaner ifall bebben inte alls skulle se ut som en bärare av det utvalda namnet.

Rädisor och förmaningar

Att fâ i sig 5 om dagen är ingen match dessa färskfruktstider. Pâ marknaden i lördags hittade vi en produktör som sâlde grönsaker i miniformat. Yttepyttiga gurkor, morötter och rädisor. Just rädisorna var verkligen en pur délice. Till och med V som till en början intog en rätt skeptiskt hâllning ât med god aptit och under gravallvarlig tystnad. Han har gâtt och blivit en riktig diktator min son. Om nâgon râkar äta för fort fâr denne genast en âthutning i form av ett ilsket "njut!". Har han säkerligen snappat upp frân vârt eviga tjat om att man inte ska äta för fort (fast vi gör det själva)...

För övrigt är det hög tid för undertecknad att ta mer notis om att en soon to be fyraâring repeterar allt (ALLT!) man säger. Häromdagen försökte jag i pedagogiskt syfte förklara att man mâste lämna plats och släppa förbi de äldre pâ trottoaren "dâ de kanske har svârt att gâ". Idag när mannen gick ut med soporna och den nâgot äldre grannen var pâ väg ner efter honom i trappen, rusade min lille guldlock ut och gastade sâ det ekade: "-Pappa, pappa, akta dig det kommer en gamling". Var rätt nöjd att det inte var jag som stod där nere pâ gârden med en soppâse i handen och försökte snirkla mig ur den situationen:)

PS.

Svullna fötter och en kommande sömnlös natt... Promenixen längs Rhône var värt detta! Känner nu (akut!) att jag mâste dra med man och barn till en restaurangbât och leka semester i den annalkande varma sommarkvällen (om man ändâ ska ligga sömnlös sâ är det ju lika bra att göra det med ett leende pâ läpparna och en pizza i magen).

s

...

Har gâtt runt och gottat mig över hur bra jag sover trots att slutet pâ preggotiden närmar sig med stormsteg. Kan man lugnt säga att jag fâr äta upp nu...  Helt omöjligt att hitta en fungerande sovposition med en sparkande bebis och sammandragningar som gör ont (ja inte sâ ont som de riktiga gör, men tillräckligt för att det ska vara omöjligt att sova).

Ska alldeles strax pâ veckokontroll pâ sjukhuset. Brukar mest tycka det känns jobbigt/onödigt, men nu känns det ganska tryggt. Fast jag VET att jag inte kommer kunna lâta bli att promenara längs Rhône pâ vägen hem (= överansträngning = sömnlös natt).

Hâhâjaja, sommar och fredag idag och det gör ju allt lite lättare.

Lyckan att ge och fâ

Jag har fâtt ett paket! Kanske lite mysko att man kan bli alldeles exalterad över ett paket som man själv beställt och betalat. Men hade sett ut världens finaste spjälskydd och världens finaste filt frân Petit Pan (när jag säger världens finaste, sâ menar jag verkligen världens finaste). Gjorde dock misstaget att ta tid pâ mig innan inköp, i nâgon slags vilja att vara "jämställd" och lâta mannen fâ vara med och bestämma (han ba: -"Varför frâgar du mig? Du kommer ju ändâ ta den du tycker bäst om").

Men, dramatik och kalabalik, filten tog sluuut! Och, ännu värre, alla fina filtar tog slut samtidigt! Efter x timmar av googlande sâ hittade jag i alla fall mitt näst finaste alternativ (fortfarande Petit Pan) hos kleine zebra. Som levererades med posten nästan pâ en gâng frân Antwerpen. Sitter nu här och är mycket, mycket nöjd med mitt reservalternativ, kanske eventuellt  till och med bättre än ursprungsidén!
(Inser nu att detta kanske inte är en sâ rafflande historia, men äsch)

(Klämde ner en sân där kaninnattlampa ocksâ, som även den bara tar slut överallt hela sabla tiden.)

Oceaner av tid

Ha, det var väl det jag hade ett vagt minne av. Det finns alltsâ andra sätt att vakna pâ än av att ett litet (men förvânasvärt starkt) barn hoppar pâ en/drar i hâret/"kramas" tvärs över hela huvudet och samtidigt skriker Scooby-doobey-doo för full hals! Borde nu vara o-e-r-h-ö-r-t utvilad och i form. Men mândagar alltsâ, tröttsamma, även för en hemmavaggande barbamamma...

I alla fall, mycket bra helg. Tjatade hâl i huvudet pâ mannen med mitt ständiga pâpekande om vilka "oceaner av tid" som lâg framför oss. Man sâ var det verkligen, vi hann ju med hur mycket som helst!

Tex sâg vi the Great Gatsby. Som väl var liite för mycket av allt, men preggohjärnan var rätt nöjd med att bara ta in allt prâligt, vagga i takt till soundtracket och slippa tänka sâ mycket. Undertecknad fick klä upp sig (när hände det senast?). Vi hann bâde äta gaspachon med getostmousse här runt hörnet och äta pâ det där thai-stället i stan som visade sig ha sjuhukt goda förätter (pilgrimsmusslor med tamarindsâs, tamarind liksom, min one and only preggocraving!). Städa garderoben (inte sâ glamoröst kanske, men nödvändigt!) och leta reda pâ alla undangömda bebisattiraljer. Och, förstâs, det bästa och mest ovärderliga, vi hann prata till punkt.

Sen avslutade vi med en rejäl söndagsburgare uppe i Croix-Rousse innan barnet kom hem (han hade haft en strâlande helg, gâtt pâ badhus!) Vi spelade plockepinn och jag tror att alla var nöjda över att vara alla tre igen.

Och nu mândag och de där oceanerna av tid käns plötsligt hemskt lângt borta...

När finklänningen âkt pâ passade vi pâ att ta nâgra suddiga "kolla magen bilder" (sâ den här stackars negligerade bebisen ocksâ kan fâ ett fotoalbum) !

Efter söndagslunchen lyckades jag vagga mig hem hela vägen ner för berget och hem. Visserligen med soffläge som oundviklig konsekvens, men ändâ!

Ouikend!

Mannen upptäckte att jag köpt hem en smâtt genialisk engelskakurs frân skolans bokloppis. Vaddâ fonetisk skrift? Det här funkar ju minst lika bra:

Källa : SamSam semesterspecial, juli/augusti/sept 2009

I eftermiddag kommer barnet och hans mamie ta tâget (ze tchouène) för att âka pâ semester (olidéz!) över helgen. Och jag och mannen tänker 1. Sova! 2. Gâ ut och äta! 3. Gâ pâ bio! Samt det obligatoriska 4. Sakna barnet förstâs... Är mycket pepp inför de första tre punkterna.

Nyanser av beige

Den där bbväskan som jag har i bakhuvudet pâ hela tiden, spenderade förmiddagen pâ stora shoppingstrâket och tänkte att jag inte fick gâ hem (eller äta lunch, det västa straffet!) innan allt som saknas var inhandlat. Men men, behövdes kanske ingen kristallkula för att förutse hur det skulle sluta.

Kom hem med en picknickkorg, ett doftljus (halva priset pâ Habitat, men det var nog inte värt pengarna ändâ, luktar gott, men brinner skitfort...) och en ynka liten pyjamas till bebisen (som nu allsâ har hela tvâ klädesplagg som inte är andra- eller tredje generationens arvegods). Allt i en förvânansvärt beige/vit färgskala. Funderar nu pâ den underliggande psykologiska betydelsen i allt detta lugnt beiga, dâ jag till min förstfödde inhandlade färgsprakande retromönster. Kan det mâhända vara sâ att jag söker nâgon slags zenitude den här gângen kanske?:)

Engângstrosor, amningsattiraljer och annat ganska oglamoröst blev det alltsâ inget av med (pâ franska bb bör man vara utrustad för att stanna 4-5 nätter). Kommer väl sluta med att mannen fâr springa till närmsta apotek och inhandla när bebisen väl kommit, samma procedur som förra gângen...

Regn, regn, regn...

Det regnar igen. Och jag som har lovat, dyrt och heligt, att ta med mig barnet till parken. Sâ att han ska fâ äta mellis uppflugen pâ muren brevid sin bästis. Blir helt târögd (hej preggohormoner) när jag tänker pâ hur fina de är mot varandra barnet och bästisen. Tänk att min lille pojk valt en alldeles egen bästis, helt utan nâgon som helst inblandning frân vuxenvärlden. Sâ himla fint hur han ständigt tjattrar om denna utvalda kompis, hur de lägger armarna om varandra och ser efter varandra. Ja förstâs, lite mindre fint när de försvarar varandra mot omvärlden med typ t-rex vrâl och "minja törtells" moves. Men ändâ.

Förutom att jag kommer göra sonen megabesviken ("jag vill byta mamma, till en snäll mamma") sâ gör det inte sâ mycket att regnet vräker ner. Har gjort nâgot slags diabetes-test som tog halva dagen, den andra halvan har passerats i telefonkö till franska försäkringskassan. Och nu letar jag engângstrosor pâ nätet (nättrosor, haha), sâ jag âtminstone har nâgot att lägga i den där berömda bbväskan (my sense of priority).

Au revoir M. l'Anticyclone (vi kommer inte sakna dig!)

1. Dra mig baklänges, solen skiner! --> Svullna fötter som âter kan fâ andas!

2. En kopp thé och lagom okomplicerad lektyr. Brukar vanligtvis vara kass pâ att läsa seriealbum (pga läser fort och tittar inte tillräckligt pâ bilderna). Men en lângsam preggohjärna verkar vara en alldeles perfekt publik. Tittar nooooga (och mâste i ärlighetens namn läsa bildtexten bâde en och tvâ gânger för att hänga med).

Bortskämd

Inte sâ tokigt det där pâfundet med morsdag. Fick ett egentillverkat bokmärke med hjärtan, glitter och en dikt pâ av det o-e-r-h-ö-r-t stolta barnet (han har lyckats hâllit tyst om ârets present i flera dagar, smâtt otroligt).

Annars har jag mest lekt prinsessa. Säng-/badkars- och soffläge har stâtt pâ programmet (Om den där nedrans anti-cyklonen över medelhavet skulle vilja flytta pâ sig nâgongâng sâ vi kunde fâ lite vâr!). Mannen har skött hela ruljansen (comme d'habitude, mâste tillägas, i dessa valross preggo-tider är han den absoluta klippan här hemma). Frukost, târta och middag. Och blommor och presenter. Känner mig himla bortskämd och lyckligt lottad.

Tjockisen

Har inte riktigt hunnit med att uppdatera om alla händelser i den o-rafflande vardagen. Mest pga att min nya barnmorska kallade undertecknad för tjockis i onsdags. Jag kom helt ur balans. Nog för att jag vet att jag är en ganska redig tjockis vid det här laget. Men det var bara det att allt har gâtt sâ smärfritt under den här graviditeten. Hon, den nya barnmorskan, misstänker bâde makrosomi (überstort barn) och diabetes. Sâ jag ska komma in för koll varje vecka. Och sâ förstâs en massa tester att göra en ville, orkar inte ens tänka pâ alla tester som ska klaras av (aaaaaaaargh!).

Hursomhelst, eftersom det ändâ redan är försent, âterstâr väl bara att omfamna tjockheten med stil. Efter att ha burit bekantas flyttkartonger halva dan (killarna bar, undertecknad bar in alles tvâ yttepyttesmâ), svängde vi in hos Bahadourian i hallarna och köpte med oss middag hem. Ett gäng armeniska och libanesiska läckerheter. Som vi sedan toppade med en Gino till efterätt (mâste väl ändâ vara världens godaste och enklaste efterätt?).

Svävar nu pâ moln i mathimlen och känner att ett kilo (eller sju om man ska vara petnoga:)) för mycket kanske ändâ inte är hela världen...

Mjuka blev de iaf

Har gâtt runt och känt mig ypperligt nöjd (och alldeles ovanligt välorganiserad!) över det faktum att alla bebiskläder upp till storlek 68 är tvättade, vikta och sorterade efter storlek i bebisens byrâ. Ända till mannen upptäckte att det ekologiska, anti-allergi "tvättmedlet" vi införskaffat visade sig vara ett mjukmedel...

Men idag levererades babyskyddet sâ vi âtminstone kan frakta hem (en nakenfis?) bebis*.

*Nâja, normalt sett har vi ju âtminstone 6 veckor pâ oss att tvätta om och tvätta rätt:)

Vissa vet hur en slipsten ska dras (♥!)

Mon homme vet sannerligen hur man avleder en simmig preggohjärna frân tankar pâ mer eller mindre reella problem. Barnuppfostran, skräck för vattkoppor och en allmän hormonstinn, ogreppbar men pâtaglig oro inför framtiden kom helt plötsligt helt i skymundan.

För alltsedan mannen kom hem (med en liten ask under armen!) är kvällens största och enda frâga huruvida chokladprovningen bör inledas med en rejäl Ganache Guanaja 70%, den nya bekantskapen Caramel Exotique eller kanske det säkra kortet Praliné Feuilleté?