Tack Knattetimmen

Lyssnar pâ knattetimmen i P1. Psykologerna fick en frâga angâende ett mindre barn, flytt och smâsyskon samtidigt. Svaret löd ungefär att: "Din generation kanske borde sluta att prompt tänka pâ allt som ett trauma (för di smâ), utan istället tänka att sâ här är livet". Man lär sig av förändring och motgângar ocksâ. Tankegângar som den här just nu mycket blödiga föräldern borde försöka anamma...

Musslor och kanelbullar

Bâde den über-regniga lördagen och den nästan lika vädermässigt trista söndagen fick guldkant tack vare mat och bak. Igâr var hela gänget rätt slutkört efter storhandling och kartongurplockning. Ingen hade väl egentligen nâgon större lust att ställa sig och laga nâgot komplicerat. Musslor, pasta och pesto räddade kvällen. Övertrötte V hade aldrig ätit musslor förut och tyckte det hela var mycket festligt. Och vi vuxna fick äta med ett synnerligen glatt och tillmötesgênde barn, mucho trevligt!

 Idag har vi firat kanelbullens dag i efterskott. Ingen hade bakat kanelbullar förr. De bidde kanske inte de snyggaste bullarna i världshistorien. Men välfyllda och smarriga (med nästan dubbelt sâ mycket fyllning som i receptet, miam!). Och det bästa, halva frysen är nu fylld med bullar!

Ögonblicksbild

I detta nu nu. Den lugnaste timmen pâ dagen. När morgonracet är över. Timmen dâ undertecknad och likaledes morgontrötta lillebror är helt utslagna. Jag dricker en rejäl kopp te och läser och lillebror sussar sött nâgonstans i närheten.

Han har fyllt tre mânader nu goa lille baby M. Precis till tremânadersdagen skrattade han högljutt för första gângen, ja han fullkomligt kiknande av skratt (vi lekte "flyga flygplan"). Efterât sâg han helt häpen ut, "va, kom de där ljuden frân min mun?". Note to self, mâste skaffa en fin bok att spara med alla lillebrors första gângen i! 

Nej, nu ska jag fortsätta njuta av den lugna timmen. Sen ska det fixas inför helgen. Tänkte köra konceptet händelsefri och kolugn helg, har nâgot diffust minne av att det kan vara rätt vilsamt och fint med en sâdan nämligen. Verkar ocksâ vara en bra förutsättning för den här lilla familjen att uppnâ en känsla av lite mer hemastaddhet i nya lägenheten och nya staden.

En onsdag vid sjön i trollskogen

Igâr packade vi in oss i belle-mamans lilla bil och âkte pâ slingrande vägar upp till till Lac Chalain för mellis i det fria. Jag trodde att hösten skulle ha kommit igâng däruppe bland de bulliga smâ bergen. Det hade den inte, men det var rätt magiskt ändâ med alla olika nyanser av grönt. Och det gick utmärkt att bada(!) 

Nu är det pâ riktigt

Nu finns det ingen âtervändo. Vi städade ur- och lämnade nycklarna till Lyon-lägenheten i helgen. Fy tusan, vilket race det var, âkte direkt efter frukost och kom hem dammiga och lortiga klockan halv ett pâ natten. Dessutom hade vi kidsen med oss (guldstjärna till dem!). Den store skulle pâ barnkalas i storstan och den lille, tja, han hänger ju med varhelst maten för honom. IKEA hann vi med mitt upp i alltihop ocksâ (en lördag, precis innan stängningsdags, guldstjärna till oss allihop!). Och besök pâ vâra tvâ bästa kvarterskrogar till lunch och middag. Ât Elises fantastiska Baklava till efterätt och fällde en liten târ vid tanken över att inte bo ovanpâ hennes lilla pärla till restaurang längre. Kändes mycket konstigt att stänga dörren till lägenheten och säga hej dâ och tack för allt...

Men, men nu gör vi det bästa av livet i vâr nya hood. Förra veckan kollade vi utsikten över vâr nya lilla stad och presenterade barnen för det nya konceptet "naturen" och de halvvilda hästarna uppe pâ bergsplatân. Storebror var helt begeistrad (utsikten brydde han sig inte om, men HÄSTARNA!). Och jag tar mig i sakta mak igenom de sista lâdorna. Om en vecka eller tvâ kommer det nog se ut som ett normalmöblerat hem det här ocksâ.

Hello omvärlden!

Vi är âter uppkopplade! När man är en dinosaurie utan en smart smartphone i en ny stad är man ganska handikappad utan Google. Av följande anledningar: man inte känner nâgon/inte hittar nâgonstans/det inte finns särskilt mânga affärer (eller sâ vet man bara inte riktigt var de ligger). Utförde en liten glädjedans när lampan pâ internet-boxen plötsligt började blinka grönt vid lunchdags! Nu gäller det "bara" att lokalisera alla kablar som flyttgubbarna packad ner i random lâdor. Vilket förmodligen är detsamma som att packa upp de âterstânde tolv lâdorna (när vi började packa upp hade vi 71 kvar, sâ heja oss!)... Men alltsâ, är sâ himla nöjd över att ha omvärlden inom räckhâll igen!

-3

Jag tror den här lägenheten vill bli av med oss. Först pajade en av jalusierna. Sen ugnen. Nu duschslangen. Känns lite trist att byta ut precis innan flytt. Hyresvärden vill dock eventuellt köpa vâr diskmaskin och kyl (= mycket bra överaskning!). Krösusen inom mig gnuggar händerna och tänker att vi kanske kan gâ ur det här med en liten vinst ändâ.

För övrigt stâr det nu 27 välfyllda kartonger i vardagsrummet. Det âterstâr nog lika mânga till att packa. Borde väl rimligen drabbats av akut pack-panik. Men sovbrist-hjärnan klarar endast av att lösa ett problem ât gângen. Just nu fokuserar den pâ vilken slags kaka som ska inhandlas till Vs sista skoldag pâ torsdag? Fröken upplyste mig om att hembakt är förbjudet den här terminen (mâste ha skett nâgon incident förra âret?). En barnvänlig köpekaka som inte kladdar och räcker till trettio ungar? Hade väl varit lättare att baka, om vi haft en fungerande ugn förstâs...

My little bonbon

Jag hinner inte riktigt med dig just nu lilla bloggen... En vecka kvar innan flytt! Och stackars bebisen är förkyld för första gângen (tack skolstarten). Stress och inte sâ mycket sömn. Jag hann i alla fall skratta rejält ât adressändrings-reklamen. Tur att min egen little bonbon hade min adress för tio âr sedan, annars hade jag väl aldrig hamnat i Paris:) Svensk reklam är för övrigt sjuhukt mycket roligare än fransk. 

Nostalgie, quand tu nous tiens

Nu har vi fâtt nycklarna till nya lägenheten. Nu är det pâ riktigt. Tvâ veckor kvar här. Och undertecknad gâr runt i kvarteret och tok-sörjer allt som vi kommer lämna bakom oss. Nostalgin tar nästan löjliga proportioner. Som vid dagens lunch frân cateringen. Fällde snudd pâ en liten târ vid blotta tanken pâ att det var bäst att njuta lite extra "för en sâdan högklassig catering kommer vi förmodligen aldrig nâgonsin bo brevid igen". Sâ här är jag varje gâng det är flyttdags. Plötsligt ter sig allt, verkligen allt, helt fantastiskt pâ stället som snart ska lämnas.

Annars hänger jag och lille M inomhus idag. Det är verkligen inte bebisväder ute, med en indiansommar som slâr värmerekord. M gurglar i babygymmet och jag pimplar iskaffe efter iskaffe och tittar i den nya IKEA-katalogen för att förbereda morgondagens besök pâ det stora möbelvaruhuset. Planerandet och inredandet är ju helt klart en positiv sida med att flytta. Det mâste även en inbiten supernostalgiker medge;)

La rentrée (en moyenne section!)

Sâ var la rentrée, skolstarten, avklarad. Över 30 ungar i klassen, en stirrig fröken och V hamnade inte i samma klass som bästisen. Men han blev placerad med de stora barnen âtminstone, en blandklass med moyenne och grande section tillsammans. Kommunen hâller dock pâ att eventuellt bevilja en femte klass pâ skolan för att fâ ner elevantalet. I sâdana fall blir de klass- och lärarbyte nästa vecka igen.

Och hursom byter han ju skola om tre veckor pga flytt... *Suck* vad utsätter vi vârt barn för egentligen? Huvudpersonen själv var dock sprallig och verkade ytterst nöjd att vara tillbaka i skolan. Att ha blivit uppflyttad en vâning till de stora barnen är tydligen höjden av statuslyft. Och bästisen kommer han ju träffa pâ rasten "trop bien". Det fanns dessutom datorer i klassrummet (sâdana moderniteter i den franska skolan, hade man ju aldrig trott!).

Sista sommarlovshelgen

Den sista helgen pâ lovet. Dâ gäller det att krama det sista ur sommaren. Vi körde ner till Montpellier med mâlet att V skulle fâ en minisemester att minnas.

Tvâ nätter pâ hotell (att fâ ta hur mycket flingor med socker pâ som helst till frukost och sova i egen enorm bäddsoffa, vilken grej!), bad i hav och pool till totalt russinstadie och utmattning, besök pâ piratrestaurang med tillhörande show ("dom satte eld pâ bâten mamma, och slogs med svärd!") och avslutningsvis en tur till akvariet Mare Nostrum (stormsimulatorn och hajarna var coolast!). Som den absoluta pricken över i tillbringades dagarna med favoriten, tonton.

Han verkar rätt nöjd med sin helg, den nyblivne storebrorsan. Inte helt fel att fâ stâ helt i centrum. Idag är det vila, vila, vila som gäller innan skolstarten imorgon.

Lata dagar

Jag är ensam hemma med lillebror. Vi latar oss sâ det stâr härliga till. Att vara hemma med endast en spädis är ju rena rama semestern! Hade jag avfärdat som ljug om nâgon sagt det till mig för fyra âr sedan (dâ nybliven, urtrött förstagângsmamma). Men han sover ju mest, är transportabel och stannar där man placerar honom(!) Just nu är han dessutom i en fas där han börjat med kontakt-leenden, mao strâlande glad mest hela (vaken)tiden.

Annan semesterfaktor var när mannen kom hem pâ kvällen och vi högg in pâ världens bästa hämtmat (saumon tataki) och pâbörjade ny säsong av the Wire. Vi har haft tre säsonger av denna pärla till serie liggandes o-tittade i över ett âr. Helt obegripligt, men den som väntar pâ nâgot gott.

Ikväll kommer stora barnet hem frân mamie och papi. Ska bli skoj att höra vad han hunnit med under tvâ dagar. Säkerligen betydligt mer än oss latmaskar härhemma.

Städdag

Vi ska flytta. Den första visningen av vâr lägenhet skulle ägt rum idag. Jag och stora barnet städade som galningar. Gillar inte alls tanken att folk ska gâ runt och inspektera vârt hem. I alla fall, vi städade som besatta, ända tills mäklaren ringde och avbokade visningen. Städa i onödan, fy bubblan.

Sen satte jag mig ner med en kopp kaffe och nâgra sprillans nya inredningsmagasin och drömde om hur himla flott vi kommer fâ det i nya stora lägenheten. För drömma kan man ju... Infogar en bild pâ barnets "städning" för reality check, löjligt att ens försöka ha det undanplockat och fint när det bor cirkus hur mânga plastdjur och andra smâleksaker som helst härhemma.

Dagens macaron

Är kanske nâgon av de här?

Nej, det är ju den här!

Försöker ta passbilder av den lille macaronen. Att hâlla upp huvudet, titta in i kameran och se allvarlig ut är, som synes, inte hans paradgren. Vi fâr nog vackert traska iväg till en fotograf den här gângen ocksâ (mannen ba', "äsch du kan väl räta upp huvudet i photoshop", eh jo, eller sâ inte).

Annars hade jag tänkt ta tag i det där med att lägga upp en hyfsat hälsosam veckomeny och kolla upp vilken springskomodell som ska införskaffas (jepp, börjar lessna lite pâ de 10 extrakilona som inte vill trilla av). Med en bebis hängande pâ magen gäller det att ha maxad framförhâllning redan innan man ger sig ut för at shoppa. Men istället fikas och slöas det mest. Skyller pâ att det regnar ute. Argumentet "slutkörd morsa" hâller inte idag, fick sova 6 timmar i rad (nytt rekord, way to go baby M!).

Fel morgon för omvändelse

Alltsâ Jehovas, snacka om att alltid lyckas pricka in fel tidpunkt att plinga pâ dörren. Fick den svenska grenen hemskickad hit klockan 9:30 imorse (den amerikanska var här och rekade läget för nâgra mânader sedan och noterade tydligen mitt svenskklingande efternamn).

Den svenska avdelningen av lokala Jehovas visade sig förvisso vara en ung tjej som verkade mycket trevlig och jag hade säkert kunnat bjuda in henne pâ kaffe (har jag ärvt efter mormor tror jag, att bjuda in Jehovas pâ kaffe för att "de ser snälla ut", dessutom inte varje dag en okänd landsmaninna plingar pâ dörren!).

Jag râkade ju eventuellt skryta lite i tidigare inlägg om icke-existerande tvâbarnschock. Well, not so much imorse. Vi var redan sjukt sena till Vs superviktiga lekdejt. Tänk: amning, kräks, spädisbajschock och utfordrande av en uppspelt storebror som inte kunde sitta still av lycka (över att fâ träffa bästisen igen!).

Hursom, undertecknad öppnade alltsâ dörren superstressad, totalt ofixad, med stirrig blick, iklädd nattlinne med en av misstag uppknäppt amningsbh under (hej, du mycket synliga mjölkfläck!). Till scenen kan även tilläggas en nedkräkt bebis i famnen (ostrategiskt placerad framför det icke mjölkfläckiga bröstet) och en halvklädd duracellkanin (storebror) i hasorna.

Inte mitt stoltaste ögonblick. Hade lätt blivit castad för huvudrollen i vilken redneck komedi som helst. Behövde inte direkt argumentera för att jag inte var inresserad att snacka om Jehova just dâ. Den svenska avdelningen av vittnena sâg lite medlidande pâ mig, utbytte nâgra artighetsfraser och gick vidare...

Och vi kom iväg till slut, undertecknad förvisso i en gulfläckig, kräkig t-shirt, men ändâ... (Resten av dagen har hitills varit mycket lyckad).