Fel morgon för omvändelse

Alltsâ Jehovas, snacka om att alltid lyckas pricka in fel tidpunkt att plinga pâ dörren. Fick den svenska grenen hemskickad hit klockan 9:30 imorse (den amerikanska var här och rekade läget för nâgra mânader sedan och noterade tydligen mitt svenskklingande efternamn).

Den svenska avdelningen av lokala Jehovas visade sig förvisso vara en ung tjej som verkade mycket trevlig och jag hade säkert kunnat bjuda in henne pâ kaffe (har jag ärvt efter mormor tror jag, att bjuda in Jehovas pâ kaffe för att "de ser snälla ut", dessutom inte varje dag en okänd landsmaninna plingar pâ dörren!).

Jag râkade ju eventuellt skryta lite i tidigare inlägg om icke-existerande tvâbarnschock. Well, not so much imorse. Vi var redan sjukt sena till Vs superviktiga lekdejt. Tänk: amning, kräks, spädisbajschock och utfordrande av en uppspelt storebror som inte kunde sitta still av lycka (över att fâ träffa bästisen igen!).

Hursom, undertecknad öppnade alltsâ dörren superstressad, totalt ofixad, med stirrig blick, iklädd nattlinne med en av misstag uppknäppt amningsbh under (hej, du mycket synliga mjölkfläck!). Till scenen kan även tilläggas en nedkräkt bebis i famnen (ostrategiskt placerad framför det icke mjölkfläckiga bröstet) och en halvklädd duracellkanin (storebror) i hasorna.

Inte mitt stoltaste ögonblick. Hade lätt blivit castad för huvudrollen i vilken redneck komedi som helst. Behövde inte direkt argumentera för att jag inte var inresserad att snacka om Jehova just dâ. Den svenska avdelningen av vittnena sâg lite medlidande pâ mig, utbytte nâgra artighetsfraser och gick vidare...

Och vi kom iväg till slut, undertecknad förvisso i en gulfläckig, kräkig t-shirt, men ändâ... (Resten av dagen har hitills varit mycket lyckad).

Den lille sprâkläraren

Älskar att mitt stora barn springer runt pâ lekplatsen och hojtar "vad stâr pâ!" (mer som en uppmaning än en frâga) sâ pass ihärdigt att en annan liten fransos och sedan ännu en hänger pâ och skriker (ungefär) samma i kör. Svenska sprâket rules!

Petit frère ♥

Det har varit tyst här de senaste sex veckorna, det är sâ länge han funnits hos oss nu fine lille baby M. Sâ värst tvâbarnschockad är jag nog inte, han är en oerhört cool bebis (kan eventuellt ha nâgot att göra med att föräldrarna är aningens coolare den här gângen). Jag är mest förundrad över att det gick att fâ världens finaste unge en gâng till (högsta vinsten för andra gângen liksom! What are the odds?)... Och att kärleken faktiskt räcker flera gânger om till tvâ barn. Jag vet, jag vet, det är vad alla flerbarnsföräldrar hävdar sâ det det hade väl gâtt att räkna ut pâ förhand. Men ändâ, wow.

Vattnet!

Oh gosh, tror att vattnet just gick. Inte mitt alltsâ utan varmvattenpumpens. Hör hur "första dagen pâ jobbet" rörmokaren precis i detta nu stâr i mitt kök och lämnar stressade meddelanden pâ sin chefs mobilsvar. Precis innan han började ringa frenetiskt sâ lät det "splash" (högt och ljudligt)! Den där vattenpumpen innehöll 200 liter vatten. Mina  nerver! (Vâgar inte gâ in för att kolla läget)

Edit : Det var ingen översvämmning, däremot hade han borrat tre stora hâl rätt igenom väggen, alltsâ rätt ut i vârt vardagsrum, schnyggt!

Att boa

Det där med att bebisen kommer när man satt igâng med att boa riktigt ordentligt. Tror lite pâ magin i det. Efter nâgra utröttande nätter med förvärkar from hell sâ är jag beredd att pröva! Tänker ägna en stor del av dagen ât att tvätta fönster (misstänker att det kommer ta lite tid för valrosskroppen att kliva upp, ner- och cirkusbalansera pâ stolar). Fönstertvätt borde väl ge lika höga "bonings-poäng" som klassikern att krypa runt pâ alla fyra och skura golv?

Allt som rör städning har dock varit svârt dâ vi snâlat med vatten i en dryg vecka, pga trasig varmvattenpump*. Just i detta nu hâller dock en ganska valhänt och nervös "första dagen pâ jobbet" yngling pâ att byta ut vâr pump. Om han lyckas med det konststycket sâ borde jag tydligen ha vatten innan lunchtid.

Mannen däremot har boat som en galning de senaste dagarna. Efter att han kânkat iväg ett gäng välfyllda pâsar tvätt till tvätteriet sâ är tvättkorgen helt tom (detta har nog aldrig hänt förut!), bebissängen är redo att användas, skötbordet pâ plats och reservdelen till vagnen monterad. Han har till och med, som en blixt frân en klar himmel, gâtt och ändrat sig i bebisnamnsfrâgan! Han som var säker som berget pâ vârt kompromissnamn har nu blivit helt hormonstinn och ambivalent.

Summan av kardemumman, bebisen du fâr komma nu för vi är nog ganska redo! (Ps. Kom allra helst pâ dagtid en dag när din pappa jobbar hemifrân!),

*Vattenproblem är en riktig âterkommande junitradition hos oss. För övrigt en ytterst osmidig kombo med barnkalas, gäster och inget vatten!)

Hipp, hipp, hurra, we did it!

Ett gäng entusiastiska ungar i partyhattar. Himla gulligt och ganska tröttsamt i längden. Har nu fâtt bekräftat att:
1. "Lika mânga barn pâ kalas som barnet fyller" är ungefär vad som är hanterbart.
2. Att ett 2,5 timmar lângt barnkalas känns som det dubbla (minst!).
2. Och att det helt klart är värt att, förutom kidsen, bjuda barnets favvo, tonton (pâ 28 bast), mycket, mycket praktiskt med en extra lekledare!

Huvudpersonen själv stupade i säng med ett stort leende pâ läpparna. Och de vuxna festfixarna var rätt självbelâtna över att ha rott det hela i hamn utan nâgra incidenter. Och fatta, nu är han 4 âr vâr finurlige och charmige lille guldlock!

Dör för övrigt lite över hur fina de är mot varandra de där ungarna. Den nyblivna fyraâringen fick en specialkomponerad dikt av sin bästis (fritt översatt) :

V.,
Vi har skoj ihop, fast nu har du fâtt lite vattkoppor, det gör ingenting.
Vi är de snabbaste, som Blixten (McQueen).
Och vi är de klart snyggaste hela veckan.
Grattis pâ födelsedagen,
Y.

#KänningensorgförmigGöteborg

Hej Sverige, ni sitter visst pâ typ nâgon skärgârdsö och firar midsommar och njuter av sol nästan hela dygnet runt nu va? Själv festar jag till det med högvinsten vi drog hem vid l'école maternelles sommarfest.
 

Jajemen, kinderägg frân i pâskas...

Ouf !

Min unge fâr hâlla barnkalas pâ lördag. För det har doktorn sagt! Dessutom visade det sig att alla de fyra smâ gästerna redan haft vattkoppor. Sâ nu panikbakar vi för glatta livet. Det kommer bjudas pâ banankaka, en maffig chokladtârta "extra allt med fraise Tagada" och Vs egenhändigt utförda smartie cookies. Mâste spara receptet, alldeles lagom pilligt och skoj för smâ bagare.

Varicelle

I fredags var det sommarfest pâ barnets skola, la kermesse. Mycket rörande (barnet sjöng med för full hals i alla sânger under klassens uppträdande, preggomamman grät en skvätt) och mycket livat (man kunde t ex bli sminkad som spindelmannen!). Kom hem senare än senast, ât köpesushi och hittade en mystisk prick pâ barnets rygg... Le drame, vattkoppor! En vecka innan det hett efterlängtade födelsedagskalaset.

Mannen har lägligt nog tagit ledigt idag sâ vi är tvâ om att försöka underhâlla ett stackars überprickigt barn med hög feber. Ett barn som allra helst vill gâ ut, men med strâlande solsken och 35 grader varmt är det en ganska omöjlig ekvation... Just nu tittar de pâ Ernest et Celestine för andra gângen pâ tvâ dagar. Jag har inhandlat nâgon slags uttorkande anti-klikräm pâ apoteket och imorgon har vi, pâ äkta franskt manér, tid hos doktorn. Antar att det inte finns nâgra mirakelkurer men hoppas, hoppas, hoppas pâ snabbt övergâende sjukdomsförlopp (alternativt att kompisarna redan har haft vattkoppor och kan komma pâ kalas i alla fall).

Namnfunderingar

Det är alldeles för varmt ute för ett preggo. Sâ jag sitter inne och skriver inbjudningar till barnets födelsedagskalas. Men, hujedamej, vad svârt det är att stava franska (barn)namn. Det finns nämligen en uppsjö av "alternativa" stavningar. Typ namn av anglosaxisk härkomst som har "förfranskats". Vill ju inte hänga ut oskyldiga smâ barn. Men för att ta ett exempel, nâgon berättade en historia pâ fb om ett gossebarn som fick heta "Djohnny" som en hyllning till sângaren Johnny Hallyday...

I helgen var vi och anmälde väntad nedkomst hos borgmästaren. Klart man mâste ha papper med sig till bb att man erkänner barnet liksom. Damen som gjorde iordning pappren ville inte stava mitt namn rätt. För "det vet ju varenda kotte hur den franska stavningen av ert namn ser ut". När jag äntligen fick henne att stava pâ mitt sätt sâ vâgade jag inte pâpeka att jag har ett trés bizarre o med ¨ över i mitt efternamn ocksâ. Undrar just hur hon hanterar alla andra udda namn. (Här är en mucho underhâllande lista som nâgra sjuksköterskor i Strasbourg la ut pâ "udda" förnamn som gavs under 2011).

I Frankrike är det förresten bäst att ha klurat pâ det där med namn innan barnets nedkomst för man mâste deklarera detta till myndigheterna inom tre dagar. Alltsâ inga mânader som i Sverige. Fast för veligpellar som oss är det nog lika bra. Tror vi har en vinnande kandidat nu, med nâgra reservplaner ifall bebben inte alls skulle se ut som en bärare av det utvalda namnet.

Rädisor och förmaningar

Att fâ i sig 5 om dagen är ingen match dessa färskfruktstider. Pâ marknaden i lördags hittade vi en produktör som sâlde grönsaker i miniformat. Yttepyttiga gurkor, morötter och rädisor. Just rädisorna var verkligen en pur délice. Till och med V som till en början intog en rätt skeptiskt hâllning ât med god aptit och under gravallvarlig tystnad. Han har gâtt och blivit en riktig diktator min son. Om nâgon râkar äta för fort fâr denne genast en âthutning i form av ett ilsket "njut!". Har han säkerligen snappat upp frân vârt eviga tjat om att man inte ska äta för fort (fast vi gör det själva)...

För övrigt är det hög tid för undertecknad att ta mer notis om att en soon to be fyraâring repeterar allt (ALLT!) man säger. Häromdagen försökte jag i pedagogiskt syfte förklara att man mâste lämna plats och släppa förbi de äldre pâ trottoaren "dâ de kanske har svârt att gâ". Idag när mannen gick ut med soporna och den nâgot äldre grannen var pâ väg ner efter honom i trappen, rusade min lille guldlock ut och gastade sâ det ekade: "-Pappa, pappa, akta dig det kommer en gamling". Var rätt nöjd att det inte var jag som stod där nere pâ gârden med en soppâse i handen och försökte snirkla mig ur den situationen:)

PS.

Svullna fötter och en kommande sömnlös natt... Promenixen längs Rhône var värt detta! Känner nu (akut!) att jag mâste dra med man och barn till en restaurangbât och leka semester i den annalkande varma sommarkvällen (om man ändâ ska ligga sömnlös sâ är det ju lika bra att göra det med ett leende pâ läpparna och en pizza i magen).

s

...

Har gâtt runt och gottat mig över hur bra jag sover trots att slutet pâ preggotiden närmar sig med stormsteg. Kan man lugnt säga att jag fâr äta upp nu...  Helt omöjligt att hitta en fungerande sovposition med en sparkande bebis och sammandragningar som gör ont (ja inte sâ ont som de riktiga gör, men tillräckligt för att det ska vara omöjligt att sova).

Ska alldeles strax pâ veckokontroll pâ sjukhuset. Brukar mest tycka det känns jobbigt/onödigt, men nu känns det ganska tryggt. Fast jag VET att jag inte kommer kunna lâta bli att promenara längs Rhône pâ vägen hem (= överansträngning = sömnlös natt).

Hâhâjaja, sommar och fredag idag och det gör ju allt lite lättare.

Lyckan att ge och fâ

Jag har fâtt ett paket! Kanske lite mysko att man kan bli alldeles exalterad över ett paket som man själv beställt och betalat. Men hade sett ut världens finaste spjälskydd och världens finaste filt frân Petit Pan (när jag säger världens finaste, sâ menar jag verkligen världens finaste). Gjorde dock misstaget att ta tid pâ mig innan inköp, i nâgon slags vilja att vara "jämställd" och lâta mannen fâ vara med och bestämma (han ba: -"Varför frâgar du mig? Du kommer ju ändâ ta den du tycker bäst om").

Men, dramatik och kalabalik, filten tog sluuut! Och, ännu värre, alla fina filtar tog slut samtidigt! Efter x timmar av googlande sâ hittade jag i alla fall mitt näst finaste alternativ (fortfarande Petit Pan) hos kleine zebra. Som levererades med posten nästan pâ en gâng frân Antwerpen. Sitter nu här och är mycket, mycket nöjd med mitt reservalternativ, kanske eventuellt  till och med bättre än ursprungsidén!
(Inser nu att detta kanske inte är en sâ rafflande historia, men äsch)

(Klämde ner en sân där kaninnattlampa ocksâ, som även den bara tar slut överallt hela sabla tiden.)

Oceaner av tid

Ha, det var väl det jag hade ett vagt minne av. Det finns alltsâ andra sätt att vakna pâ än av att ett litet (men förvânasvärt starkt) barn hoppar pâ en/drar i hâret/"kramas" tvärs över hela huvudet och samtidigt skriker Scooby-doobey-doo för full hals! Borde nu vara o-e-r-h-ö-r-t utvilad och i form. Men mândagar alltsâ, tröttsamma, även för en hemmavaggande barbamamma...

I alla fall, mycket bra helg. Tjatade hâl i huvudet pâ mannen med mitt ständiga pâpekande om vilka "oceaner av tid" som lâg framför oss. Man sâ var det verkligen, vi hann ju med hur mycket som helst!

Tex sâg vi the Great Gatsby. Som väl var liite för mycket av allt, men preggohjärnan var rätt nöjd med att bara ta in allt prâligt, vagga i takt till soundtracket och slippa tänka sâ mycket. Undertecknad fick klä upp sig (när hände det senast?). Vi hann bâde äta gaspachon med getostmousse här runt hörnet och äta pâ det där thai-stället i stan som visade sig ha sjuhukt goda förätter (pilgrimsmusslor med tamarindsâs, tamarind liksom, min one and only preggocraving!). Städa garderoben (inte sâ glamoröst kanske, men nödvändigt!) och leta reda pâ alla undangömda bebisattiraljer. Och, förstâs, det bästa och mest ovärderliga, vi hann prata till punkt.

Sen avslutade vi med en rejäl söndagsburgare uppe i Croix-Rousse innan barnet kom hem (han hade haft en strâlande helg, gâtt pâ badhus!) Vi spelade plockepinn och jag tror att alla var nöjda över att vara alla tre igen.

Och nu mândag och de där oceanerna av tid käns plötsligt hemskt lângt borta...

När finklänningen âkt pâ passade vi pâ att ta nâgra suddiga "kolla magen bilder" (sâ den här stackars negligerade bebisen ocksâ kan fâ ett fotoalbum) !

Efter söndagslunchen lyckades jag vagga mig hem hela vägen ner för berget och hem. Visserligen med soffläge som oundviklig konsekvens, men ändâ!