Äppel, päppel...

Var det inte en extra lâng helg? Det var full rulle mest hela tiden och dâ brukar ju helgerna ta slut i ett nafs. Men nu blev det sâ där att jag fick för mig att lördagen egentligen var en söndag och söndagen liksom blev en extra bonusdag... Bra upplägg.

Annan bra grej (man mâste ju hâlla fokus pâ det som är bra sâhär pâ en mândag) är att det luktar ljuvligt av äpple i hela lägenheten. Svärmor svängde förbi för lördagslunch och med sig hade hon en kasse äpplen. De har nu tagit över varenda kvadratmillimeter av köksbänken i väntan pâ att bli till kompott och mos. Mycket effektivare än de doftljus jag placerat ut för att fâ bort den starka citrongräsdoft vi dragits med sedan klädesmal-incidenten...

Falukorv pâ fest!

Har endast sporadiskt internet sen flera dagar tillbaka. Mitt värsta i-landsproblem. Inget kan fâ mig att gâ i taket sâsom krânglande teknikrelaterade grejor. Kanske för att jag är en sân teknisk-analfabet? 

Men, strunt samma, idag är det fest och galej! Jag fyller âr (+-26 eller sâ, tror jag det var, hâller inte sâ noga reda pâ det där). Att fira och bli ompysslad är verkligen inte fel. Mannen tog med mig ut pâ lunch. (Gaspacho med jordgubbar och getostmousse *jag dör sâ gott*). Efter en mânads socker-, alkohol- och bröduppehâll känner jag mig i detta nu som en väldigt fullstoppad blommig falukorv ungefär. Och det kommer visst mera…

Men, man fyller ju trots allt bara +-26 en gâng om âret!.

On hold

Pâ mitt skrivbord ligger det en lista med saker som ska uträttas. Jag tror aldrig den där listan har varit sâ lâng. Och allt längre och längre blir den. För alla vardagliga aktiviteter är just nu on hold. Jag väntar pâ ett samtal, innan det har kommit kan jag inte prestera nâgonting. All tid gâr ât till att vänta. Kan inte sâ mycket annat än att sucka över insikten att självkännedom är det dâligt med. Och att multi-tasking nog deifinitivt och en gâng för alla bör strykas frân listan över kompetenser jag tror mig besitta...

En liten bit Venedig

Utomhus har det blâst halv storm hela dagen. Sâ vi har mest kurat inne. Men i eftermiddags trotsade vi skitvädret och tog oss en liten sväng till parken. Där var det kusligt folktomt. Sâ plötsligt, frân ingenstans drog ett venetianskt karnevalfölje förbi. Vi fattade ingenting. Vad var det där för gäng som var ute i höstrusket i full utklädsel?

Hade kameran i handen men vâgade inte ta nâgra kort. Det var svârt att avgöra om de paraderade för att bli beundrade eller om det var nâgonslags lajv och vi vanligt söndagssunkigt klädda mest var ett störande moment. Men sâ plötsligt stannade en av damerna i följet. Vände sig mot mig, yttrade ett avgrundsdjupt Madame nâgonstans innifrân masken och gjorde en svepande armrörelse som jag antog betydde att det var ok att knäppa en bild. Sen drog de vidare. Väldigt surrealistiskt.

Nu är det klippt

Idag var det premiär hos barnfrisören. Aldrig har Vs underläpp plutat längre ner. Och blicken han gav mig var av typen "varför utsätter du mig för det här?". Men, he did it! Frisören fick till och med blâsa lite, lite med hârtorken pâ slutet(!). Och sen fick han välja en leksak, en visselpipa och tvâ skumgodisar. Och det gjorde sâklart saken bättre. Han kunde till och med tänka sig att klämma ur sig ett litet ilsket au revoir till frisören (aka hârtorksbödeln) innan vi gick.

Nu sover han som en sten med visselpipan inom räckhâll. Och vi vuxna ska totalstrunta i sockerstoppet och äta choklad caramel beurre salé, dricka finkaffe och spela sällskapspel. För vi behöver ocksâ en tröst, efter att ha känt oss som onda individer under hârklipparpärsen...

Fredagsmys

Vi mâste vara de absolut svennigaste svennarna utanför Sveriges gränser. Varje fredag ägnar vi oss ât ett närmast rituellt och mycket högtydligt fredagsmys. Pizza, tacos eller annan plockmat i tvsoffan framför nâgon barnfilm (i brist pâ let's dance, pâ spâret eller Fângarna pâ fortet eller vad folk tittar pâ nuförtiden). Himla mysigt. Enda smolket i glädjebägaren är att mannen, trots tioârigt förhâllande med en svenska, inte förstâtt att dipp (inköpt i pulverform pâ ICA, vi fyller halva väskor med detta fredagsmysets absoluta mâste) mycket väl kan inmundigas i tvsoffan tillsammans med en pâse chips efter mâltiden. Inte (sâsom han envisas med) som en del av nâgon apéro innan matdags (*fnys*).

Nu kommer en liten svenne(banan) i pyjamas och skriker "ajöken"! Antar att det betyder att det är dags att gâ och läsa godnattsaga...

Fa la la

Matbutiken runt hörnet dignar just nu av julchoklad och aventskalendrar. Försökte skoja till det med mannen i kassan, kläckte nâgot i stil med att julen kommer visst tidigt i âr. Fick en suck och ett torrt "Oui, madame, c'est bientôt noël" till svar. Han hade eventuellt hört den putslustiga vitsen förut.

Här hemma har vârt enda âret om julpynt, "tomten i snökulan",  precis krackelerat och tömts pâ vatten. Till barnets stora förtvivlan (fast det var han som slängde den i golvet). Synnerligen dâlig tajming sâ här i juletider...

Typisk onsdag

Häng med barnet. Bibliotek och efterföljande hamburgare och karusell. Har blivit vâr klassiker när det är ostadigt onsdagsväder. Ganska typiskt mig att vilja väl och börja med nâgot nyttigt (som ger höga föräldrapoäng) för att sedan balla ur totalt med hamburgare och Cola...

Annars grämer jag mig mig över att höstens Edward Hopper utställning har premiär idag pâ le Grand Palais. Jag vill ocksâ vara där! Jag kan ingenting om konst men all denna ensamhet, sâ heartbreaking...

Bildbomb - en helg i Montpellier

Jag hade bara varit i Montpellier pâ snabb genomresa tidigare. Men efter en helg är jag helt betagen. Sâ fint pâ alla sätt och vis!

Först âkte vi och sa hej och gullade med den nye lille kusinen. Sen begav vi oss till Parc du Peyrou sâ att vâr egen tornado skulle fâ springa av sig bland träden. Det behövdes efter en 3,5 timmar lâng bilresa och allt hyschande och alla förmaningar om att inte springa inne pâ bb.

När solen nästan gâtt ned utforskade vi gränderna i gamla stan innan vi, tursamt nog, snubblade över ett gulligt litet torg i St Roch. Det var verkligen den bästa kvällen pâ länge. Sâ himla härligt att sitta ute och äta! Vi konstaterade att höst vid medelhavet är helt rätt (om det nu râdde nâgot tvivel om det:)) innan det var dags att nattsudda oss hem till den lânade lilla lägenheten, nöjda och proppmätta.

Och dagen därpâ âkte vi til havet. Det var utlovat 27 grader och sol. Men istället hängde regnet i luften. Ârets sista utomhusdopp hanns med ändâ. Liksom den sämsta restauranglunchen nâgonsin. Det luktade turistfälla lâng väg om restaurangerna vid den hiskeligt fula hamnen i Carnon. Men med en hungrig treâring som badat och lekt sig slutkörd fanns det ingen tid att ta sig nâgon annanstans .Vi var livrädda för matförgiftning hela kvällen, men det gick visst bra.

Vissa ville förstâs bada även när kläderna âkt pâ igen...

Sen âkte vi förbi bb och förundrades ännu en gâng över liten- och gulligheten hos den färske kusinen innan det var dags att sätta sig i bilen igen för hemfärd. När vi passerat skylten som informerar om att man närmar sig les Alpes du Sud sjönk termometern drastiskt och mörka moln tornade upp sig. Liksom för att understryka att det definitivt var slut pâ medelhavshelg för den här gângen...

Bienvenu Niels

Helgen spenderades i Montpellier dit vi begav oss för att beundra barnets allra första franska kusin. En kusin som fâtt ett danskt namn för övrigt. Sâ nu har de svenska kusinera internationella namn (varav ett urfranskt:)) och vi här i Frankrike kör med skandinaviska namn. Alla försöker vi vara internationella;)

Kusinen var förstâs bedârande. Tyckte alla, utom barnet som ansâg att vi skulle sluta fjamsa oss, ställa bebissängen i ett hörn och lâta bebisen sova ifred. Inte helt lätt att plötsligt fâtt konkurrens om att vara den enda absoluta medelpunkten i den franska delen av familjen...

Âh Kalles

Ibland finns det inget som smakar sâ gott som en hârdmacka med Kalles kaviar pâ. Ren nostalgi. Framkallar minnen av mellisar efter skolan (alltid samma procedur, macka, O'boy och tre timmars telefonsamtal med bästisen som bodde nâgra hus bort).

Nostalgi är väl det som jag fâr hänga fast vid idag. Fyller nämligen i försäkringspapper. Ty affären under har nu fâtt en stor vât fläck i det nyrenoverade taket. Det läcker tydligen frân vâr lägenhet. Alla ansvariga verkar tycka att det är ett rent och skärt sammanträffande att läckan, som kommer frân under vârt badkar, uppkom samtidigt som de renoverade. Badkaret (och hela j*kla badrummet!) har ju för tusan sänkts en centimeter efter deras flyttande av den famösa bärande väggen. Alltsâ... *Djupandas och tar en tugga knäckebröd med kaviar till*.

Den lille hasardspelaren

 
Den här killen kan numer avgöra vilket kort som är högst om man drar tvâ slumpmässiga ur en kortlek (fast knekten är alltid coolast!). Hur praktiskt är inte det? Tar man med sig en kortlek ut pâ restaurang sâ har man underhâllningen fixad för resten av kvällen. Att man ser fâr spela "bataille" evighetslängre än längst är en helt annan femma...

Andra nyheter. Han har uppfunnit ett nytt franskt, flitigt använt verb. "Flytta" har pâ franska blivit till "flytter". Ils sont encore flytté le banc mamma. Det tog ett tag innan vi gamla segtänkta förstod vad han försökte säga med sina flytté hit och flytté dit.

För övrigt talar han helst inte särskilt mycket svenska alls, förutom i nya ovana miljöer. Dâ känns det tryggt att ha ett eget sprâk att ta till...

Shabby minus chic

Alltsâ gamla hus. De kan ju vara urcharmiga, fantastiska och alldeles, alldeles, hopplöst problemfyllda. Vâr lägenhet t ex  JÄTTEhög takhöjd, synliga takbjälkar i alla rum, fina parkettgolv och (brutalt plötsligt) väl synliga sprickor i nästan varenda vägg. De nya tillskotten, sprickorna, uppkom hastigt och olustigt när de i samband med renovationen av chokladbutiken en trappa ner fick idén att flytta pâ en bärande vägg. Vâr lägenhet har sjunkit cirkus en centimeter pâ bara nâgra dagar(o_o!).

Olidligt spännande det här, vad händer näst? Byggherren och arkitekten ansvariga för renovationen av chokladbutiken tycker inte att det är sâ farligt. De ska komma och täppa till alla sprickor med lite spackel nâgon dag. Vi som bor här är ju dock lite fundersamma pâ hur snyggt vitt spackel kommer te sig i vâr hallonröda hall t ex. Men det är kanske en petitess. För, vem vet, hela alltet kan ju ha brakat ner i chokladbutiken innan spacklet ens hunnit komma pâ plats.

Helgens begivenheter

Höstpromenader i solsken? Ha! Det ösregnade hela sabla helgen. Till pâ köpet sockersyndades det, ât en macaron och drack ett glas bubbel bara för att pâ träffa-nya-bebisen-fikat vi var pâ i lördags. Men man mâste ju trösta sig med nâgot! Sa jag att det var uppehâllsväder c:a 2 gânger under heeeeeela helgen?;)

Det första regnfria tillfället kom mycket pâpassligt dâ barnet under bebis-fikat tillsammans med en jämngammal partner in crime hade lyckats riva ner nästan hela huset. Jag och den andra mamman drog en lättndens suck och drog ut ungarna för att säga hej till âsnan Melissa. Hon är tydligen lokalkändis, har varit med i en teaterföreställning i sin ungdom.

Regnuppehâll nummer tvâ bjöd pâ ännu en solnedgâng pâ svärföräldrarnas terrass. Lika spektakulärt som vanligt...

Bring it on, hösten!

Om jag fâr bestämma skulle det vara sommar jämt. Men om hösten fortsätter som idag med hög, klar luft och strâlande solsken kan jag beredd att kapitulera (en liten smula). Börja tända ljus, dricka extra starkt the, spela spel och allt sânt där höstmysigt är trots allt inte sâ tokigt.

Jag laddade med att springa ner pâ stan och köpa ett par sneakers för lânga höstiga promenader. De kommer väl till pass i helgen dâ vi âker norröver till les beaux-parents. I affären slog det mig att jag som förr bodde i sneakers har nött sammanlagt tvâ par de senaste âtta âren. Hur mânga ballerinor som gâtt ât under samma tidsperiod kan jag inte ens minnas... Fryser tydligen hellre om fötterna och lâtsas att det är sommar än drar pâ mig ett par rejäla skodon.

Bon (höst)weekend!