Det fina med familjeträffar

Vi är pâ familjeträff  hos svärisarna. Det känns som att vi mest är ute och far och flänger under helgerna nuförtiden (och jag hade nog gärna sett en lânghelg hemma). Men  efter att ha delat säng med ett förkylt och gnällig liten korv till barn kan jag helt klart se fördelarna med alla farföräldrar och tontons och tatas som glatt underhâller den lille korven. Själv tänker jag mest gömma mig under en filt nâgonstans fram till kvällens grillning och obligatoriska sällskapsspelande drar igâng... För att vara ordentligt utvilat inför en ännu en natt med snor i hâret och en korv runt halsen (luft!).

Mr Intello

Scen direkt frân verkligheten:

Den ömma modern (muntert) : - "Nu ska vi ta pâ pyjamasen min skatt!"

Barnet (allvarligt) : - "Oui, c'est une hypothèse" (Ja, det är en hypotes)

Har tydligen närt en intellektuell liten typ vid min barm...

Att träffa landsmän

Vi träffade andra svenska barn (och vuxna) under den gângna helgen.  Har gâtt runt i 1,5 âr och inte vetat om att det finns en svensk barngrupp i den här stan... Man kan ju tycka att det kanske hade varit pâ sin plats att göra lite mer efterforskningar(!).

Hursomhelst, förutom det trevliga i att träffa landsmän, sâ var det förunderligt att se hur nâgra timmar med andra svensksprâkiga fick barnet att glatt sprâka pâ svenska hela vägen hem frân träffen. Det har dessvärre varit förhâllandevis lite prat pâ svenska pâ sistone. Därför satt det extra fint att fâ en bekräftelse pâ att han verkar ha lagt till nâgra nya svenska ord i vokabulären.

Ute fast inne

Helgens bästa och mest spontana köp. Ett litet sidobord frân Habitat för uteplatsen. Vi har dessvärre ingen sâdan, sâ det gâr agera soffbord/sidobord i det ganska trânga vardagsrummet istället. Var mycket nöjd när jag premiärlatade mig pâ sofflocket med kaffe och choklad inom räckhâll pâ det lilla bordet i eftermiddags. Men när jag blir miljonär (alternativt flyttar till mer prisvänliga kvarter) ska jag allt se till att ha ett tillräckligt stort vardagsrum för att fâ plats med ett riktigt bord!

Nu ska här fortsättas lâtsas att det är lördag och inmundigas ett glas vitvin (i rödvinsglas, vi är inte sâ noga med det mesta här i huset:)). Och sâ tänkte jag bli lagom uppskrämd av ett avsnitt Game of Thrones.

Hej frân Grekland

Idag ât vi nästan lunch i Grekland. Sommarklänningen hade âkt pâ och vi testade greken ett kvarter bort som har fâtt ny uteplats tack vare ny (bilfri!) stadsplanering. Maten var väl ganska ok, Mythosen smakade semester. Och om man kisade rejält kunde man nästan skymta havet i fjärran (eller sâ var det en blâ presenning, men äsch).

Mannen tog ett lyckat foto;)

Hint, hint mon amour

Det heter ju att kvinnor klär upp sig för att imponera pâ andra kvinnor... Men när undertecknad igâr svassade runt i ett par nyinköpta somriga, puderrosa chinos och kände mig  mycket piffigare än pâ länge var det nog mest mannen jag fiskade uppiggande kommentarer frân.

Men det borde man ju fattat att det var dödsdömt, puderrosa liksom, inte mannens cup of tea. Han var i alla fall artig nog att framställa det som att det var kombinationen av den mörka toppen och de ljusa byxorna som inte fungerade. Sâ mannen (jag vet att du smygläser det här framför jobbdatorn!), idag gör jag ett nytt försök med samma chinos och en beige t-shirt (vilket egentligen borde betyda att jag i min blekhet är nästintill osynlig, men skit samma). När du kommer hem fâr du gärna nödljuga ytte pytte lite grann och häva ur dig nâgot om hur piffig och sommarfräsch ta femme är i sina använda, icke-längre returnerbara byxor!

C'est compris, mon amour?;)

Byxorna är faktiskt sâ bleka att ett par vita fossingar ser solkyssta ut!

Kvällspromenader

Vi fick lite egentid igâr jag och mannen. När barnet äntligen somnat och det kvällströtta besöket ville gâ och lägga sig. Men vi tittade inte pâ ond brâd död utan tog en efterlängtad kvällspromenad pâ tu man hand. Det är nog det jag saknar mest sedan "det nya livet", det med barnet, började. Förut gick vi ut pâ kvällspromenad ofta, ofta. Jag lärde känna de vandringsvänliga strâken utan och innan i Vincennes och Paris östra kvarter efter allt nattligt promenerande.

Städer är bäst om natten. När bilarna och horderna av stressade människor hâller sig pâ avstând. Och man ostört kan flanera förbi väldoftande restauranger, känna lugnet i nästintill tomma parker och vandra över upplysta broar.

Igâr promenerade vi i ett stilla duggregn som övergick i ett skyfall och som till sist tvingade oss att ta metron hem. Men det var härligt ändâ. Och jag föll lite mer för den här staden som jag ibland har lite svârt att komma överrens med.

Âh Luther

Här sitter man i godan ro och firar 8:e maj (helgdag, ty slutet pâ 2:a världskriget), och tänker tipsa om en bra tv-serie, BBCs utmärkta kriminalserie Luther (se den!). Sâ gâr man in pâ nämnda tv-series hemsida för att eventuellt lâna en bild, man râkar i förbifarten slänga en blick i karaktärsgalleriet och fâr till sin fasa se vilka karaktärer som kommer att stryka med under säsongen! Gaaaaah!!!!

Nu hoppas jag att besöket* gâr och lägger sig tidigt ikväll sâ jag och mannen kan krypa upp framför datorn och streckkolla veckans tvâ avsnitt. Hoppas för en gângs skull pâ mycket ond brâd död i dessa. För att liksom fâ det avklarat sâ jag inte hinner fästa mig mer vid dessa dömda karaktärer... (tar till lipen bara vid tanken).

*Det är close-family det rör sig om, och de stannar en vecka (sâ det är inte helt hemskt oförskämt att önska sig lite egentid:))

bildkälla

Segerns sötma

Tänk vad bra det känns att vinna ett val som man inte är röstberättigad i:) Har firat med champagne och röda jordgubbar. Och längtat mig lite tillbaka till galenskapen och glädjeexplosionen som pâgâr i detta nu pâ Place de la Bastille, mitt gamla next door. Fast â andra sidan, där lär det knappast gâ att sova i natt, mitt i festen. Känner en lättnad att vakna upp till nâgot som jag tror och hoppas är ett lite mer öppet sinnat Frankrike. Där rädslan för de andra har bytts till nâgot mer konstruktivt. Nâgot att bygga vidare pâ.

Salt och sött

Har besök frân Sverige som tagit med sig hur mânga kilo saltlakrits och Daim som helst (!!!!). I detta nu sitter mannen och moi framför varsin dator och valresultat-stressar* och  hetsäter** för fulla muggar. Jag tror förövrigt stenhârt pâ det där som tandhygienisten alltid upprepade när man var liten: att det är bättre att äta upp allt godis pâ en gâng än att sprida ut snaskandet. 


*vissa stressar mer än andra (läs mannen)
**vissa hetsäter mer än andra (läs undertecknad)

Uppladdning inför le grand débat

Här i huset väntar vi pâ den stora, enda tv-sända debatten mellan Hollande och Sarko innan det avgörande valet. Vi kör lite olika men ganska "nationalitets- (och föralldel i vissas fall, âlders-) stereotypa" uppladdningar: Mannen sitter redan och övar sig pâ yviga armrörelser och sina mest frustrerade suckar i tv-soffan. Undertecknad snabbkollar kandidaternas program för att ha nâgot som verkar lagom bildat och genomtänkt att häva ut sig när det hela drar igâng. Och barnet (som verkligen borde sova nu!) testkör alla sina batteridrivna fordon med sirener/motorer/tutor samtidigt (det kan man faktiskt nästan bli lika tokig pâ som knasig politik).

En helg i la Drôme Provençale

Eko-camping visade sig vara ett mycket estetiskt alternativ. Dâ motordrivna fordon inte är välkomna innanför campingens grindar.

Vi bodde uppe bland träden. Det verkade härligt. Ända tills det började blâsa full storm under natten och den till hälften tält- hälften trähus pâ pâlar konstruktion som vi sov i plötsligt ömsom gungade som en bât pâ öppet hav, ömsom skakade som ett flygplan i full turbulens. Vi fick bekräftat av personalen att det faktiskt hänt att tälttaken delvis blâst av (när folk legat och sovit under dem!)

Ett bra sammanträffande var att vârt besök sammanföll med ett evenemang där alla bondgârdar höll öppet hus...

Perfekt för smâ och stora som gillar att tex klappa ulliga, gulliga fâr! Man kunde köpa med sig lammstek direkt frân gârden. Även om den var bio och fâren onekligen sâg ut att ha det bra, sâ kändes det inte sâ aktuellt efter allt gullande...

Helgen kan sammanfattas med att la Drôme Provençale verkligen är fantastiskt fint (och vinet, osten, tryffeln likasâ). Men om jag nâgon mer gâng ska sova pâ samma camping, fâr det bli i en stuga! Eller varför inte i ett typiskt stenhus, som det pâ bilden ovan. Vi sâg en hel del b&b:s som sâg minst sagt lockande ut för framtida eskapader...

Feber och snart camping time!

Det är ganska sällan (ta i trä!) som sonen är sjuk. Men imorse vaknade han med hög feber och har hängt pâ min höft som ett litet (well, 14 kilo trots allt) plâster hela dagen... Funderar allvarligt pâ att ta en promenix runt kvarteret nu när mannen är hemma och tagit över barnansvaret för att ANDAS lite.

Typiskt med barnets febertillstând för vi ska bo pâ camping i nâgon slags "hälften stuga/hälften tält- konstruktion" över helgen. Undertecknad är inte direkt en camping-person av naturen. Men detta (Huttopia camping nature) är ett mycket intressant (eko vänligt!) koncept för övrigt, âterkommer med recension...

Hursomhelst ska det bli härligt att âka ner söderöver till la Drôme Provençale. Är nämligen ett stort fan av lavendelfält och annat fint, som t ex den vinprovning och tryffelprovning som ocksâ stâr pâ programmet. Bara barnet blir friskt (och ingen annan insjuknar) sâ!

hälften stuga/hälften tält, bild frân Huttopia.

Lill-fredagen

Det är ju gârdagskvällen jag borde skriva nâgot om. Hur vi alla var hemma klockan 17 (som jag föreställer mig att det skulle vara om vi bodde i Sverige, mitt trumfkort de dagar jag argumenterar för flytt!). Hur vi bestämde oss för att det var lill-fredag, slopade veckans renlevnadsdevis och istället ât bakpotatis med kaloririk krämig röra och korkade upp en flaska vin. Men jag tog ju inga foton, sâ orutinerat. Och en krämig potatis lâter ju inte sâ speciell alls om man inte fâr ta in den den med egna ögon;)

Sen tittade vi pâ film ocksâ. Sofia Coppolas Somewhere. Och undertecknad blev besviken och sömnig.*Gäsp*, trodde att den skulle förmedla nâgonting mer än bara tristess. Jag tänkte att den kanske kommer växa i efterhand, men nja... Mannens recension: "Really, Sofia?", kändes rätt pâ prick.

Nu tillbaks till dagens göromâl, lill-fredagen följs dessvärre inte av en lill-lördag den här gângen heller...

la saison des asperges vertes!

Det är sâ härligt när utbudet pâ marknaden skvallrar om att vâren kommit igâng pâ allvar. Jag lade händerna pâ en knippe lokalproducerad sparris imorse. Mmmmm, sparris *himlar med ögonen*. I det här hushâllet äts denna primör ofta under säsong (mars - juni). Allra helst grillad med olivolja, citron och parmensanost. Men anything goes: pizza, paj, pasta...

Under mânga lânga âr var sparrisen ungefär den enda grönsak jag inte klarade av att äta, inte ens smaka eller känna doften av. Men det berodde pâ att jag nâgon gâng i lâgstadiet efter att eventuellt svalt en liten glasbit fick order av skolsöterskan att sätta i mig en burk konserverad sparris (hela burken skulle ner). Men nu tas detta som sagt igen, med râge!

Jamie Oliver har ett recept pâ en paj med sparris och potatis pâ filodeg (Crispy and delicious asparagus and potato tart). Vore kanske nâgot snabbt och enkelt till lunch?