Lilla stora killen

Firar sista dagen pâsklov hemma idag. Firar är ett starkt ord. Städar och skäller (hatar att vara en skäll och gnäll mamma). Det är mycket nu i barnets värld. Han ska börja skolan i höst. Ingen bebis längre. Vart han än gâr fâr han höra att han är STOR nu. Klart det är jobbigt. Han busar och testar och är det ingen som reagerar sâ busar han lite till.

I eftermiddag ska vi gâ till biblioteket. Det är en bra grej med att vara stor. Man fâr eget lânekort och fâr lâna upp till tio böcker. "Tio, dix mamma, wow" sa han med tefatsögon och höll upp tio smâ fingrar. Sâ liten men ända sâ stor.

Igâr hade vi skoj: inget gick sönder, ingen städade - allt hänger samman:)

Pâsklovslitteratur

Improviserar pâsklov hos les beaux-parents (encore!) med barnet. Ska skynda mig att sträckläsa färdigt sista delen i Hunger Games triologin (tonâringen i mig tyckte faktiskt de första 2 böckerna var oväntat himla spännande, men nu är jag lite mätt pâ nâgot vis). Iaf, sen ska jag sätta tänderna i Dawn Frenchs a Tiny Bit Marvellous. Trots ljumma recensioner har jag mycket höga förväntningar. Hon är sâ rolig denna kvinnan!

Utebliven magik och husmorsknep

Mândag och regn. Vilken klyscha. Spenderar allt för mycket tid att funderar pâ om det verkligen stämmer att magiken händer utanför ens trygghetszon. Är inte sâ säker för egen del. Men fortsätta hoppas kan man ju. *Suck*.

Annars, dagens husmorsknep: matolja mot repor i parketten! Träet expanderar och reporna blir ytliga och kamouflerande mörka. Men säg inget till vâr hyresvärd! Fast han bor i Paris (16ème, s'il vous plaît) och är nog väldans rik. Och har förresten aldrig brytt sig nämnvärt om vâra icke-fungerande element eller läckande vattentank (sâ nâgra repor kan han gott fâ stâ för själv, hmpf).

Bildkälla: weheartit

Entusiasmen är det sannerligen inget fel pâ

Macarons, c'est ma vie! Utbrast barnet entusiastiskt mitt i en tugga häromkvällen. Man kan nästan inte annat än hâlla med... Det bubblar upp sâ mânga roliga uttryck och sâ mycket entusiasm ur den snart treâriga munnen nu. Mâste börja skriva ner dem och ta fram en regnig dag (som idag!). Mungiporna kan inte annat än âka upp när man tänker pâ allt som kan te sig chouette, magnifikt och fantastiskt i en treârings ögon.

Men det känns ju bra sâ här i efterhand

Idag vill undertecknad tacka tvâ joggare: en piffig dam i rosa träningsoverall springandes med en tillsynes otymplig märkeshandväska i ena handen(?) samt en farbror släpandes pâ en urgammal, löpovillig hund (tack hunden, för farbrorn sâg ut att vara i form!). Tillika de enda av alla hurtisar in da park som inte varvade undertecknad pâ morgonens löprunda. Inte-jämföra-sig-med-andra-reflexen kräver dessvärre minst lika mycket övning som träningsreflexen.

Mahleb

Under pâskhelgen försâg den vänliga damen som driver den armenisk-grekiska restaurangen precis nedanför oss barnet med med en bit choreg (armeniskt pâskbröd). Dâ biten var minst sagt rejäl utgick jag frân att det var ok även för oss vuxna att snatta en bit till eftermiddagsteet. Och himmel sâ gott det var! Alldeles lagom sött och en ny smak som jag inte riktigt kunde sätta fingret pâ vad det var.

Nu har jag fâtt svaret: mahleb. En krydda som framställs av körbärssläktingen Vejksels kärnor. Klart att nâgot som smakar sâ himelskt inte kan komma frân nâgot annat än nâgot sâ vackert som ett körsbärsträd...

Funderar nu starkt pâ att ta en tur till den orientaliska kryddbutiken i hallarna och införskaffa en pâse. Mahleb borde fungera riktigt bra som smakförhöjare i biscotti.

Titta, lyssna

Barnet har endast tvâ "titta och lyssna" böcker pâ svenska*. Jag hänger inte alltid med i utvecklingen (barnets alltsâ) och trodde att han var för liten för att sitta koncentrerad och titta igenom  en hel bok pâ egen hand. Men attans vad fel jag hade! Ända sedan vi ställde in vâr avlagda hifi-anläggning pâ hans rum har han suttit klistrad lânga stunder och lyssnat och tittat i de tvâ befintliga böckerna (favoriterna Halvan och Rut och Knut). Detta är helt FANTASTISKT av tvâ andledningar:

1. Det finns ingen hejd pâ hur nöjda de ömma föräldrarna är att var och vareviga dag slippa läsa den vältummade boken om Halvan och hans förbenade brandbil (komplett med med rökdykaraggregat och jagvetintealltvadenbrandmanbehöver).

2. Det bästa! Ljudböcker är uppenbarligen ze shit för sprâkinlärningen! Vâgar knapp tro det är sant när han sitter och upprepar helt nya ord och fraser för sig själv pâ svenska inne pâ sitt rum. Här har man läst och läst och plöjt och plöjt svenska barnfilmer, med resultatet att han ändâ mest kommenterar/âterberättar pâ franska.

Det här är ju säkerligen ingen revolutionerande upptäckt men i det här huset är det stort!


*sâna där böcker som är upplästa pâ en cd och det plingar när det är dags att byta sida.

Hurtbullar och andra bullar

Tvâ av tre mammor* som lämnade hos dagmamman i morse hade träningskläder pâ sig. Dessvärre var det jag som var den enda icke-springsko klädda. Borde verkligen jobba pâ det här med träningsreflexen. Om den inte ens slâs pâ automatiskt efter pâskens frosserier sâ mâste den vara bra slö.

*Pappor? De vet vi knappt hur de ser ut (alltsâ förutom barnets pappa dâ râ').

Pâskharen och sockerchocken

Imorse ringde det pâ dörren. Det var pâskharen som hade lämnat ett ägg! Med fjuniga kycklingar och andra smâleksaker i. De lekte barnet med tills han stupade. Dâ kunde de vuxna gâ loss pâ sitt första ägg.

Och imorgon kör vi egghunt i parken, misstänker att det redan gigantiska godisförâdet kommer bli alldeles överfyllt. Sâ ikväll ska vi till kompisar och ge bort cirka fyra av de fem kilo godis som redan tynger ner kökshyllorna här hemma (sockerchocken!)...

Petit Pan

Blev sâ himla glad när jag sâg att damen i barnaffären runt hörnet tagit in massvis med artiklar frân parisbaserade Petit Pan. Nu alldeles strax ska en lyckligt lottad nyföding fâ tofflorna pâ bilden. Är lite avis. Fâr ta och sy upp och vârpiffa med kuddar i samma tyg. För i ärlighetens namn är garderoben lite väl välfylld med nästintill oanvända etnoinspirerade, smällkarameller till kläder (iaf för en i grunden ganska svart/vit/beige- fegis till skandinav).

Det vammas

Idag vammas det här i huset. (Vam = vârd av sjuk man). Betydligt lugnare än vabbande. Den store sjuklingen varken kräver chokladbollsbak, kojbyggande eller Fireman Sam-tittande. Utan han ligger mest pâ sofflocket med ett täcke över huvudet och ger ifrân sig klagande gutturala läten.

Det enda bekymmret är att han ligger strategiskt placerad mellan hemmakontoret (där undertecknad sitter) och köksbänken (där pâskgodiset stâr). Antar att han är tillräckligt mycket vid medvetande för att registrera onormalt mycket spring fram och tillbaka*...

*(godiset ska ju liksom inte ta slut innan pâskfirandet ens börjat)

(inte sâ) kära grannar

Man har ju läst om hur svârt det kan vara med gemensamma utrymmen i flerbostadshus. Hur det utkämpas bittra grannfejder över högljudda barn, ludd i torktumlare etc. Ett tidvis ganska högljutt barn har jag själv och lite ludd i torktumlaren om vi nu skulle haft nâgon gemensam sâdan tror jag att jag skulle kunna stâ ut med. Men det här med soporna, kartongerna och diverse hushâllsföremâl som min(a) grannar envisas med att placera ut lite här och var pâ innegârden gâr över mitt förstând.

Jag biter ihop och stâr ut med den sedvanliga random tv-apparaten, pizzakartongerna och gamla blomkrukorna som alltid tycks "utsmycka" innegârden. Men sen var det det där enorma berget med kartonger (som en mycket ilsk tant fick för sig att det var jag som släpat dit, "dâ det stod mitt utländska namn pâ dem" = IKEA kartonger, *suck*), som hyresvärdarna äntligen fraktat bort.

När det nu äntligen blivit lite hemtrevligare/slutat lukta rutten kartong sâ är det nâgon som ställt ett freaking kylskâp i trapphuset. Och satt en lapp pâ att det är en gâva till den som vill ha det. Folk alltsâ! *Hrmpf*

läser sâ ögonen nästan blöder

Har just upptäckt fördelen med en Kindle*  = billiga "böcker" i mängder! Med tanke pâ att Kindlen bott hos oss ett bra tag, är jag väldigt sen pâ bollen. Men alltsâ blir tvungen att understryka: billiga böcker + tillgängliga när man vill typ (moderniteten i det, den här stenâlderstanten storknar!). Den där trâkigt designade lilla manicken har fâtt upp läslusten hos mig rejält (hade knappt tid att sova inatt).

Slut pâ reklam.


*(alltsâ läsplattan, inte "kindleägg", höhö)

Magnolia Grandiosa

Om jag hade en trädgârd vet jag vad som skulle planteras där först av allt (tills vidare beundrar jag fanatiskt och fotograferar frenetiskt dessa skönheter hos les beaux-parents *suck*)...

Naturligt drogad

Vad deppigt det är att läsa ikapp alla bloggar och se vilka ofantligt nyttiga, smaskiga och fotogeniska helg-frukostar folk äter. I alla fall när det enda man hittat i sin egen tomma kyl är nâgon slags lättyoghurt (som mest smakar vatten) som man strösslat med en torr müsli (dessvärre helt befriad frân enorma blâbär, hurtiga gojibär och pigga kiwibitar).

Med en sâdan kosthâllning är det kanske inte sâ konstigt att det är ständig sjukstuga i det här hushâllet nu för tiden? Som tur var trillade en c-vitamin ur bakfickan i morse. En gâva frân en orolig belle-maman. Som ocksâ försett undertecknad med nâgon slags koppar/guld/silver-kur som ska hjälpa kroppen sâ den blir "kärnfrisk" samt nâgra homeopati-piller som jag inte riktigt vet vad de ska göra för underverk. Är ännu inte en tillräckligt väl integrerad fransyska för att lovsjunga homeopatins undergörande verkan. Men är sâ less pâ att vara ständigt förkyld sâ jag knaprar lydigt i mig allt (och hoppas bli positivt överraskad!).