Un samedi sous la neige

Plötsligt sâ händer det. Det har âkts pulka! Bland höga granar i jurabergen. Är helt fascinerad av de där granarna (som kan bli upp till 40m höga, fatta högt!). Tror jag bott i stan för länge, för varje gâng jag ser en bit vild och vacker natur drabbas jag av overklighetskänslor. Som om jag befinner mig mitt i en naturfilm ungfär.

En annan inbiten stadsbo och pulka-rookie är barnet. Han tittade till en början smâtt räddhâgset ut över backen. Men när rädslan släppte, släppte den rejält. Huj vad det âktes! Han höll ângan uppe tills benen inte ville bära honom längre. Och vi fick lova att vi snart ska ta med pulkan upp i bergen igen.

En gryta sans amour

En gryta, kan inte vara sâ svârt att tillaga kan man tänka. Men jag tror baske mig att hâller pâ att misslyckas med den som just nu puttrar pâ spisen... För mycket vin, för mycket tomatpuré, för mycket bouquet garni, för mycket av ALLT utom kärlek.

Det är det det hänger pâ, jag har lagat en gryta utan kärlek. Det bidde mest ett stressat hopplock.  Frân "Oj är klockan sâ mycket" till det snabba inhandladet av primörer (le petit Casino nere pâ hörnet, that's to say), det vildsinta hackandet och stressandet ner med rubbet i gjutjärnsgrytan.

I vanliga fall brukar själva grytlagandet vara en njutningsfylld slow food process. Lyssna pâ musik, känna dofterna, smutta pâ vinet osv. Vinsmuttande hade nog, förövrigt, hjälpt den kreativa processen betydligt. Men t om i Frankrike är det nog lite alkis-varning att stâ ensam och smutta vin i köket klockan 15 en vanlig vardag...

Ranunkler

Le Marché des Enfants Rouges i Paris (tanten saknar mycket!)

Annan grej, hâller eventuellt pâ att bli tant. Spenderar alldeles för mycket tid att leta efter blommor. Känner att (âh) vad jag skulle vilja ha en bukett ranunkler till det (fortfarande!) städade hemmet! Och har ett ständigt pâgâende projekt att hitta hjärtan pâ trâd till kontoret/sovrummet, men chaîne des coeurs verkar smâtt omöjligt att fâ tag pâ i det här landet(?).

Det idrottas

Hemmahängardag med ett energiknippe till barn. Fint men ganska motionskrävande. Har spelat kombinerad basket, rugby och fotbollsmatch halva förmiddagen: "pâ med (imaginär) basktruja mamma", "NU fotbolltruja" och c:a 45 sekunder och 5 hârda dribblingar senare: "bask igen mamma, vite!". Puh var ordet. Just nu hämtar vi nya krafter, var och en pâ sitt sätt, barnet sover som en stock och undertecknad hinkar mucho starkt kaffe. Har utlovat chokladbollsbakning till mellis idag. Vet inte om det var en sâ bra idé. En socker- och koffeinkick är kanske inte den kombo ett energiknippe behöver allra mest.

Hursom, bäst att komma pâ en aktivitetsplan för det är mycket möjligt att vi fâr heldagshänga ända fram till helgen (pga sjuk dagmamma). Och man vill ju inte vara den trâkigaste morsan i stan, det hinns nog med sâ det räcker och blir över när han fyllt tonâring...

Mitt i lagom

När jag ska sälja in Sverige till franska bekanta slâs jag alltid av min brist pâ "regional stolthet" (nâgot självklart för en fransman!). Mellansverige med sin rikssvenska, sitt halvplatta landskap och avsaknad av världsomvälvande kulinära specialiteter känns rätt ljummet... Man har ju förstâtt att norrlänningar tycker att det är nâgot alldeles speciellt med Norrland och att halvgalna skâningar vill ha en egen republik. Men att nâgon utbrister: "fy tusan vad skönt att befinna sig pâ uppländsk mark igen!", har det hänt?

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här. Jag har inget till övers för patriotism och annat fjams, i utomrikiska reklamsammanhang vore det dock betydligt lättare om Uppland t ex kunde ta och producera en rejält doftande ost.

Mvh,
eder mellansvenska (ideellt arbetande) ambassadör

Hemmahelg

Det var en riktig hemmahelg. Vilket innebär ett skinande rent hem och en välfylld kyl. Det har inte hänt pâ... sâ länge att det nog bör talas tyst om. Fint är'e i alla fall!

I could come up with 100 (au moins!)

Chill with Chopin

Skriver hemtenta sâ fingrarna glöder (I wish) och lyssnar pâ diverse pianomusik pâ Spotify. För det stämmer faktiskt det där att klassisk musik hjälper koncentrationen! Kanske kan den här populärkultursjunkien bli lite bildad pâ traven ocksâ, bâde pâ det musikaliska och akademiska planet(?!).

Mâste rota fram soundtracket till filmen De battre, mon coeur s'est arrêté. Fungerade mycket bra att skriva C/D uppsats till för vääääääldans länge sedan vill jag minnas.
    

Bra slut pâ ganska trâkig dag

Sâ fort barnet somnat ("fort", haha) kommer det vankas japansk hämtmat framför Homeland. Är helt besatt av Homeland! (och av lax-tataki och bläckfisksallad med för den delen...).

Voila, det var det intressanta inlägget! Nu gâr det bra att sluta vifta med intresseflaggor eller mima dykande intressedelfiner eller vad kidsen nu gör nuförtiden.

Same, same

Varje gâng vi haft besök är jag minst tvâ foton rikare frân den här utsiktsplatsen*. Inget fel pâ utsikten, men sjuttioelva identiska foton kanske är aningen överflödigt ändâ?

*Här i tilt-shift version, i blogheadern uppenbarligen i form av nâgot slags radioaktivt dito (för variationens skull:))

Dr Mammut, vi saknar dig!

Den sista vaccineringen hos barnläkaren pâ flera âr är avklarad (tack och lov!). Av nâgon anledning kommer barnet och Mme le docteur inte överrens alls. "Je veux pas aller docteur mamma, vraiment pas!" (jag vill verkligen inte alls gâ till doktorn), har varit standardfrasen de senaste dagarna. Och själva besöket blev milt sagt târfyllt. Till treârskontrollen fâr vi försöka vaska fram en annan barnläkare. Fast här râder sâdan läkarbrist att det förmodligen är enklare att vaska fram guld i Rhône.

Suck. Saknar vâr urpedagogiska barnläkare i Paris (som t om hade överseende med att this crazy Swede av misstag kallade henne för Dr Mammut upprepade gânger)...

Det där om moroten och piskan

Alltsâ lättnaden när man släppt prestationsângesten och intalat sig själv att den kreativa distanskursen som man läser mest för skojs skull, faktiskt gâr att lämna in efter terminens slut.

Lunch

Konstaterar att även mat i tetrapack begâvats med läckrare namn pâ franska. Vad sägs om Knorrs välljudande "Doceur de 2 asperges et noisette de beurre"  vs. den svenska verklighetsförankrade motsvarigheten "Sparrissoppa gjord pâ tvâ sorters sparris"?

Smaken är däremot (i det här intetsägande fallet dessvärre) exakt same, same skulle jag tippa...

Hemtama kläder

Aldrig känner jag mig sâ rotlös som efter ett besök i födelselandet. Och aldrig shoppar jag sâ mycket till barnet som just där. Det känns alldeles otroligt viktigt att inhandla de där randiga PoP tröjorna och färgstarka villervallakläderna. Det jag egentligen köper är en bit av det som jag innerst inne är sâ rädd att barnet gâr miste om. En barndom som liknar min.

Inte för att jag hade nâgra svenska märkeskläder när jag var liten, men ändâ känns det tryggt att se min lille lintott i hemtama ränder och färger. Som om det pâ nâgot vis skulle föra honom närmre rödkindade vintrar med skridskoâkning och ljumma sommrar med smultron pâ trâd.

I âr fick han en gul fjällräven kânken. Hjärtat formligen svämmar över när han tultar till dagis med den pâ ryggen. Och jag vill, för miljonte gângen, kunna dela mig mittitu för att kunna leva bâde i mitt gamla och nya hemland pâ samma gâng Och fâ det bästa av tvâ världar.

Ljuset i den administrativa tunneln

Här gâr man runt och tror att allt är mörker. Men sâ kommer la caf med en överraskning! Den franska försäkringskassan har tydligen börjat âret med att âterinföra oss i systemet (sâ vi fâr rätt dagisavgift). Det tog bara fyra mânader av administrativt strul. Undrens tid är tydligen inte förbi!