Plötsligt sâ händer det. Det har âkts pulka! Bland höga granar i jurabergen. Är helt fascinerad av de där granarna (som kan bli upp till 40m höga, fatta högt!). Tror jag bott i stan för länge, för varje gâng jag ser en bit vild och vacker natur drabbas jag av overklighetskänslor. Som om jag befinner mig mitt i en naturfilm ungfär.
En annan inbiten stadsbo och pulka-rookie är barnet. Han tittade till en början smâtt räddhâgset ut över backen. Men när rädslan släppte, släppte den rejält. Huj vad det âktes! Han höll ângan uppe tills benen inte ville bära honom längre. Och vi fick lova att vi snart ska ta med pulkan upp i bergen igen.
Bonsoir,
SvaraRaderaDet finns en liten utmaning som väntar inne hos mig.
Jag smyger omkring här allt som oftast. Det är alltid intressant att läsa om andra svenskar i Frankrike!
Hej krokofanten,
SvaraRaderavad skoj, jag brukar ju smyga in pâ din blogg ibland ocksâ!:) Spännande med en utmaning, ska tas tag i sâ fort det finnes en stund över...