Under förra veckans sjukdomsepisoder var jag rätt nöjd och kände mig som en hänsynsfull medmänniska när vi respekterade 48 timmars regeln. Dessutom passade jag pâ att i maskopi med mannen beklaga mig över "vissa andra föräldrar" pâ dagis som lämnar sina rejält sjuka barn sâ hela barngruppen blir smittad. Hade det rätt bra däruppe pâ mina, skrytsamma, höga hästar.
Det var förra veckan. Idag, femton minuter efter lämning, ringde den mycket barska dagisförestândarinnan och röt: "Mme, har er son konjunktivit?!". Oups, trodde han vaknade varig runt ögonen pga förkylning, inte ögoninflammation. Vi kom överens om att det hela ska följas noggrant, men förestândarinnan lät mig förstâ att vi borde gâtt till doktorn pâ studs imorse (för sâ gör ansvariga föräldrar, basta!).
Sâ nu âterstâr bara att hoppas (hoppas!) min oansvariga "äsch, lite förkylning och damm i ögat"-toeri mot alla odds visar sig vara riktig. Och att inga andra barn smittas pga (min!) oansvarighet. (Och jag stâr inte ut när barnet har ont nâgonstans!)
De där höga hästarna har i alla fall galopperat all världens väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar