Halsbandet

Sonen hann gâ en vecka i skolan och sâ kom den första förkylningen igâr. Franska skolbarn är ju lediga pâ onsdagar sâ vi hade hemmadag hursomhelst. Han hade en bestämd idé om att när man är sjuk ska man titta pâ film och tillverka halsband. Sagt och gjort. Med det lilla kruxet att jag mâste hitta nâgra robusta pärlor först. Vet inte hur det är i Sverige, men i Lyon 6ème visade det sig vara stört omöjligt att fâ tag i pärlor utan "prinsesstema".

I leksaksbutik nummer tvâ hittat vi till slut ett gäng rejäla träpärlor (med leende rosaklädda flickor pâ förpackningen, what else?). Jag drog en lättnadens suck över att han är sâ pass liten att han inte fâtt med sig nâgra Hello Kitty vs. Spindelmannen idéer hem frân skolan (ännu!) och stegade iväg för att betala för pärlorna samt en ny vagn till järnvägskitet som sjuklingen hann förälska sig i ocksâ.

Och expediten ba: "- Oh, vilken tur du har unge man som fâr tâget du tittade sâ länge pâ! Och vilken lycklig liten tjejkompis som kommer fâ pärlorna!". Sonen ba: "- Näej, det är ju MINA pärlor!" Röstläget avlsöjade att han tyckte hon inte hade alla hästar hemma den där damen bakom kassan. (Jag ba: "-Phew!"). Fatta om vi hade sprungit halva kvarterert runt i dunderförkylt tillstând och inte kunnat köpa det vi letade efter pga en knasig expedit.

Nâväl, halsbandstillverkningen bidde en dundersuccé, hoppas det fâr fortsätta vara det länge till...

  

Un parfum de lavande

Jag visste det! Skulle inte yppat att jag gärna skulle ha sommar lite längre till. Idag har det nämligen (surprise, surprise!) gâtt och blivit höst. Och nu har jag motvilligt letat reda pâ en höstkofta längst in i garderoben. Tyckte koftan luktade lite smâläbbigt. Det visade sig snabbt att Houston, we have a problem! Hela sabla garderoben stinker lavendel efter all nitisk malsanering.

Hoppas nu desperat att lavendel är höstens doft pâ parfymfronten...

bildkälla

Sista helgen med sommar?

Hela helgen bara försvann, var det den sista helgen med sommarfeeling för i âr? Vi lyckades boka in oss pâ den omtalade brunchen pâ musée des beaux-arts terass. Själva brunchen i sig var ännu en besvikelse i raden Lyonbruncher, men att sitta i skuggan pâ en lugn terrass mitt inne i stan med utsikt över muséets vackra park var oslagbart.

Appropâ sensommaren. Jag läser nästan bara svenska bloggar. Sâ underligt att se barn klädda i vindfleece och läsa höstromantiska beskrivningar om hur hög och klar luften är och längtan efter böcker och choklad framför kaminer.

Näe, för min del fâr sommaren gärna fortsätta i nâgra veckor till...

They call me the crazy tavelvägg lady

Hur nöjd kan man bli över en tavelvägg egentligen? Tydligen alldeles överväldigande übernöjd! Undertecknad fick ett ryck i fredags och inledde operation " ett mindre barnvänligt och mindre rörigt vardagsrum". Av bara farten âkte en tavelvägg upp ocksâ. Har nu ägnat de senaste 24 timmarna ât att fiska uppskattande komplimanger över mina (fantastiska!) inredartalanger frân mannen och gottat mig alldeles vansinnigt över hur himla fräscht (och ljust:)) det ser ut. Relativt rakt hänger de ocksâ, tavlorna. Har en känsla av att det här är början pâ nâgot nytt. Här ligger nämligen ett helt gäng ramar inköpta pâ det stora möbelvaruhuset och skräpar för "att det kan ju alltid vara bra att ha". Och hyresvärden som helst inte vill ha nâgra hâl i väggarna, mohahahaha säger jag bara.

bildkälla

Uppe med tuppen

Efter en ledig onsdag var det imorse dags att traska iväg med skol(!)barnet till skolan igen. Jag var lite orolig över det där med organisationen, hur det skulle gâ att komma iväg i tid.

Snacka om att oroa sig i onödan! Vissa tyckte att det var läge att gâ upp med tuppen. Sâ vi satt och oooohade och aaaahade över det faktum att det fortfarande var mörkt ute och rullade tummarna i tvâ timmar innan vi äntligen fick gâ...

Tror definitivt att jag mâste köra med kaffe intravenöst idag. Hur trött barnet kommer vara efter sin första hela skoldag orkar jag inte ens tänka pâ. Men lämningen gick bra. Och det är sâ himla coolt att se honom i samspel med andra barn. Första dagen berättade en mamma att han hade tröstat hennes hejdlöst separationsgrâtande pojke med att bjuda pâ en bit leksakstârta sâ pojken blev glad igen och mamman kunde lämna med ett lite lättare hjärta.

Jag är sâ nyfiken pâ vad de gör under dagarna, men en pratstund med la maitresse har hitills varit omöjligt. Tror jag kommer ha ganska svârt för det här med den bristande insynen. Och att verbet réussir (lyckas) flitigt förekommer i varenda papper vi fâtt hem, t ex "för att ditt barn (obs treâring!) ska lyckas i skolan behövs blabla osv.".

Har lite svârt att greppa det här

Den här lille lintotten ömsom hoppade, ömsom gick och ömsom sprang (var jagad av en T-Rex!) till skolan imorse. Skolan liksom!!! Huvudpersonen själv tog det coolt, det fanns ju bâde brandbil och ett litet kök att leka med. (Och de pjâskiga föräldrarna klarade pâ nâgot magiskt sätt av det hela utan att börja störttjuta).

Ovälkomna gäster

Helgens tema är Tineola bisselliella. Aka klädesmal. Aka världsäckliga smâ kryp som tydligen helst ger sig pâ:
1.  de dyraste kläder de kan hitta (typ ens finaste och dyraste sidenklänningar)
2. de kläder man är mest fäst vid (barnets samtliga hemstickade, omsorgsfullt nedpackade bebiskläder, tydligen jättegott för vissa finns det knappt en fiber kvar av, buhää!)
3. av nâgon outgrundlig anledning ett gäng avlagda HM t-shirts (som man egentligen borde skänkt till nâgon insamling för längesedan).

Klädesmal verkar vara smâtt omöjligt att bli av med. Men vi är fast beslutna om att ge kräken en ordentlig match. Under dagen har det frysts mal, tvättats mal, rostats mal (i ugnen!) samt körts hur mânga torktumlare som helst pâ raken. Värme och kyla, ge dom mer än dom tâl bara!

Hoppas, hoppas att slitet visar sig vara effektivt...

Alla gillar väl choklad och blommor?

Kvällen har ägnats ât stressinköp av hejdâ och tack för allt present till dagmamman (sista dagen imorgon, sen SKOLAN!). Förstâr inte riktigt varför det alltid mâste bli sista minuten av allt. Har funderat pâ en lämplig present i mânader... utan att komma till skott.

Nu blev det en snabb googling pâ vad andra ger till sina nounous i avskedspresent. Tydligen anses parfymer (hej, du luktar illa?), doftljus (hej, ditt hem luktar illa?) samt hemmagjorda ramar med bilder pâ den egna telingen som absoluta top of the pops "personliga" gâvor.

Ärligt, vâr nounou har varit i yrket de senaste 25 âren, vad jag har sett har hon definitivt inte en tavelvägg med nâgra hundra bilder pâ andras ungar (med ramar skapade av andras treâringar, hujedamej) pâ hedersplats i vardagsrummet...

Äsch, det blev choklad, en blombukett samt ett tackkort (med ett foto pâ min egen teling:)). Sen kommer jag förmodligen fâ torka bort nâgra târar ur ögonvrân ocksâ. Klarar inte av avsked och rubbade rutiner (vi har ju träffats nästan varje veckodag ju!). Och det gâr inte att greppa att min lilla goa bebbe ska börja skolan (SKOLAN!) nästa vecka... *snyft*

Visdomsord direkt frân parken

Belönar mig själv med en chailatte efter att ha flâsat runt ett varv i parken. I parken blir man sannerligen aldrig besviken, sâg en sâ gullig grej även denna morgon. En dam som sâg ut att vara säkert +80 âr som lärde sig cykla. Damens dotter (eller yngre väninna?) hejade pâ och höll i pakethâllaren. De tjöt av lycka bâda tvâ när damen lyckades vingla sig fram en kortare sträcka pâ egen hand.

Den resterande flâsturen funderade jag pâ sânt som hâller en tillbaka. Jantelagen, avskyr jantelagen, men är sâ präglad av den. Nu när jag mest gâr runt och längtar tillbaka till Skandinavien (där livet är sâ lätt och ljust, âtminstone i juni-augusti:)) är det bra att pâminna mig själv om âtminstone en grej jag beundrar fransmännen för. Att de tutar och kör.

Har t ex en bekant som börjat plâta bröllop. Sânt som tekniska kunskaper och fjams det har hon liksom inte tid med. Hon tycker hon tar fina foton, kunderna är nöjda, allt är frid och fröjd. Herreghu, själv skulle jag behöva 525 poäng i fotokunskap frân ett välrenommerat universitet för att ens vâga tänka tanken.

Eller alla dessa fransoser jag sprâktestade vid anställningsintervjuer pâ mitt förra jobb. Som enligt cv:et talade en anglais parfaitement bilingue men vars vokabulär egenligen inte sträckte sig sâ mycket längre än till "-Hello my name iz Jean-Pierre/Michel/François, you know ze french kizz?" som de lärt sig säga pâ nâgon skolresa till London för sisâdär 10 âr sedan.

Tror man att man kan sâ kan man lite mer än om man inte tror att man kan nât alls. Detta fâr banne mig bli dagens ledord. Och (sâklart!) att det aldrig är försent att lära sig cykla!

Skandinavienblues

Är sâ nostalgisk att jag hâller pâ att gâ i bitar. Semester i norr alltsâ. Lugnet, havet, människorna. Vilken lyx att fâ umgâs med dem man tycker om men ser alldeles för sällan. Att kunna springa runt ovârdad i sina sunkigaste shorts och nâgon gammal tröja. Att andas havsluft pâ en folktom strand. Att ligga med en hâv i högsta hugg och lura pâ krabbor en hel förmiddag. Till och med att âka bil i 17 timmar med de finaste killarna i världen (och sjunga sjörövarfabbe sjuttioelva gânger pâ raken för full hals) var en ren njutning...

(Fast det sista berodde nog mest pâ att undertecknad inte körde;))

Information overload

Back in town. Gör ett halvtappert försök att slâ pâ datorn för att se vad som skett därute hos alla andra de senaste tre veckorna. Men det blir för mycket. Information overload.

Ungefär detsamma som att komma tillbaka till stan efter tre veckor mitt ute i skogen, pâ stranden, i lugnet. Här är det fullt hâlligâng. Det borras och snickras bâde i lägenheten under och mitt över gârden. Och där ute pâ gatan verkar alla har kommit hem frân semestern, asfalten dallrar i hettan, det luktar avgaser och JAG VILL HA MER SEMESTER (nu pâ en gâng tack)!

Semester!

Har spenderat de senaste 24 timmarna pâ semester hela 30 minuter hemifrân. Vi lämnade över barnet till les beaux-parents begav oss upp bland bergen (berg kanske är lite överdrivet men de heter faktiskt les Monts du Lyonnais:)). En gastronomisk middag (trés romantique med panoramavy över den glittrande staden) och en hotellnatt (lyxen att fâ sova i total tystnad under mjuka hotellakan!) senare är undertecknad mer utvilad än vad jag kan komma ihâg att jag nâgonsin varit.

Funderar nu febrilt pâ vad i hela fridens namn vi ska göra med resten av de 48 barnfria timmarna. Bio, sushi, OS, promenad, museum, konsert, läsa bok... och alldeles säkert, sakna barnet (herreghu, hur ska jag palla den dag han kommer och vill flytta hemifrân?).

Hursomhelst, de senaste 24 timmarna kommer jag leva länge pâ. Och semestern har bara börjat!

Att skriva som man pratar

En gâng när jag gick pâ universitetet fick vi en hemuppgift som gick ut pâ att recensera andras (=som i andra medstudenters) anonyma bokrecensioner. Tjejen som recenserade det jag skrivit sa att hon förstâtt pâ en gâng att det var jag som lâg bakom det hon läst. "För du skriver precis som du pratar" sa hon. Vi kände knappt varandra. Jag funderar fortfarande pâ om jag:

a. under studietiden helt misslyckades i mina försök att skriva akademiskt.

b. ständigt gick med näsan i vädret och talade som om jag högläste direkt ur nâgon foremell sakprosa.

Hoppas ganska mycket pâ det lite festligare b, även om det är det mest osannolika av de tvâ alternativen...

(Kom att tänka pâ den här anekdoten i samband med ovanstâende citat av nâgon ologisk anledning...)

Guignol

Efter tvâ âr kom vi oss för att titta pâ betalversionen av dockteatern i parken (gratisglutta in pâ sidan av avspärrningarna har barnet gjort sâ mânga gânger att det började kännas rent oetiskt att inte betala). Spektaklets huvudfigur, Mr Guignol himself, skapades pâ tidigt 1800-tal och är en av den här stans stoltheter (han har tom fâtt äran att namnge fransk dockteater).

Att handlingen var aningen vâlds- och alkoholförhärligande verkade inte störa treâringen i publiken nämnvärt (att man mâste sitta still var däremot aptrist!). Själv tyckte jag att scenerna med den där rödnästa figuren som ser ut att fâtt i sig nâgra glas beaujolais för mycket (till vänster i bild) samt den ständigt trillande och spexande Guignol gick an. Men att karaktären "den väna unga flickan som blir bestulen pâ sin ko" däremot gjorde en mindre trovärdig rolltolkning med sin gälla whiskeyspruckna röst:)...

Fast klart man ska gâ och titta when in Lyon (kostar 3,50 för de vuxna och 3 för de smâ i Parc de la Tête d'Or...

Kallbadare

Avhandlade semesterplaner med barnets bästis mamma. De har semestern fixad och klar varje âr, pga kompisar med gästhus pâ Korsika. Hon sâg inte sâ imponerad ut av vâr planerade bilfärd upp till Sverige (kan man bada där uppe i norr?).
 

(vill gärna ha lite uppehâllsväder för ett dopp här tack!)