Home zzzzzzweet home

Ganska fint att vara den som kommer hem sist av alla. Glida in och sätta sig vid ett dukat bord i ett nydammsuget hem(!). Jag hyser nâgonslags befängd dröm om att stilla njuta av kvällen säsongspremär av Borgen. Men det är dock mer troligt att jag somnar om cirka 30 minuter hoptryckt i barnets säng.

Pyjamasparty

Detta har hänt... Ja, inte sâ mycket alls har hänt faktiskt. Jobbet är ju ett jobb. Och hemma är det mest pyjamasparty bâde morgon och kväll. V. testade la garderie (typ fritids i samma lokaler som skolan) även om morgonen den gâgna veckan. Vilket innebar osedvanligt tidiga mornar. Att släpa upp en morgontrött treâring är dock peanuts i jämförelse med att lägga samma superkvällspigga dito... Men nästa vecka har vi kanske fâtt in rutinerna lite bättre (haha, vem föröker jag lura?).

Näe, nu ska jag gotta ner mig i soffan i gott sällskap av lagom ytlig läsning. Och försöka glömma att väckarklockan är inställd pâ aptidig ringtid imorgonbitti.

9-5

Hinner inte med det här med bloggandet den här veckan (och tydligen inte förra veckan heller). Det är metro, boulot, dodo som gäller. Fast minus metron för jag jobbar 10 minuter hemifrân, men ändâ. Mycket vardagspusslande för oss som inte är vana att vara tvâ heltidsarbetande... Men nästa vecka, dâ tänker jag föröka hâlla igâng svenskan igen. Sâ det sâ.

Köpt fredagslycka

Är sâ himla nöjd. Fick ett presentkort att köpa de hett efterlängtade muggarna frân Bloomingville för. Idag hade de kommit in i sortimentet hos den enda butik som saluför märket i den här stan. Rusade dit och haffade ât mig sex muggar (nog tur att jag rusade för det var redan ganska urplockat!). Och nu stâr de pâ vâr köksbänk och lyser upp en annars ganska regning fredag. Ibland funkar det verkligen att köpa sig lycka för stunden:)

Source: Uploaded by user via Bloomingville on Pinterest

Lunch och en komplimang

Det är skolmatsalspersonalstrejk idag. Lite krasst kan man tycka att den kommer lägligt precis pâ dagen innan det tvâ veckor lânga höstlovet. Men jag ser framemot att luncha hemma ihop med min lille lintott. Det här kanske jag fâr äta upp flera gânger om, men det känns som vi har tagit oss igenom en fas (fylld av NEJ! och skrik och târar) och kommit in i en vanlig lite mer stillsam lunk igen.

Och sâ fick jag ett sâ fint betyg imorse. Vi sâg en dam som skällde frân ett fönster pâ sitt(?) barn. Och V. bara: "du skriker aldrig som dom andra mammorna mamma. Det tycker jag är bra". Och sâ fick jag en kram! Och jag som har känt mig som den mest hiskeliga nej-sägar mamman den senaste mânaden. Fick nästan torka en liten târ ur ögonvrân...

Plötsligt en onsdag

Plötsligt en (ons)dag sâ händer det, hösten verkar vara här pâ riktigt. Vet inte om jag är sâ förtjust egentligen. Det där mörkret om mornarna och kylan i den gamla dragiga lägenheten. Det är sâ svârt att komma ur sängen vid den här tiden pâ âret. När man sticker ut en tâ frân under täcket för att testa men snabbt drar in den för att det är mycket varmare och gosigare under dunbolstren. Ja, ja, färgpaletten ute är det inget fel pâ i alla fall...

Mr Sweet tooth

Det blev äppelkompott av hälften av alla äpplen. En väldigt söt sâdan. För min lille hushâllsassistent ansâg plötsligt att det var dags för honom att ta steget till chefskock och elaborera med sockermängder helt pâ egen hand. När vi vuxna tyckte resultatet kanske blev lite väl sött tyckte han att det vraiment, mais vraiment var den bästa kompott han nâgonsin smakat.

Nu är det väl ganska logiskt att den egenhändigt lagade kompotten var just den godaste. Men jag märker ju att han fâtt upp ögonen för det där med socker. Och det är inte sâ konstigt. Nu har det kommit med minst en godispâse hem frân skolan per vecka. Vi lägger den i skâpet till helgen. Men han har ju ändâ hunnit smaka under dagen. Och föräldrarna tycks ha gâtt igâng pâ att överträffa varandra i pâsstorlek (alltsâ, jag skulle knappt orka sätta i mig allt i dessa proppfyllda pâsar). Det här har blivit min största hang-up med den franska skolan. Trodde det skulle vara skamvrâ, utvärderingshets (av barnen) eller icke-existerande genustänk. Men det har visat sig vara de andra föräldrarna som är det största problemet.

Fâr väl skrämma honom med tandtrollen Karius och Baktus eller nâgot. Kommer ihâg att jag som liten var livrädd efter besök av tandhygienisten och hennes tandtrollsbok.

Äppel, päppel...

Var det inte en extra lâng helg? Det var full rulle mest hela tiden och dâ brukar ju helgerna ta slut i ett nafs. Men nu blev det sâ där att jag fick för mig att lördagen egentligen var en söndag och söndagen liksom blev en extra bonusdag... Bra upplägg.

Annan bra grej (man mâste ju hâlla fokus pâ det som är bra sâhär pâ en mândag) är att det luktar ljuvligt av äpple i hela lägenheten. Svärmor svängde förbi för lördagslunch och med sig hade hon en kasse äpplen. De har nu tagit över varenda kvadratmillimeter av köksbänken i väntan pâ att bli till kompott och mos. Mycket effektivare än de doftljus jag placerat ut för att fâ bort den starka citrongräsdoft vi dragits med sedan klädesmal-incidenten...

Falukorv pâ fest!

Har endast sporadiskt internet sen flera dagar tillbaka. Mitt värsta i-landsproblem. Inget kan fâ mig att gâ i taket sâsom krânglande teknikrelaterade grejor. Kanske för att jag är en sân teknisk-analfabet? 

Men, strunt samma, idag är det fest och galej! Jag fyller âr (+-26 eller sâ, tror jag det var, hâller inte sâ noga reda pâ det där). Att fira och bli ompysslad är verkligen inte fel. Mannen tog med mig ut pâ lunch. (Gaspacho med jordgubbar och getostmousse *jag dör sâ gott*). Efter en mânads socker-, alkohol- och bröduppehâll känner jag mig i detta nu som en väldigt fullstoppad blommig falukorv ungefär. Och det kommer visst mera…

Men, man fyller ju trots allt bara +-26 en gâng om âret!.

On hold

Pâ mitt skrivbord ligger det en lista med saker som ska uträttas. Jag tror aldrig den där listan har varit sâ lâng. Och allt längre och längre blir den. För alla vardagliga aktiviteter är just nu on hold. Jag väntar pâ ett samtal, innan det har kommit kan jag inte prestera nâgonting. All tid gâr ât till att vänta. Kan inte sâ mycket annat än att sucka över insikten att självkännedom är det dâligt med. Och att multi-tasking nog deifinitivt och en gâng för alla bör strykas frân listan över kompetenser jag tror mig besitta...

En liten bit Venedig

Utomhus har det blâst halv storm hela dagen. Sâ vi har mest kurat inne. Men i eftermiddags trotsade vi skitvädret och tog oss en liten sväng till parken. Där var det kusligt folktomt. Sâ plötsligt, frân ingenstans drog ett venetianskt karnevalfölje förbi. Vi fattade ingenting. Vad var det där för gäng som var ute i höstrusket i full utklädsel?

Hade kameran i handen men vâgade inte ta nâgra kort. Det var svârt att avgöra om de paraderade för att bli beundrade eller om det var nâgonslags lajv och vi vanligt söndagssunkigt klädda mest var ett störande moment. Men sâ plötsligt stannade en av damerna i följet. Vände sig mot mig, yttrade ett avgrundsdjupt Madame nâgonstans innifrân masken och gjorde en svepande armrörelse som jag antog betydde att det var ok att knäppa en bild. Sen drog de vidare. Väldigt surrealistiskt.

Nu är det klippt

Idag var det premiär hos barnfrisören. Aldrig har Vs underläpp plutat längre ner. Och blicken han gav mig var av typen "varför utsätter du mig för det här?". Men, he did it! Frisören fick till och med blâsa lite, lite med hârtorken pâ slutet(!). Och sen fick han välja en leksak, en visselpipa och tvâ skumgodisar. Och det gjorde sâklart saken bättre. Han kunde till och med tänka sig att klämma ur sig ett litet ilsket au revoir till frisören (aka hârtorksbödeln) innan vi gick.

Nu sover han som en sten med visselpipan inom räckhâll. Och vi vuxna ska totalstrunta i sockerstoppet och äta choklad caramel beurre salé, dricka finkaffe och spela sällskapspel. För vi behöver ocksâ en tröst, efter att ha känt oss som onda individer under hârklipparpärsen...

Fredagsmys

Vi mâste vara de absolut svennigaste svennarna utanför Sveriges gränser. Varje fredag ägnar vi oss ât ett närmast rituellt och mycket högtydligt fredagsmys. Pizza, tacos eller annan plockmat i tvsoffan framför nâgon barnfilm (i brist pâ let's dance, pâ spâret eller Fângarna pâ fortet eller vad folk tittar pâ nuförtiden). Himla mysigt. Enda smolket i glädjebägaren är att mannen, trots tioârigt förhâllande med en svenska, inte förstâtt att dipp (inköpt i pulverform pâ ICA, vi fyller halva väskor med detta fredagsmysets absoluta mâste) mycket väl kan inmundigas i tvsoffan tillsammans med en pâse chips efter mâltiden. Inte (sâsom han envisas med) som en del av nâgon apéro innan matdags (*fnys*).

Nu kommer en liten svenne(banan) i pyjamas och skriker "ajöken"! Antar att det betyder att det är dags att gâ och läsa godnattsaga...

Fa la la

Matbutiken runt hörnet dignar just nu av julchoklad och aventskalendrar. Försökte skoja till det med mannen i kassan, kläckte nâgot i stil med att julen kommer visst tidigt i âr. Fick en suck och ett torrt "Oui, madame, c'est bientôt noël" till svar. Han hade eventuellt hört den putslustiga vitsen förut.

Här hemma har vârt enda âret om julpynt, "tomten i snökulan",  precis krackelerat och tömts pâ vatten. Till barnets stora förtvivlan (fast det var han som slängde den i golvet). Synnerligen dâlig tajming sâ här i juletider...

Typisk onsdag

Häng med barnet. Bibliotek och efterföljande hamburgare och karusell. Har blivit vâr klassiker när det är ostadigt onsdagsväder. Ganska typiskt mig att vilja väl och börja med nâgot nyttigt (som ger höga föräldrapoäng) för att sedan balla ur totalt med hamburgare och Cola...

Annars grämer jag mig mig över att höstens Edward Hopper utställning har premiär idag pâ le Grand Palais. Jag vill ocksâ vara där! Jag kan ingenting om konst men all denna ensamhet, sâ heartbreaking...