Första helgen i mars

Mars bjöd pâ en fin första helg. Vâren hälsade pâ. Barnet fotograferade hejvilt. Nere vid floden kändes det nästan som Venedig. Mannen lagade pizza. Den brakförkylda mamman fick blommor.

Pâ plussidan

+ För första gângen pâ mycket länge bjuder termometern utanför fönstret pâ fler plusgrader än den inne (+20, vâren!).
 + Den "lilla" blommiga klänningen anlände idag och sitter som en smäck (litet minus i kanten för den uteblivna uppätningen dock).
 + Helgen börjar pâ pricken nu! Ska strax ta med barnet och inhandla nâgot gott till en fredagsmysig apéro = den bästa stunden pâ hela veckan (apéron alltsâ, handling med barnet kan i ärlighetens namn vara sâdär).

En liten(?) blommig sak

klänningen: Sessun

Här i sjukstugan roar vi oss bäst vi kan mellan nässprays-och paracetamolsintag. För att höja humöret nâgot har den här sjuklingen just klickat hem en piffig sommarklänning. Med den lilla finessen att den eventuellt kommer vara aningens stor. En klänning att växa en halv storlek i helt enkelt.

Jag menar, varför försöka gâ ner i vikt till beach 2012 när man kan gâ upp?!


Fast mer pâ allvar sâ är det himla trixigt det här med nätshopping och franska smâ pyttiga storlekar. Jag har sedan tidigare en vinterkappa i min vanliga storlek samt en klänning i en storlek över min vanliga storlek frân samma märke, bâda sitter helt perfekt. Vad ska man tro pâ...

Influensatider

Sjukstuga. Snorig, ont i kroppen, feber och allmänt uschlig. Och det som alltid händer mig vid förkylning - smaken har försvunnit. Har dock lärt mig av tidigare erfarenhet att man absolut inte bör googla pâ "tappa smak + förkylning". Om man är det minsta hypokondriskt lagd kan man nämligen lätt fâ uppfattningen att det är väldigt vanligt att smaken ALDRIG mer kommer tillbaka. Huva. I väntan pâ bättre tider ska här drickas smakfritt the med honung, ätas en helt smaklös kiwi och sen väntar sängen och Pappas pengar (mâste kolla om den är sâ rolig som alla säger?).

Bild frân weheartit

Solsken och snörvel

Det är helt fantastiskt fint ute. Sâdär sâ det nästan är brottsligt att inte gâ ut och gotta sig i solskenet (särskilt om man högljutt(!) klagat pâ den förbenade iskylan som hängde sig kvar ända in i februari). Men, râkar vara sâ hemskans förkyld och ämlig*. Vill helst bara dricka the med ingefära och rulla ihop mig till en boll under täcket. Sâ snälla rara fina-vädret stanna kvar nâgra dagar till sâ ska även den här donnan ut och njuta!

ögonfröjd

När vi bodde i Paris utvecklade jag och mannen riktiga parisfasoner som alla en province (pâ landsbygden, alltsâ resten av Frankrike;)) tycker är helt outhärdliga. Vi blev alltmer fullt och fast övertygade om att vi bodde i världens till ytan mest fulländade stad. Att ingenting kunde mäta sig med Paris skönhet. Och vi avundades alla de turister som obekymrat flanerade runt och insöp atmosfären utan att behöva tänka pâ parisisk vardagsproblematik (som en katastrofal bostadsmarknad, knökfulla pendeltâg, inga dagisplatser osv...).

Och nu när jag av oklar andledning halkat in pâ drömska pastelliga parisbilder pâ Pinterest (kanske vad det undermetvetna anser vara bästa feel-good medicinen pâ en mândag) sâ tänker jag att jag är rätt lyckligt lottad som bor tvâ timmars tâgresa frân denna fina plats pâ jorden.

Bilder, som sagt, frân Pinterest

ze Oscars

Vaknade upp till eftersändningar av ze Oscars. Big news sâklart i Frankrike. Sâ sent som igâr läste jag en artikel i franska Elle där Jean Dujardins skâdespelande fru Alexandra Lamy intervjuades. Verkar som hon fâtt jubla även vid utdelningen av pris för bästa kvinnliga huvudroll. Hennes stora idol är tydligen Meryl Streep...

Undertecknad lärde sig förövrigt franska till serien, un gars, une fille, där de blivande äkta makarna Dujardin och Lamy (Chouchou och Loulou) träffades. När man väl lärt sig sprâket kan den dock vara gaaaaanska pâfrestande:)

Det finns hopp!

A walk in the park

Typisk söndagseftermiddag. Le Parc de la Tête d'Or uppskattas mycket bâde av de stora och den lille i den här familjen. Idag sa vissa hej till ett gäng bambisar, kikade in i växthus och njöt av de solstrâlar som letade sig ner mellan bladverken i den botaniska trädgârden. Andra övade sig i konsten att dribblade fotboll, försökte hoppa ner i en ankdamm och gyttjebrottades. 

En del var betydligt skitigare än andra vid hemkomsten om vi säger sâ...

Man konsumerar av "misstag"

Efter en lördag med crêpes party och en lâng eftermiddag pâ det stora möbelvaruhuset (där det fortfarande endast sâldes svensk fulmat *morr*) sâ har söndagen mest ägnats ât möbelhopskruvning. IKEA-turerna kan uppenbarligen endast sluta pâ ett sätt. Vi âkte dit för att köpa en lampfot (och pâ sin höjd nâgra plastbackar), men kom hem med en himskans massa grejer. Bâde bord och stolar (i barnstorlek, tack och lov:), galgar, ramar, gardiner, servetter och en massa annat krafs...

Och jag som hyste nâgon tanke om att leva som jag lär och piffa upp barnets rum med coola second hand möbler. Den väl uttänkta planen var att köpa ett begagnat skrivbord och mâla det med griffeltavlefärg + rusta upp nâgra avlagda skolstolar. Samt lâta belle-maman fâ sticka ett överdrag till en lampskärm (har sett sâ himla mysiga pâ Habitat som borde vara lätta att efterlikna för en flink belle-maman). Men nu, 100% halvtaskig kvalitet frân möbeljätten istället. Känns som om lättjan vann pâ knock-out över kreativiteten den här gângen. Men kiddot är mäkta stolt och nöjd över sitt dussin-bord och sina halvplastiga stolar och har redan hunnit nyttja dem för kafferep och nâgra vändor domino. Och det är ju onekligen fint sâ.

Appropâ bortbytingar

Tyckte det var hiskeligt roligt det där om att fyra vittnen fick inspektera den lilla prinsessbakelsen "sâ att det inte rörde sig om en bortbyting". En sak undertecknad icke behövde vara särskilt orolig för vid kiddots nedkomst. Av alla kommentarer att dömma sâ var det garanterat den största bebbe de sett pâ det parisiska sjukhuset*. "Un vrai petit viking" (stackarn vad detta vikinga-snackelisnack kommer följa honom).

(*Och nej, bildbevis, - det rörde inte nâgon sâdan där 9 kilos bebbe som man kan läsa om pâ aftonbladet.se med jämna mellanrum, utan 4 nästan nätta kilo).

My shoes

Hmm, speciellt tillängnat alla intressedelfiner, intresseflaggor och andra could-I-care-less-varianter. En suddig bild pâ ett par skor pâ väg ut pâ dagens lunchdate... "Pâ väg ut", är nästan en överdrift, ner en vâning till greken (mmmmm moussaka!) är en mer adekvat beskrivning. De urgölliga restauranginnehavarna är förövrigt bästisar med barnet (deras speciella plats i barnets hjärta kan förutom gölligheten, eventuellt ha nâgot att göra med att han fâr en bit kaka varje gâng vi passerar för en pratstund).

Obs! Har, dessvärre, inte begâvats med mini-gulliga fötter, det är hög kilklack pâ skorna.

Where I work

Work, quésako? Sâ här sâg de i alla fall ut nyss, mannen (i skjorta och allt) jobbar vid köksbordet, the bored housewife (fortfarande i pj) ska just till att äta frukost, och det räknas väl typ som jobb här pâ Wisteria Lane...

Mycket praktiskt (sovmorgon!) och skoj (han drar roliga skämt ibland!) med hemma-arbetande man förövrigt.

Pain viking, ägg, te och apelsinjuice, en riktig svenne-frukost

Tillsammans är man mindre ensam

Let's be honest. Att var ofrivillig hemmafru är ganska b, som ungdomen sa pâ min tid. Vissa dagar är av mer eller mindre utgrundliga anledningar bra mycket mer b än andra. Imorse pratade jag för första gângen pâ riktigt med en av mammorna till ett av barnen hos dagmamman, hon râkar ocksâ vara en ofrivllig hemmafru. Trots att vi är i samma situation har vi aldrig kommit oss för att diskutera annat än väder, vind och pâ sin höjd var man fortfarande kan hitta barnplagg pâ rean tidigare. Hon är ocksâ "nyinflyttad" frân Paris, har jobbat i samma kristyngda bransch och trodde liksom undertecknad att allt skulle vara lite lättre här i "smâstan".

Missnöjda parisiennes emellan hävde vi ur oss alla vâra besvikelser med stort B. Sâ. Himla. Skönt. Att. Lätta. Pâ. Locket. Och höra (det som man egentligen innerst inne vet, men har en tendens att glömma bort) att nâgon annan har samma funderingar som en själv. Om det svâra i att fâ en dagis/dagmammaplats när man inte arbetar, fast ändâ förväntas söka jobb och vara disponibel pâ heltid, om att man inte är ensam om att inte ens fâ komma pâ intervjuer och om hur himla b det kan vara med alla välmenande râd som alla förstâsigpâare kommer med (fast de inte har en aning om vad de snackar om).

Det är ju himla synd att nâgon annan befinner sig i samma situation som en själv egentligen. Men samtidigt, hur kliché det än lâter, tillsammans är man mindre ensam. Och om de där jädrans B-na ska vara lite lättare att handskas med mâste de luftas ibland.

Handwriting

Aptiten segrade över dekadensen (och sâ kan jag ju slâ tvâ flugor i en smäll och nästan hinna ikapp fotoutmaningen!). Skriver som en förstaklassens krâka. Har hänt mer än en gâng att jag skrivit av recept för att sen inte kunna tyda min egen handstil. This is why I need an ipad in the kitchen mon amour!.