Semestermarodörerna

Vi ska snart dra söderöver till Provence för att lata oss på ett bed and breakfast över helgen. Är det ens hälften så fint som fotona på hemsidan lovar så är det fab. Är mycket peppad! Fast om de andra gästerna har hoppats på lugn och romantik så kommer de bli väldigt överraskade. Vi har nämligen med oss en tvååring...

Pimpad valnöt

Svärmor skickade med barnet en påse valnötter hem. Jag gillar egentligen mer när hon skickar med jordgubbar, men de sista gubbarna för i år hade barnet redan käkat upp under själva plockningen. Omöjligt att klandra honom för det, det ligger i generna. Hursomhaver så blev valnötterna pimpade till en supergod pesto. Den var så försvinnande god att jag inte hann fota den innan nästan var tomt i skålen...

Fem miam miam av fem möjliga!

Le Fooding

Om man vill aka till Paris för att äta, och det vill man ju! Sâ har Le Fooding otroligt bra tips om restauranger i olika prisklasser och stilar. Man kan söka pâ kvarter ocksâ, väldigt praktiskt.

De listar även restauranger i andra större franska städer.

Louis Vuitton släng dig i väggen

Barnets allra första egentillverkade morsdagspresent gjordes på dagis. Det bidde en tygpåse. Grönt, lortbrunt och lila i en abstrakt expressionistisk mix. Trés chic enligt den stolta mamman.

Idag är det dags för tillverkning av farsdagspresent. Av dagispersonalen beskrivning att dömma kommer den bli "trés, trés jolie". Jag tar dem på orden.

La fête des pères infaller den tredje helgen i juni. Hur i hela världen ska jag kunna bärga mig och inte berätta för pappan innan dess?

Note to self

För miljonte gången: börja aldrig någonsin dagen med läsarkommentarerna på morgontidningarnas siter! Kaffet sätts i halsen och all tilltro till mänskligheten försvinner.
 
(Och våga inte ens glutta in hos AB och Expressen överhuvudtaget, not matter hur tråkigt du har).

Ze good wife, ze not so good French version

Jag står ut med att titta på en del dubbade serier, om jag verkligen inte har ork att göra annat än krypa ner framför télén, men det här alltså... Alicia Florrick gör sig inte bra på franska, inte alls.

Att komma ihåg det man vill

Det är så lätt att skriva om historien. Att titta tillbaka efteråt och tycka att det där var ju lätt som en plätt. Äsch, flytta till Paris, det är ju bara packa väskan och ge sig av! Så lätt att glömma den där första tiden. Att glömma alla mer eller mindre akut påkomna strategier för att hålla tvivlet och hemlängtan på avstånd.

Fatta vad jobbigt att räkna ut exakt hur mycket allt kommer kosta i mataffären under handlingens gång. Allt för att inte orsaka en suckande lång kö till kassan när den allt ilsknare kassörskan vägrar kommunicera på annat än kulsprutesnabb franska.

Eller att sitta och le under olidligt långa middagsbjudningar. Fast man inte förstår ett dyft av konversationen och känner sig urjobbig för att man tvingar bordsgrannen Jean-Francois att övergå till en mycket haltande engelska mellan varven.

Och att aldrig uppfatta vad den högljudde grannen som alltid tjoade i trappen ville ha sagt egentligen. Var han glad, arg eller spritt språngande galen? (Så här i efterhans så satsar jag mina riksdaler på det sista alternativet).

Jag borde ju omfamna den där ovärldsvana lilla mesen som var jag. För strategierna funkade ju faktiskt, I'm still here!

Skärpning i språkfabriken

Jag tappar sakta språket. Mitt modersmål, en del av det som är jag. Hittar inte ord, stavar fel, kan inte uttrycka mig... Det måste bli ändring på det! Ett inlägg om dagen från och med nu. Basta!