Lunch

Konstaterar att även mat i tetrapack begâvats med läckrare namn pâ franska. Vad sägs om Knorrs välljudande "Doceur de 2 asperges et noisette de beurre"  vs. den svenska verklighetsförankrade motsvarigheten "Sparrissoppa gjord pâ tvâ sorters sparris"?

Smaken är däremot (i det här intetsägande fallet dessvärre) exakt same, same skulle jag tippa...

Hemtama kläder

Aldrig känner jag mig sâ rotlös som efter ett besök i födelselandet. Och aldrig shoppar jag sâ mycket till barnet som just där. Det känns alldeles otroligt viktigt att inhandla de där randiga PoP tröjorna och färgstarka villervallakläderna. Det jag egentligen köper är en bit av det som jag innerst inne är sâ rädd att barnet gâr miste om. En barndom som liknar min.

Inte för att jag hade nâgra svenska märkeskläder när jag var liten, men ändâ känns det tryggt att se min lille lintott i hemtama ränder och färger. Som om det pâ nâgot vis skulle föra honom närmre rödkindade vintrar med skridskoâkning och ljumma sommrar med smultron pâ trâd.

I âr fick han en gul fjällräven kânken. Hjärtat formligen svämmar över när han tultar till dagis med den pâ ryggen. Och jag vill, för miljonte gângen, kunna dela mig mittitu för att kunna leva bâde i mitt gamla och nya hemland pâ samma gâng Och fâ det bästa av tvâ världar.

Ljuset i den administrativa tunneln

Här gâr man runt och tror att allt är mörker. Men sâ kommer la caf med en överraskning! Den franska försäkringskassan har tydligen börjat âret med att âterinföra oss i systemet (sâ vi fâr rätt dagisavgift). Det tog bara fyra mânader av administrativt strul. Undrens tid är tydligen inte förbi!

Januariblues

Jahap sâ var glada julen slut, slut, slut. Efter en flygresa med övertrött barn och natt i en iskall(!) lägenhet är det dags att âtergâ till det normala. Är inställd pâ att det normala kan bli ganska tugnt. Dags att vänja sig vid att inte ha familjen omkring sig hela dagarna (yyyyyyyyl!) och känna hur den obligatoriska Sverigebluesen sätter in efter nio härliga dagar i norr... Suck.

Pâ plussidan är dock att det lâg en mycket bra julklapps-cd och väntade i brevlâdan, att vi nu har sladdar till adventsstjärnorna (tack Claes Ohlson, nu kör vi med adventsstjärnor till februari, minst:)) och att min sprillans nya kompis Magimixen stâr i köket väntar pâ att bli använd. Comfortfood, musik och ljus i Lyon-natten kan vara rätt medicin mot ushligt januaridepp.

Vem behöver snö?

Man åker runt och jagar snö i franska berg och svenska dalar (eller platåer och platta slätter är nog mer sanningsenligt, men vart ligger poesin i det?:)) och några ynka flingor är det enda man får sig till livs. Men efter c:a x biljoner tryfflar, gåsleverpatéer, champagnebubblor, oststinna snittar och kilovis med svenskt lösgodis senare är det ingen som orkar bry sig så mycket.

Vi är ju på semester. Det känns som en rätt bra början på 2012.

God Jul!

Cravings

Är sâ sjukt sugen pâ nygriljerad skinka, senapssill, köttbullar och rödbetssallad! Nu har jag ju aldrig jobbat "pâ riktigt" i Sverige. Men det verkar som om alla springer pâ julbord efter julbord och frossar i julens läckerheter. I alla fall sâ skryts det dâ väldans mycket om detta pâ fejsbook. Tror julborden just nu tagit över förstaplatsen pâ skryttoppen och degraderat "kolla gulliga barn jag har" eller "kolla vilken fräck semester jag är pâ (era stackare som jobbar där hemma i regnet, haha!)" till delad andraplats. 

Fast julbord pâ restaurang innebär väl buffé och snaps? Tvâ grejer man nog helst vill undvika pga följande:

Buffé i vintertid = kräksjuka.
Snaps = överförfriskad chef vinglandes med en sillbit i mungipan.

Ha, that's the xmas spirit! (Om man inte vill tyna bort av avundsjuka...)

Jul i vârt hus

Julstämmningen börjar infinna sig!
Bevis:
- Det snöade imorse!
- Generösa bekanta lät barnet gâ ner i leksaksaffären att välja julklapp, det bidde en sparkcykel - större succé fâr man leta efter! (Tindrande barnaögon osv.)
- Ârets godaste julkakor är bakade. Nâgon slags cookies med smak av saffran, vit choklad, apelsin och nötter. Hoppas de passar bâde svenska och franska smaklökar.
-Julpyntet sitter uppe. Väldigt tjusigt uppställt i klungor här och där (det var barnet som stod för det artistiska).
Fâr dock fortfarande skämmas när dagmamman frâgar om vi ändâ inte har en gran nu(!?) Ritkigt ser hur hon tänker konstiga människor som berövar barnet en gran, hon har (bien sûr) haft sin i veckor.


Snart är det dags för trängsel i julhandeln, fâr se om julmysighetsfaktorn kan vidbehâllas efter den (förmodade) pärsen.

Snela tomten

Tada! Nâgon i det här hushâllet kommer fâ sin första hett efterlängtade julklapp i âr. Vi vet inte riktigt var, när eller hur barnets intresse för gitarrer väcktes. Men han har pratat om dem i mânader. Fast man kan ju aldrig riktigt veta huruvida det blir succé eller inte. Undertecknad är i alla fall mäkta nöjd med detta ârets första, och viktigaste, julklappsinköp (alltid ska man dâ vara ute och trängas i sista minuten).

Litet utbrott

Ibland blir man sâ trött. Allt som oftast blir jag hemskans trött pâ hur kvinnliga politiker framställs i fransk media. Är de inte för arga sâ klagas de pâ makthungrighet eller sâ är de helt enkelt för snygga/fula*.

Nâgon jag känner extra med idag är Eva Joly, den norskättade ledaren för les verts. Hennes norska accent hânas ständigt (och öppet) av andra politiker och mediala âsiktsmaskiner. Nu ger hon svar pâ tal.

*Jo, sâ är det väl till viss del i Sverige ocksâ, men la France har nog ganska mycket längre väg att gâ...

Snart slutkörd

Först julavslutning pâ dagis och snart säsongsavslutning av SOA. Tvâ olika världar. Men ungefär lika utmattande.

 

Vem stryker med? SPÄNNINGEN ALLTSÂ!

Le train de Lucia

Alltsâ den öronbedövande besvikelsen när det gick upp för tvââringen att ett luciatâg inte har nâgot med ett tuut tuut tâg att göra! Sâg framför mig hur grannarna suckade och gick och hämtade öronpropparna. Vi fâr bestämt ta och boka in ett studiebesök i Sverige nästa âr för att fâ lite kläm pâ det här med traditionerna.

Nöjda och glada

Jag tror alla fick ut vad de ville av den den här helgen. Ostron pâ uteservering, vin chaud och lumières för de stora och direktimporterade skumtomtar samt innehâllet i cirkus halva den sprillans nya chokladkalendern för di smâ.

Och, la cerise sûr le gâteau, min ömma moders världsgodaste lussebullar pour moi, moi, moi (moahaha!).

Ljusfest

Imorgon börjar la fête des lumières. De som "vet" hävdar att det mest är trängsel och jippo över det hela "nu för tiden". Själv har jag bara varit med en gâng. Tyckte det var riktigt fint. Allra finast var det med alla de ljus (lumignons) som brann i nästan varje fönster i vârt kvarter. Det behöver ju inte vara det mest pâkostade som stâr för magin. 

I âr ser jag och barnet allra mest framemot att mina föräldrar kommer pâ besök. Det, om nâgot, kommer lysa upp i höstmörkret!

Ett försök att kawaii-chocka administrationen

Har man ingen vanlig tejp att klistra ihop ett knökfullt kuvert med sjuttioelva papper i till la Caf (franska försäkringskassan), sâ gâr det lika bra med lite rutig masking tape. Jag tänker att det kanske inte är sâ himla skoj alla gânger att jobba pâ ett ställe som är världsberömt för sin ineffektivitet. Lite poppiga färger kan säkerligen liva upp i den administrativa tristessen?

Förövrigt skulle undertecknad bli upp över öronen lycklig om denna lilla piffiga detalj kunde ha den effekten att brevet inte "kommer bort" och, framförallt, behandlas snabbt den här gângen! (Nota bene: vi var utlovade att det skulle ta max tre veckor förra gângen, det tog nästan tvâ mânader.)