Locavores pâ tv

Om jag fâr för fotbollsfantasten tänker jag titta pâ tant- och farbrorkanalen France 5 ikväll. 200 km à la ronde är en dokusâpa där tittarna fâr följa fem familjer som under en mânad förvandlas till "locavores" . Enligt reglerna startar de med i princip tomma kylskâp och fâr sedan inte äta nâgot som har sitt ursprung längre än 20 mil bort. Det första avsnittet gick förra veckan och undertecknad tyckte det var "riktigt trevligt". Även om det onekligen är en piece of cake att vara en locavore när man befinner sig i södra Frankrike om sommaren jämfört med i lât säga Gällivare om vintern.

Det som de deltagande familjerna suktade efter mest den första veckan var salt, mjöl och kaffe. Den snabbmatsätande pastafamiljen hittade till slut mjöl (och lärde sig tillverka pasta och se det fina i att faktiskt laga sin mat frân grunden) och en familj âkte till havet för att hämta salt (här snackar vi om lâaâângsam underhâllning när de framställde saltet pâ ett stormkök direkt pâ stranden). Ikväll ska det tydligen rostas kaffe (av typ nâgon sorts ogräs?) och letas efter ett substitut till socker (franska barn utan socker i kroppen, hur i hela friden ska det gâ?). Ni hör ju, jag börjar verkligen bli till âren... en alldeles tokvanlig familjs sockerjakt är = actionfylld prime-time tv för den här tantan.

Hursom, här i huset är vi ju inte locavores även om vi försöker äta hyfsat säsongsbetonat och prioriterar lokalproducerat när valet är tillgängligt. Däremot testar vi att äta vegetariskt minst varannan dag under den här sommaren. So far, so good. Bâde kroppen och samvetet känns lättare. Att fâ i sig "fem frukter och grönt om dagen" är plötsligt ingen match ens för mannen som annars helt saknar "frukt-reflex".

Bildbevis - Kvällens vegetariska chili, inte sâ snygg men god:)